Det är de små sakerna som gör det
Tänk vad lite det är som krävs för att man ska kunna ta sig upp ur misären och dra lite på smilbanden.
Det kan vara ett gulligt sms från någon nära vän.
Det kan vara en riktigt bra dansare i "So you think you can dance".
Det kan vara "Bonde söker fru"- Roger när han hånglar runt med alla sina blivande fruar som en annan DonJuan.
Det kan vara glädjen i att inse att det snart är jul och man inte behöver skämmas för att man proppar i sig onyttigheter en hel dag.
Eller, som i mitt fall, hitta ett par gamla jeans längst in i garderoben som man inte använt på X antal år (ni som känner mig veta att jag i stort sett aldrig går i byxor) och inse att de fortfarande passar!
Härligt! Underbart! Eufori! Lycka!
I glädjen tog jag på mig dem och promenerade bort till Coop för att handla lite mat för de få slantar jag har.
Glädjen blev kort när jag insåg att det var en sak att ha jeansen på sig stående hemma vid spegeln och och en helt annan att ta en promenad i dem.
De skar in på ställen som inte kan beskrivas som annat än obekväma.
Jaja, jag kom i dem iallafall.
Imorgon blir det kul.
Johanna kommer hit och jag, hon och Tina ska ha en alldeles underbar helg tillsammans.
Innan dess ska jag och Tina ha möte med vår chef.
Han är både rolig och trevlig, så det ska också bli kul!
Saknar massa människor.
