MissLizzie

Idag var det återigen dags för att genomgå artisternas svar på elektriska stolen.
Jag vet inte om jag tror på de som säger att de tycker det är roligt att göra audition.
Jag tycker bara det är hemskt, hemskt, HEMSKT!

Iallafall, idag var det Wallman's som gällde.
Först ett dansprov som gick helt okej, det var en ganska snabb och svår kombination, men jag gjorde mitt bästa och behöll min energi så gott jag kunde.
Och det verkar som om juryn lade märke till det, för de kommenterade innan mitt sångprov att de tyckte att jag hade haft en väldigt fin utstrålning:).
Roligt när man får lite feedback, särskilt när den är positiv!
Sjöng "Let's hear it for the boy".
Kunde gått bättre, tyckte ljudet var lite konstigt, och det kändes som om jag behövde kämpa så mycket för att få ut min röst, vilket inte brukar vara mitt problem.
Detta hämmade mig lite, jag kände att jag var tvungen att koncentrera mig så mycket på att låta bra att jag inte riktigt kunde leva ut så mycket som jag vet att jag kan.
Men det gick helt okej, jag tyckte ändå att jag vågade satsa mer än vanligt och de log och nickade mycket så tror de gillade mig iallafall.
Det är ju hur många som helst som söker, så jag räknar inte med att få jobbet, men det är första gången på RIKTIGT länge som jag faktiskt kände att juryn var på min sida och faktiskt gillade mig.
Kände mig inte alls sådär ful och menlös som jag brukar göra på auditions, utan sträckte på mig, var stolt över mig själv och kände mig faktiskt riktigt vacker.
Heja Lisa!

Är otroligt trött nu, urladdningen har även gett mig en ganska rejäl huvudvärk så hoppas jag kan komma i säng relativt tidigt ikväll.
Imorgon ska sjunga lite mer, det ska bli roligt:)!

Jahapp, så var det dags att gå upp alldeles för tidigt imorse för dansaudition på Cabaret Lorensberg!
Förkyld och trött var jag, dessutom hade jag tvingats upp mitt i natten pga ett sjukt illamående.
Spydde som en gris, men det verkar som tur är inte som om det blivit något mer än bara den gången.

Iallafall, dansprovet kändes sådär, vågade inte riktigt ta ut allt för jag var rädd att må illa.
Men jag försökte iallafall att visa upp mig och min utstrålning, och det verkade fungera för jag gick vidare till sångprovet senare under dagen.
A och A gick också vidare så vi tre stod hemma hos mig och övade tills jag trodde grannen skulle strypa oss.
Jag och A brände också ut våra valfria låtar på en CD som A tog med sig till sitt sångprov (han var en timme innan mig).
Synd bara att det visade sig att den inte fungerade i CD-spearen på Lorensberg!!!!
Så det blev ingen "Take me or Leave me" för fröken Björk, utan juryn fick nöja sig med "I have Nothing".
Gick riktigt bra, juryn verkade gilla mig, fick en liten applåd och de sa att de tyckte jag var bra.
Egentligen skulle jag bara sjungit en vers och en refräng, men när första refrängen var slut visade de att jag skulle fortsätta, så det gjorde jag.
Fick lite panik, för jag hade inte övat in andra versen, men eftersom jag sjungit låten sen jag var 8 år, så var det inga större problem.
Hursomhelst, sedan fick vi sitta ute och vänta tills alla i vår grupp sjungit färdigt.
Sedan meddelade de vilka som gått vidare, tyvärr inte jag, det var bara en ur vår grupp som gick vidare.
Är på det hela taget nöjd, kunde inte gjort mer.
Och de verkade ju gilla min röst, så jag var väl inte rätt "typ":).

Fest hos E ikväll.
Är rätt trött, så det blir nog inte jättesent, men det ska iallafall bli mysigt.

Lämnar lägenheten på torsdag.
Shit, vad konstigt det känns ...

Pernilla Wahlgren och Tommy Nilsson som Maria och kapten von Trapp i "Sound of Music"????????

Ska man skratta eller gråta ...?

Jaaa, äntligen lite spänning i tillvaron.
Fick ett stort paket i brevlådan idag, innehållande massa härlig information om mitt kommande liv som artist.
Kontrakt, avreseinfo, info om de första sju veckorna, samt det mest intressanta av allt: Showerna!
Vi kommer att ha fem olika shower, och de kallas "Tribute to the Stars", "Nordic Evening", "Eurovision Top 6" (OH YEAH, säger jag bara), "Note by Note" och "Bamse Stars". Har dock bara fått material för "Tribute to the Stars" och lite från "Note by Note".
"Note by Note" är en typ av tävling med gästerna på hotellet, där vi ska vara "hosts". Där kommer jag få minst en solosång samt leadsing i "Lady Marmelade" (inte särskilt tråkig låt faktiskt, hihi).
"Tribute to the Stars" innehåller småmedleyn från olika artister/filmer, och de är bl.a. Tom Jones, Wham, Blues Brothers m.fl. Jag sjunger lead i en hel del (tror att jag har fått sång/dans-rolltjejen), bl.a. "What a Feeling" (inte särskilt trist det heller), "Barbara Ann" (seriöst, det kan bli himla intressant, haha), "have you ever seen the rain" (vadå backflash från Kållandsöfesterna), duett med killen i "Careless Whispers" (hoppas fan han är snygg), "Gimme some lovin" (nu jävlar ska jag rocka hårt) m.fl.
Detta kommer bli så jävla roligt, det känner jag på mig.

Var så orolig att allt bara var en dröm.
Att de skulle gjort ett misstag, och att det aldrig var meningen att jag skulle fått jobbet.
Det är så mycket som går bra för mig nu, så jag kunde omöjligt tro att allt kunde vara sant.
Men kanske jag äntligen börjar få lite tur i livet.

Dags att börja livet som artist då .... Gud, vad konstigt det känns.
Men naturligtvis också helt fantastiskt.

Ja, ska kanske berätta om denna audition, som förmodligen är det bästa audition jag någonsin gjort faktiskt (helt ärligt, inte bara för att det slutade med att jag fick jobbet).

Jag kom till Oscarsteatern vid ungefär tjugo över nio på morgonen (audition skulle börja tio, men jag är tidspessimist, så var där i vädligt god tid).
Utanför stod Emma som gick ur Dansforum samtidigt som jag gick ur BA, och det var helt underbart att se henne. Vi tillbringade en härlig dag tillsammans i Köpenhamn när vi sökte "My Fair Lady" där ... vi är ganska lika, hihi, lite väck i huvudet sådär:)!
Vi stod och pratade massor, det kom mer och mer folk. Men till slut blev vi iallafall insläppta.
Vi fick fylla i en lapp med lite personuppgifter och så, dessutom fick vi skriva om vi kunde spela några instrument och vi skulle också betygsätta oss själva i dans och sång på en skala från 1-5.
Kaxigt satte jag en femma på sången, men vågade inte ge mer än en trea i dansen.
Okej, så var det dags för dansaudition.
En norsk kille gjorde koreografin, han var väldigt gullig, men alldeles uppenbart bög (ovanligt? Inte särskilt ...).
Det var en ganska lång, men väldigt rolig koreografi måste jag säga.
Gjorde den först i helgrupp, sen i halvgrupp, sen i grupper om fyra.
Jag kände själv att det gick jättebra, och det var skönt att jag var i först gruppern, så jag fick det gjort liksom.
När alla dansat kallade de in oss, och ropade upp de som hade gått vidare till sången, jag blev himla glad att jag var en av dem.
Fick vänta lite, göra oss iordning och sådär, sjunga upp.
Jag gick in som nummer tre, och de var väldigt trevliga så jag käne mig väldigt säker.
Dessutom var det ett helt fantastiskt rum att sjunga i, och jag tyckte själv att det gick jättebra.
Efter det var det en kort intervju där de ville veta om jag vistats utomlands en längre tid, om jag jobbat med barn, hur jag jobbade i grupp och sådär ... Kände själv att jag gjorde ett väldigt starkt och säkert intryck och när jag gick därifrån var jag mycket nöjd med mig själv:)!

Så ringde de idag och erbjöd mig jobb ..... Gud, vad det kändes otroligt skönt:)!

Okej, så var det det auditiondags igen, denna gång i storstaden Stockholm. Jag och Josie tog bilen och körde upp (eller rättare sagt, Josefin körde) igår. Hon skulle på reseledarintervju på Apollo, så det blev två flugor i en smäll där, kan man säga! På natten bodde vi på ett vandrarhem på Fridhemsplan, och jag var på plats på Arbetsförmedlingen Utland klockan 10.45 i förmiddagsm mycket laddad.
   Vi var inte så många där, ungefär 6 stycken, och bara tjejer. Först fick vi lära oss en ganska enkel koreografi på sex åttor, som vi inte ens fick visa upp ordentligt för juryn. Koreografen lärde oss den, sen gjorde vi den några gånger, vi trodde väl typ att vi bara övade, sen sade hon plötsligt "Ja, det blir bra så". Lite snopet, eftersom vi alla trodde det bara var träning, men det gick iallafall himla bra för mig, så för min del gjorde det inget.
   Därefter kallades vi in en och en för sångprov och intervju. Även detta var ganska provisoriskt upplagt, man gick in i ett litet kontorsrum där koreografen samt två personer till satt bakom ett bord. Man fick ställa sig precis vid borsänden och bara sjunga rakt ut. Mig gjorde det inget, jag kände mig bra idag, så jag bara gjorde det allra bästa jag kunde. De berömde mig iallafall för de tyckte jag hade en bra röst och koreografen nickade ivrigt när chefen frågade henne/mig om jag kunde dansa. Så jag håller tummarna hårt, jag tycker det gick bra, och kände att jag gjorde ett väldigt säkert och professionellt intryck.
   Om jag får detta så bär det av till Mallorca i mars och anställningen är inte slut förrän i oktober. Men jag vill så otroligt gärna ha det här. Om jag får det här så tror jag att jag säger upp min lägenhet i Göteborg, och stannar hemma och jobbar med estettjejerna tills jag åker. Sen när jag kommer hem nästa höst, så är jag väl hemma ett tag och vilar, kanske går på några auditions, men sen tror jag faktiskt det är tid för mig att bege mig till London. Men vi får se hur det blir, jag låter ödet bestämma. Allt detta jag precis pratade om kan endast ske om jag får detta jobbet .... käre Gode Gud .... låt det ske!

... längtar jag så otroligt mycket tillbaka till scenen! Äntligen! Har väntat på att känslan ska infinna sig, och äntligen gjorde den det! Jag känner mig faktiskt ganska redo att börja gå på auditions igen. Vi börjar med "My Fair Lady" i Göteborg om en månad. Det hade kanske varit skönt att börja med något lite mindre, inte en stpr produktion som ska gå på GöteborgsOperan med en av Sveriges största regissörer just nu. Men sånt är livet, det som är viktigt just nu är att jag känner mig redo. Jag är skyldig mig själv att försöka. Jag måste. Jag kan inte slänga bort den talang jag vet att jag har, jag måste ge det en chans. Skit samma om jag kommer förbli den fattigaste kvinnan på denna jord tack vare det, värre saker kan väl hända! men jag vill verkligen sjunga, dansa och agera igen. Jag är redo. Att jag inte alltid mår så bra just nu får jag väl använda i det då. Dessutom har jag aldrig haft problem med att koppla bort mina prvata problem när jag ska stå på scenen. Där brukar jag leva upp och glömma allt annat. Det är ju det jag får ta fram nu också då!!!!

Dags för Lisa Björk att göra comeback. Förmodligen märker ingen annan det, och för de auditionsansvariga ute i världen har skillnaden inte märkts alls. Men för mig är det ett stort steg just nu ... att jag tagit ett beslut om min framtid. Att inte ge upp ... sedan är det så att jag på sista tiden känt att livet står still och att jag vill ifrån det här landet. Det vill jag fortfarande, men just nu är det omöjligt. Och so what? Vad ä det som säger att det ena måste utesluta det andra??? Jag kan visst ut och resa, jobba, plugga eller göra whatever i något annat land, men först ska ge mitt artisteri en ärlig chans. Och går det åt skogen, så kan jag väl ta en paus till. Ingen annan än jag bestämmer över mitt eget liv ... så är det ...

Ja, eftersom denna musikal är högaktuell, främst som nyuppsättning på Göta lejon i Stockholm med Linda Bengtzing och Linus Wahlgren i huvudrollerna (och fyra av mina vänner från Balettakademien i ensemblen), men också som film med originaluppsättningen från Broadway!

RENT sattes upp för första gången 1996, och det är den eminenta Jonathan Larson som har gjort detta mästerverk! Tyvärr dog han innan premiären var och fick aldrig se denna fantastiska musikal färdig. Dess förlaga är operan "La vie bohéme", och den utspelar sig i nutida New York.
Den handlar om ett gäng vänner som är en salig blandning av transvestiter, homosexuella, strippor och hiv-positiva. Det är en mycket sorglig historia om äkta vänskap som sätts på prov, om kärlek som varken är okomplicerad eller självklar, men även också om död. Musiken är mycket speciell och enligt mig helt fantastisk, som blandas med rena rocklåtar, lite klassiska musikalballader, disco och även de inspelade telefonsvararna i historien sjungs à capella i mycket speciell tappning.

Alla sångarna är helt fantastiska, det går nästan inte att säga att någon är bätte än den andra! Men skulle det vara någon så är det väl Idina Mentzel som gör Maureen, med en röst och övertygelse som slår det mesta. Men när Mimi och Roger sjunger "Light my candle" går det rysningar längs min ryggrad ...

Låtar att minnas i den här föreställningen är många, men naturligtvis måste några nämnas; "Seasons of Love" är naturligtvis en klassiker som alltid får mig att le, två låtar som jag själv gärna river loss i mina rockanfall är naturligtvis "Out tonight" och "Take me or leave me" och texten i låten "Your eyes" slår det mesta ...

Slutsats: RENT är enligt mig, en av de bästa musikalerna som skrivits, både handlings - och musikmässigt!!!

Ja, hörni ... för alla er musikalälskare därute (och ni andra också naturligtvis), måste jag bara dela med mig om denna musikalen. För er som sett filmen "Trollkarlen från Oz" så minns ni kanske att det finns en grön elak häxa i den, vid namn Elphaba eller "The wicked witch of the west" som hon också kallas. Wicked handlar faktiskt om just henne. Hennes liv, varför hon är grön, varför folk tycker illa om henne och varför hon blir "ond" (vilket hon egentligen inte är, i Wicked uppdagas det att det är trollkarlen och hans kumpaner som är onda"). Handlingen är lite krånglig, man måste nästan läsa manuset för att förstå allt, det räcker inte att lyssna på skivan. Men det finns andra andledningar till att lyssna på skivan, jag lovar ...

Huvudrollen Elphaba spelas av Idina Mentzel, en av de stor Broadway-stjärnorna. Hon har en helt fantastiskt häftig röst, och hon kan verkligen konsten att få fram en text även om det bara är på skiva. Det är även hon som gjorde Kate i "The Wild Party" och Maureen i originaluppsättningen av "RENT"!. Fantastisk tjej!
Kristin Chenowetz spelar Glinda, och lyckas verkligen sätta en verkligt personlig touch på sin karaktär med sin mycket speciella stämma. Hon behärskar belting såväl som de nästan opera-liknande partierna med stor övertygelse, och går igenom så på skivan att man verkligen kan se Glinda famför sig och förstå vad som driver henne till det hon senare gör.

Stephen Schwartz är mannen som gjort musiken och jag är beredd att geniförklara honom. Med ganska enkla harmonier och melodier skapar han magi som får håren att resa sig på armarna. I "No one mourns the wicked" och "No Good Dead" får han obehaget att krypa under skinnet, i "The Wizard and I" och "Defying Gravity" låter han Idina Mentzel glänsa som bara hon kan med text och sång och i "Popular" och "What is this feeling" får man sig ett gott skratt. Men det finns också en sång vars text verkligen etsar sig fast i mitt minne. Så många gånger jag känt såhär ... utan klyschor skulle texten kunnat vara skriven rakt från mitt hjärta .... här är den ..... "I'm not that girl":

" Hands touch, eyes meet
sudden silence, sudden heat.
Hearts leap in a giddy whirl.
he could be that boy,
but I'm not that girl.

Don't dream too far.
Don't loose sight of who you are.
Don't remember that rush of joy.
He could be that boy,
but I'm not that girl.

Every so often we long to steal
to the land of what-might-have-been.
But that doesn't soften the ache we feel
when reality sets back in.

Blithe smile, lithe limb.
She who's winsome, she wins him.
Gold hair with a gentle curle.
That's the girl he chose,
and heaven knows
I'm not that girl.

Don't wish, don't start,
wishing only wounds the heart.
I wasn't born for the rose and pearl.
There's a girl I know,
he loves her so.
I'm not that girl."

Så ofta ....

Tank er sjalva. Att fa ga ut pa en scen, stalla dig i mitten med allas ögon pa dig .... och bara vara nagon annan an dig sjalv. Du behöver inte ta ansvar för nagot du sager eller gör, för det ar inte du som gör det. ?nte oroa sig för att göra bort sig eller nagot sant. Du anvander bara dig sjalv och dina kanslor som ett redskap för att gestalta vad nagon helt annan tycker och tanker.

Sahar tanker atminstone jag ... kanske andra som haller pa med samma sak som jag förfarar sig nu och menar att jag har jattefel. Men det ar det som ar sa bra med den har branschen. ?ngenting ar ratt eller fel för allt kan du tolka som du sjalv vill. Jag tror att anledningen till att jag alskar musikal och teater sa mycket ar för att jag ar otroligt fascinerad av manniskor och av manniskors tankar och kanslor. Jag ar en drömmare och en tankare (aven om jag oftast inte haller mina tankar för mig sjalv speciellt lange) och nar jag gar ut pa scen som nagon annan an mig sjalv far jag leva ut de drömmar och tankar jag har.

Jag tror inte manniskor förstar hur mycket arbete som ligger bakom nar man gör en roll i en pjas eller en musikal. För att du sjalv, dina motspelare och inte minst publiken ska tro pa det du gör maste du göra personen du ska gestalta sa verklig som möjligt för dig sjalv. Du maste veta hela personens bakgrund, historia, relationer till alla pa scen (aven en "obetydlig" statist som du gar förbi en gang) och alla repliker som skrivs till dig maste alltid ha en anledning. Alltsa, du maste alltid kunna motivera varför din karaktar sager och gör som den sager och gör. För dig maste det vara sjalvklart, och om din karaktar gör nagot hemskt eller superkonstigt maste det anda alltid för dig finnas en mycket god anledning. T.ex. sa spelade min klass "West Side Story" i varas som slutproduktion och da vi gjorde den i modern tappning förekom mycket gangbrak, vapen, valdtakt och mord. Jag ar inte en person som nansin skulle kunna göra sadana saker som min rollkaraktar gjorde (aven om jag spelade den yngsta, osakraste, raddaste kanske mest manskliga personen i mitt gang) men snart fanns hon sa klart för mig att jag bara blev henne sa fort jag fick pa mig scenkladerna och kom ut pa scenen. Tank da min underbara snalla klasskomp?s Daniel som skulle valdta Emma pa scen. Naturligtvis gjorde han det inte pa riktigt, men anda. han var tvungen att för sig sjalv motivera en sadan handling! Och vi andra som bara stod och sag pa och inte gjorde nagot var inte mycket battre ....

Nu kanner jag att jag svavar ivag men jag ar sa otroligt glad över att jag valt den bransch jag gjort, hur tuff och stenhard den an ar. Aldrig förr har jag lart mig sa mycket om mig sjalv och varlden och manniskor omkring som jag gjorde under mina tre ar pa Balettakademien. Tack alla manniskor som gav mig chansen! Speciellt till min stora idol, larare och van Gunilla Ohlsson, utan vars kunskap om dans och musikal jag inte skulle sitta har som den artist jag ar. TACK!

Ja, alltsa halva mitt liv levs pa scenen. För er som inte kanner mig (typ, allihop) sa kan jag beratta att jag faktiskt ar utbildad musikalartist pa Balettakademien i Göteborg. Jag andas, lever och ater musikal! Just nu saknar jag det otroligt, har har man dansat, sjungit och spelat teater i tre ar och nu har jag inte gjort nat av de pa tva och en halv manad. Gud, vad jag langtar efter att fa komma hem och satta igang igen!

Alltsa, det som i vanliga fall spelas i min CD-spelare ar alltsa olika musikaler! Just nu lyssnar jag dock inte sa mycket eftersom jag delar lagenhet med Josefin harnere i Marran och hon e inte riktigt lika förtjust i muskal som jag:). Milt sagt! MEN sa fort hon lamnar lagenheten och jag far CD:n för mig sjalv sa slanger jag i nan harlig förestallning.

För tillfallet ar det "Fran Himlen Sant" som galler. Det ar en förestallning som gjordes pa Balettakademien ar 2004 av klassen som gick över mig. Dar sattes texter fran Kristina Lugn och musik fran Joakim Thaström ihop till en mycket speciell förestallning som gick rakt in i hjartat. Arrangemangen stod Simon Ljungman för (V?LKEN K?LLE) och regissör var den mycket unika Victoria Brattström. Att klassen som framförde allt var en av de basta som gatt pa Balettakademien gjorde förstas sin del ocksa! Nar jag lyssnar pa "Karenina" med Jacob Andreas som leadsinger börjar jag alltid grata! Det arret ar förmodligen det snyggaste som gjorts. Körstammorna ar enkla men smalter ihop pa ett helt fantastiskt satt ..... och texten .... De snyggaste raderna ar:

"Sa medans jag vantar pa ett svar ska jag kyssa ditt hjarta i kras, har pa mitt golv bland skarvor och glas."

"Mitt pussel blev aldrig klart. Jag ser ditt hjarta brinner klart. Som en cigarett i mitt askfat."

Gud, va jag önskar jag hade ordets gava som Joakim Thaström ...