Ingen mer raskande för räven
Iallafall för i år:).
Har haft en himla rolig helg faktiskt, har ändå hunnit med en del.
Jobbat naturligtvis, med ett gäng underbart härliga människor!!!
Igår efter sista sittningen så följde jag med hem till Camilla och fick lite middag där.
Har ju inte sett henne på två veckor, hon har ju varit i Thailand, så det var himla roligt att hänga lite med henne.
Dessutom var ju hennes man Daniel med, och de unga tu Julia och Magnus, så det blev allt en riktigt trevlig måltid.
Sedan påbörjade jag min resa hem till brors lägenhet i Solna, men hoppade sedan av vid Slussen för att titta in hos bror som satt med två tjejkompisar från Lidköping på Bauer.
Var dock mycket stolt över att jag tog EN öl och sen åkte jag hem och slocknade ganska snabbt (trots technofest i lägenheten ovanför).
Nu är jag riktigt seg, sitter och tittar på "Speed" och ska lägga mig tidigt.
Har övat en del inför audition på tisdag, känner mig nu lite sliten i rösten så får ta det lite lugnt imorgon.
Måste ju vara fit for fight på den stora dagen:)!
Dagens Vänner-citat:
Phoebe: They don't know that we know they know we know! And Joey - you can't say anything!
Joey: Even if I wanted to!
Icapåsar under ögonen
Har varit igång sen sju imorse, och sov bara fyra timmar på natten, så att jag är trött är en grov underdrift.
Killarna i lägenheten ovanför verkar dock tycka att jag kan sova i nästa liv, de har kört igång världens technofest däruppe, så här lär väl jag bli liggande sömnlös ett tag till.
Måste iallafall försöka tillkalla John Blund nu, men först ...
Dagens Vänner-citat:
Joey: JOEY DOESN'T SHARE FOOD!!!!!!!
Fredagsmys
Arbetsveckan är slut, och man kan slå sig ner i soffan med en öl eller två och äntligen njuta av att få göra absolut ingenting.
För mig betyder fredag bara ännu en dag med att göra inget särskilt.
MEN de senaste två fredagarna (den här inräknad) betyder det också att jag måste försöka lägga mig tidigare än vanligt (helst innan klockan tre) eftersom jag dagen efter ska upp och vara lektant med massa härliga barn.
Japp, precis som förra lördagen är det dags för julgransplundring med mig och Marcus!
Inte i Kungsan den här gången dock, utan i Nacka.
Ska bli himla trevligt, Marcus är duktig och rolig och dessutom vet jag att det finns massa annat härligt folk där att hänga lite med.
Skönt att få något att göra också.
Så man inte tänker så mycket menar jag ...
Bor hos brorsan några dagar nu.
Idag kom jag hit innan han hade vaknat, eftersom han jobbat natt.
Lagade mat till honom också som den fina syster jag är, och nu sitter vi här och delar på en flaska vin samt en påse lösgodis.
Fabolous!
Man kan faktiskt ha det sämre.
Jag vet att jag gnällt mycket den sista tiden, men jag ska verkligen försöka börja tänka lite mer positivt nu.
Jag vet att jag har i-landsproblem, särskilt nu med jordbävningen nere på Haiti.
Dock är ju sådana stora katastrofer så svårt att ta till sig.
Det är ju lättare att fokusera på det som är jobbigt i ens egen själ.
Staring at the screen, without seeing.
Staring at the phone, which still is not ringing.
Don't want to talk. Don't want to smile.
Cause nothing's worth anything
if I can't be with you.
... memories of your eyes
when you took my hand and smiled.
And a dream
that you someday will loose your shield, for me.
I never thought that someone like you
would be the one for me.
And now I can't help wishing
I never knew at all.
Dagens Vänner-citat:
Janine: It's potpurri, y
ou're supposed to smell it.Joey: Well, that's like summer in a bowl.
Puss och hej:)!
Skapande
Jag tycker väldigt mycket om att skriva.
Svenska var faktiskt ett av mina favoritämnen ända från småskolan och upp i gymnasiet.
Vet inte om det går hand i hand med mitt yrkesval, men det tror jag.
Jag tänker och känner väldigt mycket, och gillar att få ut allt, både i tal, sång och skrift.
Då och då har jag försökt mig på att skriva låtar, en och annan har faktiskt t o m blivit färdig.
Texten brukar komma ganska snabbt, men får alltid problem när jag ska sätta musik till det hela.
Särskilt nu när jag inget piano har till hands ... en ganska viktig del i just musikskapande ...
Idag fick jag ett ryck och började knåpa ihop lite ord.
Och ojojoj, vad det gick undan!
Orden bara flödade ner på pappret, utan att jag riktigt visste hur det gick till.
Antar att jag hade en del att säga ...
Funderar på att försöka sätta melodi på det hela, men som sagt så är det inte riktigt min starka sida.
Någon som vill erbjuda sin hjälp kanske:)?!
Är så jäkla trött idag, sov bara fem timmar inatt i ett försök att ställa tillbaka dygnet så att jag inte dör av trötthet när jag på lördag kliver upp halv åtta.
Åkte iväg och träffade brorsan för lunch vid halv tvåtiden också.
Första gången på väldigt länge som jag satte på mig något annat än mjukisdressen efter att jag vaknat.
Sedan förvånade jag mig själv å det djupaste med att t o m försöka göra mig själv lite vacker med hjälp av lite smink och sådär.
Miracles do happen:).
Ska förresten spendera hela helgen hemma hos bror, då vår lägenhet invaderas av diverse annat folk.
Han har en skön soffa, så det ska bara bli angenämt.
Och i helgen blir det lite jobb också, ska sjunga och dansa med massa barn och Marcus igen.
Det är faktiskt riktigt roligt:)!
Dessutom ska helgen ägnas en hel del åt auditionsövning.
Tisdag närmar sig och jag känner mig inte riktigt helnöjd ännu.
Men vänta ni bara ...
Dagens Vänner citat:
Joey: "You didn't cry when Bambis mother died?"
Chandler: "Yes, it was very sad when the guy stopped drawing the deer."
Mohahahahahaha .....
Joy to the world
Euforisk! Nöjd! Tillfreds! Glad! Positiv! Knäpp! Ja ... helt enkelt LYCKLIG!
Gud, vad längesedan det var jag kände mig sådan här.
Det är en helt underbar känsla.
Och det enda som krävdes var ett riktigt glatt besked angående min framtid samt lite aktivitet och struktur i min annars så trista och gråa vardag.
Det började med ett underbart samtal med min älskade Tina.
Ett samtal som fick mig att vilja göra Stefan Holm sällskap och kasta mig över en ribba 2,42 m ovanför marken!
Kan ännu inte delge vad vi pratade om, jag och Tinis, men ni får veta i sinom tid.
Jag blev i vilket fall som helst både nöjd, glad och lättad.
Sedan satte jag igång med min dag på allvar.
Jag tog på mig kläder och gick en promenad.
Sen gick jag till Coop och handlade mat (som inte bara innehöll mättat fett och socker).
Kom hem, åt lite, duschade (tog mig t o m tid att göra hårinpackning OCH raka benen) och tog sedan itu med disken.
Sedan gjorde jag något som har behövts göras i flera månader.
Jag gick igenom alla papper och all gammal post som jag bara kastat ner i nedersta byrålådan tillsammans med massa annan skit.
Fick en hel plastkasse full med onödigt krimskrams som nu har seglat ner i soporna.
Jag organiserade alla dvd-filmer, alla böcker, alla tekniska prylar som bara låg huller om buller överallt så jag numera faktiskt vet vart jag har saker och ting.
Sedan tog jag itu med resten av byrålådan och även garderoben.
Jag tog min stora, röda resväska och lade ner alla vår/sommar kläder och skor i den och ställde helt enkelt bort den.
Kommer inte behöva använda dem än på tre månader i vilket fall som helst, och eftersom det inte direkt kryllar av tomma utrymmen i lägenheten just nu så tyckte jag inte det var någon idé att ha allt framme just nu.
Sedan rev jag ut alla andra kläder på sängen och vek faktiskt ihop dem riktigt snyggt och lade sedan tillbaka allt.
Skönt att kunna dra ut en byrålåda utan att behöva mötas av vad som ser ut att vara ett virrvarr av tygtrasor.
Dessutom gjorde jag en inventering av badrummsskåpet och sminkväskan och förkastade sådan som ändå inte använts på mer än fyra månader.
När jag nu läser igenom ovanstående så ser jag att jag framstår som en ganska slarvig och lat tjej.
Och det är förmodligen för att det är precis det jag är:).
När allt detta var klart kom Johanna hem och vi var lite extra fnittriga och pratiga idag:).
Jag gjorde mig lite god middag och kände mig mycket nöjd med mig själv efter vad jag gjort idag.
Det kanske låter töntigt att jag är så nöjd och glad över så lite, men efter att ha gått runt som en zombie utan att varken orka eller vilja göra någonting de två senaste veckorna så var det här ett stort steg fram för mig.
Har fått tillbaka lite livsglädje och det mottar jag med utsträckta armar!
Allt detta har ju gjort att jag idag knappt alls tittat på "Vänner" och inte heller loggat in och ut på Facebook stup i kvarten.
Och DET är jag mycket lättad över.
Facebook är farligt ... man blir helt besatt ...
Måste bara kolla om någon har kommenterat något.
Måste bara kolla om den eller den är inloggad.
Måste bara, måste bara, måste bara.
Helt livsfarligt.
Men så satans roligt ändå:)!
Dagens Vänner citat:
Chandler: "Pheebs! Flying a jet? Better make it a spaceship so you can get back to your homeplanet! And Ross, phonecall for you today - Tom Jones, he wants his pants back!"
Avslutar denna underbara dag med att visa några bilder från showen i julas:
Ont i huvudet
Skulle ju gå och lägga mig tidigt igår hade jag bestämt.
Och tro mig, jag försökte.
Men det var så mycket tankar som virvlade runt i min hjärna att det var stört omöjligt.
Efter att ha legat där och vridit mig i en timme så gav jag upp, och tittade lite mer på "Vänner".
Kunde till slut somna strax efter tre.
Sov dock oroligt och nu har jag både ont i huvudet och ont i magen.
Måste skaffa mig bättre rutiner ...
En god vän ska hjälpa mig att få tag i ett par noter som jag gärna vill ha till audition nästa helg.
Det känns riktigt bra, alltid annars när det är något speciellt man ska förbereda i en viss genre så tar jag första bästa låt jag hittar bara för att komma igång, utan att riktigt tänka över om den passar eller om jag ens vill sjunga den.
Men det är slut med sånt nu, så jag efterlyste noter på en låt jag verkligen gillar och tycker jag gör rätt bra.
Och nu ska kära Claes ordna noterna åt mig, han är helt fantastisk den killen - tack så mycket:)!
Här ska rockas ... HÅRT:).
Jo, jag tänkte att eftersom jag är ett sådant hängivet "Vänner"-fan så ska jag varje dag delge er med ett citat därifrån (ni tycker nog inte det är hälften så roligt som jag tycker, men det är min blogg så jag bestämmer).
Idag blir det ett från säsong 6 när Ross och Monicas föräldrar är på besök och det hela urartar i en verbal smutskastning om vem av syskonen som faktiskt är värst ...
Monica: "Ross married Rachel in Vegas and got divorced ... AGAIN!!!!"
Nu ska jag och Johanna kolla på en film på trean med Sandra Bullock och Keanu Reeves ... "Huset vid Sjön".
Hoppas den är bra.
Är den inte det så stänger jag av och återvänder till de sex vännerna på Manhattan.
Öva, öva, öva
Jag har gett mig själva f-n på att jag ska göra bra ifrån mig på audition nästa vecka.
Jag SKA gå in där och kicka ass, och sen gå ut därifrån med huvudet buret högt.
Självklart vill jag jättegära ha en callback, men just nu är det inte det som är viktigt.
Jag vill visa för mig själv att jag faktiskt klarar av det här.
Jag vill kunna känna mig helt igenom nöjd med min insats, och veta att jag inte kunnat göra mer än det jag gjorde.
Jag vet att det här är en musikal som passar mig, och jag vet att jag skulle passa jättebra för båda de rollerna jag är kallad till audition för.
Sen finns det naturligtvis jättemånga andra tjejer som också skulle göra ett toppenjobb ... men jag FÅR INTE se mig slagen innan matchen ens har börjat.
Det är ju så jag alltid tänkt förut.
Dömt ut mig själv redan innan jag gått in i auditionrummet och tänkt "det finns så himla mycket tjejer som är så mycket bättre, snyggare och mer erfarna än mig".
Men det är slut med det nu!
Jag är bra! Jag är snygg! Jag är erfaren ... eehhh ..... eller ja, bra och snygg är jag iallafall:)!
Iallafall så är övandet i full gång.
Har stått hemma och sjungit "Another one bites the Dust" och "Somebody to Love" tills jag nästan blivit blå i ansiktet.
Men det går bra och tycker jag börjar få till det nu!
Den sistnämnda tycker jag själv att jag gör riktigt bra, så nu blir det till att hårdrepa den första.
Den är en väldig utmaning för mig, mycket för att det är den låten som hör till den största rollen jag söker, så den måste jag göra bra!
Dessutom ligger den lite för lågt för mig, så måste verkligen se till att damma av min gamla altröst.
För tre år sen hade det inte varit några problem, men efter alla säsonger som sopran på 2entertain så har rösten förändrats ganska rejält.
Men det är bra att jag får något att bita i, då kan jag vara lite extra stolt över mig själv när jag gör den grymt på audition:).
Inatt ska jag försöka släcka lampan tidigare än jag brukar ... kanske t o m redan klockan 02.00.
Wish me luck:)!
Söndag
Då får man ligga under täcket och titta på film hela dagen.
Med andra ord, samma sak som jag gjort hela veckan!!!!
Inte alls bitter ...
Fast det är ju inte riktigt sant.
Igår var jag ju i Kungsan och sjöng med Marcus och massa barn.
Ojojoj, vilken lektant jag är.
Jag gick in för det så mycket att jag i sista ringdansen halkade till och drattade på ändan.
Ni har väl dansat "Prästens Lilla Kråka"???
Ni vet när man springer in och ut ur ringen medans man sjunger "å en slank han diiiiiiiiiiit ... å en slank han diiiiiit ... å en slank han ner i diket".
Jag tog mig själv på orden och slank dit med råge!
Men men, det var rätt roligt:).
Sen har jag ju en audition om lite drygt en vecka!
We Will Rock You - tjohoooo!
Jag vet att det är jättemånga sökande och chanserna är små, men jag vill för en gångs skull komma ut från en audition och veta att jag verkligen gjorde mitt bästa, att jag gav järnet och släppte alla dumma spärrar jag alltid får när jag ska göra audition!
Jag ska minsann visa dem vad Lisa Björk verkligen går för!
Så nu är det övande som gäller, jag ska rocka så det hörs ända till Västerås!!!
Satt både igår och i fredags och sjöng, sjöng, sjöng.
Tror att om mina grannar hör "Another one bites the Dust" eller "Somebody to Love" en gång till så kommer de in och kör ner toalettborsten i halsen på mig.
Men det får det vara värt:).
Satt hemma igår och tittade på film, alldeles själv.
Det var rätt mysigt faktiskt.
Hade bl.a. hyrt "Flickan som lekte med elden".
Alltså ... den var absolut bra, detaljrik och spännande.
Men ... vad är det med regin och skådespelarna???
Seriöst, måste de verkligen prata som om de stod på Dramatens stora scen?
Manuset är ju bra, men de kan inte leverera sina repliker trovärdigt.
Det är som att de försöker för mycket hela j-la tiden, överartikulerar och spelar över.
Karaktären Michael Blomqvist får jag inget grepp om överhuvudtaget, vilken totalmes!
Han har ingen pondus, den enda scenen jag gillade var när han ställde polisen mot väggen med de tre bilderna på hororna, där var det enda gången jag faktiskt tyckte att han visade lite kaxighet.
Och varenda gång han säger något i stil med "åh, fan" eller "åh, helvete" så låter det som om han precis lärt sig svära och nu vill visa för alla att han minsann kan säga fula ord!
Att Paolo Roberto låter som en stelopererad Arnold Schwarzenegger (och då är det illa) är ju förlåtligt, han är boxare och inte skådespelare.
Men man kan tycka att har man så många av Sveriges skådespelarelit i ensemblen borde väl iallafall en av dem kunna imponera litegrann ...
Och när de där två motorcykelknuttarna hittar Lisbet Salander ute vid stugan och börjar förolämpa henne verbalt så låter de som två fjortonåriga killar som tycker att de själva är sjuuukt roliga när de kastar glåpord på henne.
KOM IGEN!
Jag irriterade mig på dialogen hela filmen, så kunde inte riktigt uppskatta den.
Peter Andersson som advokat Bjurman är visserligen ruskigt bra men han var ju inte med sådär jättemycket ...
Alla älskar ju också Noomi Rapace som Lisbet Salander.
Jag tänker väl inte höja henne så till skyarna som alla andra gör, men i denna filmen börjar jag iallafall äntligen få lite mer grepp om henne.
Jag har ju inte läst böckerna så det har förmodligen mycket med det att göra ... i första filmen gillade jag henne inte alls, men nu börjar jag tycka om henne mer.
Jaja, nu ska jag iallafall se den sista snart, måste ju få veta vad som händer.
Hoppas bara skådisarna inte snackar lika högtravande i den (vilket jag kallt räknar med att de gör), för då kommer jag tvingas ha en kudde i närheten att dränka ansiktet i när jag skriker ut min frustration.
Ikväll kommer Johanna hem:)!
Dagens
DAGENS KLÄDSEL: Jeans, blått linne, grå cardigan
DAGENS SMINK: Orkade ju t o m sätta på mig mascara innan jag gick utanför dörren
DAGENS FRISYR: En fin liten hästsvans
DAGENS HÄNDELSE: Rep inför morgondagens gig med Marcus
DAGENS LÅT: "Somebody to Love" - musikalversionen
DAGENS PLANER: Rep, rep, rep, öva, öva, öva
DAGENS SAKNAD: ...
DAGENS DUMMASTE: Att Johanna inte är hemma och kan mysa med mig:(
DAGENS SJUKA: En lätt huvudvärk som legat och lurat hela dagen men som nu blommat ut ordentligt
DAGENS DROG: Ramlösa jordgubb/lime, haha
DAGENS ROLIGASTE: Att jag haft en riktigt effektiv dag, och att jag för första gången på väldigt länge känt mig ganska glad
DAGENS FAVORIT: Mina burritos ... mmm ...
DAGENS KÖP: En sångbok på nätet
DAGENS GODIS: Inget faktiskt (kors i taket)
DAGENS HUMÖR: Långt ifrån tiptop, men i jämförelse med hur humöret varit de senaste två veckorna, så riktigt bra
DAGENS ORD: Musik
Kort och gott, det bästa dagen på länge.
Skönt.
Kom till Kungsan imorgon kl. 12 och sjung och dansa runt granen med mig och Marcus.
Inte bara för barn, utan det räcker med att man är lite barnslig:)!
Bild från september, i TurkietTestosteron
För andra gången på bara några dagar tittar jag och Johanna på en film som i stort sett handlar om en väldigt massa slagsmål.
Eller ja ... lite annat också ...
Men i båda filmerna har vi fått följa en från början ganska lugn och mjuk kille som hamnar på fel ställe vid fel tidpunkt, blir en del av en omgivning med riktiga råskinn, börjar slåss och lär sig att bli precis som de andra råskinnen då han bär på mycket aggressioner inombords som han "äntligen" kan få utlopp för.
I bägge filmerna hamnar de också i dessa situationer för att de av ren slump blir vänner med den råaste av alla råskinnen och därmed sedan skyddas av dem.
Finns otroligt många likheter, sluten ska vi inte ens tala om, de är i stort sett kopior av varandra.
Ni vet allt trappas upp till en slutgiltig "fight" där någon offrar sig för någon som inte ville något illa men allt gick fel ändå ... typ ...
Okej, så den ena filmen handlar om ett gäng fotbollshuliganer i England och den andra om fångar på ett fängelse någonstans i USA .... .kanske långsökta likheter ...
Men de är lika varandra som alla romantiska komedier är.
Man vet hur det kommer sluta, man vet ungefär vilken typ av scener som kommer näst, men man kan ändå inte låta bli att titta och sen fullkomligt älska hela filmen.
Sen finns det alltid några snygga badboys att vila ögonen på i sådana här rullar, hihi ...
Summan av kardemmuman - "Green Street Hooligans" och "Felon" - good shit:)
Another day
Nja, jag skulle inte vilja sträcka mig riktigt så långt.
Men jag träffade Malin, Helena och deras kollega Emelie över en fika, vilket var mycket trevligt.
Som sagt, det är alltid bra att omge sig med folk, prata och skratta lite.
Tack, flickor:).
Man träffar otroligt mycket folk i sitt liv.
Vissa stannar i ens liv en kort period, och försvinner sedan.
Det är inte alltid meningen, men jag tror att en del människor bara är till för att finnas under en kortare tid.
Det betyder inte att man inte uppskattade det man hade, eller att man inte kom överens.
Jag tror bara på något sätt att man då kanske spelat sin roll i varandras liv och that's it.
Minnen finns det ju alltid.
MEN ...så finns det de där människorna som stannar.
Som man vet alltid kommer finnas där, som blir en del av ens liv, som betyder så mycket för en oavsett om man kanske inte känt varandra så länge eller inte ses så ofta.
Idag fick jag ett otroligt vackert mail från en av dessa människor.
Jag fick tårar i ögonen och blev både rörd och glad.
Vänskap är så himla viktigt, och jag är glad att det finns så mycket vacker sådan omkring mig.
Och om jag lyckas göra avtryck i andra människors liv genom att vara en bra vän och finnas där som stöd ... ja, då blir jag ju också glad.
Mitt kära hjärtegull - tycker om dig som fan också:)!
Tack vare dessa två saker som jag skrivit om ovan så har det varit en riktigt bra dag.
Det hade det nog inte varit annars.
Kan inte säga det nog, vänskap är så otroligt viktigt ...
Vad händer?
Varför?
Var är du?
Jag kommer inte sluta förrän jag fått svar.
Så det är lika bra du ger mig dem.
Tankens kraft
För mig tog det 22 år innan jag förstod det.
Jag minns otroligt tydligt vad som hände som fick mig att förstå det också.
En augustidag sommaren 2007.
Det hade varit en omtumlande, på många sätt bra, men också j-ligt jobbig sommar.
Och så en dag hände någonting som fick mig att gå ner mig totalt.
I en vecka gick jag runt som en zombie, jag kunde inte sova, ville varken prata eller skratta, kunde inte äta.
Gick ner 4 kg på 7 dagar.
Det enda jag kunde göra var mitt jobb.
Och det knappt ändå.
MEN ... efter dessa sju dagar så kom den dagen då jag förstod tankens kraft.
Jag bestämde mig.
Bestämde mig för att inte längre må dåligt, och tycka synd om mig själv.
Den här veckan var egentligen bara sluttampen på en hel sommar av självförakt, egoism och förnedring.
Och jag var klar. Färdig. Ville inte mer. Ville inte längre se mig själv som ett offer.
För det var jag inte.
Jag hade accepterat det som hänt mig.
Jag var redo att gå vidare.
Och med hjälp av mina egna tankar, och min vilja att må bättre, så gjorde jag det också.
Det var första gången i mitt liv som jag insåg att det egentligen bara är upp till mig själv att bestämma när, var och hur man kan gå vidare från jobbiga saker.
Det är bara du själv som kan styra över ditt liv och dina känslor.
Tyvärr.
Andra människor kan finnas där som stöd, men i slutändan är det bara en själv som verkligen kan bestämma över sitt liv och sina känslor och hur man vill att andra människor ska se en.
Det som hände mig denna sommaren har stärkt mig på många sätt, för jag blev mer självmedveten och lärde mig som sagt hur mycket man kan klara av med endast sin hjärna till hjälp.
Tyvärr leder ju också självmedvetenhet till jobbiga saker också.
Jag är livrädd för att falla tillbaka till den Lisa jag var då.
Jag vet ju vad som föranledde att jag blev sådan, så varenda gång jag känner de där känslorna som gjorde att jag till slut gick ner mig totalt, så blir jag ju naturligtvis livrädd.
Livrädd för att ge mig hän igen, att tro och hoppas.
Livrädd för att det igen leder till att jag blir sådär ledsen, sårad och totalt omedveten om min omgivning som jag blev då.
Fast jag tycker jag varit ganska bra på att trotsa min rädsla.
Jag gör och säger ofta saker som jag egentligen inte vågar, men som jag tvingar mig själv att göra därför att jag vet att jag skulle komma att ångra mig om jag står där sedan och inte vågade.
Jag har varit ganska modig vågar jag påstå.
Tyvärr har mitt mod inte fått sådär jättebra gensvar ...
Därför tror jag det kommer krävas en del för att det där modet ska komma tillbaka igen.
Jag vet nämligen inte om jag orkar kämpa mig tillbaka en gång till.
Här skulle ju tankens kraft komma väl till nytta.
Jag skulle kunna tvinga mig själv att resa mig upp och gå vidare.
Vakna upp imorgon och bestämma mig för att vara glad, lycklig och må bra hela dagen.
Sluta älta, tänka, trycka ner mig själv, göra mig själv till ett offer.
Om man bara bestämmer sig så går det, jag vet det, jag har gjort det åtminstone två gånger förut.
Problemet är väl ... att jag helt enkelt inte är redo.
För tankens kraft klarar sig inte riktigt själv, hur stark den än är.
Den måste få med sig sin bästa kompis ... vilja.
För mig finns det fortfarande så mycket kvar som jag inte vill, inte kan acceptera.
Man måste acceptera det som hänt innan man kan bestämma sig för att gå vidare.
Och jag är inte riktigt där ännu.
Klart jag inte gillar att varje dag gå upp och inte riktigt veta hur jag ska må idag, vad mina tankar ska göra med mig.
Klart jag skulle vilja resa mig upp med ett leende, och bestämma mig för att ha en bra dag.
Eller rättare sagt, jag VILL vilja allt det där.
Fattar ni?
Du hade rätt bror, jag vill helt enkelt inte ...;).
Så, ni får leva med att jag kommer gå runt här ett tag till och älta, fundera, tänka och känna.
Det måste jag göra.
Det är egentligen inte så illa som det låter, jag klarar mig alldeles utmärkt.
Och det blir aldrig mer så illa som det blev den där sommaren för två och ett halvt år sen.
Det lovade jag mig själv redan då, och det löftet har jag hållt, och tänker fortsätta hålla.
Vore ju lättare om jag hade något att göra på dagarna, men just nu är jag helt fri från förpliktelser.
Dumt, för det skulle komma väl till pass nu.
Men snart så ...:).
Imorgon ska jag träffa Malin och Helena.
Det ska bli underbart.
Jag har Johanna här varje dag som skrattar och busar med mig.
Det är underbart.
I lördags var jag ute med henne, Tina, bror, Anders och ett helt gäng galna människor och hade en fantastisk kväll.
Det var underbart.
Att omge sig med vänner brukar hålla tankarna i styr.
Och eftersom mina vänner är de bästa, så lyckas de alltid att få mig sluta grubbla.
Om så bara för ett litet tag.
Och DET är jag underbart lycklig för:).
Kärlek till er alla.
Och kom ihåg: Tankens kraft kan ta er längre än ni trodde var möjligt!!!!
Så länge ni har viljan.
Tror allvarligt talat ...
... att jag snart avlider av min egen rastlöshet!!!!!!
Jag har absolut ingenting jag måste göra, och det tar snart kål på mig.
Jag sitter här dag ut och dag in och bara glor på absolut ingenting känns det som.
Försöker låtsas att vara nyttig med att ta en promenad varje dag, men det tar ju typ bara en timme och sen sitter jag där och glor och är rastlös igen.
SUCK, ge mig ett liv någon!!!!
Nu ska jag inte vara bitter, utan lägger här upp några bilder från jul och nyår. Enjoy:)!
Ida och jag inför storbandsmedleyt i julshowen
Lollo, Mia, Josefin och jag på Harrys på Annandagen
Jag och Josefin posar på bästa sätt:)
Bror och jag firade nyår tillsammans hemma hos Camilla och Daniel
Många härliga och glada människor på samma ställe - me like!
Puss mina älsklingar
Bakissöndag
Vaknade inte förrän vid ett (blir så när man somnar klockan sju på morgonen), och insåg att jag fortfarande var full.
Lite mjölk hjälpte mot vätskebristen men definitivt inte mot andedräkten, så en tandborstning var nödvändig.
Vi orkade till slut resa oss upp och ge oss iväg för att inhandla lite härlig, flottig bakfyllemat på Max.
Det är intressant, för när man är bakfull så vill man inget hellre än att bara ligga hemma i sängen under täcket och dö litegrann, men att gå ut en stund gör verkligen underverk, man mår så himla mycket bättre.
Nu ligger jag och Johanna här i våra sängar med varsin dator i knät.
Höjden av sociala kunskaper.
Gårdagen var hursomhelst mycket lyckad.
Vi började med middag på Friday's i Kungsträdgården (mina älsklingar Tina och Johanna bjöd mig eftersom vi inte firat min födelsedag tillsammans ännu, puss på er).
Fantastiskt god mat, så himla trevlig personal och fick dessutom ett litet födelsedagsframträdande av servitriserna till min ära.
Sen gick vi till Wallman's och kollade lite show, Niclas och Jacob från Balettakademien jobbar där så det var jätteroligt att få träffa och prata med dem litegrann.
När klockan blev tolv var det dags att bege oss iväg till vår sista anhalt för kvällen, soulklubben Fasching.
Hade en sjukt bra kväll, musiken var helt underbar och vi dansade tills vristerna värkte!
Det var inte bara vi tre, utan bror och hans vän kom också dit, liksom Anders och några vänner till honom samt Claes, min kollega från julshowen.
Kan väl hända att alla var lite väl på lyset, men vad gör det när man har så roligt:)?!
Halv fyra tyckte vi iallafall att vi hade fått nog, så vi pallrade oss ut i kylan och jag ringde min andra kollega från julshowen, Markus, och han kom som ett skott med sin taxi och plockade upp mig och flickorna.
Tina släppte vi av på Gullmarsplan där hennes nattbuss skulle ta henne hem, men jag och Johanna fortsatte hem till mig.
Väl inne i lägenheten fick fröken Björk den eminenta idén att ta ett glas rödvin, vilket hon bittert fick ångra idag kan jag säga.
Inte kunde vi sova heller, utan satt inne på Facebook i några timmar till innan Johanna började snarka som en gris.
Själv låg jag vaken och lyssnade till hennes symfonier i någon timme innan jag till slut också knoppade in.
Tack alla som var med igår, hade verkligen superkul!!!!
Nu ska jag äta lite mer godis och hoppa på Johanna - alltid lika roligt:).
Beroende
Vet inte hur jag ska bli av med det.
Jag kan inte, och då menar jag verkligen KAN INTE, sluta titta på "Vänner".
Det är världens bästa tv-serie, och med sex av de mest briljanta karaktärer som någonsin visats i internationell tv!
Min absoluta favorit är helt klart Ross!
Hans minspel, karaktär, personlighet och inte minst tajming är helt enkelt formidabel.
Ja, man kan lugnt säga att denna serie upptar en väldigt stor del av mitt liv, speciellt just nu när jag är sjukt rastlös och inte har något annat för mig.
Men det börjar bli lite irriterande nu, inte minst för min omgivning misstänker jag.
Jag drar dåliga skämt på engelska när jag inte citerar deras rakt av.
Det är på i min dator hela tiden, vilket leder till att jag är som fastvuxen i mitt hem.
Såhär kan det inte fortgå.
Måste hitta någon avvänjningsklinik som är beredd att ta hand om mig.
Jag misstänker att jag har folk i min omgivning som läser min blogg, men som aldrig talat om för mig att de gör det.
Någon som känner sig träffad:)?!
Kom igen nu, var inte blyg, träd nu fram ur skuggan, hehe ...
...
Jag vet att det inte kan vara som det var förut.
Jag vet det.
Men jag trodde kanske inte att det skulle ändras så drastiskt.
Allting som fanns där, praten, skratten, kontakten, glädjen, känslan av att vara omtyckt, klickandet, skämten ... över en natt så är allt borta ...
Du bara stänger av och allt som varit är som bortblåst.
Det gör ju så jäääävvvvvlllllaaaaaa ont.
Var det inte viktigare än så?
Jag känner mig så dum ... dum och snopen ... och ledsen ...
Jag trodde faktiskt inte detta.
Det är inte alls likt dig ...
Trodde aldrig någonsin i hela mitt liv att du bara skulle kasta bort mig och ignorera mig som om jag vore någon du inte alls känner.
Inte du.
Men har väl kanske äntligen lärt mig en läxa.
Därför tänker jag aldrig mer utsätta mig själv för detta.
Aldrig mer.
Enough is enough.
Jag saknar dig.
Fattar du inte det?!
Kvinnligt problem
Jag gjorde något som jag dragit mig för att göra ett tag nu, fastän det verkligen varit nödvändigt.
Jag åkte in till stan i jakt på nya underkläder.
BH:ar alltså.
Finns förmodligen ingenting jag hatar mer.
Jag tror inte att ni killar fattar hur svårt det är att hitta rätt storlek.
För mig, som är lite framtung, betyder det att jag behöver en lite större kupa.
Gärna på en BH som sitter bra runt om också.
Det finns väldigt sällan.
Oftast finns det bara större kupor på BH:ar med lite väl stor omkrets för mig.
Eller så finns de bara i otroligt, gräsliga, hemska färger och mönster.
Eller helt enkelt utan bygel, vilket inte ger mig något stöd alls.
Är man framtung betyder det nämligen också ganska ofta att brösten tyvärr inte sitter så högt upp som man skulle vilja.
Därför behöver man lite hjälp för att få upp dem och då måste det finnas en bygel i den!
Jag vill inte gå runt i något som mest liknar något som min mormor på 82 år skulle bära.
Jag hoppas väl att någon gång i framtiden träffa en man som vill umgås med mig, och vill då helst inte skrämma iväg honom bara genom att visa mig i underkläderna.
För att inte tala om ljusen i provhytterna!
Vi kan väl alla - tjejer som killar - enas om att det är rent självmord att ställa sig och spana in sin lekamen i provhytterna.
Blek och med lite för mycket julmat innanför skinnet känner man sig allt annat än sexig.
Då ska man stå där och krångla med att justera BH-band, trycka in fettklumparna innanför tyget och vrida överkroppen fram och tillbaka för att kolla så att saker och ting inte hoppar ut så fort man inte står blickstilla med kroppen vänd spikrakt fram.
Det är också roligt när man tar två olika storlekar i samma BH (för att kolla vilken som helt enkelt är den rätta), provar dem och inser att det inte finns någon skillnad whatsoever!
Vad är det för j-la lurendrejeri?
Är det något fel på just mina bröst eller har alla tjejer därute samma problem?
Snälla, säg iallafall att det finns en till som jag så jag slipper känna mig så ensam!?
P.S Jag hittade till slut, efter många om och men, två stycken som faktiskt sitter ganska bra.
En lila och en svart.
Det var samma storlek på båda, så nu antar jag att jag vet vilken storlek jag har.
Fast en snabb titt på alla mina gamla så inser jag att jag nog inte alls vet ... sammanlagt har jag tre olika storlekar.
Suck ... D.S
2009
Det var ett annorlunda år, mycket pga att jag spenderade det mer i Sverige än jag gjort på flera år.
Mycket känslor, händelser och nya människor trädde in i mitt liv, och även om mycket var jobbigt, så vet jag att jag lärt något av det och tar alla upplevelser med mig in i ett nytt decennium:).
Började året hemma i min lägenhet i Göteborg, men spenderade så mycket tid på tåget till Stockholm att jag, efter en del övertalande från min kollega och vän Camilla, bestämde mig för att flytta till vår vackra huvudstad. Allting hände väldigt snabbt, och när mars månad inträdde så var jag inneboende hos en tjej i Hammarby Sjöstad i Stockholm.
Började genast leta jobb som en tok, och hamnade till slut på tivolit Gröna Lund. Där började jag i slutet av april, och lärde mig otroligt mycket under den tiden. Bl.a. att jag aldrig mer kommer jobba där, men även en hel del bra saker:). Samt att jag naturligtvis fick en hel massa nya vänner! I april åkte jag även och hängde en del med min bästa vän Anna i Göteborg. Vi firade en underbar påskafton tillsammans och en vecka senare gjorde vi även audition till Garbo's tillsammans. För mig gick det inte så bra, men för Anna slutade det på bästa tänkbara sätt:). Tyvärr innebar ju det att hon lämnade Svea Rike i juni och jag saknar henne fortfarande så mycket att jag kan dö. Tacka Gud för mobiltelefon och Internet:).
I maj var jag med om något roligt och annorlunda, då jag medverkade i Handels Jubileumsspex på Oscarsteatern, som körmedlem förvisso. Men roligt hade jag, och det var otroligt roligt att få vara med om något såpass annorlunda, och såklart att få stå på den stora scenen. Min umgängeskrets i Stockholm hade tagit fart också, mycket tack vare mina fantastiska vänner Malin och Helena som tog mig under sina vingars skydd. Dessutom flyttade min underbara storebror hit, vilket gjort mitt liv här femton gånger lättare på alla sätt:)!
I juni var jag med om något helt nytt faktiskt - mitt allra första bröllop! Det var min fantastiska Camilla som stod brud, och jag fick äran att tillsammans med vår vän Claes, sjunga under både ceremonin och på festen efteråt. Hade en helt fantastisk kväll, men det jag tror alla minns mest från denna kväll är kylan som bet sig fast i våra kroppar:).
Sommaren var härlig, förutom allt jobb. Jag jobbade för det mesta 10-12 timmar per dag, men midsommarafton var dock ledig, och det innebar att jag för första gången på fyra år fick fira denna högtid. Festen hölls hemma hos Malin och Fredrick i Bredäng och det blev en heldag och helkväll som jag fortfarande minns som fantastisk roligt! Blev även många pubkvällar med jobbet, några utekvällar på Golden Hits, samt att mor och far kom till Stockholm och hängde med mig och min bror i två veckor. Minns särskilt mycket kvällen på Fasching där vi lyssnade till den fantastiske Michael Ruff. Alldeles magiskt!
I slutet på augusti ändrades allting väldigt snabbt och drastiskt. Ett telefonsamtal från min gamla chef på 2entertain Torgrim ledde till att det bestämdes att jag skulle hoppa in och göra de sista två månaderna på säsongen på Pascha Bay i Turkiet. Sa upp mig från Gröna Lund samma dag, vilket var ett mycket lätt beslut att ta kan jag säga. De två sista veckorna i augusti blev därför mycket stressiga för mig, då en helt ny show skulle övas in, plus att jag även åkte på min första kryssning, detta med Gröna Lund-gänget och fick en mycket trevlig resa. I denna vevan kastade jag mig även iväg till Örebro i tre dagar där jag jobbade på ett köpcentrumsinvigning med Camillas företag. Dock var jag bara glad åt allting, och jag såg verkligen fram emot att få spendera två månader i värmen!
Den 1 september satte jag mig på planet till Turkiet. De två månaderna där var bland de bästa på hela året. Min gamla vän Johanna var där samt att jag träffade de underbara Oskar, Martina och Kajsa. Fick nya vänner för livet, och att komma tillbaka till scenen var som att verkligen hitta hem igen.
Kom hem i slutet på oktober, var bara hemma några dagar och sen tog jag en välförtjänt semester till Gran Canaria och min Anna. Johanna följde med mig, och vi spenderade tio dagar med att sola, dricka öl och titta på show. Bland de tio bästa sagarna i mitt liv:)!
November kom och jag fick några veckors vila innan det var dags för nästa projekt - julshow på restaurang Kungsholmen med Camilla i spetsen! Där fick jag lära känna Ida och Markus, två underbara människor och jävligt duktiga artister också. Tillsammans med variteartisterna Klas och Stefan repade vi oss blå de sista veckorna av november tills december och premiär stod för dörren.
Den 4 december var det dags och sedan körde vi två sittningar per dag varje dag fram till den 22. Jag lärde mig otroligt mycket under dessa veckor och en hel del självförtroende inför framtiden. Den 22 hade vi vår avslutningsfest som slutade med alldeles för mycket alkohol, men det tyckte vi att vi var värda:). Dagen efter tog jag och bror hans bil hem till Lidköping, där jag spenderade hela julen. Mycket fina julklappar fick jag, och eftersom jag även fyllde 25 så blev det en hel del mycket speciella presenter. På Annandagen hade jag middag hemma med mina härliga Lidköpingsbrudar, alltid lika trevligt. Tog tåget hem den 29 igen och på nyårsafton tog jag på mig mina nya fina, nyårsklänning och åkte hem till Camilla för årets sista fest. Blev en mycket trevlig tillställning, med både limbo och bubbel, och när klockan var halv fem insåg jag att jag aldrig skulle kunna ta mig hem så jag somnade på hennes soffa.
2009 var ett omtumlande men fantastiskt år, men 2010 ska bli ännu bättre.
Ett stort tack till följande människor som strödde lite extra glitter över min tillvaro under året:
Camilla, Anna, Anders, Marcus, Emma, Malin, Helena, Fredrick, Henke, Karin, Jeanette, Natalie, Camila, Tove, Caroline, Claes, Natasa, Johanna, Tina, Oskar, Martina, Kajsa, Ceca, Ida, Markus, Stefan och Klas!
Och naturligtvis min underbara familj: Mamma, pappa och David - jag älskar er!
Enough is enough
Önskar någon i hemlighet hade riggat en kamera i min lägenhet igår och tvingat mig att titta på den idag.
Då kanske jag hade fattat vad jag egentligen höll på med.
Alldeles ensam, med de fyra första "Vänner"-säsongerna, i mjukisbyxor, ett par skor med 12-centimeters klack på fötterna (hade fått dem av min man Anders i födelsedagspresent och var bestämd i min vilja att töja ut dem lite) och tre glas vin för mycket innanför västen, spenderade jag denna lördag i min lägenhet.
Var ute en timme mellan två och tre, annars satt jag där och glodde och kände som om livet aldrig mer skulle bli bra.
Någonstans i dimman flöt jag upp och såg mig själv utifrån och insåg hur patetisk hela situationen var.
Men jag behövde det.
Jag behövde få vara ledsen och bitter ett tag.
Behövde ge mig själv tid till att bara låta allt jag känner få komma ut.
Låta alla hemska tankar få tänkas ...
Idag vaknade jag och ville helst bara dra täcket över huvudet och försvinna från världen igen.
Men jag gjorde inte det.
Jag åkte och mötte min bror för en fika.
Nu sitter jag här i hans soffa och tittar på film.
Det hjälpte faktiskt att inte vara ensam.
Det finns fortfarande mycket tankar.
Men det är alltid lättare att dela dem med någon.
Och även om man inte delar dem, så är det ändå skönt att veta att man inte är ensam.
Imorgon kommer Johanna hem, alldeles underbart skönt ska det bli.
Ska nog träffa Tina också, vilket kommer göra allting ännu lite mer underbart!
Livet ÄR underbart!
Iallafall ibland:).
Back on track i Stockholm
Igår tog jag tåget hem från Lidköping tillbaka hit till storstaden.
Blandade känslor, det har varit skönt att vara hemma, men hjärnan har inte riktigt kunnat slappna av.
Det känns inte riktigt som om jag varit ledig någonting, för det gick så fort allting, från att ha jobbat i ett rasande tempo i en stressig miljö till total lugn och tid till vila.
Kroppen hann väl aldrig riktigt anpassa sig.
Jaja, jag är tillbaka nu och det känns skönt ... om än lite tomt kanske ...
Imorgon är det nyårsafton.
Jag och storebror tog en tur på stan idag för att införskaffa oss varsin ny outfit.
Styrde kosan mot Brothers där en otroligt trevlig manlig expedit hjälpte oss (jag kände minsann igen honom, han var en av deltagarna i en av de första säsongerna som gick av Fame Factory).
Jag blir alltid lite förundrad över expediter.
De finns de otroligt buttra och sura.
Då har man lust att säga: "Det är inte mitt fel att du hatar ditt jobb".
Det finns de som inte bryr sig över huvudtaget.
De tycker jag rätt mycket om, då jag är den sortens människa som aldrig ber om hjälp i en klädesaffär.
Vill helst vara ifred och sköta mig själv.
Det finns de som verkar ha druckit tio koppar kaffe och tagit ecstasy innan de gått till jobbet.
Ett påklistrat jätteleende, en mun som går i ett (man hinner oftast inte förstå ett ord) och en energi som man bara inte kan förstå att människan kan leva med.
Och så finns det den typen som vi mötte idag på Brothers.
Han var uppriktig i sin vänlighet och hjälpsamhet, han hjälpte brorsan med storlekar och förklarade om de olika passformerna, hur man kan kombinera de olika färgerna och var faktiskt så övertygande att det var just den kostymen han tyckte bäst om som bror sedan köpte.
Att han var gay var ju ganska uppenbart, att han dessutom var lite förtjust i bror var också uppenbart.
Men eftersom varken bror eller jag är särskilt fördomsfulla eller svåra människor så skrattade vi bara lite åt det och var glada och trevliga tillbaka.
Vi lämnade honom lika glad som han varit när vi kom (inte undra på det, han hade ju just sålt en inte jättesuperbillig kostym).
Vi gick en trappa ner till Sisters där jag genast fick syn på min nyårsklänning.
Jag och klänningar har en mycket speciell relation.
Jag kan få syn på en från gatan utifrån och veta att det är just precis exakt en sådan jag vill ha.
Och i nio gånger av tio så hittar jag en storlek som passar.
Det där med storlekar är ju för övrigt också intressant.
I mitt fall kan det variera från storlek 38-44 beroende på en massa faktorer.
Oftast brukar en 40-42 fungera alldeles utmärkt att få upp blixtlåset på ... ända tills vi kommer till min något framtunga del mellan naveln och hakan.
Där brukar det säga stopp.
Det leder till att jag måste prova en 44 ... den sitter oftast tight som ett korvskinn över just denna del och sedan som ett tält över midjan och ner.
Inte jättesnyggt.
Men den här klänningen var som gjuten på mig.
Att det var just storlek 40 som satt som gjuten gjorde mig ännu lite gladare:).
Nu ska jag tillbringa kvällen ensam med de två första säsongerna av Vänner, ett glas vin eller två och mina egna tankar.
Det finns många sådana i min hjärna just nu.
En dag kvar på 2009, den ska jag använda till att tänka färdigt på.
För sen är det slut med allt ältande.
Då ska jag vara klar.
Eller... jag är egentligen klar.
Jag vet vad jag måste, borde och vad jag skulle råda alla andra att göra i mitt ställe.
Och jag ska göra det.
Jag måste bara acceptera det först.
Låta det sjunka in så jag vet att jag verkligen kommit överens med mig själv.
Sen är det 2010.
Då är det slut.
Aldrig mer.
Puss och gott nytt år på er:)!
