Halvvägs till 50
Igår var den stora dagen inne!
Lilla, söta, oskyldiga fröken Björk fyllde vuxen.
Fast känner mig inte så mycket vuxnare idag än jag gjorde igår faktiskt.
Men födelsedagen var trevlig.
Fick först presenter av mor och far, en bok och pengar (de får jag dock inte förrän jag befinner mig i ännu en ekonomisk kris ... så om typ en månad då).
Mina föräldrar är de bästa i hela världen.
Faktisktt.
Gjorde iordning middagen hela dagen, sedan gjorde jag iordning mig själv.
Min underbara, fina blå klänning som jag köpte till nyår förra året åkte på.
Och av, det vill jag lova.
För en månad sen satt den som en smäck, nu har alla de kilon jag tappat i december gjort att den helt enkelt inte ville stanna uppe, så jag fick gå och dra i den hela kvällen.
Visade säkert tuttarna någon gång, men det är sånt man får bjuda på när man börjar bli gammal, höhö.
Iallafall, till slut dök brudarna upp - Lollo, Fia, Mia, Josefin, Susanne och Carolina:).
Hade supertrevligt och fick massa fina presnter, bl.a. en väska till allt mitt smink, mina hårvårdsprodukter och allt sånt.
Kan komma väl till pass då min sminkväska är ett totalt kaos av saker!
Vi drack vin och drack vin och drack vin.
Och vilka samtalsämnen.
De lämpar sig inte för bloggen men det finns en film som man kan få se om man är snäll, haha.
Idag fick jag dock bittert ångra vinet samt drinkarna jag envisades med att hälla i mig inne på Harry's igår.
Väl hemma hamnade jag också i soffan framför "8 mile", vilket ledde till att jag somnade strax innan sex imorse.
Är lite lätt trött idag kan jag säga ...
Men tack brudar för en underbar kväll igår:)!
Nu åkte pappa för att köpa pizza till oss.
Fy satan vad gott det ska bli.
Sen ska jag slå mig ner i soffan med min nya SOLO.
Livet som arbetslös 25-åring är underbart:)!
X-mas is passing by
Det har varit en helt sjuuuuuk december som jag njutit av till fullo.
Men allt jobb slutade så tvärt att jag inte hann förbereda mig för varken vilan eller den härliga julstämningen som väntade på mig i hemstaden.
Har dessutom drabbats av en härlig förkylning, precis som jag förutspådde.
Alla i ensemblen har varit mer eller mindre sjuka, alla utom jag så jag kände väl på mig att när kroppen väl hade tid att slappna av så skulle någon äcklig bacill infinna sig.
Men DET överlever jag ...:).
Om 6 timmar och 20 minuter blir jag 25.
Har ingenting som ens liknar en kris, känner mig fortfarande ung och fräsch som en nyponros.
Ska dessutom bli riktigt roligt att ha födelsedagsmiddag hemma med mina gamla gymnasietjejer.
Prat, prat, mys, mys, mat, mat, vin, vin .... sämre kan man ha det:).
Men den finaste presenten fick jag ändå igår, av min alldeles underbare storbror.
Han bjuder mig till London på en långweekend.
Blev så otroligt super mega duper glad!
Han är verkligen världens bästa bror ... och vän ...
Jag är en känslomänniska.
Jag tänker inte längre skämmas för det.
Men jag måste lära mig att hålla vissa saker inne.
Det missuppfattas och tas allvarligare än vad det är.
Så blir det jämt.
Allt förstoras upp, och det är delvis mitt eget fel.
Men ändå ...
Varför ska jag behöva hålla saker inne?
Jag är en vuxen människa och kan ta hand om mig själv.
Jag är trött på att bli behandlad som en sko av glas.
Jag kommer inte gå sönder.
Jag klarar mig alltid.
Så länge man är ärlig, klar och tydlig mot mig.
Bara för att jag pratar mycket och visar vad jag känner tycker inte jag att man behöver vara rädd för att vara ärlig.
Tvärtom.
Ju mer rakt på sak, och uppriktig, desto bättre.
Klart jag kanske blir ledsen, och då visar jag det.
Men herregud, jag överlever.
KÖR BARA:)!
Fast ... det är klart ...
Jag önskar att livet kunde vara lättare.
Jag önskar att jag hade haft tid att sätta upp skölden.
Nu är det för sent.
Jag önskar jag hade sagt och gjort något annat.
Jag önskar att jag aldrig hade erkänt det för mig själv.
Jag önskar jag kunde låtit det vara, och inte pratat sönder det.
Kanske hade allt sett annorlunda ut då.
Jag önskar att jag hade sluppit höra det.
Jag önskar att allt vore annorlunda.
Jag önskar jag kunde göra det som jag vet är rätt för mig.
Jag önskar jag kunde förstå mitt eget bästa.
Jag önskar jag kunde glömma och gå vidare.
Jag önskar att jag inte brydde mig så satans mycket.
Jag önskar jag kunde få en chans.
Jag önskar mycket.
Men mest av allt önskar jag att den här mardrömmen ska få ett slut.
Att det någon gång ska gå min väg ...
Men vad ska man göra då, när det man förtjänar inte kan erbjudas?
Ska man vara egoistisk då?
Varför kan jag inte nöja mig?
Usch, det gör ont.
Men det går över, det gör det alltid, om jag bara väntar ut det.
Vill göra massa saker, vill förklara, få svar. Svar som jag vet att jag aldrig kommer få.
Om jag bara väntar ut det, så kommer det gå över och jag kan återgå till det normala.
Om jag bara håller mig i skinnet och låter det vara.
Men hjälp, vad svårt det är ... att inte göra något ...
Kanske tid för en till julfilm?
"Ensam Hemma 2" går om någon timme.
Det kan bli mysigt.
Går och häller upp ett glas rött till, och slår mig ner i soffan med päronen:).
Sleepless in Stockholm
I ungefär fyra dagar har jag varit så trött om dagarna för att jag inte kunnat sova på natten.
Man kan ju tro att det ska leda till att det blir lätt att somna på kvällen då.
Men icke.
Jag lägger mig, börjar tänka .... och sen är det kört ...
Jag är så trött att jag dör, men kan helt enkelt inte somna.
Blir så gruvligt irriterad!
Annars har det varit en rolig showdag.
På söndagarnas eftermiddagsshow kör vi en mer barnanpassad förställning, det är lite småmysigt.
Men den andra var INTE barnanpassad, det vill jag lova.
Vad är en show om man inte får ha lite roligt, och porra till det lite, hahahahahaaaaaaaa?
Bara två dagar kvar ... lite vemodigt ...
Jag väntade på att ilskan skulle infinna sig.
Idag kom den.
Har varit arg ända sen ungefär klockan 16.
Hoppas jag vaknar imorgon och inte är arg längre.
Det är både jobbigt och tråkigt att vara det.
Tänk så mycket som kan hända på så kort tid
Nej nu tamejfan ...
... är det nog!
Det här tänker jag bara inte ta.
Jag förtjänar mer än så. Mycket mer.
Jag har inte gjort något fel, och man kan faktiskt inte klandra mig för någonting.
Inte denna gången.
Jag vet att jag kan vara för mycket ibland, jag har mina brister.
Men nu är det faktiskt inte jag som gjort bort mig, gjort fel eller på något sätt skapat situationen jag nu ser mig själv sittandes i.
Det är nog nu.
Det finns gränser för vad jag tål, och nu har det verkligen gått för långt.
Ingen människa kan klandra mig för att jag nu sitter här och är både arg och ledsen.
För, som sagt, det finns gränser ... det gör det faktiskt ...
Showdagen började segt men slutade med ett himla drag i finalen.
Kul när publiken verkligen är så på och man får massa energi tillbaka.
Det är då det slutar med att svetten inte rinner på fröken Björk, utan fullkomligt forsar.
Härligt och gött på alla sätt.
Nu ska jag titta lite på "Sex & the City".
Tror tyvärr inte det hjälper mitt humör ... men ett försök är det värt ...
Alldeles vitt
Iochförsig innebär det också att det är väldigt kallt ute, men det får det vara värt.
Det innebär också att det kommer vara svinkallt i vår loge hela dagen.
Men det kan det också få vara värt.
För det är vackert och ger en härlig julkänsla.
Bara en vecka kvar.
Till jul alltså.
Igår showade, och sen åkte jag till 2entertains julfest en sväng för att säga hej.
Det var otroligt trevligt att träffa alla människor igen; Sara, Fronten, Joanna, Maria, Peter, Torgrim, ja allihop!
Stod och snackade ett tag med Manne också, som trubadurade på Cypern förra året när jag var där.
Himla trevligt faktiskt, tänk så mycket människor man fått träffa i sitt liv!
Det är så tråkigt bara att man ses så sällan.
Menmen, så kommer det alltid vara, man vänjer väl sig någon gång.
En vecka kvar.
Gud, jag måste verkligen hoppa.
Innan bassängen jag ska hoppa i inte längre finns där ...
Att vara rädd
Trött, men leende Lisa
The wheels on the bus go round and round ...
... och så gör även dessa decemberdagar.
Jobbar och sover, det är det jag gör.
Men tycker det är skönt, förutom att jag väldigt sällan hinner tänka över saker,vilket leder till att jag måste göra det på kvällarna när jag ska sova.
Då blir det väldigt svårt att sova ...
Men det gör inget, för jag kan sova ganska länge på morgnarna och det passar mig ju alldeles utmärkt.
Igår var mamma, pappa och bror på showen.
Så otrooooligt roligt, de tyckte vi var grymma och uppskattade det väldigt.
Min bror fick påhälsning av Ida i "Santa Baby" och mamma av Markus i "Last Christmas" (inte alls planerat), och det tyckte iallafall jag var roligt, haha.
Efteråt tog vi en öl tillsammans, men inte blev det fler för varken jag eller någon av de andra kunde till slut stå rättupp (de pga en lätt överdriven mättnadskänsla, och jag av spänningar och nervositet som släppte).
Men det var trevligt att se dem iallafall:).
Snart tid att ge sig iväg igen.
The wheels on the bus ...
Men hördu fröken Björk
Man kan ju välja.
Man kan välja att känna sig som ett offer och må dåligt.
Och man kan välja att vara glad, lycklig och sitt eget, underbara jag.
Så jag bestämde mig.
Jag väljer det senare.
För jag är ju egentligen en väldigt glad människa.
Och så länge man inte själv ser sig som ett offer så gör ingen annan det heller.
It's a fact.
Jag vägrar att dra ner mig själv i skiten igen.
ALDRIG!
Positiva saker just nu:
* Har blivit riktigt duktig på att träna mer
* Det är snart jul
* Det är snart min 25-årsdag
* Jag har världens bästa familj som älskar mig vad som än händer
* Jag har supermånga underbara vänner som alltid stöttar och hejar på mig
* Jag är frisk
* Jag får stå på scen varje dag
* Jag får vara med om nya saker och träffa nya människor varje dag
* Jag kan, jag vill, jag vågar
I hate to say
Men nu gör jag det.
Tog inte många dagar den här gången.
Men känslan ledde naturligtvis till att det gick åt h-vete.
Igen.
Och trots att jag visste att det skulle ske, så fanns det väl någonstans ett hopp om att det inte skulle det.
Bara den här gången.
Dumt Lisa, mycket dumt.
Nu står jag här.
Igen.
Och känner mig dum, osynlig, ledsen, utlämnad, tråkig och korkad.
Tänk så mycket som kan ändras över en natt.
Som vanligt fattar jag ingenting.
Men jag är inte förvånad.
Det som bestämmer vad som ska ske med människor sitter förmodligen just nu och skrattar och pekar på mig.
"Haha, hon trodde verkligen att det skulle bli bra den här gången. Kolla nu när hon inser att allt bara var fejk och att hon än en gång gått på en rejäl nit. Nämen, sitter den lilla flickan med tårar i ögonen? Mohahahahahaha!"
Nu blir det inte såhär mer.
Jag är klar med detta.
Klarar mig utan det.
Mitt liv just nu
Det är ungefär sova-motionera-äta-jobba.
Ibland glömmer jag visst ätandet också.
Inte bra, men jag har inga hungerskänslor längre, fattar ingenting ...
Men showen går bra och vi har roligt, så jag ska inte klaga.
I söndags kände jag att rösten höll på att lägga av, men igår var den åter back on track, så no worries.
Igår satt det en liten suprise till mig i publiken också, en gammal skolkamrat från Balettakademien, Ulrika var där.
Jättekul att se henne, men jag blev visst lite extra nervös ... :).
Mitt senaste inlägg var lite kryptiskt jag vet.
Men vissa saker kan man helt enkelt bara beskriva på det där sättet, om man inte vill skriva det rakt ut.
För var dag som går blir jag mer och mer rädd, och känslan blir starkare och starkare.
Jag vill inte att den ska vara där, jag är rädd för den.
För så fort jag får den känslan, så brukar det dröja ungefär högst en vecka så går allt åt h-vete.
Och jag orkar inte.
Inte en gång till.
På fredag kommer mamma och pappa. Ska bli superduperskönt.
Inte bra
Alltför väl.
Den här känslan.
Bådar inte gott.
Måste mota bort den.
Nu.
Innan allt går fel.
Igen.
Disco och 80-tal
Blir massa äkta 80-talskoreografi i "Last Christmas" (och lite cheesy blickar till varandra), och så har vi ett Discomedley med massa härliga discomoves.
LISA LIKES:).
För övrigt är jag sådär obotligt trött idag igen.
Verkar vara varannan dag nuförtiden jag känner mig såhär.
Börjar första dagen med att jag går upp klockan halv sju efter ungefär fyra timmars sömn, vilket naturligtvis leder till att jag slocknar redan klockan nio på kvällen.
Då är man ju riktigt utvilad och pigg dagen efter när man går upp klockan halv sju igen, och då somnar jag inte förrän kanske tolv-ett nästa natt.
Då blir jag trött nästa dag igen och så .... ja, ni fattar ...
Ska försöka hålla korpgluggarna öppna till halv tio ikväll iallafall, ska trots allt upp klockan sex imorgon, och det är ju rätt skönt att kunna vara någorlunda utvilad då iallafall!
Min bror brukar på sin blogg skriva om veckans Spåttifaj-fynd (Spotify-fynd ... om det nu var någon som inte fattade det).
Idag tänkte jag bidra med mitt och det är: "Maybe I'm Amazed" - Jem.
Den låten var med i första säsongens sista avsnitt av den underbara serien "The O.C." som gick för några år sedan, och jag har sedan dess älskat den men det slog mig inte förrän nu att man kanske kunde hitta den på Spåttifaj!
Fantastisk grej det där!
Puss
Önskelista
Mamma skickade mig ett litet sms mig igår och undrade vad jag önskade mig i julklapp/födelsedagspresent i år (jag har ju den stora äran att alltid bli ett år äldre på Annandag Jul).
Och för första gången någonsin så hade jag faktiskt ingen aning!
Lisa Björk, som alltid annars brukar skriva sina önskelistor i september, stod svarslös.
Helt blank, vad vill jag egentligen ha? Vad behöver jag?
Har tänkt och tänkt hela dagen ...
Och så slog det mig, som en blixt från klar himmel!
Vad har varenda människa nuförtiden, som jag inte har, har aldrig haft, som jag alltid velat ha men aldrig riktigt gett mig själv råd till (har lagt pengar på viktigare saker som klänningar, skor, öl och resor hehe).?!
En Ipod, naturligtvis.
Så det är det jag tänker önska mig i år.
Så har jag något att göra på tunnelbanan samt något som peppar mig när jag är ute och går eller tar en löprunda (vilket händer ungefär två gånger om året).
Fast nu ska jag inte vara för hård mot mig själv, har ju faktiskt varit uppe en hel timme tidigare än jag varit tvungen de två senaste dagarna för att gå en promenad.
Duktig fröken Björk!
Ska tvätta om fem minuter.
Bäst att packa ihop skiten och sticka:)!
Klapp på axeln
Jag har vilat.
Jag har inte varit ute och slått runt så jag inte kunnat röra mig dagen efter.
Jag har varit ute i det vackra vädret.
Jag har städat (inte klar ännu, men det ser iallafall inte ut som kriget längre).
Jag har träffat vänner jag inte sett på länge (Martin, mitt lilla troll, kommer sakna dig ... igen:).
Nu är jag redo att köra på ordentligt tills den 23 december.
Kommer nämligen inte vara ledig en enda dag fram tills dess.
Men jag ÄLSKAR det:).
HELG
Har haft en intensiv vecka med mycket rep och nu känns det underbart med två dagars ledighet framför mig.
Ska försöka få ordning på lägenheten innan Johanna flyttar in någon gång nästa vecka, och imorgon blir det förhoppningsvis ännu en dejt med Martin, Tina och Jocke.
Att träffa lillevän Martin igår var alldeles underbart, har verkligen saknat honom sjukt mycket. Trodde jag skulle krama ihjäl honom när jag såg honom.
Vi gick till Burger King, köpte lite mat och sedan gick vi hem till Jocke och drack vin och pratade, pratade, pratade massor.
Härligt på alla sätt:)!
Har som sagt repat en hel del i veckan, och det känns riktigt bra.
Energin idag var lite låg, men vi har iallafall gått igenom allting nu. Våra producenter var dock godhjärtade så efter lunch fick vi gå hem, vilket var välbehövligt med tanke på att jag inte sovit särskilt mycket de senaste nätterna. Åkte hem, betalade lite räkningar och sedan somnade jag som en sten.
Härligt.
Här är iallafall affischen till showen. Dessvärre är jag inte med då bilden togs medan jag var i Turkiet. Killarna på ytterkanterna är de två varitéartisterna, tjejen till höger är Ida, en av de andra showartisterna, och tjejen till vänster är min ersättare (på bilden alltså).
Nu ska jag snart till Helena och äta middag.
Gott:)!
Slut
Jag alltså.
Alldeles super duper mega jättetrött.
Men lycklig och glad för att jag får jobba med så otroligt duktiga människor som kan lära mig så sjukt mycket.
Kommer bli en grym show ...:).
Ska träffa härligt folk ikväll.
Underbart det också.
Ett fenomen
Spotify spelar en härlig blanding av all världens musik.
Vattenångan från duschen har fyllt hela lägenheten.
Överallt ligger kläder som har provats och sedan dessvärre förkastas som "inte ikväll".
På spisen står en kastrull med några sorgliga pastarester.
En öppnad chipspåse töms sakta men säkert.
Lukten av parfym och hårspray är stark och påtaglig.
I ett vägguttag sitter en sladd från en hårfön.
I en annan sitter en från en kombinerad platt/locktång (vilke grejor de kommer på nuförtiden).
Blöta handdukar är draperade lite snyggt över diverse dörrar och element.
I badrummet står en tjej och sminkar sig.
I sängen sitter en annan och bloggar samt väljer musik.
En tredje glider runt och försöker ladda upp.
Ett glas rött och två glas vitt vin står på bordet.
Hela luften vibrerar av förväntan.
Det är
TJEJFÖRFEST!!!!
17 again
Har precis sett denna filmen.
Hade väl inte direkt väntat mig någon större kulturell upplevelse, men ni vet en feel good film där allt blir bra på slutet och man skrattar flera gånger under de dryga 1,5 timmarna filmen pågår.
Och visst var den precis så!
Lite Freaky Friday handling där huvudpersonen Mike (Matthew Perry) i ett magiskt ögonblick förvandlas till sig själv som sjuttonåring (Zac Efron) för att få en andra chans att ta det beslut han ångrar att han gjorde som ung (i slutet ångrar han sig naturligtvis inte, utan inser att han gjorde rätt från början blablabla ni vet).
Förutsägbar, söt och rolig liksom, egentligen inte mer än så.
Men inte sjutton visste jag att Zac Efron faktiskt är en bra skådis!!!
Han är rolig, trovärdig, har bra tajming och lyckas faktiskt vara övertygande som en 35-årig man i en 17-årings kropp.
Och han och Matthew Perry har ett jättebra samspel, fastän de inte har en enda scen mot varandra.
Intressant.
Dessutom ... he's ho-ot!
Zac Efron alltså!
Jag måste sluta tråna efter småpojkar, haha ...
Det är de små sakerna som gör det
Tänk vad lite det är som krävs för att man ska kunna ta sig upp ur misären och dra lite på smilbanden.
Det kan vara ett gulligt sms från någon nära vän.
Det kan vara en riktigt bra dansare i "So you think you can dance".
Det kan vara "Bonde söker fru"- Roger när han hånglar runt med alla sina blivande fruar som en annan DonJuan.
Det kan vara glädjen i att inse att det snart är jul och man inte behöver skämmas för att man proppar i sig onyttigheter en hel dag.
Eller, som i mitt fall, hitta ett par gamla jeans längst in i garderoben som man inte använt på X antal år (ni som känner mig veta att jag i stort sett aldrig går i byxor) och inse att de fortfarande passar!
Härligt! Underbart! Eufori! Lycka!
I glädjen tog jag på mig dem och promenerade bort till Coop för att handla lite mat för de få slantar jag har.
Glädjen blev kort när jag insåg att det var en sak att ha jeansen på sig stående hemma vid spegeln och och en helt annan att ta en promenad i dem.
De skar in på ställen som inte kan beskrivas som annat än obekväma.
Jaja, jag kom i dem iallafall.
Imorgon blir det kul.
Johanna kommer hit och jag, hon och Tina ska ha en alldeles underbar helg tillsammans.
Innan dess ska jag och Tina ha möte med vår chef.
Han är både rolig och trevlig, så det ska också bli kul!
Saknar massa människor.
