Tiden står liksom ... still ....
Ja, jag har hamnat i någon sorts hemsk gråzon.
Ni vet, när man vet att man ska iväg på något väldigt roligt, och man liksom bara går och väntar på det.
För nu är det ju bara en månad kvar.
Men det känns som om det varit "bara en månad kvar" väldigt länge nu.
Om det bara kunde vara två veckor eller något så vore allt mycket lättare.
Och det allra värsta är att när man ser fram emot något så mycket och liksom glömmer bort allting annat ...
... så är risken stor för att det blir ett totslt antiklimax när det väl händer.
jag måste försöka gör något roligt här hemma.
Fast alltså, det gör jag ju ibland.
Men ... jag vill ju jobba. Stå på scenen, sjunga, dansa, träffa nytt folk.
Uppleva en ny kultur.
Visst är man störd, för när man är utomlands längtar man hem massor.
Men sedan när man väl kommer hem tar det inte lång stund innan man är rastlös igen.
Nej, jag måste helt enkelt försöka koppla bort den resa som ligger framför mig.
För jag måste se det lite mer likgiltigt, så jag inte slänger mig ut och gör massa sjukt galna (och dumma) saker som jag gjorde sist.
Och det vet vi ju alla, att Lisa ibland kan ... göra dumma och sjuka saker alltså:).
Till råga på allt så är jag så otroligt less på den branschen jag gett mig in i.
Jag VET att jag inte ska klaga nu när jag har jobb ... men det är ändå tråkigt att inte ens bli kallad på de auditions man söker att få komma på.
Och de få man får komma på, gallrar bort en efter bara ett prov.
Okej, okej, jag SKA försöka sluta gnälla och ta fram de där fina orden som en av mina lärare från i somras sa till mig.
Men det är svårt.
För det är ju trots allt inte han/hon som bestämmer vilka som får jobb.
Jag vet - "den som ger sig in i leken, får leken tåla".
Men det vore skönt med en lite medgång.
Eller kanske bara en liten callback:).
Och jag önskar verkligen att jag kunde fortsätta att bara glädjas för mina vänners framgångar (för det är klart att jag blir glad för deras skull).
Men det vore så roligt att någon gång glädjas över mina egna ...
Imorgon dags att gå upp och sortera post igen.
GUD, så stimulerande:).
Ni vet, när man vet att man ska iväg på något väldigt roligt, och man liksom bara går och väntar på det.
För nu är det ju bara en månad kvar.
Men det känns som om det varit "bara en månad kvar" väldigt länge nu.
Om det bara kunde vara två veckor eller något så vore allt mycket lättare.
Och det allra värsta är att när man ser fram emot något så mycket och liksom glömmer bort allting annat ...
... så är risken stor för att det blir ett totslt antiklimax när det väl händer.
jag måste försöka gör något roligt här hemma.
Fast alltså, det gör jag ju ibland.
Men ... jag vill ju jobba. Stå på scenen, sjunga, dansa, träffa nytt folk.
Uppleva en ny kultur.
Visst är man störd, för när man är utomlands längtar man hem massor.
Men sedan när man väl kommer hem tar det inte lång stund innan man är rastlös igen.
Nej, jag måste helt enkelt försöka koppla bort den resa som ligger framför mig.
För jag måste se det lite mer likgiltigt, så jag inte slänger mig ut och gör massa sjukt galna (och dumma) saker som jag gjorde sist.
Och det vet vi ju alla, att Lisa ibland kan ... göra dumma och sjuka saker alltså:).
Till råga på allt så är jag så otroligt less på den branschen jag gett mig in i.
Jag VET att jag inte ska klaga nu när jag har jobb ... men det är ändå tråkigt att inte ens bli kallad på de auditions man söker att få komma på.
Och de få man får komma på, gallrar bort en efter bara ett prov.
Okej, okej, jag SKA försöka sluta gnälla och ta fram de där fina orden som en av mina lärare från i somras sa till mig.
Men det är svårt.
För det är ju trots allt inte han/hon som bestämmer vilka som får jobb.
Jag vet - "den som ger sig in i leken, får leken tåla".
Men det vore skönt med en lite medgång.
Eller kanske bara en liten callback:).
Och jag önskar verkligen att jag kunde fortsätta att bara glädjas för mina vänners framgångar (för det är klart att jag blir glad för deras skull).
Men det vore så roligt att någon gång glädjas över mina egna ...
Imorgon dags att gå upp och sortera post igen.
GUD, så stimulerande:).
Kommentarer
Trackback
