MissLizzie

Jag vet, det är ju mig det handlar om! Jag blir alltid stormande kär, och när jag åker utomlands lyckas jag alltid träffa någon och gråta som en gris när jag åker hem ... och vanligtvis tar det bara en vecka så har jag glömt det mesta av honom. Men det här är något helt annat .... när jag vaknade upp i måndags morse vet jag inte riktigt vad som hände, men jag bara började störtgråta. All den smärta jag känner inombords behövde komma ut och jag grät i en kvart. Försökte ringa Murat på kvällen, men han hade stängt av telefonen. Börjar genast tänka hemska tankar som att han glömt mig helt, aldrig kommer höra av sig igen och undviker mig för att han inte vill prata med mig. Men igårkväll fick jag äntligen tag på honom. Och han var så underbart fin!!! Sa att han saknade mig, min röst och att han ville att jag skulle komma och hälsa på honom om drygt en månad ... men jag kan ju inte! Jag vet inte när jag kommer ha råd till det ..... men jag måste! Han sa också att Josefin kommer hem på fredag och att han skulle skicka en liten present med henne till mig. Vet inte vad som hänt med honom, men något är förändrat ... såhär gullig var han inte när jag var där. Han sa ju alltid att vi inte kunde bli tillsammans, nu är han desperat efter att jag ska komma och vara med honom i Antalya .... och jag dör om jag inte lyckas ta mig dit.

Men frågan är om det egentligen är så bra. Jag kan tidigast åka dit i januari, förhoppningsvis har väl känslorna svalnat litegranna iallafall. Tänk då om jag åker i två veckor .... hur kommer jag då inte må när jag kommer hem igen? Men samtidigt kan jag bara inte föreställa mig att aldrig få se honom igen ... känna honom nära, och se honom skratta. Jag måste bara träffa honom ...

Sa till honom igår att det var asjobbigt och att jag bara ville vara hos honom. Han sa då att han också saknade mig, men att vi var tvungna att komma ihåg att vi förhoppningsvis ses snart, och när jag sa att jag måste vänta lite innan jag kan komma sa han att hans dörr alltid stod öppen för mig, och att om jag någonsin behöver hjälp skulle han finnas där för mig. När vi lagt på började jag naturligtvis gråta. Jag tror verkligen att jag betyder något för honom. Jag vet inte vad, men han bryr sig verkligen.

Och jag älskar honom .... så mycket ...