Brokeback Mountain
Ja, jag har ju sett den tre gånger nu, men igår hyrde jag den med mina föräldrar, och eftersom jag inte sett den på kanske ett halvår så var det en ny upplevelse och jag såg saker jag inte sett förut. Denna film om två män i sextiotalets Amerika som möts och förälskar sig i varandra är en av de mest rörande jag sett!
Denna fantastiska film har gjort ett intryck på mig som ingen film gjort sen jag såg Schindler's List första gången. Dess budskap och skådespelarnas insatser är något utöver det vanliga. Speglingen av hur två så olika människor av samma kön finner varandra och förblir "vänner" resten av sina liv, hur de båda hanterar hemligheten och hur de bådar lider av att inte kunna vara tilsammans. Måste också ge en stor credit till Heath Ledget och Jake Gyllenhal för deras trovärdighet tillsammans i kärleks - och sexscenerna. Få killar skulle kunna klara av det de åstadkommer i denna film.
Heath Ledget gör sitt livs roll som den instängde, tyste "machokillen" Ennis. Undan för undan blir han mer tillbakadragen när hans självförtroende och självinsikt vacklar. Det är tydligt att han inte har en aning om hur han ska hantera de känslor han har för Jack, och det slutar med att han isolerar sig för känslor och kan inte visa tillgivenhet till någon annan än Jack, inte ens till sina egna döttrar.
Jake Gyllenhal speglar en helt annan typ av kille, och gör det med en trovärdighet som överträffar den mesta. Han vet vem han själv är med sin homosexualitet, och hans sprudlande glada personlighet ger en kick till filmen som den verkligen behöver. Men han är också oerhört naiv, sårbar och osäker. Det absolut allra bästa är när han trycker till svärfar under en Thanksgiving-middag, efter alla de år han har förtryckt honom med ord och handlingar. Han går ju dock ett mycket sorgligt slut till mötes ...
Måste även ge en stor eloge til Michelle Williams, som spelar Ennis fru Alma med mycket stor övertygelse. Hon ser hennes man med Jack och lever sedan med hemligheten i tio år, och först när de är skiljda och hon lever med en annan man talar hon om för Ennis vad hon såg. I scenen när hon konfronterar Ennis är hon alldeles lysande i sin ilska, frustration och sårbarhet!
Det mest intressanta med en här filmen är speglingen av hur olika kärlek kan vara. Jag känner t.ex. direkt att Jack är homosexuell, och att han själv vet om det. Ennis däremot tror jag inte är det egentligen, men när han möter Jack, förälskar han sig i honom för att han är den han är ... jag tror inte han skulle kunnat bli kär i någon annan man, utan det var just han som ledde honom in i det. Att se hur deras liv och personligheter utvecklar sig sida vid sida under 20 år är en fröjd att se, särskilt för mig som skådespelerska själv då karaktärerna är denna films styrka. Den tillsammans med de vackra bilderna och manuset gör det till en av de bästa filmerna jag någonsin sett!
Denna fantastiska film har gjort ett intryck på mig som ingen film gjort sen jag såg Schindler's List första gången. Dess budskap och skådespelarnas insatser är något utöver det vanliga. Speglingen av hur två så olika människor av samma kön finner varandra och förblir "vänner" resten av sina liv, hur de båda hanterar hemligheten och hur de bådar lider av att inte kunna vara tilsammans. Måste också ge en stor credit till Heath Ledget och Jake Gyllenhal för deras trovärdighet tillsammans i kärleks - och sexscenerna. Få killar skulle kunna klara av det de åstadkommer i denna film.
Heath Ledget gör sitt livs roll som den instängde, tyste "machokillen" Ennis. Undan för undan blir han mer tillbakadragen när hans självförtroende och självinsikt vacklar. Det är tydligt att han inte har en aning om hur han ska hantera de känslor han har för Jack, och det slutar med att han isolerar sig för känslor och kan inte visa tillgivenhet till någon annan än Jack, inte ens till sina egna döttrar.
Jake Gyllenhal speglar en helt annan typ av kille, och gör det med en trovärdighet som överträffar den mesta. Han vet vem han själv är med sin homosexualitet, och hans sprudlande glada personlighet ger en kick till filmen som den verkligen behöver. Men han är också oerhört naiv, sårbar och osäker. Det absolut allra bästa är när han trycker till svärfar under en Thanksgiving-middag, efter alla de år han har förtryckt honom med ord och handlingar. Han går ju dock ett mycket sorgligt slut till mötes ...
Måste även ge en stor eloge til Michelle Williams, som spelar Ennis fru Alma med mycket stor övertygelse. Hon ser hennes man med Jack och lever sedan med hemligheten i tio år, och först när de är skiljda och hon lever med en annan man talar hon om för Ennis vad hon såg. I scenen när hon konfronterar Ennis är hon alldeles lysande i sin ilska, frustration och sårbarhet!
Det mest intressanta med en här filmen är speglingen av hur olika kärlek kan vara. Jag känner t.ex. direkt att Jack är homosexuell, och att han själv vet om det. Ennis däremot tror jag inte är det egentligen, men när han möter Jack, förälskar han sig i honom för att han är den han är ... jag tror inte han skulle kunnat bli kär i någon annan man, utan det var just han som ledde honom in i det. Att se hur deras liv och personligheter utvecklar sig sida vid sida under 20 år är en fröjd att se, särskilt för mig som skådespelerska själv då karaktärerna är denna films styrka. Den tillsammans med de vackra bilderna och manuset gör det till en av de bästa filmerna jag någonsin sett!
Kommentarer
Trackback
