Jag undrar
Sjunger som aldrig förr
December är här, och med det kommer som vanligt mycket jobb och det älskar jag!
Imorgon har vi premiär på julshowen i Västerås, tjoho.
Att jag och Jennie måste gå upp klockan typ sex imorgon glömmer jag ikväll.
Dessutom är det annat jag måste öva och tänka på.
I torsdags fick jag ett nytt gig av Camilla, lite brådskande för jag blir inhoppare för en annan tjej som inte kunde.
Ska iallafall sjunga inför bl.a. Marc Jacobs och hans entóurage på restaurang Le Rouge på torsdag.
Helt sjuuuuuukt men så jävla roligt, vilken utmaning!
Fick ett gäng låtar som nu ska övas in, så det finns ingen tid att förlora.
Som tur är kan jag de flesta, mycket "Chicago" och lite Marilyn Monroe.
Vilket är himla bra, för om två veckor ska jag faktiskt förvandlas till just Marilyn på en glamour-fest.
Får även med mig Frank Sinatra (aka Emil), och det ska också bli mycket spännande.
ÄLSKAR det här yrket:)!
Bor nu förresten hemma hos min vackra och underbara kollega Jennie ute i Åkersberga.
Sverige visar sig från sitt absolut bästa vinterhumör, jag har köpt nya, varma vinterstövlar, en röd stickad halsduk, söta tumvantar i samma färg och livet leker.
Mina nya stövlar:)Jag vet att mitt humör går extremt mycket upp och ner just men i skrivande stund är jag sprudlande glad så det försöker jag verkligen njuta av!
Ett litet smolk i glädjebägaren är att jag fyller 26 om mindre än en månad.
Då får jag inte åka på ungdom längre, DET känns sjukt jobbigt!
Men en dag som denna kan inget få ner mig.
Och ikväll går den bästa svenska filmen ever på TV - "Tomten är far till alla barnen".
Denna film får mig osökt att tänka på några av mina absolut bästa vänner som jag saknar väldigt mycket just nu då de befinner sig ohyggligt långt borta.
Mina skånepågar och Sveriges svar på Flin i "Lejonkungen" - miss u guys:).
Getcha head in the game
Men just ovanstående textrad är faktiskt något som jag borde anamma i mitt eget liv just nu.
Jag har problem med att fokusera.
Jag har premiär med julshowen på söndag, och min hjärna och mitt hjärta är någon helt annanstans.
Så mycket tankar och känslor för andra saker som tar plats att jag inte känner mig helt närvarande.
Jag fullkomligt HATAR att känna mig ofokuserad.
Och det värsta är att jag grubblar mycket över saker som jag ändå inte kan göra något åt.
Jag kan ju bara leva här och nu, och saker som jag själv inte är med om eller deltar i för tillfället, kan jag inte styra över.
Och sen är det ju den där satans självkänslan som vägrar rycka upp sig och fatta att den ska vara bra.
Dumma, dumma, dumma ...
Och jag är så tacksam för alla fina människor som låter mig husera hos dem nu när jag är hemlös.
Jag är verkligen det.
Men jag tycker det är jobbigt, därför att jag känner att jag tränger mig på, snyltar och bara är i vägen.
Jag vet att det inte är så.
Men ibland kan man helt irrationellt tänka saker som man vet inte stämmer.
Därför att man helt enkelt inte kan läsa andra människors tankar.
Så är det ju.
Vi har ju då repat idag, och det gick trots allt ganska bra.
Jag vet att det kommer bli grymt och när det väl gäller vägrar jag att ge något annat än 120%.
Men jag måste rycka upp mig själv lite nu.
Fokusera. Andas. Lev.
Jag är bra, jag är bäst och jag förtjänar det bästa!
Skepp o Hoj (eller nåt, jag vet inte).
P.S Usch, vad saknad är jobbig. D.S
Kärlek
Hon var inte hemma igår, men hon kom hem vid elva i förmiddags och kastade sig över mig i sängen och gav mig världens största bauta megakram.
Sämre sätt att vakna på finns det:).
Sen gjorde vi kaffe och pratade om allt vi inte kunnat prata om de veckor jag befunnit mig på den kanariska ön.
Hon skulle iväg på lunch så vi hann inte ses jättemycket.
Men ikväll ska vi ha myskväll, se på film och dricka vin och prata ännu mer.
Wihow!
Igår gjorde jag absolut inte ett skit, och det var underbart.
Låg hemma under täcket, åt ostbågar och tittade på "Criminal Minds".
Vägrar nämligen vara sjuk mer och nu känner jag mig faktiskt mycket bättre.
Tror det är mycket tack vare att jag låg hemma både i fredags och i lördags.
Bra där fröken Björk!
Nu ska jag snart iväg på paketkurs.
Visst låter det konstigt?
Det är det inte.
Jag ska tillbringa fyra dagar i slutet på december med att slå in specialdesignade julpaket och idag ska vi få lära oss designen på dem så vi gör dem så fina vi bara kan.
Mysigt!
Känner jag Camilla rätt så får vi säkert en pepparkaka eller två också;).
Och jag ska få träffa finaste Martina också, det blir kärlek det!
Älskar julen!
Over and out
Landat .... eller?!
Jag har nog inte riktigt hunnit.
Det var skit att lämna Lanzarote i tisdags.
När man jobbar sådär utomlands så blir allting så himla intensivt.
Man går in i en bubbla tillsammans med människorna omkring dig.
Du lever, bor, jobbar och umgås med samma fem personer så otroligt tight att man blir, vare sig man vill eller inte, en liten familj.
Man skrattar, gråter, jobbar, diskuterar, bråkar och har roligt tillsammans.
Man lär känna varandra på ett sätt som andra människor hemma inte riktigt kan förstå.
Även om jag bara var på Lanzarote i tre veckor, så blev även det här teamet viktigt för mig, och vår bubbla var minst lika tydlig och stark som de andra jag levt i.
I vanliga fall när man lämnar bubblan så gör alla de andra det också.
Men så är inte fallet nu.
Bubblan finns kvar.
Det är bara det att jag inte hör till den längre.
Det känns .... smärtsamt faktiskt.
Jag saknar dem.
Japp, det gör jag.
Liksom jag saknar mina fina kollegor från Pascha i somras.
Saknad är en stor sak just nu.
Saknar ...
Jag satt på planet i tisdags och undrade vad sjutton jag var på väg till.
Jag har inget hem.
Inte just nu iallafall.
Kommer behöva spendera hela november och december med att hoppa mellan olika goda vänner.
Det gör mig egentligen inget, men det var hemskt och jobbigt att känna sig så rotlös när man precis haft en jobbigt avsked av goda vänner som kommit att betyda mycket för en.
Sedan satte livet igång direkt dagen efter att jag kommit hem, vilket var skönt.
Kom igång med repetitionerna av julshowen, och det var alldeles fantastiskt roligt.
Att träffa Markus igen och höra hans ljuva stämma.
Att träffa Klas och Stefan och få skratta lite.
Att jobba med Camilla igen.
Att med öppna armar välkomna Jennie in i gruppen.
Jennie är en klippa.
Hon och jag har pratat mycket de senaste dagarna då vi repat ensamma eftersom Markus gigar i Sundsvall och Camilla är sjuk.
Jag visar koreografi och hon suger åt sig som en svamp, vilket är så roooooligt.
Det är bra för mig att inte vara för mycket själv när jag inte riktigt känner mig stabil vare sig i kropp eller själ.
Saknar ...
Sjuk blev jag ju också när jag kom hem.
Host och snörvel.
Sömnproblemen kom tillbaka med buller och bång, hade hoppats på att de försvunnit för gott.
Men icke.
Mitt humör skiftar hela tiden.
Jag känner mig glad ibland.
Frustrerad ibland.
Och just nu ledsen.
Undrar.
Funderar.
Varför jag aldrig lär mig.
Och varför det alltid blir såhär.
Jag vet vad som hjälper.
Att bestämma sig.
Se sanningen och acceptera.
Jag vet att jag kan.
Och jag ska.
Snart.
Jag måste lära mig att uppskatta det lilla.
Suga ut det goda ur varenda sekund av mitt liv.
Jag är nog dålig på det.
Det ska jag förändra.
Saknar ...
Antingen ska jag sova nu, eller så ska jag sitta upp på Facebook och vänta på att någon vill prata med mig.
Kanske väntar ett tag till, och sen sover.
Ja, så blir det nog.
Puss
Kakan har anlänt
Ja, igår kväll kom min finaste Karin äntligen hit!
Hon hann faktiskt se rätt mycket av Circus-showen, vilket jag tyckte var väldigt roligt.
Dessvärre har även hon lyckats dra mig sig världens förkylning från Sverige, Julia är fortfarande inte frisk och Matilda ligger numera totaldeckad och kommer inte jobba ikväll.
Så ikväll ska jag vara programledare i Bamse Stars och vi gör Turn Back Time på tre.
Kan bli mycket intressant, hihi ... men man är väl proffs, det är bara att köra på!
The show must go on!
Tyvärr innebär ju detta också att min sista festkväll här på Lanzarote inte kommer kunna inbegripa alla.
Men jag, Calle, Marcus, Tuuli och ett gäng sköna guider kör tills solen går upp:).
Kommer ni ihåg att jag berättade om hur lyhört det är i våra lägenheter?
Nu har även tre av våra manliga guider börjat ägna sig åt någon form av boll-genom-ring lek varje dag ute på "gården" vilket gör att det låter som om tredje världskriget brutit ut!
Jag skulle skällt på dem om det inte vore för att jag inte vill bli kallad partypooper.
Dessutom ber de så gulligt om ursäkt med sina små hundvalpsögon att jag smälter som smör i solsken direkt, haha!
Dessutom (igen) ska jag härifrån om två dygn så min åsikt räknas nog ändå inte.
Snacka om studentkorridorskänsla:)! Eller fängelse, det beror på hur man ser det, haha!
Dags att göra sig redo för middag och kvällen jobb.
Over and out!
Sjukdom och sista Circus
Tror det kommer från guiderna dock, för vår Bamse-ledare Allan var riktigt dålig här för några dagar sen och han verkar ha spridit detta vidare.
Tack liksom:).
Vår fina cirkusartist Julia har legat deckad i flera dagar nu, samt att Marcus gått på medicin i en vecka och nu börjar även jag och Matilda känna oss lite småkrassliga.
Inte okej.
Inte okej alls.
Men det tänker hindra mig från att göra the show of my life ikväll.
Sista Welcome to the Cirkus, och det ska även bli min bästa har jag bestämt.
Att kunna stå på scenen och uppträda utan att konstant behöva oroa sig för om rösten ska hålla eller inte är en lättnad utan dess like.
Jag tror faktiskt inte min röst varit såhär bra på många år.
Himla roligt faktiskt:).
Känner att jag hittat nya sätt att sjunga på och jag vågar ta ut svängarna utan att vara rädd för att det ska bli fel.
Klapp på axeln till mig.
Ikväll anländer också Karin till Lanzarote!
Ska bli så himla roligt att se henne, har verkligen saknat henne och vi har ju inte setts sen jag lämnade Turkiet den 25 juli.
Shit, vad tiden går fort, det känns som om det var igår.
Ska krama ihjäl henne när jag ser henne tror jag:).
Imorgon är det min sista kväll kan man ju säga, måndag räknas inte riktigt, så då blir det Roof Tops, massa öl och karaoke.
Ska välja massa låtar till de andra som de MÅSTE sjunga, det är ju faktiskt min sista kväll.
Mohahaha ....djävulshornen växer!
Idag hade vi förresten Welcome to Blue Village Pool Service.
Såhär såg det ut då:).
Gabriella för sista gången
Iallafall för den här gången:).
Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.
Men vad jag menar med detta är att ikväll gör jag min sista "This is High School Musical" här på Lanzarote.
Älskar den showen, kanske mest av alla, så det är lite sorgligt.
Men tänker därför köra lite extra hårt.
Orkar nog inte hitta på något bus med de andra, men man kanske kan bjuda på en troschock eller två, haha.
I måndags på vår lediga dag var vi ute på lite roadtrip.
Tog massa superfina bilder, orkar inte visa alla här men ett litet smakprov kan ni ju alltid få:).
Ikväll kanske det blir utgång, får se hur det blir.
Det känns som om det är delat lite i två läger - de som inte vill vara bakfulla på vår lediga dag och så de som vill det.
Jag är lite kluven känner jag.
Guiderna ska ut och det kan ju vara roligt.
Men som sagt, ledig imorgon och det vore ju roligt att inte känna sig som om någon slagit en i huvudet med ett baseballträ!
Återstår att se.
Snart dags för middag, bäst att sätta uniformen på.
Adios amigos!
Utsikt från vår terassEn vecka och två dagar
Tiden har gått rysligt fort, och det känns lite snopet att dra nu när vi äntligen börjar komma igång och vi har börjat få ett fint spel tillsammans på scenen.
Men men, sånt är livet:).
Vi har äntligen fått lämna våra hotellrum och flytta in i de "riktiga" lägenheterna.
Vi bor i stort komplex som heter H-blocket tillsammans med alla de andra guiderna vilket för det mesta är mycket trevligt.
Dock är det totalt och helt otroligt lyhört och man hör allt som händer i varenda lägenhet, jag lovar.
Mindre roligt, men what to do?
Igår var det fest utanför allas lägenheter, mitt på "gården" eller vad man ska säga.
Jag som satt och kollade på film smålog lite när jag hörde precis allt de pratade om, och man kan gärna inte bli sur om folk vill festa lite på en lördag fram till typ tolv-ett.
Problemet blir när de otroligt osmidigt kommer hem igen vid halv fem-tiden och smäller i dörrar och skriker något om efterfest.
Aaaaaaarrrrrgggghhhhhhhh!
Ville gå ut och be dem hålla flabben men ville inte känna mig som en tant.
Drog helt resolut därför täcket över huvudet och försökte ignorera livet som fördes utanför!
Vad har vi gjort mer?
Alldeles för lite känns det som.
Imorgon är vi lediga och det pratas i gänget om att vi ska hyra bil och köra runt lite.
Eller ja, jag kommer ju mest sitta med i bilen eftersom jag inget körkort har men det vore ändå himla roligt.
Vore skönt att komma härifrån också, vi har mest hållt oss vid hotellet eller inne i Playa Blanca, som är stan närmast oss.
Därinne ligger även en karaokebar, Roof Tops, som vi besökt flitigt.
Nu senast, i torsdags, var det vi sex samt kanske fyra-fem personer på hela stället men vi hade helt sjukt kul.
Sjöng karaoke så det stod härliga till och gjorde även ett litet framträdande från vår barnshow Aladdins Magiska Matta.
VI hade hysteriskt kul, vet dock inte vad övriga gäster tycker.
Somnade inte en sekund före sex på morgonen och dagen efter ringde Matilda klockan elva och sa att hotellet MÅSTE ha mitt hotellrum NU och jag måste flytta ut inom en halvtimme.
Fortfarande berusad och med smink och hår fullkomligt på ända fick jag därför trycka ner alla saker i de flesta väskor jag hade med mig.
Tur var nog att Marcus erbjöd sig att hjälpa mig för annars hade jag glömt hälften av mina saker som jag lagt på smarta ställen som han hittade när jag trodde jag var klar!
Stabilt Lisa.
När slutar man bli bakfull?
Det vill jag veta.
Lisa inför Circus, peruken saknas dock.
Coco och RajRaj som precis haft badlek.
Turn Back Time repetitioner.Middag om en timme och 20 minuter.
Innan dess ska jag duscha och kolla lite på "Vänner".
Ha de.
Lanzarote!
Oj
Men shit vad mycket jag haft att göra de här dagarna.
Igår åkte jag hemifrån klockan 10.00 och var bara hemma en halvtimme mitt på dagen och kom sen inte hem igen förrän 00.45.
Mycket folk att träffa, mycket saker att göra.
Har hunnit vara på Wallmans och kolla på fantastiska Ida Berg i onsdags, min goda vän och stora idol!
Igår var jag på Camillas kontor och pratade jobb och massa annat, samt provade kostymer till julshowen - tjohoooo!
Mitt i alltihop dog mobilen men det var inget att göra något åt.
Tog en snabbfika med ida, och sen åkte jag och repade med Marcus.
Trötta som vi var blev det lite okoncentrerat, speciellt från min sida, men kul var det.
Sen lyckades jag, efter många om och men, ta mig till Cirkus för att möta upp vår kära sångcoach på 2entertain, Peter som fixade in mig för att se andra akten på "We Will Rock You".
På scenen stod min otroligt fina vän Anna Hansson och gjorde huvurollen Scaramouche.
Jag blev så glad att se henne där att jag tjöt till så fort hon visade sig på scenen, haha.
Hon hade inte sagt ett ord än, så folk omkring tyckte nog jag var lite konstig.
Sen när hon och Bruno (hennes motspelare, som är så bra att jag dör) sjöng sin första duett, "Who wants to live forever", så räckte det med att Anna tog en ton så började jag störtböla:).
Det var så vackert, jag älskar låten och jag var så glad att se henne där på Cirkus scen, det finns ingen i hela världen som förtjänar framgång mer än hon.
Jag grät mig igenom hela låten, men sen fick det vara nog med det, haha.
Tog en öl efteråt, sen åkte jag hem och föll i koma fullständigt.
Det var skönt!
Nej, nu är det dags att sparka igång dagen!
Saker behöver göras och jag måste duscha.
Chipp och hej på er:).
Pressat schema
Det är rep som ska genomföras, kläder som ska hämtas och lämnas, vänner som jag vill träffa, bror och svägerska likaså.
Jag känner att det inte kommer hinnas med.
Men hellre många bollar i luften än inga alls.
Nu ska jag göra mig vacker för att ge mig iväg för rep med Marcus och därefter Wallman's med fyra härliga människor.
Tredje gången jag ser showen, men vad gör det när den är så bra:)?!
So Long, Farewell, Auf Wiedersehen, A Dieu!!!
Okej, så nu är jag färdigpackad!
Det blev hela stora röda resväskan full, plus lilla blåa full med vinterkläder som ska stå hos bror och svägerska de tre veckor jag är i Spanien.
Trots all packning så är garderoben i flickrummet fortfarande full med kläder, och hyllorna proppfulla med mina grejor.
Men de ska väl ut därifrån så snart jag hittar ett mer permanent boende i Stockholm!
Ser också fram emot att få tillbaka de första fem säsongerna av "Vänner" som min bror har hemma hos sig.
Har nu bara levt med de fem sista i tre månader, och det är svårt för lilla mig.
Utan lite Ross och Phoebe varje dag överlever jag inte.
Typ.
Om två timmar åker jag och mamma mot Skövde, därifrån ska jag ta tåget till Stockholm och på lördag åker jag vidare till Lanzarote.
Adjö, adjö alla fina människor!
Over and out
Den Sista Måltiden
Snyft.
Ja, nu har Boobie, Josso och MiaMaria haft sin sista middag-tjöta skit-kväll tillsammans.
Det var så mysigt, åt lite mat och skrattade som aldrig förr.
Kommer sakna dem väldigt.
Och naturligtvis Jossos lilla vovve Doris.
Lite sorgligt är det ju ... men jag kommer tillbaka igen till jul:).
Lilla korven, så otroligt söt!
Ägnade då naturligtvis förmiddagen åt att packa.
Jag vet inte riktigt vad jag tänkte på häromdagen när jag gnällde över att jag inte har några kläder.
Det har jag, så det räcker och det blir över.
Problemet är väl egentligen att jag inte har exakt de kläder jag vill ha.
Eller något.
Jag vet inte.
Är nog inte så bra på att packa ...
Förresten, fick en glad överraskning ikväll!
Min finaste Anders ringde, han ska också till Stockholm imorgon, och av en händelse så ska vi också åka samma tåg!
LYCKA!
Slipper sitta helt själv i två timmar och göra ingenting.
Då känns livet mycket lättare.
Så, efter tre månader lämnar jag återigen hemstaden bakom mig.
Det har varit tre omtumlande månader och det har gått väldigt mycket upp och ner.
Men det känns som om det mesta fallit på plats nu, och den där klumpen i magen har faktiskt blivit lite mindre.
Kommer sakna mycket människor här hemma, och önskar det hade funnits tillfälle att säga hejdå till alla.
Nu blir det inte så, men det gör inte så mycket.
Jag ska komma tillbaka som en ny människa med en helt ny inställning.
Jag vill bara vara den där glada, energiska tjejen som sprider glädje omkring sig, och det har jag inte varit den sista tiden.
Det ska det bli ändring på!
Trött.
Sova.
Nu.
STOOOOOR PUSS TILL JOSEFIN OCH MARIA - I WOOOOOOV UUUUUU:)!
Harry Potter-hottie
Älskar alla Harry Potter-filmerna, och kommer fortsätta göra det vad bokläsarna än säger om saker som är med i boken som inte är med i filmen och bla bla bla ...
I vilket fall som helst så är jag otroligt svag för en av skådespelarna.
Tom Felton som Dracy Malfoy.
Mums!
Skiter i om han är typ 20 år, jag dreglar iallafall:)!
Sjukhus och nya låtar
Vaknade och mådde mycket bättre idag!
Hoppas min lilla influensa-sak börjar ge med sig.
Det bör den, för nu bär det snart iväg.
Undrar om jag ska börja packa ikväll.
Urk, det är ju såååååå himla tråkigt!
Men dessvärre nödvändigt om man ska flytta.
Det jobbiga blir ju att det just nu är ca 25 grader varmt på Lanzarote, men så varmt är det INTE i Stockholm, det vill jag lova.
Och det lär inte va varmare när jag återvänder i mitten på november.
Denna packning kräver extra eftertanke.
Håller också på att leta lite nya låtar att framföra på Lanzarote.
Ja, alltså jag får ju inte välja vilka låtar jag ska sjunga i själva showerna, men föra och efter kanske:)?!
Funderar på att försöka mig på min älskade Tinas paradnummer från i somras, "Foolish Games".
Och om jag vågar skulle jag vilja prova Beyonces "Irreplaceable".
Någon annan som har något bra förslag?
Åkte till sjukhuset idag med mamma för att hälsa på morfar.
Han ramlade och slog sig ganska rejält i veckan och kan knappt gå.
Usch, det är så jobbigt att se dem börja bli så gamla.
Man vet ju inte hur länge man får ha dem kvar ...
Imorgon blir det avskedsmiddag med Josefin och Maria.
Kommer sakna de små brudarna:).
Och lite andra människor också, som jag dessvärre inte kommer få säga hejdå till.
Men det kanske är lika bra, jag vet faktiskt inte ...
Men hoppas jag kan komma tillbaka i jul och att allt då är som vanligt!
Vore skönt:).
Älskar hösten by the way!
Och mamma:).
P.S Jag vet att jag sagt det förr, men klippet från American Idol när Adam Lambert sjunger "Cryin" är bland det mest underbara som någonsin visats i nationell TV.
Han är så nära lika bra sångare som Freddie Mercury man kan komma! D.S
Smidigast i stan
Jag skulle ut i köket och hämta telefonen där jag hade lagt den PÅ mikrovågsugnen (himla smart).
Jag hade bråttom, för Nassim al Fakir skulle precis framföra sin version av Beyonces "Single Ladies" i Dansfeber och jag ville inte missa det!
Jag reste mig upp och satte av utan att se mig för.
Jag snubblade på datasladden och föll handlöst på mage, rakt ner i parketten.
Som i slow motion ser jag i ögonvrån att datorn dragits längre mot bordskanten.
I ett desperat försök att rädda den kastar jag mig framåt, vilket naturligtvis gör att jag drar ännu lite mer i datasladden och datorn far i golvet.
Datorn höll som tur är, vilket är ett rent under med tanke på att den verkligen sett sina bästa dagar.
Mina knän gör ont, och pulsen har ännu inte riktgt gått ner.
Jag är verkligen smidig som ett kylskåp.
Nu ska Morgan Alling dansa "Flashdance".
Ren underhållning!
Dagens i-landsproblem
Så det blir jag, soffan och TV:n ikväll.
Igen.
Nu till det stora problemet.
Det går tre filmer på TV ikväll som jag skulle kunna tänka mig att se.
Pretty Woman, Hide and Seek och Laws of Attraction.
Pretty Woman var det väldigt längesen jag såg, den är ju alldeles fantastisk och en riktig feelgood-film som man bara mår bra av.
Det skulle jag behöva just nu, må bra alltså.
Men å andra sidan har jag ju faktiskt sett den 357 gånger redan.
Hide and Seek är ju RIKTIGT bra faktiskt, och Robert DeNiro och Dakota Fanning är, enligt mig, två av världens bästa skådespelare.
Problemet är bara att jag är ensam hemma i ett stort hus hela natten, och när jag såg den här filmen första gången så klämde jag nästan sönder handen på Martin som tvingades sitta bredvid mig under filmen.
Jag är ju så himla lättskrämd.
Laws of Attraction är den enda av dessa filmer jag inte sett.
Romantisk komedi med Julianne Moore och Pierce Brosnan.
Inte mina favoritskådisar, men det kanske kunde vara roligt med något man faktiskt inte sett.
Men å andra sidan kan den ju vara skitdålig och då kommer jag bli grymt irriterad för att jag inte valde någon av de andra!
Vilka problem jag har va:)?!
Sömn
Snälla, ge mig lite av den varan!
Har sovit dåligt hela veckan, och mina ögon ser inte längre ut som ögon, utan som små röda hål med två rejäla påsar under.
Fattar ingenting.
Ber till någon högre makt att allting ordnar sig när jag får komma igång och jobba igen.
Ingen människa klarar av att göra ingenting för länge.
Inte ens jag;).
Lisa med sjukdom och en vecka utan sömn.
Lisa (och Martin förstås) frisk, fräsch och stajlad inför show. Viss
skillnad skulle jag vilja säga:).
Ikväll är det "Idol".
Det ska jag se.
Har tre favoriter - Daniel, Linnéa och Andreas.
Främst Daniel.
Förra veckan var han helt fantastisk, inte bara hans röst, utan hela scenspråket.
Och vi ska INTE glömma blicken i kameran.
Oh my God, säger jag bara!
Håravfall och smärta
Börjar bli rädd för liiiite för tidig skallighet.
Nu har jag fällt hår som en hund i tre månader.
Börjar ana oråd som man säger.
Snart finns det väl inget kvar.
Mamma köpte vitaminer och en speciell hårinpackning åt mig förra veckan som tydligen skulle hjälpa.
Har iochförsig bara använt det i en vecka, men man borde väl se resultat ganska snabbt eller?
De inte bara ser skumma ut, de luktar skumt också.
Idag har det inte varit min bästa dag.
Det har väl inte direkt varit min bästa vecka heller, men idag har det varit riktigt jobbigt.
Som om det bara är svart omkring mig.
Som om all glädje och kärlek bara runnit av mig och bort från mig.
Jag vet varför.
Det är inte bara för att jag varit sysslolös i tre månader, vilket gör mig extremt lat, vilket ger mig dåligt samvete, vilket gör att jag mår ännu sämre.
Inte heller bara för att jag inte riktigt kommit över att jag tvingades lämna mitt jobb i somras, och därmed också ett gäng människor som jag höll väldigt varmt om hjärtat.
Jag är helt enkelt ledsen.
Det kan inte hjälpas.
Det gör ont i mig.
Jag intalade mig själv att om jag gömde det onda i en liten burk långt inne i hjärtat så skulle det inte kännas.
Det funkade i ungefär två veckor.
Sen hände det något, något spräckte den där burken.
Och nu gör det ont.
Riktigt ont.
Det värsta är väl att det inte finns någonting att göra.
Jag vet att jag aldrig kommer få höra exakt det jag vill.
Och jag är rädd att jag kommer tvingas lämna det utan att det riktigt ordnat sig.
Förr eller senare slutar det såklart att göra ont.
Vägen dit är bara så jobbig.
2010 har inte varit mitt bästa år.
Jag har haft riktigt ont i hjärtat två gånger.
Första gången tog det mig nästan ett halvår att komma tillbaka helt.
Undrar hur lång tid det kommer ta nu.
Jag har varit med i en bilolycka, som skakade om mig mer än jag kunde tro.
Jag kom till Turkiet och jobbade arslet av mig i tre månader, ville så himla gärna vara där och göra det jag älskar mest av allt, men tvingades till slut lyssna på min kropp och min röst och inse att det inte gick längre.
Det tog hårdare på mig än jag insåg just då.
Jag rasade i vikt så mycket att flera i min omgivning blev oroliga för mig.
Det var aldrig någon fara, jag hade ju lite att ta av :).
Men det är klart, det kanske inte skedde riktigt på rätt sätt!
Jag försöker efter varje bakslag intala mig själv att jag är stark och klarar allt.
Men det har blivit svårare och svårare att resa sig upp och gå vidare med huvudet högt.
På tisdag förändras mitt liv.
Igen.
Det är nog bra.
Börja ett nygammalt kapitel kan man väl säga.
Kanske flyr jag lite.
Igen.
Men jag kan bara hoppas att jag en dag ska sluta fly.
Åh, vad jag hoppas det.
Att resa mig upp en gång för alla, och aldrig mer falla.
2011.
DET ska bli MITT år;).
Jag och Camilla på nyårsafton förra året. Det var en trevlig kväll.
Förväntar mig en minst lika trevlig nyår i år:).
Help me, I'm fallin.
Fallin fast again.
Why do I always take a fall,
when I fall in love?
Bra text. Bra fråga.
