Upp och ner hela tiden ...

Mina kanslor rörs till hela tiden. Exet tog en nattbuss hem i söndags och sa fort hon hade akt ringde han mig och fragade vart jag var. Han var supergullig mog mig och vi pratade en del allvarliga saker. Som vanligt ar han ju aldrig trött nar normala manniskor gar och lagger sig sa den natten kom han och la sig bredvid mig klockan halv atta pa morgonen. Han trodde nog jag sov, men jag bara latsades och först hörde jag hur han stannade till i dörren och var stilla ett tag. Sedan kom han fram och strök mig över kinden, smaskrattade och sedan drog han upp lakanet pa mig som hade halkat ner .... ar det konstigt att man blir alldeles varm i hjartat av sant???
Men igar var han aterigen konstig. Först sa han pa dagen att han hade bett sin familj att inte komma idag darför att han ville spendera tid med mig. Men sa pa kvallen nar jag fragade om han ville med ut sa han kanske, men sedan satt han anda och spelade backgammon hela natten. Jag satt bredvid och kollade, men det gjorde inget för jag var trött och ville anda inte ga ut. men sedan nar jag fragade om jag kunde sova hos honom, för Josefin ville ta hem sin kille till vart rum sa verkade han sa himla konstig och verkade som omk han egentligen inte ville det. Blev skitledsen för jag förstar verkligen ingenting av vad han vill ibland. Nar han kom och la sig imorse (klockan nio denna gangen) var han pa jattebra humör, kallade mig "honey" och vi smapratade lite innan vi somnade. Försökte fraga honom om det, men det gick som vanligt inte in .... vill prata med honom nu, men han sover fortfarande (jag vet klockan ar tjugo i sju, men han ar sadan). Jag aker pa fredag och imorgon och pa torsdag jobbar han sa ikvall ar den enda kvallen vi har tillsammans. Vill ju bara vara med honom, kan han inte fatta det???? Och allt beror alltid pa honom, vilket humör han ar pa mm ... men fattar han inte att vi förmodligen aldrig kommer ses igen ...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0