Tänk så mycket som kan hända på så kort tid
Jag har lärt mig så otroligt mycket på bara några veckor.
Jag har fått jobba med ett gäng som varit helt fantastiska på alla vis.
De har peppat mig, skrattat med mig, tagit hand om mig, låtit mig vara en del av världens bästa team, de har pushat mig till att se vad som är bra med mig.
Sett mig som en av dem.
Och jag tror inte ens de är medvetna om att de gjort det.
Förutom att jag utvecklats som artist, så har jag nog också kommit en liten längre bit på vägen angående mig själv som människa.
Jag har lärt mig tycka om mina styrkor.
Att jag är en glad och härlig person som får människor omkring mig att le.
Jag kan sprida glädje med min energi och i det långa loppet så är det sådana egenskaper som, svart på vitt, betyder mycket mer än rent ytliga.
Jag hoppade.
Och jag landade.
Kanske inte exakt så som jag ville.
Men jag klarade mig.
För första gången på riktigt länge, så klarade jag mig.
Kanske fick jag ett blåmärke eller två.
Men ingenting som inte tiden kan läka.
För trots att historien upprepade sig .... så är jag inte längre bitter och cynisk.
Utan hoppfull.
Hoppfull om att allting kommer ordna sig.
Jag klarar det.
För jag ÄR en stark, modig och bra människa.
Nu vet jag att man aldrig ska jämföra en situation med en annan, även om de är snarlika.
För alla människor är olika.
Det är dags att jag slutar måla fan på väggen.
Sluta trycka ner mig själv.
Och, framför allt, sluta tro att det aldrig kommer finnas någon person som kan se mig för den härliga människa jag är.
För det kommer det finnas.
Det finns det redan.
2009 har varit ett speciellt och annorlunda år.
Jag flyttade till en ny stad där jag fått massa nya vänner och hamnat i ett umgänge som jag verkligen trivts med.
Jag ska inte sticka under stol med att jag haft många jobbiga stunder, där jag kan tacka min underbara familj som alltid varit där och stöttat och hjälpt mig på alla sätt.
Jag har träffat otroligt mycket nya människor, varav flera av dem alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.
Det har öppnats nya dörrar för mig.
Och jag är nog faktiskt beredd att äntligen gå in genom en av dem och se vad som finns på andra sidan.
Och inte minst, gå igenom dörren med huvudet högt och vara stolt över den jag är.
Aldrig mer ska jag låta mig själv sjunka så lågt som jag gjort det sista.
Aldrig mer vara ett offer i mina egna ögon.
För då lär jag aldrig vara det i någon annans heller ...
Vad har jag hållt på med de här sista åren egentligen?
Var har jag hållit hus?
Det känns som om jag legat i koma och äntligen vaknat upp.
Det här är faktiskt helt sjukt.
Jag har ju ett liv att börja leva.
Se upp världen, för här kommer fröken Björk.
And she's great:).
Imorgon ska jag shoppa julklappar med världens bästa bror.
Sen ska jag gå till ett kallt omklädningsrum, sätta på mig mina showkläder, trycka på knappen till mitt inre ljus och gå ut på scenen för att göra det jag är bra på.
Med mig där har jag fyra fantastiska människor som jag vet kommer sprida ljus över min kväll, vare sig de vill eller inte:).
Ida, Markus, Klas och Stefan - nu är vi inne på upploppet.
Låt oss ha riktigt, jävla roligt där:)!
Kommentarer
Trackback
