Såhär är det ...
I know it's wrong
I know he's rough
I don't know what to do, but we've been through enough
I know it's time, and yet I play
Maybe I like it this way
I see his pain
I hear his cry
He pulls me to the edge and I don't ask him why
I understand, and I obey
Maybe I like it this way
I like the way he laughs, his strange and silent stare
I like the way he moves, the way he's always there
The way he calls my name, the way he takes control
I like the way this man have stird my sole
Maybe tomorrow it comes crashing down
Maybe next week I'll find another clown
Maybe I'll try to go a diferent way
But look who's sitting here today
If I could change
If I could grow
I'd ask for nothing more and through the door I go
But if I'm through, why do I stay?
Maybe he wants me
Maybe he needs me
Maybe he loves me
Maybe I like it this way
Kan detta vara förklaringen till att jag inte kan släppa honom helt? Jag vill inte släppa, för någonstans tror jag fortfarande att jag betyder något för honom ....
Han kan behandla mig hur han vill, jag kommer alltid finnas där ... skrämmande tanke, men tyvärr sann ...
Just nu ...
... längtar jag så otroligt mycket tillbaka till scenen! Äntligen! Har väntat på att känslan ska infinna sig, och äntligen gjorde den det! Jag känner mig faktiskt ganska redo att börja gå på auditions igen. Vi börjar med "My Fair Lady" i Göteborg om en månad. Det hade kanske varit skönt att börja med något lite mindre, inte en stpr produktion som ska gå på GöteborgsOperan med en av Sveriges största regissörer just nu. Men sånt är livet, det som är viktigt just nu är att jag känner mig redo. Jag är skyldig mig själv att försöka. Jag måste. Jag kan inte slänga bort den talang jag vet att jag har, jag måste ge det en chans. Skit samma om jag kommer förbli den fattigaste kvinnan på denna jord tack vare det, värre saker kan väl hända! men jag vill verkligen sjunga, dansa och agera igen. Jag är redo. Att jag inte alltid mår så bra just nu får jag väl använda i det då. Dessutom har jag aldrig haft problem med att koppla bort mina prvata problem när jag ska stå på scenen. Där brukar jag leva upp och glömma allt annat. Det är ju det jag får ta fram nu också då!!!!
Dags för Lisa Björk att göra comeback. Förmodligen märker ingen annan det, och för de auditionsansvariga ute i världen har skillnaden inte märkts alls. Men för mig är det ett stort steg just nu ... att jag tagit ett beslut om min framtid. Att inte ge upp ... sedan är det så att jag på sista tiden känt att livet står still och att jag vill ifrån det här landet. Det vill jag fortfarande, men just nu är det omöjligt. Och so what? Vad ä det som säger att det ena måste utesluta det andra??? Jag kan visst ut och resa, jobba, plugga eller göra whatever i något annat land, men först ska ge mitt artisteri en ärlig chans. Och går det åt skogen, så kan jag väl ta en paus till. Ingen annan än jag bestämmer över mitt eget liv ... så är det ...
Dags för Lisa Björk att göra comeback. Förmodligen märker ingen annan det, och för de auditionsansvariga ute i världen har skillnaden inte märkts alls. Men för mig är det ett stort steg just nu ... att jag tagit ett beslut om min framtid. Att inte ge upp ... sedan är det så att jag på sista tiden känt att livet står still och att jag vill ifrån det här landet. Det vill jag fortfarande, men just nu är det omöjligt. Och so what? Vad ä det som säger att det ena måste utesluta det andra??? Jag kan visst ut och resa, jobba, plugga eller göra whatever i något annat land, men först ska ge mitt artisteri en ärlig chans. Och går det åt skogen, så kan jag väl ta en paus till. Ingen annan än jag bestämmer över mitt eget liv ... så är det ...
Gävle by night!
Ja, så är det! Den här helgen tillbringar jag med mor och far på besök hos bror uppe i Norrland (ja, Gävle ligger faktiskt i Norrland har jag fått förklarat för mig). Vi anlände ganska sent igår, för jag var tvungen att jobba mellan tre och sex. Men vi gick och la sig ganska tidigt, och idag var vi ute och kollade på stan litegrann. Handlade faktiskt till mig djälv för första gången sedan i maj, det blev en CD; "My way" - the best of Frank Sinatra. Jag har kommit på att det är alltid bäst att köpa samlingsskivor med artister man tycker om, man får de bästa låtarna för ett mycket bättre pris!!!!
Så, ikväll ska vi ut och äta kinamat, och sen ska jag försöka få med min familj på bio ... kan bli svårt, eftersom mamma lätt somnar när vi tittar på film. Men försöka går alltid. Annars har ju min bror ett antal DVD:er i sin samling, så någon film kan jag säkert övertala dem att få se!
Så, ikväll ska vi ut och äta kinamat, och sen ska jag försöka få med min familj på bio ... kan bli svårt, eftersom mamma lätt somnar när vi tittar på film. Men försöka går alltid. Annars har ju min bror ett antal DVD:er i sin samling, så någon film kan jag säkert övertala dem att få se!
Brand new one:)!
Vad är klockan? 20.48
Vilka namn står på ditt födelsebevis? Lisa Kristina
Smeknamn? Boobie, Mos, Deli, Liz, Flisan, Fisen, Guppy .... kärt barn har många namn:)!
Vad heter dina föräldrar? Inger och Thomas.
Antal ljus på din senaste födelsedagstårta? 21
Det datum då du vanligen blåser ut dem? 26 december
Husdjur? Nej, vill heller inga ha ... inte just nu iallafall.
Födelseort? Lidköping
Bostadsort? Göteborg
Har du varit kär? Jag är kär för tillfället ... tyvärr ...
Har du varit i några andra världsdelar? Nej, vill hemskt gärna åka både till Nord - och Sydamerika.
Har du varit med om en bilkrasch? Nej, tack och lov!
2 eller 4 dörrar (på bilen)? Om jag hade bil och körkort så skulle jag absolut vilja ha 4 dörrar.
Kaffe eller glass? Hatar kaffe, älskar glass.
Snuttefilt eller kramdjur? Kramdjur. Min gosehund Vilhelmina har varit med mig ända sedan en dagen jag föddes, kommer ALDRIG överge henne!
Salladsdressing? Nej
Färg på strumporna? Oftast svarta eller vita med någon rolig figur på.
Lyckotal? 6
Favoritcitat ur en film? "- Anyway, you need people of intelligence for this kind of mission ... quest ... thing! - Well, that rules you out Pip." från Sagan om Ringen.
Bästa semestern? Svårt ... antingen Polenresan med klassen, Londonresan med järngänget eller Marmarisresan med Josie ... dött lopp, går inte att välja!
Bästa veckodagen? Lördag
Senaste sång du lyssnat på? "I'll be over you" med Toto.
Tandkräm? Den billigaste.
Favoritrestaurang? "Summer Rain" i Marmaris förstås!
Favoritblomma? Blåklocka
Tycker inte om? Att tvingas ta farväl av folk.
Sport att titta på? Jag gillar det mesta, men helst fotboll, handboll, alpint och friidrott. Tål dock inte ishockey och all form av motorsport!
Snabbmatsrestaurang? McDonald's of course!
Senaste sjukhusvistelse? I somras när jag tvingades söka upp doktorn i Marmaris eftersom jag inte hörde något på ena örat.
Favoritdrink? Cosmopolitan och Vodka Lime.
Vem är du om 10 år? Framgångsrik musikalartist och gift med en underbar man!
Vem fick du senaste e-mail ifrån? Josie
Vad gör du när du är uttråkad? Sjunger.
Fras/ord du använder (för) ofta? Sedärja!
Vän som bor längst ifrån dig? Det måste för tillfället vara Maria som bor i Kanada nu! Saknar henne ...
Vad retar dig mest? Folk som ALLTID ska ha rätt. Själv är jag absolut inte sådan ... eeehhh ...
Det bästa du vet? Att lägga mig ner i soffan framför en bra film med en stor påse godis bredvid mig.
Läggdags? Väldigt olika ... om jag ska upp till skola/jobb dagen efter blir det väl runt 23.00.
Favorit Beatle? Paul McCartney
Favoritspel? RappaKalja. Och jag är GRYM på det!
Skostorlek? 39
Favvoläsken? Päronsoda
Drömkille/tjej? Jag vet inte, har inte träffat honom än.
Vad skulle du göra om du hade 5 miljoner? Betalat tillbaka mina studielån, rest och hälsat på alla mina vänner överallt, köpt en lägenhet i Stockholm och behållit hyresrätten i Göteborg, köpt massor av kläder, noter, skivor, DVD:er och skor!
Favoritkänsla? Att veta att den man älskar älskar en tillbaka.
YES, YES och åter YES!
Äntligen kom jag iväg och tränade! Jag borde verkligen göra det jämt, man mår ju verkligen så himla bra efteråt! Så jag känner mig just nu väldigt pigg och glad. DESSUTOM får jag jobba imorgon också, och hela nästa vecka. Mina ögon förvandlas snart till dollartecken. Men jag lär ju behöva pengarna, för min kära vän Fredrik Reindfeldt har verkligen svikit mig totalt. Här har man lojalt varit MUF:are i fyra års tid, och vad gör han för att tacka mig? Jo, han vill slopa studerandevillkoret för att få vara med i a-kassan! Jaha, liksom ... så vad ska vi som precis avslutat sina studier och kanske inte lyckas få något jobb göra då? Naturligtvis ska jag söka jobb utom min bransch så mcyket jag kan, eftersom musikalartistyrket är ganska tufft att få jobb inom, men det finns ju inga som helst garantier för att det ska lyckas! Så nu får du allt ta och förklara dig, kära Freddan, annars har du inte min röst i nästa val!
Jaha, så morgondagen kommer bli en sådan där mysig evghetsdags, då jag först ska joba på Posten i åtta timmar, sen ska jag verkligen försöka orka klämma in ett träningspass, och sista men inte minst ska jag jobba på Heléns tre och en halv timme på kvällen! Phu och leda vad jobbigt ... men nödvändigt.
Ska åka och hälsa på brorsa i helgen med mamma och pappa, DET ska bli mycket trevligt. Men nästa helg .... (trumvirvel) ... PAMPARAPAM; LILLEVILDE OCH MERESPRIT KOMMER HIT! Ja, alltså mina, Josies och Bananas vänner från Marmaris kommer hit, Ingvild och Merete. Mina föräldrar åker till Stockholm på torsdagen, så vi ska bo här allesammans som ett enda stort, härligt kollektiv!!! Lär bli askalas! De anländer sent på fredagkväll, så då ska vi ha chipsen framme, bålen blandad och rätt musik i högtalarna!
Jaha, så morgondagen kommer bli en sådan där mysig evghetsdags, då jag först ska joba på Posten i åtta timmar, sen ska jag verkligen försöka orka klämma in ett träningspass, och sista men inte minst ska jag jobba på Heléns tre och en halv timme på kvällen! Phu och leda vad jobbigt ... men nödvändigt.
Ska åka och hälsa på brorsa i helgen med mamma och pappa, DET ska bli mycket trevligt. Men nästa helg .... (trumvirvel) ... PAMPARAPAM; LILLEVILDE OCH MERESPRIT KOMMER HIT! Ja, alltså mina, Josies och Bananas vänner från Marmaris kommer hit, Ingvild och Merete. Mina föräldrar åker till Stockholm på torsdagen, så vi ska bo här allesammans som ett enda stort, härligt kollektiv!!! Lär bli askalas! De anländer sent på fredagkväll, så då ska vi ha chipsen framme, bålen blandad och rätt musik i högtalarna!
Nu orkar jag inte mer
Ringde igen, telefonen var avstängd. Jag orkar inte mer nu. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag ursäktar honom hela tiden, men jag bodde fattat för så himla längesedan: Jag betyder inte så otroligt mycket för honom. Det gör så ont att skriva det, även fast jag vetat det hela tiden. Jag försöker bestämma mig för att sluta tänka på honom ... men det går inte. Minnesbilder från i somras poppar hela tiden upp i mitt huvud och lämnar en svidande smärta efter sig. Känslan av hans kyssar, hans händer, hans närhet, synen av hans ögon, hans kropp och hans leende ... jag hör hans röst i huvudet som om det var igår vi pratades vid. Jag kan inte glömma ... jag försöker, men det går inte. Jag vet inte ens varför jag älskar honom längre, jag bara gör det! Jag vill bara gråta bort allt det onda, men inte ens det fungerar. Och det gör det alltid annars! Jag känner mig så lurad, bortkommen, besviken, ful, tjock, äcklig, motbjudande, värdelös ... och jag vet att allt inte är hasn "fel", det handlar om mig själv mycket. Jag vet inte vad jag ska göra, men hela min livssituation håller på att falla mig helt ur händerna. Jag kan inte kontrollera någonting i mitt liv längre. Jag står famför ett stup och tittar ner hela tiden ... ibland är jag på väg att backa bort från det, men jag kommer aldrig särskilt långt. För där står det en spegel och jag ser mig själv ... jag hatar vad jag ser. jag vill inte vara i min egen kropp och jag hatar hur jag ser ut.
Om inte någon tar ett stadigt tag om mig snart och drar mig tillbaka, så kommer jag falla utför stupet ... och på ett sätt känns den tanken ... skön ...
Om inte någon tar ett stadigt tag om mig snart och drar mig tillbaka, så kommer jag falla utför stupet ... och på ett sätt känns den tanken ... skön ...
Smärtan äter upp mig inifrån
Så ... här har jag i två veckors tid inte gett upp. Jag har ringt till honom två gånger per dag, MINST, och varenda gång kommit till en turkisk tant som säger att "personen du ringt kan inte nås för tillfället blabla ..". Till slut har jag ringt bara för ringandets skull, trots att jag hela tiden visste att tanten skulle vara den enda som svarade. Samma sak gjordeag igårnatt klockan kvart iett, ringde och väntade på att hon skulle örja prata ... men till min stora förvåning går en signal fram! Och jag blir så chockad att jag lägger på luren och stänger av telefonen! Den var alltså på ... för första gången påöver två veckor ... och jag vågar inte ringa nu för jag vet inte vad jag ska säga. Vet ju inte ens om han vill att jag ska ringa ... om vi inte snackat på så länge och han plötsligt sätter på telefonen så borde han ju hört av sig om han verkligen ville prata med mig! Vet inte om jag vågar ringa ... vad ska jag säga? Borde jag ringa? Ja, jag saknar honom så jag kan dö, men han är inte bra för mig! Vad ska jag göra?
De senaste åren har jag förknippat att älska någon med smärta och sorg ... när ska jag förknippa det med ren och skär lycka?
De senaste åren har jag förknippat att älska någon med smärta och sorg ... när ska jag förknippa det med ren och skär lycka?
Lite lik den listan jag hade häromdagen ...
... men ändå är den sprillans ny:)!
DAGENS:
Klädsel: Först postkläder, sedan svarta Balettakademie-byxor och rosa hood-tröja. Himla fancy!
Frisyr: Hästsvans, som alltid.
Låt: "Do they know it's Christmas time?". Himla fin julsång det där!
TV: Har jobbat hela dagen så har inte kollat på någonting faktiskt, men hoppas kunna hålla mig vaken till "Sex & the City" klockan 00.00.
Vill ha: En trisslott som gör så att jag vinner 25 000:-/mån i 25 år!
Sjuka: Hmmm ... sömnsjuka? Alltså, att jag är väldigt trött ...
Tråkigaste: Att jag var tvungen att gå upp klockan 06.30 imorse.
Roligaste: Att jag fick komma hem och känna att jag verkligen gjort något med min dag!
SENASTE PERSON SOM:
Sov i din säng: Det var faktiskt Murat för typ snart två månader sedan!
Såg dig gråta: Mamma och pappa.
Fick dig att gråta: Cuma. Man behöver inte säga "sanningen" om man inte ber om den ...
Fick dig att börja skratta: Josie naturligtvis:)!
Du gick på bio med: Herregud, det måste ju varit någon gång i våras innan jag åkte till Turkiet. Tror nog det måste varit med Camilla när vi gick på "Brokeback Mountain" I Stockholm efter Mamma Mia-audition.
Du gick på stan med: Eftersom jag inga pengar har, så går jag inte på stan, men för ungefär fem veckor sedan så gick jag lite med Maria och Susanne när Susanne skulle köpa nya byxor.
Skickade ett e-mail till dig: Camilla.
Skickade ett sms till dig: Mamma.
HAR DU NÅGONSIN:
Sagt "Jag älskar dig" till en pojkvän och menat det: Ja.
Bråkat med ditt husjdur: Har inget husdjur.
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Kanske inte exakt det jag drömde, men iallafall nära på!
EXTRA STUFF:
Vad är du mest rädd för: Att förbli ensam för resten av mitt liv.
Vart vill du gifta dig: På det planet är jag konservativ; I kyrkan.
Vem hatar du verkligen: Skulle det vara någon så är det väl Hitler, men han är ju död, så jag vet inte.
Varit kär: Många gånger.
Har du ett jobb: Nej, för jag har TVÅ, haha!
Gillar du att ha folk omkring dig: Ibland ja och ibland nej.
Är du ett hälsofreak: Nej ... jag försöker verkligen bli, men det går inte så bra.
Är du ensam nu: Nja, morsan sover och farsan sitter ute i vardagsrummet och glor på TV.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: "For Good" från musikalen Wicked, "Ett par som älskar" från musikalen Fame och "Maneater" med Nelly Furtado.
FAVORIT:
Rum i huset: Vardagsrummet med TV:n och den underbara soffan.
Typ av musik: Eftersom musikal inte är en typ av musik, utan en konstform, så kan jag inte svara det ... så svaret får väl bli en härlig blandning av pop, soul, jazz och funk!
Parfym: Sergio Tacchini Donna
Månad: December. Jul OCH min födelsedag OCH nyår ... det kan bara sluta fantastiskt!
Mat: Pizza, kebab, McDonald's, kinamat ... det stavas SKRÄPMAT!
Dricka: Pepsi Max och krusbärscider.
Godis: Älskar allt, men är väldigt svag för choklad.
Tidning: Aftonbladet och Vecko-Revyn.
Film: Insåg imorse att det förmodligen är "Sagan om Ringen" - trilogin.
Skådis: Jude Law, Tom Hanks, Julia Roberts, Kate Winslet och Nicole Kidman.
Djur: Jag är ju ingen djurvän direkt, men ... hundar är ju iallafall oftast söta!
DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: Ja, jag grät en skvätt inatt.
Köpt något: Nej, det har jag inte råd med.
Varit sjuk: Nejdu, inte det heller.
Sjungit: Självklart, hur ska jag annars kunna överleva mina dagar?
Sagt "Jag älskar dig": Nej, men jag har skrivit det i ett mejl.
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Ja, men personen ifråga svarar ju inte i telefonjäveln!
Träffat någon ny: Om det ändå vore så väl ...
Saknat någon: Så mycket att det gör ont.
Kramat någon: Jadå!
Kysst någon: Nej, tyvärr.
Ätit: OH JA!
Klart slut, varulvstjut!
DAGENS:
Klädsel: Först postkläder, sedan svarta Balettakademie-byxor och rosa hood-tröja. Himla fancy!
Frisyr: Hästsvans, som alltid.
Låt: "Do they know it's Christmas time?". Himla fin julsång det där!
TV: Har jobbat hela dagen så har inte kollat på någonting faktiskt, men hoppas kunna hålla mig vaken till "Sex & the City" klockan 00.00.
Vill ha: En trisslott som gör så att jag vinner 25 000:-/mån i 25 år!
Sjuka: Hmmm ... sömnsjuka? Alltså, att jag är väldigt trött ...
Tråkigaste: Att jag var tvungen att gå upp klockan 06.30 imorse.
Roligaste: Att jag fick komma hem och känna att jag verkligen gjort något med min dag!
SENASTE PERSON SOM:
Sov i din säng: Det var faktiskt Murat för typ snart två månader sedan!
Såg dig gråta: Mamma och pappa.
Fick dig att gråta: Cuma. Man behöver inte säga "sanningen" om man inte ber om den ...
Fick dig att börja skratta: Josie naturligtvis:)!
Du gick på bio med: Herregud, det måste ju varit någon gång i våras innan jag åkte till Turkiet. Tror nog det måste varit med Camilla när vi gick på "Brokeback Mountain" I Stockholm efter Mamma Mia-audition.
Du gick på stan med: Eftersom jag inga pengar har, så går jag inte på stan, men för ungefär fem veckor sedan så gick jag lite med Maria och Susanne när Susanne skulle köpa nya byxor.
Skickade ett e-mail till dig: Camilla.
Skickade ett sms till dig: Mamma.
HAR DU NÅGONSIN:
Sagt "Jag älskar dig" till en pojkvän och menat det: Ja.
Bråkat med ditt husjdur: Har inget husdjur.
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Kanske inte exakt det jag drömde, men iallafall nära på!
EXTRA STUFF:
Vad är du mest rädd för: Att förbli ensam för resten av mitt liv.
Vart vill du gifta dig: På det planet är jag konservativ; I kyrkan.
Vem hatar du verkligen: Skulle det vara någon så är det väl Hitler, men han är ju död, så jag vet inte.
Varit kär: Många gånger.
Har du ett jobb: Nej, för jag har TVÅ, haha!
Gillar du att ha folk omkring dig: Ibland ja och ibland nej.
Är du ett hälsofreak: Nej ... jag försöker verkligen bli, men det går inte så bra.
Är du ensam nu: Nja, morsan sover och farsan sitter ute i vardagsrummet och glor på TV.
Låtar som fastnar i ditt huvud ofta: "For Good" från musikalen Wicked, "Ett par som älskar" från musikalen Fame och "Maneater" med Nelly Furtado.
FAVORIT:
Rum i huset: Vardagsrummet med TV:n och den underbara soffan.
Typ av musik: Eftersom musikal inte är en typ av musik, utan en konstform, så kan jag inte svara det ... så svaret får väl bli en härlig blandning av pop, soul, jazz och funk!
Parfym: Sergio Tacchini Donna
Månad: December. Jul OCH min födelsedag OCH nyår ... det kan bara sluta fantastiskt!
Mat: Pizza, kebab, McDonald's, kinamat ... det stavas SKRÄPMAT!
Dricka: Pepsi Max och krusbärscider.
Godis: Älskar allt, men är väldigt svag för choklad.
Tidning: Aftonbladet och Vecko-Revyn.
Film: Insåg imorse att det förmodligen är "Sagan om Ringen" - trilogin.
Skådis: Jude Law, Tom Hanks, Julia Roberts, Kate Winslet och Nicole Kidman.
Djur: Jag är ju ingen djurvän direkt, men ... hundar är ju iallafall oftast söta!
DE SENASTE 24 TIMMARNA, HAR DU:
Gråtit: Ja, jag grät en skvätt inatt.
Köpt något: Nej, det har jag inte råd med.
Varit sjuk: Nejdu, inte det heller.
Sjungit: Självklart, hur ska jag annars kunna överleva mina dagar?
Sagt "Jag älskar dig": Nej, men jag har skrivit det i ett mejl.
Velat säga till någon eller några att du älskar dem: Ja, men personen ifråga svarar ju inte i telefonjäveln!
Träffat någon ny: Om det ändå vore så väl ...
Saknat någon: Så mycket att det gör ont.
Kramat någon: Jadå!
Kysst någon: Nej, tyvärr.
Ätit: OH JA!
Klart slut, varulvstjut!
Älskad?
Hur vet man om man är älskad? Hela mitt liv har jag haft samma dilemma, att inte veta ... Jag vet naturligtvis att jag har en familj som älskar mig, jag pratar mer om vänner. Visst är det hemskt egentligen, att man inte vågar lita fullt ut på sina vänner när de säger att de älskar en och verkligen bryr sig om en? Men jag kan helt enkelt inte alltid lyssna ... varken på mig själv eller andra. Eller rättare sagt så lyssnar jag för mycket på mig själv. Jag som är så jobbig, högljudd och självömkande, hur kan någon älska mig? Även om mina vänner talar om för mig att jag betyder något för dem ... så är det så svårt att ta in det. Det enda jag tänker är "Ja, det är möjligt att du tycker om mig, men inte lika mycket som du tycker om dina andra vänner ...".
Det är konstigt ... för så många personer som jag älskar, så borde jag vill lita på fler än jag egentligen gör när de säger fina saker till mig. Men varför är det lättare att tro att de dåliga egenskaperna man har är de som lämnar spår, och inte de bra?
Det är konstigt ... för så många personer som jag älskar, så borde jag vill lita på fler än jag egentligen gör när de säger fina saker till mig. Men varför är det lättare att tro att de dåliga egenskaperna man har är de som lämnar spår, och inte de bra?
Herrejesus!!!!
Såhär utmattad var det längesen jag var kan jag säga! Har jobbat från 7.00 till 21.00 idag, med cirka två timmars rast! Behöver jag tillägga att kroppen är ganska mör, och att jag har värk i benen?
Först Posten, hur kul tror ni det är att vara brevbärare i spöregn? Inte särskilt kul, speciellt inte när man glömmer nycklarna, och inte märker det förrän man står framför första lådboxen och har ingenting att låsa upp den med, så man måste cykla hela vägen tillbaka till kontoret. Jaja, klara blev vi till slut iallafall, sedan lunch och eftermiddagsssortering med en otroligt jobbig människa intill mig som tjatar så öronen blöder (NEJ, jag är faktiskt tyst själv när jag sorterar). Åkte hem, var ledig i två timmar, sedan tog jag cykeln till dansskolan. Och där ska iallafall ingen fr.o.m. nu klaga på min städning för nu har jag minsann dammsugit och torkat golv både igår och idag. Extra kul var det att det blev stopp i toaletten, och när jag lyfter på locket är det fullt med bajs i!!!! KUL, säger jag bara och TACK så otroligt mycket till den skyldige i dramat. Jättetrevligt att sticka ner toaborsten där och lyfta på allt så vattnet skulle rinna ner ...
Hemma igen vid niotiden, alldeles slut. Hade väl tänkt försöka hålla mig vaken till tolv så jag kan kolla på "Sex & the City, men det vete sjutton om jag orkar. Kommer iallafall sova riktigt gott inatt, det känner jag på mig.
Ska träffa Josie imorgon förmodligen, träna lite och på kvällen kolla på "Grey's Anatomy". Jippie!
Först Posten, hur kul tror ni det är att vara brevbärare i spöregn? Inte särskilt kul, speciellt inte när man glömmer nycklarna, och inte märker det förrän man står framför första lådboxen och har ingenting att låsa upp den med, så man måste cykla hela vägen tillbaka till kontoret. Jaja, klara blev vi till slut iallafall, sedan lunch och eftermiddagsssortering med en otroligt jobbig människa intill mig som tjatar så öronen blöder (NEJ, jag är faktiskt tyst själv när jag sorterar). Åkte hem, var ledig i två timmar, sedan tog jag cykeln till dansskolan. Och där ska iallafall ingen fr.o.m. nu klaga på min städning för nu har jag minsann dammsugit och torkat golv både igår och idag. Extra kul var det att det blev stopp i toaletten, och när jag lyfter på locket är det fullt med bajs i!!!! KUL, säger jag bara och TACK så otroligt mycket till den skyldige i dramat. Jättetrevligt att sticka ner toaborsten där och lyfta på allt så vattnet skulle rinna ner ...
Hemma igen vid niotiden, alldeles slut. Hade väl tänkt försöka hålla mig vaken till tolv så jag kan kolla på "Sex & the City, men det vete sjutton om jag orkar. Kommer iallafall sova riktigt gott inatt, det känner jag på mig.
Ska träffa Josie imorgon förmodligen, träna lite och på kvällen kolla på "Grey's Anatomy". Jippie!
Här är jag ...
Ser någon mig? Syns jag överhuvudtaget? Finns det någon som älskar mig? Jag menar som älskar mig mest av alla i hela världen? Det kanske egentligen inte är viktigt ... men tänk vilken skön känsla det vore ändå?
Finns det någon som tänker på mig just i denna sekund? Jag menar, som tänker på mig med ett småleende på läpparna.
Kommer det här onda någonsin gå bort? Kommer jag någonsin kunna se mig själv i spegeln och tycka att jag är fin? Kommer jag någonsin våga börja prata med en kille igen? Kommer jag någonsin lita på någon kille igen?
Kommer jag någonsin stå på scenen igen? Kommer jag någonsin få känna den där euforiska känslan av ett strålkastarljus i ögonen och musik som fullkomligt uppfyller mig?
Kommer han fortfarande ihåg mig? Minns han fortfarande de underbart fina stunderne vi hade tillsammans? Minns han t.ex. den gången när han kysste mig första gången? Vi låg där i hans säng och skrattade åt något, och helt plötsligt kände jag bara hans läppar mot mina. Rysning genom hela kroppen. Minns han första gången vi hade sex? Hur nervös jag var, och hur jag log när isen bröts när han sa något gulligt? Hur han efteråt böjde sig fram och sa "I'm just gonna kiss you again"? Minns han veckan innan jag skulle åka? Då han bad sin familj att inte komma och hälsa på honom, därför att han ville spendera tid med någon speciell för honom? Minns han vilket glädjefnatt jag fick då och började hoppa runt som en dåre? Eller minns han den gången jag druckit lite för många Red Bull & Vodka, och kom inragglandes i receptionen fullkomligt aspackad och han mottog mig med öppna armar? Vet han att det enda jag minns är hur han håller mitt hår när jag spyr, och nästa sekund ligger jag på sängen med hans hand i min och hör honom säga "You see, it's just not about sex"? Kommer jag någonsin se honom igen?
Vet han att hans ansikte är det första jag tänker på när jag går upp, och det sista jag tänker på innan jag somnar ...
Så ensam i världen nu ...
Finns det någon som tänker på mig just i denna sekund? Jag menar, som tänker på mig med ett småleende på läpparna.
Kommer det här onda någonsin gå bort? Kommer jag någonsin kunna se mig själv i spegeln och tycka att jag är fin? Kommer jag någonsin våga börja prata med en kille igen? Kommer jag någonsin lita på någon kille igen?
Kommer jag någonsin stå på scenen igen? Kommer jag någonsin få känna den där euforiska känslan av ett strålkastarljus i ögonen och musik som fullkomligt uppfyller mig?
Kommer han fortfarande ihåg mig? Minns han fortfarande de underbart fina stunderne vi hade tillsammans? Minns han t.ex. den gången när han kysste mig första gången? Vi låg där i hans säng och skrattade åt något, och helt plötsligt kände jag bara hans läppar mot mina. Rysning genom hela kroppen. Minns han första gången vi hade sex? Hur nervös jag var, och hur jag log när isen bröts när han sa något gulligt? Hur han efteråt böjde sig fram och sa "I'm just gonna kiss you again"? Minns han veckan innan jag skulle åka? Då han bad sin familj att inte komma och hälsa på honom, därför att han ville spendera tid med någon speciell för honom? Minns han vilket glädjefnatt jag fick då och började hoppa runt som en dåre? Eller minns han den gången jag druckit lite för många Red Bull & Vodka, och kom inragglandes i receptionen fullkomligt aspackad och han mottog mig med öppna armar? Vet han att det enda jag minns är hur han håller mitt hår när jag spyr, och nästa sekund ligger jag på sängen med hans hand i min och hör honom säga "You see, it's just not about sex"? Kommer jag någonsin se honom igen?
Vet han att hans ansikte är det första jag tänker på när jag går upp, och det sista jag tänker på innan jag somnar ...
Så ensam i världen nu ...
2 nya!
Underbart kul med listor, eller hur Jenny:)?!
Bäst just nu: "Fields of Gold" - Eva Cassidy. Kan inte sjunga den tillräckligt många gånger!
Sämst just nu: Att det är så jävla kallt i det här jävla landet!
Färg: Rosa (nej, jag är inte barnslig, tycker bara det är en väldigt fin färg)!
Klädstil: Jag har inte råd med en klädstil, använder alla mina gamla kläder som gått ur modet för längesedan!
Hår: Tala inte om det ... För långt, för slitet, för ofärgat, för ostylat! Har varken råd eller ork att göra något åt det!
Frukostmänniska: Ja, särskilt när jag är inne i en nyttig period och orkar koka gröt och ägg och dricka färskpressad apelsinjuice och sådant! Mumma!
Kvällsmat: Ja, tyvärr oftast alldeles för mycket och alldeles för osunt.
Körkort: Nej (och klaga FAN inte)!
Utlandsresor: Okej, nu gäller det att tänka här ... Danmark (typ, överallt), Norge (typ överallt), England ( London, och snart Birmingham), Österrike (någonstans ute på landsorten), Tyskland (typ överallt), Schweiz (någonstans ute på landsorten), Frankrike (Paris, Les Mans och typ hela Rivieran), Polen (Krakow), Tjeckien (Prag och Usti nad Orlici), Lichtenstein (typ överallt, SÅ stort är det ju faktiskt inte), Italien (Bibeone och någonstans uppe i norr), Grekland (Rhodos i sex timmar), Turkiet (Marmaris, Alanya och Datca) ... ja, det var nog där jag varit!
Gym-kort: Nja, gympakort på Friskis & Svettis har jag, inget annat!
Drömmar vid 5-års ålder: Att få en katt som skulle heta Leif.
Drömmar vid 10-års ålder: Att få bli som Mariah Carey.
Drömmar vid 15-års ålder: Att en dag få komma in på Balettakademien.
Drömmar vid 20-års ålder: Att en dag få stå på en stor scen och spela i en fantastisk musikal.
Telefon: Det här är väldigt pinsamt, men jag vet faktiskt inte vad den heter. Det är en röd Samsung som går att fälla ihop ... det räcker väl med information, eller?!
Bakgrundsbild: Jättesöt bild på mig och Murat utanför hans rum.
Ringsignal: Nummer 11 på telefonen.
Meddelandesignal: Nummer 1 på telefonen.
Favoritfilm: Hur svårt är inte det då? Men jag får väl säga ... "Closer", "Sleepers" och "Narnia - Häxan och Lejonet".
Favoritgodis: Jag älskar ju allt godis, men lite extra gott är det faktiskt med den nya Marabou-chokladen med Daim i. Smaskens!
Favorittidning: Aftonbladet och Vecko-Revyn.
Favoritprogram: "O.C.", "Grey's Anatomy", "Vänner" och "Sex & the City".
Favoritgrupp/artist: Stevie Wonder, Mariah Carey, Toto, Chicago och Lisa Nilsson.
Favoritdrink: Cosmopolitan of course! Allt Carrie gillar, gillar jag:)!
Böcker är ju fantastiskt roligt också, eller hur?!
1. One book that changed your life?
"Gömda" av Liza Marklund. Fick mig att öppna upp ögonen för det svenska rättssystemet.
2. One book you have read more than once?
Det är ju otroligt många, men "Hemlängtan" av Michelle Magorian har jag läst en hel del gånger.
3. One book you would want on a desert islan?
"Bridget Jones Dagbok" av Helen Fielding. Allvarligt, vad är tråkigt i den boken?
4. One book that made you laugh?
"När Lucy Sullivan skulle gifta sig" av Marian Keyes. Helt fantastisk!
5. One book that made you cry?
Det är ju nästan alla böcker, men i "Anne på Grönkulla när Matthew dör så gråter jag verkligen floder.
6. One book you wish you had written?
"Sagan om Ringen" - bäckerna. Tänk vilket rikt liv man måste leva om man har en sådan fantasi!
7. One book you wish never had been written?
Vet inte, alla böcker har något speciellt värde i sig.
8. One book you are currently reading?
"Stum sitter Guden" av Anna Jansson.
9. One book you have been meaning to read?
"Harry Potter" - böckerna. Har dem inte, och mina vänner som har dem är i Göteborg, och jag är här!
Bäst just nu: "Fields of Gold" - Eva Cassidy. Kan inte sjunga den tillräckligt många gånger!
Sämst just nu: Att det är så jävla kallt i det här jävla landet!
Färg: Rosa (nej, jag är inte barnslig, tycker bara det är en väldigt fin färg)!
Klädstil: Jag har inte råd med en klädstil, använder alla mina gamla kläder som gått ur modet för längesedan!
Hår: Tala inte om det ... För långt, för slitet, för ofärgat, för ostylat! Har varken råd eller ork att göra något åt det!
Frukostmänniska: Ja, särskilt när jag är inne i en nyttig period och orkar koka gröt och ägg och dricka färskpressad apelsinjuice och sådant! Mumma!
Kvällsmat: Ja, tyvärr oftast alldeles för mycket och alldeles för osunt.
Körkort: Nej (och klaga FAN inte)!
Utlandsresor: Okej, nu gäller det att tänka här ... Danmark (typ, överallt), Norge (typ överallt), England ( London, och snart Birmingham), Österrike (någonstans ute på landsorten), Tyskland (typ överallt), Schweiz (någonstans ute på landsorten), Frankrike (Paris, Les Mans och typ hela Rivieran), Polen (Krakow), Tjeckien (Prag och Usti nad Orlici), Lichtenstein (typ överallt, SÅ stort är det ju faktiskt inte), Italien (Bibeone och någonstans uppe i norr), Grekland (Rhodos i sex timmar), Turkiet (Marmaris, Alanya och Datca) ... ja, det var nog där jag varit!
Gym-kort: Nja, gympakort på Friskis & Svettis har jag, inget annat!
Drömmar vid 5-års ålder: Att få en katt som skulle heta Leif.
Drömmar vid 10-års ålder: Att få bli som Mariah Carey.
Drömmar vid 15-års ålder: Att en dag få komma in på Balettakademien.
Drömmar vid 20-års ålder: Att en dag få stå på en stor scen och spela i en fantastisk musikal.
Telefon: Det här är väldigt pinsamt, men jag vet faktiskt inte vad den heter. Det är en röd Samsung som går att fälla ihop ... det räcker väl med information, eller?!
Bakgrundsbild: Jättesöt bild på mig och Murat utanför hans rum.
Ringsignal: Nummer 11 på telefonen.
Meddelandesignal: Nummer 1 på telefonen.
Favoritfilm: Hur svårt är inte det då? Men jag får väl säga ... "Closer", "Sleepers" och "Narnia - Häxan och Lejonet".
Favoritgodis: Jag älskar ju allt godis, men lite extra gott är det faktiskt med den nya Marabou-chokladen med Daim i. Smaskens!
Favorittidning: Aftonbladet och Vecko-Revyn.
Favoritprogram: "O.C.", "Grey's Anatomy", "Vänner" och "Sex & the City".
Favoritgrupp/artist: Stevie Wonder, Mariah Carey, Toto, Chicago och Lisa Nilsson.
Favoritdrink: Cosmopolitan of course! Allt Carrie gillar, gillar jag:)!
Böcker är ju fantastiskt roligt också, eller hur?!
1. One book that changed your life?
"Gömda" av Liza Marklund. Fick mig att öppna upp ögonen för det svenska rättssystemet.
2. One book you have read more than once?
Det är ju otroligt många, men "Hemlängtan" av Michelle Magorian har jag läst en hel del gånger.
3. One book you would want on a desert islan?
"Bridget Jones Dagbok" av Helen Fielding. Allvarligt, vad är tråkigt i den boken?
4. One book that made you laugh?
"När Lucy Sullivan skulle gifta sig" av Marian Keyes. Helt fantastisk!
5. One book that made you cry?
Det är ju nästan alla böcker, men i "Anne på Grönkulla när Matthew dör så gråter jag verkligen floder.
6. One book you wish you had written?
"Sagan om Ringen" - bäckerna. Tänk vilket rikt liv man måste leva om man har en sådan fantasi!
7. One book you wish never had been written?
Vet inte, alla böcker har något speciellt värde i sig.
8. One book you are currently reading?
"Stum sitter Guden" av Anna Jansson.
9. One book you have been meaning to read?
"Harry Potter" - böckerna. Har dem inte, och mina vänner som har dem är i Göteborg, och jag är här!
Helgens bravader!
Jahaja, så har det varit gänget samlat igen i helgen då! I fredags tog jag tåget ner till Göteborg efter jobbet och var framme vid femtiden. Där mötte Susanne mig, och sedan gick vi runt lite. TRäffade Camilla och Cristel på McDonald's, kärt återseende. På kvällen åkte vi till vår gamla skola Balettakademien och tittade på treornas slutproduktion "Gräset är alltid grönast", ett kollage med Kander/Ebb - musik! De är så duktiga allihopa, och de har verkligen gjort framsteg. Men naturligtvis kommer jag alltid tycka att min lilla Jenny med den stora rösten och den helt fantastiska Gustav är bäst! Puss på er darlings:)!
Somnade hos Susanne vid tvåtiden, och sov som en stock fram till tolv på lördagen. Hann inte göra så mycket på dagen förrän det var dags att göra sig iordning och åka på middag till Camilla. Hon hade gjort kalkon, helt fantastiskt gott var det. Drack en hel del rödvin också, så vi rumlade iväg till spårvagnen med ett glatt humör. Träffade Elenor, Annika och Sanna från M2 på vagnen, det var mycket trevligt!
Sedan var det dags för helgens höjdpunkt; Kolla in vår gamla klasskamrat Jonas på Cabaret Lorensberg! helt fantastisk show, de gjorde verkligen föreställningen tillsammans, som en ensemble och ALLA var lika duktiga på ALLT! Men naturligtvis var Jonas (och Jesper) bäst. Deras duett i "Lately" samt alla killarnas version "Håll mitt Hjärta" fick håren verkligen att resa sig på armarna!
Ja, det var väl meningen att vi skulle stannat där ett tag på Park Lane, men när man festat sedan fyra på eftermiddagen så orkar man inte riktigt mer. Jag var dessutom lite nedslagen, fick en downer, så efter att Sussi hade raggat upp bartendern och gett honom sitt nummer, var det dags för McDonald's och därefter hem till sängen!
Tvingades gå upp klockan halv tio dagen efter, eftersom mitt tåg gick hem klockan elva. Sov som en stock på tåget, och väl hemma fick jag kasta mig iväg till jobbet! Jobbade fem timmar, var riktigt upptagen idag, mycket städ och mycket reception! Ganska seg nu, men måste msn:a och blogga lite till innan det är dags för bingen!
Somnade hos Susanne vid tvåtiden, och sov som en stock fram till tolv på lördagen. Hann inte göra så mycket på dagen förrän det var dags att göra sig iordning och åka på middag till Camilla. Hon hade gjort kalkon, helt fantastiskt gott var det. Drack en hel del rödvin också, så vi rumlade iväg till spårvagnen med ett glatt humör. Träffade Elenor, Annika och Sanna från M2 på vagnen, det var mycket trevligt!
Sedan var det dags för helgens höjdpunkt; Kolla in vår gamla klasskamrat Jonas på Cabaret Lorensberg! helt fantastisk show, de gjorde verkligen föreställningen tillsammans, som en ensemble och ALLA var lika duktiga på ALLT! Men naturligtvis var Jonas (och Jesper) bäst. Deras duett i "Lately" samt alla killarnas version "Håll mitt Hjärta" fick håren verkligen att resa sig på armarna!
Ja, det var väl meningen att vi skulle stannat där ett tag på Park Lane, men när man festat sedan fyra på eftermiddagen så orkar man inte riktigt mer. Jag var dessutom lite nedslagen, fick en downer, så efter att Sussi hade raggat upp bartendern och gett honom sitt nummer, var det dags för McDonald's och därefter hem till sängen!
Tvingades gå upp klockan halv tio dagen efter, eftersom mitt tåg gick hem klockan elva. Sov som en stock på tåget, och väl hemma fick jag kasta mig iväg till jobbet! Jobbade fem timmar, var riktigt upptagen idag, mycket städ och mycket reception! Ganska seg nu, men måste msn:a och blogga lite till innan det är dags för bingen!
Kockens toast på Stadt
Alltså, tack Kristin-älskling, som bjöd på världens godaste middag idag! Ja, när jag hade slutat jobba idag så gick jag till Stadt där hon jobbar, för Josie-mongot satt där och hängde. Åt sedan middag med Kristin, hon bjussade ... fantastiskt! Satt där och snackade lite skit bara, Lollo kom också, så himla skönt att prata av sig lite. Joss körde mig hem sedan också, efter att vi följt efter några av Lollos polare till McDonald's. Lite roligt, för de vred nacken ur led för att se vilka det var som förföljde dem i en splitterny svart bil (vafan, jag kan väl inte märket på Josies föräldrars bil).
Mhm, så nu är jag hemma igen. Har haft en helt okej dag, gick upp och åkte till dansskolan för att jobba lite med estettjejerna. Projektet börjar komma till nu, sjöng lite med dem idag, har nu tre veckor på mej att försöka sätta ihop showen lite åt dem. Ska skriva lite mellantexter och sätta ihop en ordning på numrena och så. Jag tycker det är så skönt att få göra någonting, det håller ihop mina tankar litegrann ...
Åkte sedan hem och somnade på soffan. Åkte tillbaka till Heléns och jobbade reception i fyra timmar. Jobbar alla dagar den här veckan, utom lördag, omväxlande på dansskolan och Posten. Himla skönt, för pengar är alltid välkommet, och speciellt nu!!!
Till helgen blir det helhelg med järngänget från M4 på Balettakademien. Mina tre bästa vänner i hela världen; Camilla, Cristel och Susanne, nu ses vi igen, babes!!!!
Mhm, så nu är jag hemma igen. Har haft en helt okej dag, gick upp och åkte till dansskolan för att jobba lite med estettjejerna. Projektet börjar komma till nu, sjöng lite med dem idag, har nu tre veckor på mej att försöka sätta ihop showen lite åt dem. Ska skriva lite mellantexter och sätta ihop en ordning på numrena och så. Jag tycker det är så skönt att få göra någonting, det håller ihop mina tankar litegrann ...
Åkte sedan hem och somnade på soffan. Åkte tillbaka till Heléns och jobbade reception i fyra timmar. Jobbar alla dagar den här veckan, utom lördag, omväxlande på dansskolan och Posten. Himla skönt, för pengar är alltid välkommet, och speciellt nu!!!
Till helgen blir det helhelg med järngänget från M4 på Balettakademien. Mina tre bästa vänner i hela världen; Camilla, Cristel och Susanne, nu ses vi igen, babes!!!!
Vem fan försöker jag lura?
Jag försöker flytta över mina känslor från sorg till ilska, och gör även allt för att bara förtränga alla känslor. Men om världens första människa med röntgensyn gick förbi mig, skulle den se en stor svart klump bakom mina revben. En klump av ihopträngd sorg, besvikelse och saknad .... saknad över en människa som förändrat mig och mitt liv för alltid ...
Hur ska jag någonsin kunna glömma ...?
Hur ska jag någonsin kunna glömma ...?
Livets gång
Jahaja, upp tidigt som fan imorse. Hade blivit inringd av Posten, men den här gången visste jag iallafall om det dagen innan. Tror ni jag sov nog på natten? Nejdu, sådan tur skulle Lisa inte ha, eftersom jag gick upp typ halv tolv dagen innan. Jag MÅSTE verkligen ställa rätt dygnet, såhär kan ingen leva.
Jaja, jobbade iallafall idag, sedan somnade jag som en stock på soffan. Skulle gått och tränat idag, men vem sjutton orkade det? Inte jag, kan jag säga. Imorgon jobbar jag både dag och kväll på dansskolan, så ska verkligen försöka orka ge mig ut och springa däremellan!
Jaja, ska glo på "Sex & the City" snart, sedan nanna ...
Jaja, jobbade iallafall idag, sedan somnade jag som en stock på soffan. Skulle gått och tränat idag, men vem sjutton orkade det? Inte jag, kan jag säga. Imorgon jobbar jag både dag och kväll på dansskolan, så ska verkligen försöka orka ge mig ut och springa däremellan!
Jaja, ska glo på "Sex & the City" snart, sedan nanna ...
Lisas tankar - nu och då
Jag kom
Jag såg
Han tittade likgiltigt
Jag stannade
Han jagade
Jag backade
Han hann ikapp
Fångade mig
Nu är jag fast
men hans grepp är löst
Det är jag som håller mig kvar
Det enda jag behöver göra
är att släppa taget
Kan inte ...
Jag vill stanna
men ändå inte
En del av mig vill vara hans
för alltid
Men han är inte gjord för det
När jag ser Honom
är det som om himlen landat
Han är allt för mig
Just nu
Förmodligen älskar jag honom
Men vem vet egentligen vad kärlek är?
Han försvann
Ut ur mitt liv
Vet inte om han någonsin kommer tillbaka
Jag var beredd att ge upp allt
Jag hoppade från klippan
utan att veta vad som fanns därnere
Landade
Något fanns där,
men just nu vacklar det under mig
Jag tror det håller på att försvinna helt
Står här, helt ensam och övergiven
Väntar på honom
Väntar
Väntar
Väntar
På någon som förmodligen aldrig kommer tillbaka
Jag såg
Han tittade likgiltigt
Jag stannade
Han jagade
Jag backade
Han hann ikapp
Fångade mig
Nu är jag fast
men hans grepp är löst
Det är jag som håller mig kvar
Det enda jag behöver göra
är att släppa taget
Kan inte ...
Jag vill stanna
men ändå inte
En del av mig vill vara hans
för alltid
Men han är inte gjord för det
När jag ser Honom
är det som om himlen landat
Han är allt för mig
Just nu
Förmodligen älskar jag honom
Men vem vet egentligen vad kärlek är?
Han försvann
Ut ur mitt liv
Vet inte om han någonsin kommer tillbaka
Jag var beredd att ge upp allt
Jag hoppade från klippan
utan att veta vad som fanns därnere
Landade
Något fanns där,
men just nu vacklar det under mig
Jag tror det håller på att försvinna helt
Står här, helt ensam och övergiven
Väntar på honom
Väntar
Väntar
Väntar
På någon som förmodligen aldrig kommer tillbaka
Två listor till!
Tack Jenny-älskling, som skriver sina listor på sin blogg, som jag sedan kan ta efter:)!
Okej, första listan:
Man väljer en artist/ett band, och sedan svarar man på frågorna med artistens/bandets sångtitlar!
1. The band: Mariah Carey
2. Are you male or female?: And you don't remember?
3. Describe yourself: Dreamlover
4. How do some people feel about you?: Clown
5. How do you feel about yourself?: Emotions
6. Describe your ex girlfriend/boyfriend: Irresistible
7. Describe where you want to be: Underneath the Stars
8. Describe what you want to be: Hero
9. Describe what you want: One Sweet Day
10. Describe how you live: Make it Happen
11. Describe how you love: Till the End of Time
12. Share a few words of wisdom: Love takes Time
Okej, andra listan då!
Tre namn jag absolut inte skulle vilja heta:
Britta
Laila
Greta
Tre platser jag vill resa till:
New York
Birmingham
Rio de Janeiro
Tre tillfällen då jag gråter:
När jag tvingas säga farväl till människor jag tycker om
I sista avsnittet på sista säsongen av "Sex & the City", när Harry kommer hem till Charlotte och berättar att de ska få ett adoptionsbarn från Kina
När jag ser mitt 20-minutersprojekt på DVD, och inser att jag fixade det
Tre filmer jag aldrig får nog utav:
"Sagan om Ringen" - trilogin
"Tio orsaker att hata dig"
"Brokeback Mountain"
Tre platser där jag intar ett lugn:
På spårvagnarna i Göteborg
Ensam hemma i min lägenhet
Högst uppe på berget vid mitt hus
Tre saker jag gärna gör när jag är ensam:
Sitter på msn
Läser
Har låtsas-show inför en låtsas-publik
Tre program jag skrattar åt:
Parlamentet
Vänner
Sex & the City
Tre yrken jag skulle vilja prova på:
Musikalartist
Reseledare
Journalist
Tre saker som jag är utomordentligt bra på:
Kyssas (oh, ja det är jag allt)
Stöka till i min lägenhet
Lära mig texter utantill
Tre saker jag skulle kunna lära mig:
Latinamerikansk dans
Köra bil
Spara pengar
Tre förebilder:
Pappa
Fredrik Reinfeldt
Idina Mentzel
Tre band:
Toto
Chicago
Jackson-5
Tre drycker:
Hallon-Smoothien på Cosmo i Göteborg
Minimjölk
Efes
Så, det var allt för idag! Nu måste jag sussa!
Lista!
Fick den från Jennys blogg, det här tycker jag är jätteroligt! Tack, Jenny!
Personfakta:
Namn: Lisa Kristina Sofia Björk
Kön: Kvinna
Ålder: Snart 22
Längd: 161,5 cm
Smeknamn: Ojojoj, det är många det! Flisan (av klassen), Boobie (av Josie och Susanne), Mos (av Josie), Fisen (av Tobbe och några fler anhängare), Guppy (av Maria), Deli (av killarna på Prestige, det betyder galen på turkiska) och Liz (av Birmingham-grabbarna).
Hårfärg: Just nu någonsorts solblekt mellanbrun färg ... typ ...
Ögonfärg: Olika beroende på smink och kläder ... oftast gröna med inslag av blått, eller gråa med inslag av grönt.
Har du någonsin?
Ätit sushi: Ja, fy fan va illa det smakade!
Stått på scen: Det kan du skriva upp att jag har!
Varit ihop med någon som varit otrogen: Inte vad jag vet.
Klättrat i berg: Jadå, men väldigt små sådana!
Sett Vita Huset: Massa gånger! På TV och film, alltså.
Antingen eller:
Spets eller satin: Satin, jag ser så otroligt tantig ut i spets.
Regn eller snö: Snö, men bara om det är kramsnö och inte sån där jobbig slasksnö.
Rosor eller tusenskönor: Tusenskönor, för det ordet är bland det vackraste som finns!
Vår eller höst: Otroligt svårt ... men höstens färger och lukten utomhus vid den tiden är nästintill oslagbar.
Matte eller engelska: ENGELSKA!!! Matte är inte en vetenskap utan en religion och jag tror helt enkelt inte på den!
Motsatta könet:
Gillar du någon av det motsatta könet just nu: Ja, alldeles för mycket för mitt eget bästa.
Vet han om det: Ja.
Vad tittar du först på hos en man: Ögonen och leendet.
Inom de senaste 48 timmarna:
Kramat någon: Jadå, många.
Blivit sams med dina föräldrar: Nej, men kanske inom de senaste 72 timmarna.
Bråkat med en kompis: Nej, inte bråkat, bara rett ut saker.
Gillar du att:
Ge kramar: OM jag gör!
Ge massage: Ja, men inte för länge, då får jag kramp.
Gå promenader i regnet: Ja, men utan paraply isåfall. Jag älskar att gå ut i regnet i syfte att bli helt genomsur!
Övrigt:
Vad gjorde du i somras: Jag jobbade och festade i Marmaris, Turkiet.
Svär du för mycket: Så in i helvete för mycket!
När duschade du senast: Igår.
Vilken färg har du på dina byxor just nu: Blå baggyjeans.
Vilken låt lyssnar du på just nu: "Maneater" - Nelly Furtado
Vad finns bredvid dig just nu: En tom, vit stol och en papperspåse med kläder i.
Hur ser ditt skrivbord (till datorn) ut: Svart.
Vad var det sista du åt: En röd-gul godisnapp.
Har du en lavalampa: Ja, en röd som inte fungerar.
Hur är vädret hos dig just nu: Klart och kallt!
Vad gjorde du igårkväll: Åt middag med mina föräldrar och deras vänner, sedan satt jag och Josefin på msn.
Vem pratade du med sist i telefon: Min pappa.
Vad gör dig glad: När mina vänner säger hur mycket de tycker om mig.
Vart skulle du vilja åka: London eller New York i vanliga fall. Men just nu lockar Antalya ... och Birmingham!
Vill du ha barn: Nej ...
Vad ska de heta: ... men om jag mot förmodan skulle få några ska de heta Ylvali och Alexander.
Personfakta:
Namn: Lisa Kristina Sofia Björk
Kön: Kvinna
Ålder: Snart 22
Längd: 161,5 cm
Smeknamn: Ojojoj, det är många det! Flisan (av klassen), Boobie (av Josie och Susanne), Mos (av Josie), Fisen (av Tobbe och några fler anhängare), Guppy (av Maria), Deli (av killarna på Prestige, det betyder galen på turkiska) och Liz (av Birmingham-grabbarna).
Hårfärg: Just nu någonsorts solblekt mellanbrun färg ... typ ...
Ögonfärg: Olika beroende på smink och kläder ... oftast gröna med inslag av blått, eller gråa med inslag av grönt.
Har du någonsin?
Ätit sushi: Ja, fy fan va illa det smakade!
Stått på scen: Det kan du skriva upp att jag har!
Varit ihop med någon som varit otrogen: Inte vad jag vet.
Klättrat i berg: Jadå, men väldigt små sådana!
Sett Vita Huset: Massa gånger! På TV och film, alltså.
Antingen eller:
Spets eller satin: Satin, jag ser så otroligt tantig ut i spets.
Regn eller snö: Snö, men bara om det är kramsnö och inte sån där jobbig slasksnö.
Rosor eller tusenskönor: Tusenskönor, för det ordet är bland det vackraste som finns!
Vår eller höst: Otroligt svårt ... men höstens färger och lukten utomhus vid den tiden är nästintill oslagbar.
Matte eller engelska: ENGELSKA!!! Matte är inte en vetenskap utan en religion och jag tror helt enkelt inte på den!
Motsatta könet:
Gillar du någon av det motsatta könet just nu: Ja, alldeles för mycket för mitt eget bästa.
Vet han om det: Ja.
Vad tittar du först på hos en man: Ögonen och leendet.
Inom de senaste 48 timmarna:
Kramat någon: Jadå, många.
Blivit sams med dina föräldrar: Nej, men kanske inom de senaste 72 timmarna.
Bråkat med en kompis: Nej, inte bråkat, bara rett ut saker.
Gillar du att:
Ge kramar: OM jag gör!
Ge massage: Ja, men inte för länge, då får jag kramp.
Gå promenader i regnet: Ja, men utan paraply isåfall. Jag älskar att gå ut i regnet i syfte att bli helt genomsur!
Övrigt:
Vad gjorde du i somras: Jag jobbade och festade i Marmaris, Turkiet.
Svär du för mycket: Så in i helvete för mycket!
När duschade du senast: Igår.
Vilken färg har du på dina byxor just nu: Blå baggyjeans.
Vilken låt lyssnar du på just nu: "Maneater" - Nelly Furtado
Vad finns bredvid dig just nu: En tom, vit stol och en papperspåse med kläder i.
Hur ser ditt skrivbord (till datorn) ut: Svart.
Vad var det sista du åt: En röd-gul godisnapp.
Har du en lavalampa: Ja, en röd som inte fungerar.
Hur är vädret hos dig just nu: Klart och kallt!
Vad gjorde du igårkväll: Åt middag med mina föräldrar och deras vänner, sedan satt jag och Josefin på msn.
Vem pratade du med sist i telefon: Min pappa.
Vad gör dig glad: När mina vänner säger hur mycket de tycker om mig.
Vart skulle du vilja åka: London eller New York i vanliga fall. Men just nu lockar Antalya ... och Birmingham!
Vill du ha barn: Nej ...
Vad ska de heta: ... men om jag mot förmodan skulle få några ska de heta Ylvali och Alexander.
Vad som inte är okej ...
Det är okej att må dåligt, visst.
Men det är inte okej att tappa greppet totalt.
Det är inte okej att lägga alla sina problem på andra, att dra med sig sina vänner i fallet.
Det är inte okej att förlora tron på sig själv så mycket att man till slut hugger tag i första bästa grepp man får utan att tänka på konsekvenserna.
Det är inte okej att lägga sina problem på andra människor.
Det är inte okej att glömma bort hela sin omgivning.
Det är inte okej att gå runt och sprida negativ energi runtomkring sig, tills människor inte längre vill ha med en att göra.
Det är inte okej att trycka ner sig själv så mycket att man till slut inte vet om man vill vara kvar i sin egen kropp.
Det är inte okej att inte se de fina sidorna hos sig själv.
Det är inte okej att falla så handlöst för någon att hela ens tillvaro raseras p g a den här personen.
Det är inte okej att förlåta och förlåta och förlåta en människa som du innerst inne inte vet skulle göra detsamma tillbaka.
Men det är okej att inse att allt ovanstående inte är okej ...
Men det är inte okej att tappa greppet totalt.
Det är inte okej att lägga alla sina problem på andra, att dra med sig sina vänner i fallet.
Det är inte okej att förlora tron på sig själv så mycket att man till slut hugger tag i första bästa grepp man får utan att tänka på konsekvenserna.
Det är inte okej att lägga sina problem på andra människor.
Det är inte okej att glömma bort hela sin omgivning.
Det är inte okej att gå runt och sprida negativ energi runtomkring sig, tills människor inte längre vill ha med en att göra.
Det är inte okej att trycka ner sig själv så mycket att man till slut inte vet om man vill vara kvar i sin egen kropp.
Det är inte okej att inte se de fina sidorna hos sig själv.
Det är inte okej att falla så handlöst för någon att hela ens tillvaro raseras p g a den här personen.
Det är inte okej att förlåta och förlåta och förlåta en människa som du innerst inne inte vet skulle göra detsamma tillbaka.
Men det är okej att inse att allt ovanstående inte är okej ...
Gråten i halsen
Jag vet inte vad jag ska göra nu. Saknar honom så otroligt mycket. Önskar att vi aldrig hade träffats. Det låter så hemskt att säga det, men jag gör det! Det fanns en annan kille därnere i Turkiet ... som aldrig skulle gjort så mot mig. Jag tror faktiskt att han hade varit kapabael att älska mig, på riktigt ... men jag nobbade honom ... för Murat. Och på ett sätt ångrar jag mig ... men jag vet att jag känner så för att just nu är Murat så långt bort, både rent fysiskt och mentalt.
Kanske lika bra att det här händer. Han är inte bra för mig. Jag blir bara mindre och mindre. Snart finns jag inte mer. Kanske är det lika bra ... jag är inte stark nog just nu. Vill bara försvinna, om så bara för ett litet tag.
Tappar greppet.
Ont ... så ont ...
Han är borta. Jag vet det. Kommer aldrig se honom igen. Kommer aldrig få veta vad som hände, aldrig få någon förklaring. Det enda jag har är vetskapen om att det sista han sa till mig var att han älskade mig. Hur kan han göra såhär? Jag skulle gett upp allt för honom ... och då menar jag ALLT ... Han är den enda anledningen till att jag orkat med de här veckorna jag varit hemma. Tanken på att jag skulle få träffa honom snart igen gjorde mig alltid glad, och jag kände att jag skulle orka med den dagen också.
Men nu ... allt är förstört, och han är borta. Kommer han någonsin höra av sig? Kommer han bevisa för mig, en gång för alla, att han bryr sig? Hjärtat och hjärnan är för en gångs skulle överens ...
Men nu ... allt är förstört, och han är borta. Kommer han någonsin höra av sig? Kommer han bevisa för mig, en gång för alla, att han bryr sig? Hjärtat och hjärnan är för en gångs skulle överens ...
Tillbaka med min sambo inatt!
Ja, alltså, jag och Josefi hade mini-Marmaris-reunion hemma hos henne inatt. Vi hade fått vår engångskamera från min sista vecka framkallad, så vi satt och titade på korten och pratade strunt hela natten! Kollade på "Ocean's twelve" också ... den är helt okej, men lite seg. Var rätt trött också, eftersom jag sov ungefär två timmar natten mellan torsdag och fredag. Men trots det kom vi inte i säng förrän tre inatt, satt och kollade på slutet av "Poltergeist" och sedan lite på "Top Model". Vaknade imorse, alldeles för tidigt, eftersom Josefins föräldrar är morgonpigga och bra på att fixa goda lördagsfrukostar. Men efter frukosten var det jag och Josefin som somnade som två stenar i varsin soffa:).
Jaja, dagen har varit mycket lugn, nu är jag hemma, vi har middag här för några av mina föräldrars kompisar. Kanske åker jag med Josefin lite sen, hittar på något lätt.
Mår inte så bra ... allt har på bara en vecka vänts upp och ner. Suck ... vart tog han vägen någonstans?
Jaja, dagen har varit mycket lugn, nu är jag hemma, vi har middag här för några av mina föräldrars kompisar. Kanske åker jag med Josefin lite sen, hittar på något lätt.
Mår inte så bra ... allt har på bara en vecka vänts upp och ner. Suck ... vart tog han vägen någonstans?
Gilbert Grape
Satt häromdagen och tittade på Gilbert Grape! Såg den mycket när jag var yngre, då vi hade den inspelad, men det var några år sedan jag såg den nu. Som med många andra filmer så ser man den med helt andra ögon än man gjorde när man var ung och filmen blev så otroligt mycket bättre denna gången!
Filmen handlar om Gilbert, en ung man som känner att hans liv spelar honom ett spratt. han bor med sin familj i ett slitet, stort hus i Endora, en liten by där absolut ingenting händer. Fadern i familjen hängde sig för många år sedan, och sedan dess har ingenting varit sig likt. Hans mamma väger cirka 250 kg och kan inget annat göra än att sitta i soffan, titta på TV och äta, medans hennes fyra barn får klara sig själv. Gilbert undrar om han någonsin kommer kunna göra annat än att ta hand om sin lillebror Arnie som är utvecklingsstörd. Hans lillasyster Ellen är 15 år och en typisk tonåring; omogen, rebellisk och en riktig retsticka, storasyster Amy har försökt axla moderns roll, men klarar inte riktigt av det. Gilbert känner att hela hans tillvaro är på väg att glida honom ur händerna, när plötsligt den unga kvinnan Becky kommer med sin mormor till staden och förändrar hans liv för alltid ...
Filmens stora behållning är skådespelarna och på det sätt deras karaktärer utvecklas genom filmens gång. Mest imponerad blir jag (naturligtvis) av Leonardo DiCaprio som spelar den 18-årige, utvecklingsstörde lillebroderna Arnie. Han gör det med en sådan övertygelse att det gör mig alldeles stum! Jag vet att efter den här filmen hade biopremiär, hörde massa människor av sig till filmbolaget och undrade om de kune få adoptera den söte, utvecklingsstörde lille pojken. Det är ganska ironiskt att det här är den första stora rollen Leo DiCaprio gjorde, och enligt mig också den, utan konkurrens, bästa!
Johnny Depp är helt fantastisk som den svårmodige Gilbert och i scenen när han helt tappar kontrollen och i ren frustration slår sin lillebror flera gånger och sedan lämnar hemmer i förtvivlan, faller tårarna i floder! När han sedan, nästa dag, kommer tillbaka hem för att be om förlåtelse, så blir det ännu värre ...
Det absolut vackraste i den här filmen är att se relationen mellan Gilbert och Arnie. Hur två bröder kan älska varandra så mycket, trots den svåra sjukdomen som står emellan dem, är för mig bland det finaste jag sett på film.
Filmen handlar om Gilbert, en ung man som känner att hans liv spelar honom ett spratt. han bor med sin familj i ett slitet, stort hus i Endora, en liten by där absolut ingenting händer. Fadern i familjen hängde sig för många år sedan, och sedan dess har ingenting varit sig likt. Hans mamma väger cirka 250 kg och kan inget annat göra än att sitta i soffan, titta på TV och äta, medans hennes fyra barn får klara sig själv. Gilbert undrar om han någonsin kommer kunna göra annat än att ta hand om sin lillebror Arnie som är utvecklingsstörd. Hans lillasyster Ellen är 15 år och en typisk tonåring; omogen, rebellisk och en riktig retsticka, storasyster Amy har försökt axla moderns roll, men klarar inte riktigt av det. Gilbert känner att hela hans tillvaro är på väg att glida honom ur händerna, när plötsligt den unga kvinnan Becky kommer med sin mormor till staden och förändrar hans liv för alltid ...
Filmens stora behållning är skådespelarna och på det sätt deras karaktärer utvecklas genom filmens gång. Mest imponerad blir jag (naturligtvis) av Leonardo DiCaprio som spelar den 18-årige, utvecklingsstörde lillebroderna Arnie. Han gör det med en sådan övertygelse att det gör mig alldeles stum! Jag vet att efter den här filmen hade biopremiär, hörde massa människor av sig till filmbolaget och undrade om de kune få adoptera den söte, utvecklingsstörde lille pojken. Det är ganska ironiskt att det här är den första stora rollen Leo DiCaprio gjorde, och enligt mig också den, utan konkurrens, bästa!
Johnny Depp är helt fantastisk som den svårmodige Gilbert och i scenen när han helt tappar kontrollen och i ren frustration slår sin lillebror flera gånger och sedan lämnar hemmer i förtvivlan, faller tårarna i floder! När han sedan, nästa dag, kommer tillbaka hem för att be om förlåtelse, så blir det ännu värre ...
Det absolut vackraste i den här filmen är att se relationen mellan Gilbert och Arnie. Hur två bröder kan älska varandra så mycket, trots den svåra sjukdomen som står emellan dem, är för mig bland det finaste jag sett på film.
Sov lääääännnngggeeee idag!
Lilla Josie ringde tjugo i ett idag ... och väckte mig! My God, tänkte jag när jag såg vad klockan var, jag måste verkligen börja gå och lägga mig tidigare så jag kan komma upp tidigare också. Annars kommer jag väl förr eller senare bli som Murat, går och lägger mig vid halv åtta på morgonen och går upp klockan sju på kvällen. Det är varken hälsosamt eller särskilt uppiggande! Nej, får ta och börja ändra på det där, så jag blir lite mer alert, det kan ju också hjälpa mig att komma igång ordentligt med träningen. Dör av längtan att få tillbaka den någorlunda vältränade kropp jag hade innan sommaren!
Så, har inte hänt så mycket idag, pratat med Josie, kollat på "Freaky Friday" och "Coyote Ugly" (Adam Garcia är ju inte alls världens sexigaste man, INTE ALLS)! Åkte sedan och jobbade, det var helt okej idag. Fick lite extra tider nästa vecka, vilket alltid är välkommet! Tänkte lägga undan 3 000 kronor av lönen jag får nu till min Turkiet-resa, om det blir någon. Orkar inte ta varför den kanske inte blir av, jag hänvisar till bloggen jag skrev igår ... Men i vilket fall som helst, åker jag inte till Turkiet, så åker jag ju förmodligen till England. Och DET, mina damer och herrar, blir MINST lika roligt:)!
Jaha, så helgen blir nog relativt lugn iallafall. Ska nog ha en lugn kväll hos Josie imorgon, titta på Turkiet-bilder, drömma oss bort, kolla på film och försöka få tag i Murat, har en del att säga till honom. På lördag ska jag vara hemma för det coverbandet jag och min far ska starta upp ska ha en liten festmiddag hemma hos oss, bestämma reptillfällen och låtar! Ska bli himla kul, tycker jag!
Så, har inte hänt så mycket idag, pratat med Josie, kollat på "Freaky Friday" och "Coyote Ugly" (Adam Garcia är ju inte alls världens sexigaste man, INTE ALLS)! Åkte sedan och jobbade, det var helt okej idag. Fick lite extra tider nästa vecka, vilket alltid är välkommet! Tänkte lägga undan 3 000 kronor av lönen jag får nu till min Turkiet-resa, om det blir någon. Orkar inte ta varför den kanske inte blir av, jag hänvisar till bloggen jag skrev igår ... Men i vilket fall som helst, åker jag inte till Turkiet, så åker jag ju förmodligen till England. Och DET, mina damer och herrar, blir MINST lika roligt:)!
Jaha, så helgen blir nog relativt lugn iallafall. Ska nog ha en lugn kväll hos Josie imorgon, titta på Turkiet-bilder, drömma oss bort, kolla på film och försöka få tag i Murat, har en del att säga till honom. På lördag ska jag vara hemma för det coverbandet jag och min far ska starta upp ska ha en liten festmiddag hemma hos oss, bestämma reptillfällen och låtar! Ska bli himla kul, tycker jag!
Hur kan han göra såhär?
Finns det något värre än att bli besviken på en man älskar?
Jag och Josefin pratade med Mehmet på msn idag ... han var inte så glad. Han hade bett Murat jobba i receptionen för honom över natten, och Murat hade sagt okej. Sedan när Mehmet går upp på morgonen, så finns det ingen Murat där. Nyckeln till hans rum är borta, Murat är borta och när Mehmet tar extranyckeln och går in i hans rum märker han att alla Murats saker också är borta! Och han svarar inte i telefonen, varken när jag eller Mehmet ringer. Och till saken hör att Murat är skyldig Mehmet 1 700 lira, vilket motsvarar ungefär 8 500 svenska kronor ... Och ingen såg honom åka, ingen visste att han skulle åka och han har inte sagt hejdå till någon! Nu ska jag försöka få tag i honom, och har lovat Mehmet att hjälpa honom lite. Ska be Murat att få hans hemnummer så jag kan ringa billigare till honom. Sen är det meningen att jag ska ge det till Mehmet så han kan ringa och ställa honom mot väggen/tala om för hans föräldrar vad för son de har. Kanske kommer Murat bli fly förbannad på mig, men shit happens. Just nu vet jag inte ens om jag skulle bry mig ...
Jag kan inte förstå vad som har farit genom hans huvud. Jag är så otroligt jävla besviken på honom! Hur kan man göra så mot sin egen vän? Och Mehmet som hjälpt honom så himla mycket, på så många olika sätt! Utan Mehmet hade han aldrig fått mig kan jag säga, för i början var jag faktiskt inte så intresserad, men Mehmet övertalade mig till att "ha lite kul", som han sa! Och jag som trodde jag kände Murat så himla väl ... nu vet jag inte vad jag ska tro längre. Jag vill verkligen få tag i honom, för jag måste få en förklaring. Jag vill inte tro så ont om honom. Men just nu ser det verkligen ut som om min älskade kan vara en riktigt korkad och dum människa i vissa lägen ...
Detta får mig att tvivla på så mycket, hur mycket av det han sagt till mig har varit sant? Eller är det därför han på sista tiden varit så noga med att tala om för mig hur mycket han tycker om mig, så att jag kan förlåta honom för sådana här saker? Men han har sjunkit så i mina ögon att jag känner det som om det var mig han bara stack ifrån. Såhär gör man bara inte! Jag trodde jag kände honom, eller iallafall på ett helt annat sätt än vad alla de andra på Villa Dream gjorde! Det är möjligt att jag gör det! Men nu vet jag också en sak till; INGEN känner Murat på djupet. Jag tror inte ens han själv gör det ...
Jag och Josefin pratade med Mehmet på msn idag ... han var inte så glad. Han hade bett Murat jobba i receptionen för honom över natten, och Murat hade sagt okej. Sedan när Mehmet går upp på morgonen, så finns det ingen Murat där. Nyckeln till hans rum är borta, Murat är borta och när Mehmet tar extranyckeln och går in i hans rum märker han att alla Murats saker också är borta! Och han svarar inte i telefonen, varken när jag eller Mehmet ringer. Och till saken hör att Murat är skyldig Mehmet 1 700 lira, vilket motsvarar ungefär 8 500 svenska kronor ... Och ingen såg honom åka, ingen visste att han skulle åka och han har inte sagt hejdå till någon! Nu ska jag försöka få tag i honom, och har lovat Mehmet att hjälpa honom lite. Ska be Murat att få hans hemnummer så jag kan ringa billigare till honom. Sen är det meningen att jag ska ge det till Mehmet så han kan ringa och ställa honom mot väggen/tala om för hans föräldrar vad för son de har. Kanske kommer Murat bli fly förbannad på mig, men shit happens. Just nu vet jag inte ens om jag skulle bry mig ...
Jag kan inte förstå vad som har farit genom hans huvud. Jag är så otroligt jävla besviken på honom! Hur kan man göra så mot sin egen vän? Och Mehmet som hjälpt honom så himla mycket, på så många olika sätt! Utan Mehmet hade han aldrig fått mig kan jag säga, för i början var jag faktiskt inte så intresserad, men Mehmet övertalade mig till att "ha lite kul", som han sa! Och jag som trodde jag kände Murat så himla väl ... nu vet jag inte vad jag ska tro längre. Jag vill verkligen få tag i honom, för jag måste få en förklaring. Jag vill inte tro så ont om honom. Men just nu ser det verkligen ut som om min älskade kan vara en riktigt korkad och dum människa i vissa lägen ...
Detta får mig att tvivla på så mycket, hur mycket av det han sagt till mig har varit sant? Eller är det därför han på sista tiden varit så noga med att tala om för mig hur mycket han tycker om mig, så att jag kan förlåta honom för sådana här saker? Men han har sjunkit så i mina ögon att jag känner det som om det var mig han bara stack ifrån. Såhär gör man bara inte! Jag trodde jag kände honom, eller iallafall på ett helt annat sätt än vad alla de andra på Villa Dream gjorde! Det är möjligt att jag gör det! Men nu vet jag också en sak till; INGEN känner Murat på djupet. Jag tror inte ens han själv gör det ...
RENT
Ja, eftersom denna musikal är högaktuell, främst som nyuppsättning på Göta lejon i Stockholm med Linda Bengtzing och Linus Wahlgren i huvudrollerna (och fyra av mina vänner från Balettakademien i ensemblen), men också som film med originaluppsättningen från Broadway!
RENT sattes upp för första gången 1996, och det är den eminenta Jonathan Larson som har gjort detta mästerverk! Tyvärr dog han innan premiären var och fick aldrig se denna fantastiska musikal färdig. Dess förlaga är operan "La vie bohéme", och den utspelar sig i nutida New York.
Den handlar om ett gäng vänner som är en salig blandning av transvestiter, homosexuella, strippor och hiv-positiva. Det är en mycket sorglig historia om äkta vänskap som sätts på prov, om kärlek som varken är okomplicerad eller självklar, men även också om död. Musiken är mycket speciell och enligt mig helt fantastisk, som blandas med rena rocklåtar, lite klassiska musikalballader, disco och även de inspelade telefonsvararna i historien sjungs à capella i mycket speciell tappning.
Alla sångarna är helt fantastiska, det går nästan inte att säga att någon är bätte än den andra! Men skulle det vara någon så är det väl Idina Mentzel som gör Maureen, med en röst och övertygelse som slår det mesta. Men när Mimi och Roger sjunger "Light my candle" går det rysningar längs min ryggrad ...
Låtar att minnas i den här föreställningen är många, men naturligtvis måste några nämnas; "Seasons of Love" är naturligtvis en klassiker som alltid får mig att le, två låtar som jag själv gärna river loss i mina rockanfall är naturligtvis "Out tonight" och "Take me or leave me" och texten i låten "Your eyes" slår det mesta ...
Slutsats: RENT är enligt mig, en av de bästa musikalerna som skrivits, både handlings - och musikmässigt!!!
RENT sattes upp för första gången 1996, och det är den eminenta Jonathan Larson som har gjort detta mästerverk! Tyvärr dog han innan premiären var och fick aldrig se denna fantastiska musikal färdig. Dess förlaga är operan "La vie bohéme", och den utspelar sig i nutida New York.
Den handlar om ett gäng vänner som är en salig blandning av transvestiter, homosexuella, strippor och hiv-positiva. Det är en mycket sorglig historia om äkta vänskap som sätts på prov, om kärlek som varken är okomplicerad eller självklar, men även också om död. Musiken är mycket speciell och enligt mig helt fantastisk, som blandas med rena rocklåtar, lite klassiska musikalballader, disco och även de inspelade telefonsvararna i historien sjungs à capella i mycket speciell tappning.
Alla sångarna är helt fantastiska, det går nästan inte att säga att någon är bätte än den andra! Men skulle det vara någon så är det väl Idina Mentzel som gör Maureen, med en röst och övertygelse som slår det mesta. Men när Mimi och Roger sjunger "Light my candle" går det rysningar längs min ryggrad ...
Låtar att minnas i den här föreställningen är många, men naturligtvis måste några nämnas; "Seasons of Love" är naturligtvis en klassiker som alltid får mig att le, två låtar som jag själv gärna river loss i mina rockanfall är naturligtvis "Out tonight" och "Take me or leave me" och texten i låten "Your eyes" slår det mesta ...
Slutsats: RENT är enligt mig, en av de bästa musikalerna som skrivits, både handlings - och musikmässigt!!!
Allt blev bara värre
När han sa de där magiska orden! Jag vet inte vad jag ska göra nu! Allting har vänts upp och ner, och jag blev nästan mer osäker. Om det är som han säger ... kommer han vänta på mig tills jag komer då? Jag behöver alltså inte stressa iväg ner dit isåfall? Eller om jag ringer honom i mars och säger att jag kommer, är det möjligt eller finns det någon anna då? Riskerar jag att bli förföljd och mördad av någon turkisk jävla brud om jag visar mig tillsammans med honom?
Jag vet ingenting längre. Känns som om jag förlorat all glädje jag någonsin haft. Allt jag känne rär smärta och saknad. När jag inser att jag inte vet om pengarna kommer räcka till. Jag fixar snart inte detta längre. Ovissheten om vad han känner och om vad som kommer hända ... vetskapen om att pengarna förmodligen inte räcker till. Och vetskapen om att den personen jag älskar över allt annat befinner sig i ett annat land, långt borta ...
Jag vet ingenting längre. Känns som om jag förlorat all glädje jag någonsin haft. Allt jag känne rär smärta och saknad. När jag inser att jag inte vet om pengarna kommer räcka till. Jag fixar snart inte detta längre. Ovissheten om vad han känner och om vad som kommer hända ... vetskapen om att pengarna förmodligen inte räcker till. Och vetskapen om att den personen jag älskar över allt annat befinner sig i ett annat land, långt borta ...
Jobbig dag ...
Ni vet, sådär som et bara är ibland. Hade ju bestämt mig för att gå upp tididgt idag och åka och träna! Tror ni att väckarklockan väckte Lisa? Nej, för första gången i sitt liv så vaknar Lisa inte när kockan ringer. Borde fira den här dagen i fortsättningen eller nåt, jag vet inte ... Så den här dagen har jag endast spenderat framför TV:n (ovanligt, eeehhhh NEJ inte direkt), kollat på "One Tree Hill" och "Gilbert Grape". Mycket trevligt faktiskt.
Annars är det en jobbig dag idag. Tänker mycket, saknar ännu mer ... som vanligt med andra ord.
Vill inte åka och jobba, det är så jävla trist. Men vill jag komma iväg till Antalya så är jobb en förutsättning!
Annars är det en jobbig dag idag. Tänker mycket, saknar ännu mer ... som vanligt med andra ord.
Vill inte åka och jobba, det är så jävla trist. Men vill jag komma iväg till Antalya så är jobb en förutsättning!
Plötsligt händer det ...
... orden kommer från honom. Orden jag aldrig trodde jag skulle få höra, och allra minst från honom:
"Some words are hard for me to say ... but you know I love you ..."
Mållös.
"Some words are hard for me to say ... but you know I love you ..."
Mållös.
Fucking Åmål
Ja, detta är ju inte en ny film direkt, och det var definitivt inte första gången jag såg den igår, med familjen. Med det var ändå några år sedan, och jag ser den med lite nyare ögon, och den blir om möjligt bättre ju mer man tittar på den.
Varenda skådespelare, från Rebecca Liljeberg och Alexandra Dahlström i huvudrollerna till de avancerade statisterna i skolan gör en fullkomligt lysande insats. Producenten har gjort något oerhört smart och dessutom det enda rätta när man ska spela in en ungdomsfilm; Valt vanliga ungdomar i rollerna, inte färdiga skådespelare. Vanliga ungdomar som fått lite intstruktioner, och sedan spelar upp vanliga situationer i deras liv. Att de dessutom valts ut bland ungdomar i Trollhättan ger dem dessutom den härlga västgötska dialekten man måste ha om man ska föreställa boende i Åmål.
Denna film är ett mästerverk, tonårslivets alla aspekter kommer med, man ser det från de "populäras" sida, och den mest ensamma av dem alla, och varenda människa känns igen. Konversationerna är så pricksäkra och verkliga att jag ibland undrar om det ens fanns manus till alla scener.
Det som även slog mig igår var Agnes föräldrars dilemma och hur de tacklar det. Pappan som verkligen försöker finnas till hans, försöker förstå och uppmuntra sin dotter, mamman som blundar för sanningen och vill verka så öppensinnad men innerst inne inte är det. Det måste vara oerhört jobbigt att vara förälder till någon som mår så dåligt.
Kort sagt sagt, finns inget att klaga på! Skulle möjligtvis vara att det inte ofta finns folk som kommer ut som homosexuella på högstadiet ... menmen, minor detail!
Varenda skådespelare, från Rebecca Liljeberg och Alexandra Dahlström i huvudrollerna till de avancerade statisterna i skolan gör en fullkomligt lysande insats. Producenten har gjort något oerhört smart och dessutom det enda rätta när man ska spela in en ungdomsfilm; Valt vanliga ungdomar i rollerna, inte färdiga skådespelare. Vanliga ungdomar som fått lite intstruktioner, och sedan spelar upp vanliga situationer i deras liv. Att de dessutom valts ut bland ungdomar i Trollhättan ger dem dessutom den härlga västgötska dialekten man måste ha om man ska föreställa boende i Åmål.
Denna film är ett mästerverk, tonårslivets alla aspekter kommer med, man ser det från de "populäras" sida, och den mest ensamma av dem alla, och varenda människa känns igen. Konversationerna är så pricksäkra och verkliga att jag ibland undrar om det ens fanns manus till alla scener.
Det som även slog mig igår var Agnes föräldrars dilemma och hur de tacklar det. Pappan som verkligen försöker finnas till hans, försöker förstå och uppmuntra sin dotter, mamman som blundar för sanningen och vill verka så öppensinnad men innerst inne inte är det. Det måste vara oerhört jobbigt att vara förälder till någon som mår så dåligt.
Kort sagt sagt, finns inget att klaga på! Skulle möjligtvis vara att det inte ofta finns folk som kommer ut som homosexuella på högstadiet ... menmen, minor detail!
Blir du inte TV-trött ...?
Det var vad min älskade far frågade mig när han kom hem från jobbet denna eftermiddag och fann sin dotter (återigen) liggandes i soffan tittandes på en av de otaliga romantiska komedier som finns ("Pretty Woman" ... alla tjejers älsklingsfilm)! Klart som fan jag blir, men det finns ju ingenting annat att göra! jag åkte iallafall till stan idag ... endast för att inhandla lite godis, men ändå?! Jag gick utanför dörren! Och imorgon ska jag faktiskt ha middag här för flickorna, och sedan går vi nog till Stadt en sväng. Ska faktiskt bli ganska roligt!
Dagens höjdpunkt var iallafall när Josefin ringde ... underbart att sitta och prata med henne om minnen från i somras, vilka och vad vi saknar och om vi pratat med någon därnere sedan sist. Alltid finns det något att prata om, någon rolig anekdot som vi nästan glömt bort. Det är helt otroligt att vi va där så länge. Jag menar, jag va där i tre och en halv månad, det tycker jag är länge. Josie var där i fem! Det är nästan ett helt halvår! Precis görlång tid är det! Och så pratade vi om våra framtida resor. Har ju lovat att åka till England, Birmingham för att hälsa på Jack. Det skulle va otroligt roligt, men jag vet inte när jag kommer ha råd till det ... jag vill ju väldigt gärna åka till Murat. Men å andra sidan så är det typ tretusen kronor billigare att åka och hälsa på Jack. Och hos Jack finns ju faktiskt Craig ... Ja, alltså Jack, Craig, Nathan och Amir var i Marmaris min första vecka där, så det var innan jag och Murat blev mer än bara vänner. Jack blev som en bror för mig nästan och Craig ... ja, låt oss säga att vi hade det väldigt mysigt tillsammans, hihi. Skulle gärna träffa honom igen. Hallå, han har vunnit VM i judo i sin viktklass, snackar vi snygg kropp eller?!?! Lite roligt var det när Jack berättade för mig och Josefin att Craig och Nathan åkt tillbaka till Marmaris i augusti, och dessutom varit på vårt hotell och frågat efter oss. Jag vet inte om det var tur i oturen att vi inte var där då. Jag tror inte det hade varit så populärt hos Murat ... han vet nämligen precis vem Craig är, pratade en del om honom precis efter att han åkt hem, bara någon vecka innan jag och Murat fick ihop det. Så Craig har alltid varit ett känsligt ämne hos Murat ...
Fast vem lurar jag? Det är ju Murat jag älskar, så varför skulle jag hellre åka och hälsa på en engelsman som jag bara kände en vecka ... Har jag pengar så är Antalya, Turkiet mitt första resmål ... så är det ...
Men skvallra inte för mamma om det bara ... Murat är ... hur ska jag säga ...? Ett känsligt ämne för HENNE ... om man säger så:)!
Dagens höjdpunkt var iallafall när Josefin ringde ... underbart att sitta och prata med henne om minnen från i somras, vilka och vad vi saknar och om vi pratat med någon därnere sedan sist. Alltid finns det något att prata om, någon rolig anekdot som vi nästan glömt bort. Det är helt otroligt att vi va där så länge. Jag menar, jag va där i tre och en halv månad, det tycker jag är länge. Josie var där i fem! Det är nästan ett helt halvår! Precis görlång tid är det! Och så pratade vi om våra framtida resor. Har ju lovat att åka till England, Birmingham för att hälsa på Jack. Det skulle va otroligt roligt, men jag vet inte när jag kommer ha råd till det ... jag vill ju väldigt gärna åka till Murat. Men å andra sidan så är det typ tretusen kronor billigare att åka och hälsa på Jack. Och hos Jack finns ju faktiskt Craig ... Ja, alltså Jack, Craig, Nathan och Amir var i Marmaris min första vecka där, så det var innan jag och Murat blev mer än bara vänner. Jack blev som en bror för mig nästan och Craig ... ja, låt oss säga att vi hade det väldigt mysigt tillsammans, hihi. Skulle gärna träffa honom igen. Hallå, han har vunnit VM i judo i sin viktklass, snackar vi snygg kropp eller?!?! Lite roligt var det när Jack berättade för mig och Josefin att Craig och Nathan åkt tillbaka till Marmaris i augusti, och dessutom varit på vårt hotell och frågat efter oss. Jag vet inte om det var tur i oturen att vi inte var där då. Jag tror inte det hade varit så populärt hos Murat ... han vet nämligen precis vem Craig är, pratade en del om honom precis efter att han åkt hem, bara någon vecka innan jag och Murat fick ihop det. Så Craig har alltid varit ett känsligt ämne hos Murat ...
Fast vem lurar jag? Det är ju Murat jag älskar, så varför skulle jag hellre åka och hälsa på en engelsman som jag bara kände en vecka ... Har jag pengar så är Antalya, Turkiet mitt första resmål ... så är det ...
Men skvallra inte för mamma om det bara ... Murat är ... hur ska jag säga ...? Ett känsligt ämne för HENNE ... om man säger så:)!
Suck ... vilket liv ...
Men allvarligt talat alltså! Det är verkligen hemskt vad man blir hämmad av att inte ha några pengar!!! Finns ingenting att göra. Javisst kan jag stanna hemma och gro fast vid TV:n, men ärligt, hur kul blir det i längden?? Inte så jävla kul alls faktiskt. Och idag på jobbet trodde jag att det satt klister under visarna på klockan. Suck, vad tråkigt det var idag. Ibland kan jag tycka det är roligt att sitta bakom en disk, svara i telefon med min trevligaste röst "- Heléns Dansskola, det är Lisa" och sedan ta ett varv med moppen eller varför inte putsa lite på fönstren? Men idag skule jag hellre haft ett jobb som innebar att jag tvingades torka Saddam Hussein i arslet (ja, jag tog det citatet från Bridget Jones, jag erkänner)! Men vad annat kan man göra ...?
Men i helgen verkar det iallafall bli lite socialt. Ska ha lite middag och förfest här med tjejerna, sedan blir det nog ett litet kik på Stadt om det vill sig väl. Det kan ju .... nästan bli roligt iallafall. Samma folk, samma höga priser och samma musik som alltid, men vafan ... nu har jag ju inte känt på det på ett tag, så lite skoj får vi väl se till att ha!
Ganska trött faktiskt ... är godissugen också, har inte ätit godis på fyra dagar! Och för er som inte vet det kan jag meddela att det är extremt mycket för att vara Lisa, som allt som oftast trycker i sig sötsaker istället för mat. Men ska ju försöka ändra på det nu!
Men i helgen verkar det iallafall bli lite socialt. Ska ha lite middag och förfest här med tjejerna, sedan blir det nog ett litet kik på Stadt om det vill sig väl. Det kan ju .... nästan bli roligt iallafall. Samma folk, samma höga priser och samma musik som alltid, men vafan ... nu har jag ju inte känt på det på ett tag, så lite skoj får vi väl se till att ha!
Ganska trött faktiskt ... är godissugen också, har inte ätit godis på fyra dagar! Och för er som inte vet det kan jag meddela att det är extremt mycket för att vara Lisa, som allt som oftast trycker i sig sötsaker istället för mat. Men ska ju försöka ändra på det nu!
Jag vet vad folk runtomkring mig säger ... men ...
... jag tror inte jag har försökt lura mig själv. Men för första gången på flera månader ser jag hela bilden. Bilden av en svensk tjej, som gav bort sitt hjärta till någon som inte är förmögen att ta emot det. Tre veckor sedan var det jag lämnade Turkiet, och äntligen känner jag att jag kanske är på väg framåt igen ... iallafall litegrann. Snackade med honom igår på msn. Han var ... lite annorlunda än han brukar. Skojar om att jag ska flytta dit och gifta mig med honom ... men han vet lika väl som jag att det aldrig går. Jag sa "jag känner dig för väl för att göra det, du kan inte vara med någon 24 timmar om dygnet" ... och han vet ju själv att det är sant. Visst, jag tror honom när han säger att han tycker mycket om mig. Men samtidigt vet jag att han är desperat i sitt behov av uppmärksamhet och av att hålla mig kvar hos honom, därför att jag ger honom större ego. Vad händer om jag slutar höra av mig? Kommer han få panik då? Eller bryr han sig inte överhuvudtaget? Det är hemskt att man kan känna en människa så väl, hans fel och brister, och samtidigt tycka så mycket om honom. Egentligen tycker jag om honom och inte tycker om honom av samma skäl. Jag älskar att han är fullkomligt galen och inte tar så allvarligt på saker och ting ... vilket leder till att man oftast inte kan få honom till ett seriöst samtal längre än fem minuter. Jag älskar hans charm och hans sätt att se på mig ... vilket ger en vink om att han gör så mot alla tjejer. Jag älskar när han kallar mig honey ... vilket numera bara känns påklistrat. Jag älskar att han bryr sig om och pratar med mina vänner ... vilket gör mig orolig att han flirtar med dem. Jag älskar de små söta sakerna han gör och säger ibland när vi är ensamma ... och blir lika sårad när han inte gör det bland folk. Jag tycker om att veta att det vi har är privat och unikt, ... men samtidigt blir jag orolig för att han skäms för mig. Jag älskar när han kallar mig för sin bästa vän och älskare ... men det sårar mig för jag vill vara så mycket mer egentligen.
Kort och gott, så känner jag honom så väl och det gör mig rädd. Jag vet precis vad jag får ... och vad jag aldrig kommer få, det han aldrig kommer kunna ge mig. Ibland undrar jag vad som är fel på mig. Varför kan han inte älska mig? Men ... även om han gjorde det så vet jag inte om det skulle hjälpa. Jag tror aldrig han kommer kunna binda sig, hur mycket han älskar ... det är sorgligt ... men ... jag kan inte ändra på honom. En av hans bästa vänner sa att det finns en tjej som kan det, en tjej som han var kär i, en tjej som kunde varit hans nyckel till en lycklig framtid, en tjej som gjorde allt för honom ... en tjej vars namn jag helst inte vill höra. Men varför ska man ändra på någon? Är det att älska någon? Jag vill inte ändra på honom, det är ju honom jag blev kär i, inte en illusion av någon jag vill att han ska vara. Och även om han inte älskar mig, så vet jag att jag betyder något för honom ... för vi har alltid varit ärliga mot varandra, och han litar på mig ... just nu vet jag att det inte finns många i hans liv som han litar på. Jag skulle aldrig svika honom ... jag kan inte det.
Den här tjejens föräldrar skulle köpa honom en restaurang, ge honom ett nytt liv. Men han tog inte chansen. Varför fördöma honom för det? Hon kanske faktiskt inte var den rätta, likaväl som att inte jag är det. Känner man honom ordentligt, så vet man att det inte är det han vill med sitt liv. Jag vet vad han vill med sitt liv. Och jag tror att jag alltid kommer vara en del av det ... iallafall som en vän han alltid kan stötta sig emot.
Vart vill jag komma med allt mitt svammel? Jo ... det är nog bäst för min egen skull att jag inser faktum och släpper taget lite. Innan jag förlorar mig själv helt och hållet ...
Kort och gott, så känner jag honom så väl och det gör mig rädd. Jag vet precis vad jag får ... och vad jag aldrig kommer få, det han aldrig kommer kunna ge mig. Ibland undrar jag vad som är fel på mig. Varför kan han inte älska mig? Men ... även om han gjorde det så vet jag inte om det skulle hjälpa. Jag tror aldrig han kommer kunna binda sig, hur mycket han älskar ... det är sorgligt ... men ... jag kan inte ändra på honom. En av hans bästa vänner sa att det finns en tjej som kan det, en tjej som han var kär i, en tjej som kunde varit hans nyckel till en lycklig framtid, en tjej som gjorde allt för honom ... en tjej vars namn jag helst inte vill höra. Men varför ska man ändra på någon? Är det att älska någon? Jag vill inte ändra på honom, det är ju honom jag blev kär i, inte en illusion av någon jag vill att han ska vara. Och även om han inte älskar mig, så vet jag att jag betyder något för honom ... för vi har alltid varit ärliga mot varandra, och han litar på mig ... just nu vet jag att det inte finns många i hans liv som han litar på. Jag skulle aldrig svika honom ... jag kan inte det.
Den här tjejens föräldrar skulle köpa honom en restaurang, ge honom ett nytt liv. Men han tog inte chansen. Varför fördöma honom för det? Hon kanske faktiskt inte var den rätta, likaväl som att inte jag är det. Känner man honom ordentligt, så vet man att det inte är det han vill med sitt liv. Jag vet vad han vill med sitt liv. Och jag tror att jag alltid kommer vara en del av det ... iallafall som en vän han alltid kan stötta sig emot.
Vart vill jag komma med allt mitt svammel? Jo ... det är nog bäst för min egen skull att jag inser faktum och släpper taget lite. Innan jag förlorar mig själv helt och hållet ...
And life goes on ...
Ojoj, jag är verkligen inte gjord för den här staden längre! För liten, jag dör av längtan efter att få komma tillbaka till Göteborg. Eller Marmaris ... eller ta en tripp till Antalya och hälsa på en speciell person:). Nej, vi får väl se hur det blir med det! Förhoppningsvis kommer jag kunna hälsa på honom i vinter, men vem vet? jag är verkligen inte gjord av pengar, och dessutom måste jag fortsätta med den karriär jag satt igång.
Men nu var det inte det jag skulle prata om, utan vad jag gjort idag! Gick upp ganska tidigt för att vara mig, nämligen kvart i tio. Tog en promenad och sedan åkte jag till stan för att träffa estettreorna som jag ska assistera lite i deras projektarbete. Utbytte lite idéer med dem, och sedan åkte jag hem och vilade lite. När mamma kom hem åkte vi och hälsade på farmor på sjukhuset ... mindre kul, hon såg verkligen jättesliten ut. Usch, jag avskyr att se någon så närstående må så dåligt ... men vad kan jag göra? Hon är för guds skull snart 87 år gammal, inte konstigt att hon mår dåligt.
Dansade lite jazz också idag, kände mig som en heffaklump med två vänsterfötter, men iallafall!
Nejnej, nu kom älsklingen ut på msn, måste snacka med honom. See ya everybody!
Men nu var det inte det jag skulle prata om, utan vad jag gjort idag! Gick upp ganska tidigt för att vara mig, nämligen kvart i tio. Tog en promenad och sedan åkte jag till stan för att träffa estettreorna som jag ska assistera lite i deras projektarbete. Utbytte lite idéer med dem, och sedan åkte jag hem och vilade lite. När mamma kom hem åkte vi och hälsade på farmor på sjukhuset ... mindre kul, hon såg verkligen jättesliten ut. Usch, jag avskyr att se någon så närstående må så dåligt ... men vad kan jag göra? Hon är för guds skull snart 87 år gammal, inte konstigt att hon mår dåligt.
Dansade lite jazz också idag, kände mig som en heffaklump med två vänsterfötter, men iallafall!
Nejnej, nu kom älsklingen ut på msn, måste snacka med honom. See ya everybody!
Skakig i benen
Ja, äntligen har Lisa gjort det! Hon har börjat träna igen! Och det känns helt fantastiskt!!!! Dags att försöka hitta tillbaka till sitt gamla jag igen (för att inte tala om singamla kropp, börjar känna hur olika kroppsdelar kommer närmare och närmare marken). Det var otroligt skönt att svettas igen, och denna gång inte svett p g a det är så varmt att man kan dö, utan för att man anstränger sig och sina muskler. Känner mig som en ny människa (men imorgon har jag en känsla av att kroppen inte mår riktigt lika bra).
Tråkiga "nyheter" också ... farmor liggr på sjukhus, dåligt blodvärde. Hon har varit dålig hela sommaren, äntligen åkte hon in. Nu kan ni sitta där och undra varför hon inte gjorde något åt det tidigare, men för att förstå det måste man känna min farmor. Hon städar för att städhjälpen ska komma, och hon åker inte till sjukhuset för hon vill inte vara i vägen. Ja, alltså det går inte riktigt in i hennes hjärna att läkarna är till för att hjälpa folk som är sjuka ... så nu ligger hon där, åtta kilo smalare och med riktigt dåligt blodvärde. Hon är 87 år gammal ... suck .. undrar ...
Annars är det väl en okej dag, mår inte så dåligt i hjärtat idag. Men vem vet, imorgon kanske det blir värre igen ...
Imorgon har jag ju förresten lite att göra för en gångs skull. Ska undervisa estettreorna vid halv tolv - tiden, sedan tänkte jag ringa nån trevlig vän att äta lunch med, sedan ska vi åka och hälsa på farmor på sjukhuset, och på kvällen har jag jazzklass på Heléns! Sedärja, helt misslyckad är jag inte:)!
Tråkiga "nyheter" också ... farmor liggr på sjukhus, dåligt blodvärde. Hon har varit dålig hela sommaren, äntligen åkte hon in. Nu kan ni sitta där och undra varför hon inte gjorde något åt det tidigare, men för att förstå det måste man känna min farmor. Hon städar för att städhjälpen ska komma, och hon åker inte till sjukhuset för hon vill inte vara i vägen. Ja, alltså det går inte riktigt in i hennes hjärna att läkarna är till för att hjälpa folk som är sjuka ... så nu ligger hon där, åtta kilo smalare och med riktigt dåligt blodvärde. Hon är 87 år gammal ... suck .. undrar ...
Annars är det väl en okej dag, mår inte så dåligt i hjärtat idag. Men vem vet, imorgon kanske det blir värre igen ...
Imorgon har jag ju förresten lite att göra för en gångs skull. Ska undervisa estettreorna vid halv tolv - tiden, sedan tänkte jag ringa nån trevlig vän att äta lunch med, sedan ska vi åka och hälsa på farmor på sjukhuset, och på kvällen har jag jazzklass på Heléns! Sedärja, helt misslyckad är jag inte:)!
Liten uppryckning!
Ja, väldigt liten iallafall. Har ätit ganska hälsosamt idag och tog en liten promenad imorse också. Skulle sprungit lite också, men mådde inte så bra psykiskt, så jag fixade det inte. Otroligt påfrestande att det gör så ont inombords över han som jag lämnade där nere i Turklandet. Snackade med honom idag också, alltid lika underbart att höra hans röst. Han missade att skicka med presenten till mig med Josefin så han fick min adress nu så han ska skicka den säger han. Men det dröjer nog ett tag innan han får iväg den om jag känner honom rätt:). Mår lite bättre nu, måste försöka släppa taget litegrann ... fast om en vecka är det säkert lika illa igen, haha ...
Iallafall, har varit hemma hela dagen och deppat, men det blev lite bätte när jag åkte till jobbet. det jobbigaste med att vara hemma i Lidköping är att det är så ... tråkigt här liksom .... Var med Lollo och Fiffi igår ochförsig och det var jättskönt. Får nog ta och ringa Fiffi imorgon och se vad hon gör och om hon vill träffa mig lite. Hon är den enda just nu som verkligen kan förstå på riktigt(:!!!
En annan sak som är jobbig är PENGAR! Jag har inga, det är där problemet ligger! Och de jag får måste jag spara, till hyra, och eventuell Turkiet-resa. Sucksuck, måste gå in på Madonna (en restaurang) imorgon och fråga om de kanske behöver extra personal! Måste ha ett til jobb, det är bara så!
Iallafall, har varit hemma hela dagen och deppat, men det blev lite bätte när jag åkte till jobbet. det jobbigaste med att vara hemma i Lidköping är att det är så ... tråkigt här liksom .... Var med Lollo och Fiffi igår ochförsig och det var jättskönt. Får nog ta och ringa Fiffi imorgon och se vad hon gör och om hon vill träffa mig lite. Hon är den enda just nu som verkligen kan förstå på riktigt(:!!!
En annan sak som är jobbig är PENGAR! Jag har inga, det är där problemet ligger! Och de jag får måste jag spara, till hyra, och eventuell Turkiet-resa. Sucksuck, måste gå in på Madonna (en restaurang) imorgon och fråga om de kanske behöver extra personal! Måste ha ett til jobb, det är bara så!
Det här gå inte ...
... jag kan inte ha det såhär. Jag måste släppa taget, hur svårt det än är. Jag älskar honom. Jag har länge och väl funderat på hur det kunde gå såhär långt, och när jag egentligen blev är på allvar. Jag vet inte riktigt när jag BLEV kär, men jag insåg att jag var det den dagen han kom tillbaka från Antalya i somras efter att ha varit borta i två veckor. När han kom in i receptionen och kysste mig kände jag hur hjärtat hoppade över sju slag och jag insåg ... att jag skulle ge vad som helst för att få spendera resten av mitt liv tillsammans med honom. Men ... det kommer aldrig att ske ... jag måste sluta ljuga för mig själv. Jag skulle aldrig kunnalita på honom. Jag betyder inte lika mycket för honom som han betyder för mig. Jag tror visst att han saknar mig, och att han vill att jag ska komma och hälsa på mig. Josefin säger att han pratade en del om mig sedan jag åkte, och att han sa att han skulle skicka med henne en present till mig. Men ... sedan när hon frågade honom om den dagen innan han åkte så var det helt plötsligt inte så. Jag vet att jag han tycker jättemycket om mig ... men frågan är hur mycket. Och fortfarande så är han inte typen som någonsin kommer kunna binda sig. Och jag menar, hur skulle det kunna fungera. Jag kan inte flytta till Turkiet, det går bara inte ... min framtid och karriär finns här. Och jag tror inte ens att han skulle vilja det ... jag vet inte vad han känner för mig. Jag måste prata med honom ikväll, för jag kan inte ha det såhär. Jag håller på att gå sönder inombords, så ont gör det. Ska jag leva de här månaderna bara genom vetskapen att jag ska åka och hälsa på honom i två veckor?! Funkar det?
Josefin sa också att hon knappt sett honom på två veckor ... vilket är konstigt eftersom han alltid förr ständigt hängde i receptionen. Trodde att han kanske träffat någon och att han inte vill att Josefin ska se det, men det trodde inte hon eftersom han alltid ser så ovårdad och ofixad ut. men poängen är; Vad spelar det för roll??? Han är inte skyldig mig någonting, för vi är inte tillsammans. Men jag kan inte tänka mig att vara med någon annan, och jag vet inte hur länge den känslan kommer att hålla i sig. Som Sofia sa igår; Man kan inte ersätta en tanke eller en känsla med ingenting. Och här har jag ingenting ... det enda jag har är mina tankar, känslor ... och minnen. Ibland sitter jag för mig själv, låtsas att han sitter bredvid och bara pratar med honom ... hur sjukt är inte det liksom? Men det känns så mycket lättare, särskilt när jag kan få bestämma vad han svarar:).
Jag måste prata med honom ikväll ... vet inte exakt vad jag ska säga, men ... jag måste få veta vad han känner, hur han tänker. Jag tycker faktiskt att jag kan kräva att få veta, för finns det inget där måste jag glömma honom ... NU ... för snart vet jag inte vad jag tar vägen med mig själv. Saknaden ligger och gror i mitt mellangäde hela tiden, och jag vet inte vad jag ska göra för att få bort det.
Josefin sa också att hon knappt sett honom på två veckor ... vilket är konstigt eftersom han alltid förr ständigt hängde i receptionen. Trodde att han kanske träffat någon och att han inte vill att Josefin ska se det, men det trodde inte hon eftersom han alltid ser så ovårdad och ofixad ut. men poängen är; Vad spelar det för roll??? Han är inte skyldig mig någonting, för vi är inte tillsammans. Men jag kan inte tänka mig att vara med någon annan, och jag vet inte hur länge den känslan kommer att hålla i sig. Som Sofia sa igår; Man kan inte ersätta en tanke eller en känsla med ingenting. Och här har jag ingenting ... det enda jag har är mina tankar, känslor ... och minnen. Ibland sitter jag för mig själv, låtsas att han sitter bredvid och bara pratar med honom ... hur sjukt är inte det liksom? Men det känns så mycket lättare, särskilt när jag kan få bestämma vad han svarar:).
Jag måste prata med honom ikväll ... vet inte exakt vad jag ska säga, men ... jag måste få veta vad han känner, hur han tänker. Jag tycker faktiskt att jag kan kräva att få veta, för finns det inget där måste jag glömma honom ... NU ... för snart vet jag inte vad jag tar vägen med mig själv. Saknaden ligger och gror i mitt mellangäde hela tiden, och jag vet inte vad jag ska göra för att få bort det.
