"När Lucy Sullivan skulle gifta sig" av Marian Keyes

Läste precis ut denna underbara bok (för ungefär 100:e gången, men ändå).

Boken handlar om tjugosexåriga Lucy som bor i en lägenhet med två vänninnor Charlotte och Karen i centrala London. De tillbringar mest sina dagar med att lata sig på jobbet, dricka vin, festa och äta alldeles för mycket onyttigt. Killarna kommer och går, men de enda två männen i Lucys liv som består är hennes pappa och hennes barndomsvän, den flirtige, snygge Daniel. Lucy har, och har alltid haft, problem med män, vem hon än får ihop det med, så verkar det alltid som om något är fel. När hennes förhållande krashar för sjuttionde gången, går hon till en spådam, som talar om att hon kommer gifta sig inom ett år. Lucy och hennes vänner skrattar åt spådomen, men när alla de andras spådomar plötsligt börjar slå in, och hon i samma veva möter hon den partyglade och bohemiske Gus, kan hon inte låta bli att undra om han kanske är mannen i hennes liv ...
   Allting vänds dock uppochnerpå när Gus inte visar sig vara den fantastiske man hon trodde han var. Dumpad och övergiven blir det om möjligt ännu värre när hennes mamma berättar att hon tänker lämna hennes pappa. I vredesmod och stor beslutsamhet lämnar hon sin lägenhet för att flytta hem och ta hand om sin far. Hennes liv tar därmed en stor vändning, och den ende vännen som fortsätter att hälsa på henne är den trygge Daniel. Allt eftersom tiden går upptäcker  Lucy snart saker med sin pappa som gör att hon ser allting i ett annat perspektiv ... att man söker män som liknar ens pappa är visst mer än en myt. Chockad och ledsen inser hon även att den stora kärleken funnits framför ögonen på henne hela tiden ... frågan är om det kanske är försent?

Den här boken är otroligt livfull, och alldeles underbar! Man kan inte sluta läsa när man väl börjat! Marian Keyes har en förmåga att beskriva karaktärerna på ett sätt som både är levande, utförligt men utan att vara långrandigt. För oss tjejer är den också otroligt igenkännande, och man förstår alla situationer som uppstår, och problemen som de sedan leder till.
   Men den har också ett djup som man sällan finner i chick-litt, och man får sig verkligen en tankeställare på livet. Man inser att man aldrig ska ta personer för givna, och att man alltid måste vara lyhörd och försöka se alla människor precis för vad de är, även om man tror att man redan vet det!
   Lucy är en mänsklig och härlig hjältinna, med ett stort hjärta, men också otroligt låg självkänsla. Hennes rumskamrater, Karen och Charlotte, utmålas som (i Karens fall) den livsfarlige, bitchiga blondinen och (i Chrlottes fall) den något korkade, storbystade men ack så snälla, blondinen! Dessa två frambringar tillsammans med Lucy en hel del gapskratt, och även Lucys mamma bidrar till bokens humor. För att inte tala om arbetskamraterna Megan, Jed och Meredie, varav den senare är stor osm ett hus, och den mest cyniska människa jag läst om! Porträttet av den alltid lika artige hjärtekrossaren Daniel är också mycket trovärdig, och man kan verkligen se hans bländvita leende framför sig.

LÄS DENNA, ni kommer inte ångra er! Prova också "En oväntad semester" av Marian Keyes - också fantastiskt bra!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0