...
Jag vet att det inte kan vara som det var förut.
Jag vet det.
Men jag trodde kanske inte att det skulle ändras så drastiskt.
Allting som fanns där, praten, skratten, kontakten, glädjen, känslan av att vara omtyckt, klickandet, skämten ... över en natt så är allt borta ...
Du bara stänger av och allt som varit är som bortblåst.
Det gör ju så jäääävvvvvlllllaaaaaa ont.
Var det inte viktigare än så?
Jag känner mig så dum ... dum och snopen ... och ledsen ...
Jag trodde faktiskt inte detta.
Det är inte alls likt dig ...
Trodde aldrig någonsin i hela mitt liv att du bara skulle kasta bort mig och ignorera mig som om jag vore någon du inte alls känner.
Inte du.
Men har väl kanske äntligen lärt mig en läxa.
Därför tänker jag aldrig mer utsätta mig själv för detta.
Aldrig mer.
Enough is enough.
Jag saknar dig.
Fattar du inte det?!
