MissLizzie

Ja, det består inte av att göra så mycket.
Det är ungefär sova-motionera-äta-jobba.
Ibland glömmer jag visst ätandet också.
Inte bra, men jag har inga hungerskänslor längre, fattar ingenting ...
Men showen går bra och vi har roligt, så jag ska inte klaga.
I söndags kände jag att rösten höll på att lägga av, men igår var den åter back on track, så no worries.
Igår satt det en liten suprise till mig i publiken också, en gammal skolkamrat från Balettakademien, Ulrika var där.
Jättekul att se henne, men jag blev visst lite extra nervös ... :).

Mitt senaste inlägg var lite kryptiskt jag vet.
Men vissa saker kan man helt enkelt bara beskriva på det där sättet, om man inte vill skriva det rakt ut.
För var dag som går blir jag mer och mer rädd, och känslan blir starkare och starkare.
Jag vill inte att den ska vara där, jag är rädd för den.
För så fort jag får den känslan, så brukar det dröja ungefär högst en vecka så går allt åt h-vete.
Och jag orkar inte.
Inte en gång till.

På fredag kommer mamma och pappa. Ska bli superduperskönt.