Lite tom
Vet inte varför de dyker upp, ibland gör de bara det.
Jag känner mig rotlös, tom, ledsen, förvirrad.
Som om jag inte vet min plats på jorden.
Vad jag ska göra med mitt liv.
Jag vet vad jag VILL och jag vet vad jag BORDE göra för att nå dit jag vill.
Men tron på mig själv vacklar.
Klarar jag av att göra det jag borde?
Är sjuk också.
Helt fel tidpunkt att bli sjuk på.
Fr o m imorgon och en vecka framåt kommer alting gå i ett.
Kanske kan jag då kunna mota bort alla dumma tankar.
Fast jag vet hur jag funkar.
Om jag inte tar itu med mina tankar och känslor så slår det tillbaka på mig senare.
Oftast i helt fel läge också.
En mycket nära vän till mig går igenom något riktigt jobbigt för tillfället, och jag gör mitt bästa för att finnas där som ett bra stöd.
På något sätt hjälper det mig litegrann, att försöka fokusera på någon annan.
Det gör oftast att man får perspektiv på livet och man inser saker som lika mycker gäller en själv.
Det är ju som sagt väldigt lätt at ge råd till andra, men mindre lätt att ge råd till sig själv.
I vilket fall som helst så gör det riktigt ont i mig när jag tänker på vad hon går igenom.
Jag kan inte förstå hur människor kan vara så egoistiska och utnyttjande.
Varför ska det vara så svårt att ta ansvar för sina egna handlingar och stå för vad man gjort?
Är man inte skyldig sina medmänniskor att inte utnyttja deras känslor?
Det tycker iallafall jag.
Ska försöka lägga mig ner nu och vila mitt stackars huvud.
Har ont i det, samt i resten av kroppen.
Febern har nog gått ner lite, men den är fortfarande där.
Hoppas verkligen det blir bättre över natten.
Kroppen säger ifrån
Har ont överallt och kan överhuvudtaget inte sjunga.
Inte bra när man verkligen har sjukt mycket låtar att öva in.
Men försöker nynna så gott det går.
Tror jag har feber också, inte roligt alls.
Men tur är väl att jag inte går tillbaka till jobbet förrän i övermorgon.
Kan vila hela dagen imorgon,
Sen kör det igång igen, min Valborgsmässoafton kommer bli en hektiskt historia.
Ska inte klaga, hellre göra för mycket än inget alls.
Men får gärna bli frisk innan dess.
Några vänner till mig sökte Idol häromdagen förresten.
Man trodde ju att den här juryn var lite mer seriös och proffesionell än den förra.
Ack vad man bedrog sig.
När man säger till en av Sveriges bästa sångerskor att hon sjunger hellre än bra och att hon ser ut som en långhårig Karlsson på Taket ...
Ja, då undrar man lite vad de håller på med!
När människor som jobbar som artister och har en gedigen utbildning i ryggen inte går vidare, medans små 16-åringar som ser ut som skrämda lamm på scenen gör det .... ja, då är det svårt att ta tävlingen på allvar.
Det tycker iallafall jag.
Tillbaka till övandet.
Lite franskt, lite disco, lite musikal ..... vad sägs om det?
Minnen från förr
Jag och A gjorde en liten nostalgitripp i torsdags innan vi hamnade på Golden Hits och fick i oss lite för mycket öl.
Vi satt och kollade gamla klipp från Melodifestivalen (tacka Gud för youtube), och när vi kom till 1995 års festival flög jag tillbaka i tiden och blev 10 år igen.
Det finns en låt från det året som jag totalt glömt bort hur mycket jag gillade.
På den tiden var det ju bara tio låtar som framfördes allt som allt, sen gick fem av dem vidare till en andra omgång, då juryn gav poäng.
Det året vann Jan Johansen med den underbara låten "Se på Mig".
Men hade Lisa Björk 10 år från Lidköping fått bestämma så hade det blivit en helt annan vinnare:).
Den heter "En Himmel på vår Jord" och framfördes av två kvinnor vid namn Tina Leijonberg (hon från tv-serien Tre Kronor ni vet, hon har förresten gått på Balettakademien!) och Monica Silverstrand.
Gå in och lyssna på den på youtube, men här kan ni läsa texten.
Tycker den är sjukt vacker ...
När mörkret faller, när månljuset ler
Så många drömmar finns här hos mig som ingen ser
Så tyst och stilla jag vandrar längs stränder
När stjärnorna dansar mellan dröm och verklighet
Och jag hör sånger från vinden
Som väcker en längtan i mig
Långt bort om djupa hav, når ljuset fram till mig
Jag drömmer om en himmel här på vår jord
Tillsammans i en värld där kärleken bor
Du bär mig över land och hav
Från allt som var
Låt kärleken bygga en bro
En himmel på vår jord
Jag hör din längtan, du bär på min dröm
Och allt som jag känner är att vi lever här och nu
Jag hör sånger från vinden
Som väcker en längtan i mig
Långt bort om djupa hav, når ljuset fram till mig
Jag drömmer om en himmel här på vår jord
Tillsammans i en värld där kärleken bor
Du bär mig över land och hav
Från allt som var
Låt kärleken bygga en bro
En himmel på vår jord
Du bär mig över land och hav
Från allt som var
Låt kärleken bygga en bro
En himmel på vår jord
Oroväckande skav i halsen
Känner det där jobbiga skavet i halsen och kroppen som inte riktigt orkar med.
Men inte så konstigt, det är mycket i hjärnan nu.
Auditions att träna inför, ny låtar att öva in, en lägenhet som verkligen behöver städas och INTE MINST premiärhelg på Gröna Lund!
Japp, nu har man börjat jobba - ÄNTLIGEN!!!
Det var nervöst, jobbigt, rörigt, och man fick riktigt ont i fötterna efter dessa tre dagar.
Men solen sken, jag fick träffa mycket folk och jag trivdes som fisken i vattnet:).
Kommer nog in i det om ett tag.
Dessutom mycket roligt att få träffa så mycket kända människor som gärna tar med sina barn på en runda eller fem i Veteranbilarna.
Josefin Craaford och Martin Aliaga, Kjell Bergqvist, Sara Sommerfeldt, Sharon Dyall, Dermot Cleminger (åkte sex varv med sina barn, det kallar jag att ställa upp - särskilt som man måste köa mellan varje gång), Eva Röse, Maria Lundqvist - alla åkte i mina bilar:).
Maria Lundqvist och jag blev riktiga polare, hennes dotter fick åka tre varv på raden för att det inte var någon kö, så då stod vi och pratade massor.
Hon var verkligen supertrevlig!
Josefin Craaford visade sig också vara en urgullig tjej, kul med trevliga kändisar!
Nu ska jag snart se "Sex & the City" - sen sova.
Puss och kram
"De e mycke nu ...."
Nu har livet i Stockholm satt igång på allvar!
Har knappt varit hemma alls den här veckan känns det som.
Alltid på språng, vilket jag faktiskt tycker är skönt.
A har ju varit här i veckan också, så vi har varit te på äventyr.
I torsdags var vi på Golden Hits, som naturligtvis blev en helt galen kväll.
Varför blir det alltid så när vi vi är ute tillsammans?
Beats me ...
Och nu är det lördag, och jag tvingades gå upp 08.30.
Idag öppnar Gröna Lund nämligen, och jag ska vara på plats och färdig 10.45.
Lite nervös, men allting gick ju bra igår då vi hade lite specialinbjudna gäster i fyra timmar.
Idag blir det en låååång dag, från 11 till 21.
Shit, kan bli jobbigt alltså ....
Nu måste jag snart åka, ska till Apoteket innan.
Och kanske äta något.
Lever jag?
Men hela min kropp bara skriker av trötthet.
Har haft några underbara och hektiska dagar.
Önskar jag orkade redogöra för allt, men det gör jag inte.
Kan bara ge er små ljusglimtar av vad jag haft för mig:
* I lördags satt vi i Slottsskogen i Göteborg och grillade korv tills vi inte kunde sitta där längre för att det var för j-la kallt.
* I söndags gjorde jag audition för Garbo's. Det gick okej, även om jag var lite lätt övertaggad:).
* Resten av söndagen myste jag med A, så himla skönt att få vara med henne.
* Igår gjorde jag audition för Colour Magic här i Stockholm. Gick MYCKET bra, tror jag gjorde ett gott intryck. Vill tacka älskade, fina J som jag höll ihop med hela dagen och som gav mig energi. Vi repade dansen tillsammans, fick visa dansen i samma grupp, samt även sjunga precis efter varandra. Så himla skönt med hennes support i ryggen. Puss lilla du:).
* Igårkväll tog jag min själsfrände A på hans 25-årspresent. Tina Turner i Globen. Himmelskt bra, vet inte mer hur jag ska beskriva det.
* Efter konserten åkte vi till Victoria i Kungsan och dansade lite. Till slut gav min kropp upp och insåg att jag var tvungen att åka hem och sova.
* Idag har jag repat inför Handels Jubileumsspex där jag ska vara med och sjunga i kören. Kommer bli grymt kul!
Så, det är vad jag haft för mig sista tiden.
Nu ska jag äntligen, ÄNTLIGEN lägga mig och sova tills jag inte har ett uns av trötthet kvar i kroppen ...
P.S Har idag sett klippet med Susan Boyle i "Britain's got Talent" tre gånger.
Tårarna rinner varenda gång.
Vi människor MÅSTE verkligen lära oss att se förbi ytan och sluta döma.
Det inbegriper även mig själv, ja:). D.S
Har inte glömt ...
Är bara så sjukt trött att jag knappt orkar lyfta händerna.
Förklarar imorgon.
A - tack för världens bästa helg - älskar dig.
A - tack för världen bästa kväll, vilken j-la konsert! - Älskar dig.
Vad skulle jag göra ...
Somliga ringer nästan varje dag bara för att prata, eller helt enkelt river av en underbar rockballad i mitt öra så jag får gåshud som håller i sig i flera timmar.
Somliga skriver fina meddelanden till mig på Facebook.
Somliga lagar mat till mig och talar om för mig att jag är en riktig sötnos.
Somliga är lika förvirrad som jag (om inte mer) och åker åt fel håll med Tvärbanan, för att sen äntligen anlända och ge mig en dunderkram som känns långt in i hjärtat.
Somliga skickar bara ett litet sms och säger "jag älskar dig".
Varenda en betyder så otroligt mycket för mig.
Puss, mina älsklingar!
Till Göteborg imorgon!
JIPPIE!
Fick idag veta att P också kommer, helt underbart roligt!
Kommer få en toppenhelg.
Stressad
Ska till Göteborg på audition för Garbo's på söndag.
Då fanns det ett gäng låtar man fick välja på, ingen egen låt alltså.
Har tänkt mig att göra "Alone" ... problemet är att jag inte riktigt kan den.
Men å andra sidan så har jag en tågresa på fem timmar på lördag som jag kan använda till att öva på.
Sen på måndag ska jag på audition för Colour Magic, en av 2entertains båtar.
Där har jag bestämt mig för att göra "I'll be There" (Mariah Careys version) och "Take me or Leave me" från RENT.
Det är jag egentligen inte orolig för ... men det hade varit skönt att kunna öva dem i sin helhet med piano innan jag går dit.
Har inget piano.
Dock har jag en god vän som har erbjudit sig att spela åt mig.
Väldigt snällt, men det kommer inte finnas tid till det.
Imorgon kommer K hem plus att jag ska till Gröna Lund på utbildning, på lördag åker jag till Göteborg, kommer hem därifrån 23.46 på söndagkvällen, sedan är det audition klockan 10.00 på måndag.
Så det hinns inte med.
Kanske skulle sluta blogga då, och börja öva.
Det är ju faktiskt en riktigt bra idé.
Ibland chockar jag mig själv med mina eminenta idéer och visa ord.
Orolig ... men grym kväll
Så skönt att sitta ner, relaxa och snacka både allvarliga och mindre allvarliga saker.
Fick en hel del att tänka på ... men förmodligen saker som är bra att tänka på, så jag kan glömma bort alla de jobbiga. Saker som går runt i skallen på mig.
Men jag känner iallafall att jag måste bestämma mig.
Inte lita på att andra människor ska fixa livet åt mig.
Jag måste ta ansvar för det själv.
Så.
Har ont i magen.
Inte pga för mycket mat eller så.
Utan av andra anledningar.
Mina tankar förstör mig, äter upp mig inifrån.
Analyserar.
Kanske jag läser in för mycket i saker och ting.
Men vill bara inte att min enda källa till glädje de senaste månaderna ska försvinna från mig.
Måste fixa det.
Hoppas det går.
Vet inte vad som hände, vad jag gjorde.
Ska man verkligen behöva oroa sig för hur man är inför människor man älskar?
Buss, tåg och 5 km i skogen
Skönt att vara framme iallafall, resan var ganska lugn iochförsig, men kan väl inte påstå att det är extremt lattjolajban att sitta bredvid en okänd människa i tre timmar.
Försökte läsa lite på tåget, göra lite nytta liksom, men det var svårt, hade huvudet full av massa tankar.
Typiskt mig att tänka, tänka, tänka ... men tror det kan vara bra också.
Man måste acceptera vissa karaktärsdrag hos sig själv.
Och vissa kan man försöka ändra, om man vill:).
Tog alltså bussen till Skövde klockan halv tolv i förmiddags, sedan gick tåget till Stockholm halv två.
Sov lite, åt lite, tittade ut genom fönstret och drömde mig bort i mina tankar.
Väl framme klev jag ut på perrongen och kände genast att det var ca 5 grader varmare här än hemma.
Nice.
Kände också direkt av stressen när jag skulle baxa på min stora, röda resväska på tunnelbanan, mitt i rusningstrafiken!
Börjar vänja mig vid den stressen nu, har vässat mina armbågar i en månad nu, och lyckas nuförtiden alltid komma på tunnelbanan, hur full den än är, haha.
Men det är aldrig roligt att behöva stå och lukta in i någon annans armhåla i tio minuter, särskilt när det är proppfullt runtomkring och svetten gärna tränger fram.
Fräscht.
Kom hem till lägenheten, och för en gångs skull var min rumskamrat E faktiskt hemma!
Vi pratade lite, jag berättade att jag anmält mig till att plugga i höst, så nu kan jag bo kvar här vilket är mycket skönt!
Hon kommer dessutom stanna en extra månad i sommar, vilket bara är bra för mig, för då behöver jag inte börja betala full hyra förrän i slutet på juli.
Tack för den säger jag och lyfter lite på min osynliga hatt.
Ekonomin är inte direkt på topp, och det kommer dröja ett tag tills den blir bra igen
Finanskrisen drabbar oss alla.
Hjälpte ju inte direkt att jag hade restskatt heller.
Men det ordnar sig, det gör det alltid.
Det säger iallafall mamma:):
Gav mig ut på en joggingrunda också.
Det var riktigt jobbigt och tungt idag, men lyckades pusha mig själv lite extra, så sprang hela vägen hem, brukar annars gå sista kilometern.
Det kändes bra, var inte direkt igår jag klarade av att springa 5 km!
Jag sa ju förut att jag tänkt mycket det sista.
Både på gott och ont.
Vissa bravader som utspelade sig under påskhelgen (och faktiskt också lite ända sen jag kom till Stockholm) har gjort att jag hittat tillbaka lite till mitt gamla jag.
Jag vågade, och vann faktiskt ...
Måste fortsätta med det.
Att våga alltså.
Självklart förstår jag att jag inte alltid kommer vinna.
Men den senaste tiden har det faktiskt visat sig att jag faktiskt inte alltid behöver anstränga mig speciellt mycket heller för att iallafall delvis vinna.
Man kan inte alltid älska sig själv.
Ibland behöver man någon som påminner en om att man faktiskt är värd uppmärksamhet.
Att man faktiskt är trevlig, rolig, söt och kul att prata med.
Oftast kan man få den påminnelsen av nära och kära, vilket jag alltid är oändligt tacksam över att få.
Men ... när en främling påminner en om det kan det verkligen sätta igång de där positiva tankarna man alltid borde ha där.
Jag tror på Ödet.
Iallafall i den form att varje människa kommer som kommer in i ditt liv, gör det av en orsak.
Att Ödet på något sätt kan se vad just du behöver, och därmed styra så att någon person kommer in i ditt liv för att ge dig det behovet uppfyllt.
Kanske för att lära dig någonting, eller bara påminna om något glömt bort.
Vissa är ämnade att stanna i ens liv en längre tid, kanske för alltid.
MEN sen finns det de som är till för att försvinna lika snabbt som de kom in.
Och de människorna ska man ta tillvara på.
För oftast har de människorna något väldigt viktigt att säga dig.
Ibland kan det vara trist när människor försvinner ur ditt liv.
Men man ska inte sörja dem för mycket.
Man känner när det är meningen att de ska stanna, och då gör de det.
Jag försöker verkligen fullt ut uppskatta alla möten jag får vara med om, varje dag.
Vissa känns naturligtvis viktigare än andra.
Och de ska man minnas.
De där speciella mötena, som får en att tänka efter och minnas.
Minnas vem man är.
Eller var.
Eller vill vara.
Jag blev påmind.
Det känns skönt.
Kanske kan jag komma tillbaka fullt ut snart ...:).
Hoppas.
Fransar och bryn
Någon som vet hur man gör och vart man kan köpa produkter till detta?!
Man känner ju sig alltid lagom snygg på stranden liksom, mosig i ansiktet och alldeles färglös.
Med lite färg runt ögonen känner man sig redan fräschare, så tänkte jag skulle fixa det lite snabbt.
Åker tillbaka till Stockholm imorgon.
Både roligt och vemodigt känner jag.
Ska bli kul att träffa mina vänner där igen, och helgen blir extra rolig för K kommer hem från turklandet och A kommer ner till mig för att gå på Tina Turner.
Ska till Arlanda och möta upp K på fredag faktiskt, som den fina vän jag är!
Och mitt i alltihop ska jag på audition på söndag.
Tjohej, vad bra jag ska vara:).
Trist dock att åka härifrån, Lidköping är trots allt väldigt mysigt.
Har haft en bra påskvecka, men nu är det väl dags att åka tillbaka till verkligeheten igen, vare sig jag vill eller inte.
Jag accepterar mitt öde:).
Påsken med allt vad det innebär
Kära blogg, har försummat dig alltför mycket denna underbara, soliga påskhelg.
Därför ska jag nu ta tillfället i akt och redogöra för dig vad unga fröken Lisa Björk har haft för sig dessa dagar.
Vi börjar från början tycker jag ...
Långfredagen: Upp och hoppade klockan nio för en promenad i vårsolen som slutade med att jag gick vilse i ett område jag bott i 18 år, men iallafall slutligen kom hem efter en timme med tio små gula tussilago som genast sattes i vatten och fortfarande sprider kärlek över familjen Björks köksbord på Skridskovägen 4.
Sedan gjorde jag mig vacker och åkte iväg till mormor och morfar med mamma och pappa.
Där mötte vi även upp morbror med fru samt kusiner för att åka iväg till min fars hembygd Kinnekulle, för att där på Kinnekullegården inta ett mycket uppskattat påskbord.
Anledningen till detta var att min älskade morfar fyllde 85 - Grattis till honom.
Vi tog även en liten tur med bilen fär att se resten av Kinnekulle, kollade in min fars barndomshem, utsiktplatsen (har massa fina kort, kan tyvärr inte lägga upp några här, för jag har glömt sladden hemma i Stockholm) och naturligtvis blåseippebacken som fullkomligt lyste av blåa små sippor.
Blev alldeles varm i själen av all den vackra natur och jag säger som Madicken: "Jag känner livet i mig när det är vår".
Efter denna lilla tur åkte vi hem till morbror och åt tårta och drack lite kaffe.
Har ju äntligen lärt mig att uppskatta denna svarta dryck, men det måste göras med lite hjälp av mjölk:).
Var hemma vid femtiden, och då bestämde jag med mina gamla vänner L och M att jag skulle med dem ut på lite festligheter på kvällen.
Tog cykeln, helt underbart (dock fick jag väldigt ont i rumpan av sadeln, så dagen efter gjorde det ont var jag än satte mig), och drack lite rödvin hemma hos L.
Gick till Bowlinghallen sen, men jag var inte riktigt på humör, så åkte hem och var hemma vid tolv.
Stöp i säng och slocknade som en stock vid ett-tiden.
Påskafton: Vaknade pigg som en lärka klockan tio, och nu var det dags att äntligen bestämma sig för hur dagen/kvällen skulle arta sig.
Det fanns tre alternativ:
* Åka till Göteborg och umgås med en av mina bästa vänner A
* Åka med bror med vänner till Skaven och grilla
* Följa med M till badhuset på poolparty (avsaknaden av badkläder gjorde detta alternativ lite svårgenomförbart)
Efter många om och men bestämdes det dock att jag skulle åka och fira med A, som det var tänkt från början.
Kändes som ett bra beslut, och jag satte mig på tåget som gick 13.12.
Var framme vid tre och då mötte jag A och hennes vän F på H&M i Nordstan.
Sedan travade vi iväg till Kungsportsplatsen och satte oss på Till Salu: s uteservering och intog en mycket god måltid med en underbar kall öl som dryck.
Helt sjukt ljuvligt underbart var det - Göteborg visade sig från sin allra bästa sida, bättre väder och stämning får man leta efter, särskilt eftersom hela staden var fylld av Blåvitt-supportrar som alla bevittnat hur laget fullkomligt krossat Djurgården med 6-0!
Sorry farsan, man kan inte vinna jämt!
Sedan tog vi spårvagnen hem till A, jag gjorde först ett stopp i min lägenhet och hämtade lite grejor jag saknat.
Gjorde oss så vackra som det bara gick, sedan bar det av mot Olskrokstorget där vi skulle gå på förfest hos goda vänner till F (helhärlig tjej förresten).
Blev en mycket trevlig kväll med nya bekantskaper, musik, vin och skratt.
Vi åkte in till Park Lane vid tolvtiden och fortsatte påskaftonens festande där.
Är mycket glad att jag valde att fira påsken i Göteborg med A:)!
Nu är jag hemma igen, var tvungen att gå upp nio imorse för att hinna med tåget halv tolv, vilket innebär att jag sov ungefär en halvtimme inatt.
Sov några timmar när jag väl kom hem, men slapp iallafall bakfyllan.
Börjar lära mig att när man under förfesten dricker såpass mycket att det börjar snurra rejält, så bör man inte hälla i sig massa mer alkohol när man kommer ut.
Mycket bra regel som jag lyckades hålla riktigt bra igår!
Sammanfattningsvis en helt underbar helg, den ska nu avslutas med en kväll med familjen.
Det händer inte varje dag:).
Ska slutligen dela med mig av en rolig historia jag hittade i en bok idag:
- Ni har varit ett exemplariskt gift par i 35 år nu, så nu ska jag uppfylla varsin önskan åt er.
- Jag vill resa Jorden runt med min käre make, sade frun.
Fen viftade med sin trollstav .... ABRAKADABRA ...!
Och vips hade Fen två Jorden runt-biljetter i sin hand.
Och nu var det makens tur.
Han tänkte en liten stund och sa:
- Eftersom det här kan bli lite speciellt, och en fe dyker ju bara upp en gång i livet ... Så, jag beklagar älskling, men min önskan blir den att jag vill ha en fru som är 30 år yngre än mig själv.
Fen viftade med sin trollstav igen ... ABRAKADABRA!
Plötsligt blev maken 90 år gammal ...
Karlar är karlar, men feer är ändå kvinnor!
P.S Den bästa kärleken är den tillfälliga!
Åtminstone ibland:). D.S
Piss också!!!!
Vilket innebär att jag förmodligen kommer få betala tillbaka typ 4000 kronor istället för att få tillbaka massa pengar.
Blir både förbannad och ledsen .... jag är inte direkt rikast i kommunen, så vete f-n vart jag ska få de pengarna ifrån.
Suck ...
I övrigt har dagen varit riktigt trevlig.
Började med en härlig promenad, alltid uppfriskande.
Åkte till tandläkaren, och för första gången sedan jag var tio år så hade jag inga hål!
Helt underbart, nu slipper jag för en gångs skull att gå tillbaka på skakiga ben, lägga mig i stolen och tvingas lyssna på det där vidriga ljudet som det där vidriga borren ger ifrån sig.
Tyvärr meddelade hon dock att jag MÅSTE ta bort mina visdomständer i år, annars kan jag få stora problem, för de växer liksom åt fel håll - inåt istället för uppåt.
Det ska inte bli roligt att genomgå detta, men vem har sagt att livet alltid ska vara roligt?!
Sedan åkte mamma och jag till mormor och morfar och gav morfar en bukett för han fyller 85 idag.
Vi ska fira mer imorgon, då vi åker till Kinnekulle och äter påsklunch på Kinnekullegården.
Kan bli trevligt, kan bli otrooooligt långtråkigt.
Återstår att se.
Har även varit ute på en löprunda idag, har blivit så fantastiskt hurtig!
Stolt över mig själv:).
Jo, just det - har anmält mig till en franskakurs och en italienskakurs på Stockholms Universitet i höst!
Vore så himla roligt att läsa lite språk igen, det är så trist att man lade ner så otroligt mycket tid och energi på det i gymnasiet, och sen bara glömma bort det.
Så nu hoppas jag på att kunna blåsa liv i mina språkkunskaper igen - tjohej:)!
Ska se film med mor och far nu.
So long mate!
Deklaration
VEM KOM PÅ DETTA FANSTYG!
Och vem det än var; varför gjorde han/hon det inte till något som en vanlig tjej med någorlunda intelligens och många klänningar i garderoben kan klara av!?
Okej, jag ÄR 24 år, men det finns inte en chans att jag fixar detta krångliga måstet själv.
Det är tur att man har en god och snäll far som vill mitt bästa och hjälper mig:).
Vi skulle idag ta tag i att installera e-legitimation så man kan få pengarna innan midsommar (det vore väldigt önskvärt från min sida känner jag).
Det var ju lättare sagt än gjort!!!
Min käre far är inte den mest tålmodige mannen på detta jordklot (iallafall inte när det kommer till byråkrati och/eller Internet), och i vanliga fall är inte jag det heller.
MEN ... jag behöver pengar.
Helst NU!
Därför gav jag mig själva f-n på att jag skulle klara av skiten.
Höll på i en evighet och fattade inte varför jag fortfarande inte kunde deklarera med e-legitimation, TROTS att det stod på min banksida att den var aktiverad.
Gjorde tre volter, gick ner i spagat och tuggade sönder mina knäskålar i ren frustration innan jag slutligen svalde min stolthet och ringde till Nordea.
En mycket trevlig kvinna vid namn Linda svarade, och hjälpte lilla mig att fixa allting.
Klappat och klart på några minuter!
Är MYCKET stolt över att jag inte gav upp:).
Nu ska far bara ringa Skatteverket imorgon och fråga någonting om någonting (fråga mig inte vad), så ska vi nog klara av att skicka iväg min deklaration.
Och hoppas att jag får MÅNGA härliga slantar in på kontot någon gång innan midsommar.
P.S Det är inte jättekul att komma hem för första gången på länge, så regnar det som aldrig förr!
Jag håller upp ett mycket varnande pekfinger till vädergudarna, ger dem mitt onda öga och säger: "Passa er ..." D.S
P.P.S Imorgon ska jag till tandläkaren.
Fy bubblan vad trist. D.S
Konstig känsla
Lilla Lidköping, det trygga, den lilla landsort jag växte upp i.
Där jag blev kär första gången.
Där jag blev rejält
Där jag kan gå direkt hem till en kompis och fika med alla härliga, gamla vänner utan att det känns konstigt.
Man flyger rätt in i gemenskapen och hittar genast sin plats.
Det är en härlig känsla.
Men jag måste ändå säga att den korta tid jag bott i Stockholm har varit helt fantastisk.
I början, när K & Co åkte till Turkiet på repperiod, så längtade jag så fruktansvärt mycket dit!
Men sen fick jag ett jobb, våren kom till huvudstaden, och jag började umgås med nya, härliga människor.
Människor som presenterade mig för ett liv utanför artistvärlden.
Som visade att den världen också är underbart rolig.
Då försvann den där längtan.
Längtan till att få komma ut och "göra" något (tänk att den där längtan fanns där, trots att jag vet att när vardagen kommer utomlands blir man nästan mer trött på den än på vardagen hemma).
Väldigt skönt faktiskt.
Jag har nog faktiskt aldrig trivts så bra i en stad som jag gör i Stockholm.
Tror det är staden för mig, helt klart.
Men det ska bli skönt att sova i mitt gamla rum inatt.
Min säng här hemma är helt sjuuuuukt skön måste jag säga.
Ska ringa min fina vän S imorgon och höra hur det är med henne.
Kanske en lunch eller liknande i veckan ... det kan vi behöva ...
P.S Man vet att man bor i Stockholm när man automatiskt trycker sig så långt till höger det bara går när man åker rulltrappa, så att folk ska kunna gå om en på vänster sida.
Bara det att i Skövdes rulltrappor KAN man inte stå/gå två stycken i bredd i rulltrapporna.
De är helt enkelt för smala. D.S
Man måste ibland bara acceptera
Jag försöker så hårt att peppa och pusha mig själv till att bli en bättre människa, både mot mig själv och min omgivning.
För det mesta brukar det gå ganska bra, och jag känner att jag tagit stora steg framåt, vilket gör mig väldigt glad.
Men ibland sviker jag mig själv också, vilket gör att jag kan bli så himla besviken och arg på mig själv.
MEN ... ingen människa är perfekt.
Ibland gör man saker man inte riktigt kan förklara.
Man tycker saker är jobbiga som i en annan människas ögon kan verka som en struntsak.
Man måste få göra "fel" ibland.
Man måste acceptera att vissa saker är man kanske inte redo för.
Små steg framåt är det bästa, tar man för stora steg för fort kan det bli riktigt illa.
Jag accepterar mina egna svagheter.
Och de sidor av mig som är extra svaga, kanske behöver lite längre tid på sig att stärkas.
Och jag tänker inte se ner på mig själv för det längre.
NEJ!!!!
Har idag varit på H:s core-pass på Centralbadet.
OjojojojOJ, säger jag bara.
Man inser ibland att man är riktigt otränad och svag.
Detta var ett sånt tillfälle.
Men fortsätter man att gå blir det väl förhoppningsvis bättre.
Får nog göra det, men först ska jag ha en härlig vecka hemma med min familj.
Tycker om dem:).
Ont
INTE roligt kan jag säga, det går liksom inte att tänka på något annat.
Är väldigt trött idag, kunde inte riktigt sova ut imorse, vilket var mycket konstigt kände jag själv.
Jag somnade ändå inte förrän säkert halv fyra igår, så jag borde verkligen legat kvar och bara njutit av söndagens härlighet.
Har iochförsig halvsovit hela dagen känns det som.
Bara legat och tittat på "Vänner" och "Notting Hill".
Längesedan jag såg den sistnämnda.
Trevlig lite film.
London- I LOOOOVVVVEEEEE!!!!!!!!!!!!!!!
Imorgon händer det grejor, ska väl äntligen få lite grejor gjort!
Och på tisdag åker jag hem en vecka.
Ska bli superskönt, förmodligen åker jag till Göteborg och firar påskafton med A - ska bli alldeles ljuvligt att se henne, den lilla marsipanrosen:).
Kommer dock sakna fina H och M .... inte se dem på två veckor, suck hur ska det gå?
Det innebär ju att jag kommer få vara konstig helt själv.
Jobbigt ...
MEN om två veckor kommer också underbaraste K hem från Turkiet, och då j-lar blir det FEST!
Sen ska jag ju med A på Tina Turner också, den 20 april.
Sen börjar jag jobba.
Äntligen börjar tillvaron röra lite på sig.
Skönt.
Nya bekantskaper
Just hemkommen från fest hos underbara H & H.
Har pratat och träffat massa roliga och, hrm, intressanta människor.
Man kan undra ibland hur folk tänker ...
Jag vill påstå att jag iallafall har fått bort lite av min naivitet sen jag var 18, skulle nästan vilja påstå att jag blivit cynisk.
Trist att ens fördomar ska besannas i vissa fall, haha ...
MEN så finns det människor som faktiskt lyser upp tillvaron och sprider glädje och skratt utan att de ens vet om det.
Såna människor gillar jag:).
Ska väl försöka sova snart, har ett viktigt möte imorgon.
Håll tummarna för mig vid två-snåret sådär:)!
Människor ...
Jag var ute och gick i det alldeles underbara vårvädret nyss, mötte massa människor på cykel, med barnvagn, joggandes, promenerandes.
Och jag, som den positiva och glada människa jag är, höll blicken lyft, tittade på allting omkring mig och njöt av att få leva i en värld där vår existerar.
Jag började till slut också att le mot människor jag passerade ... och endast en av tio log tillbaka!
Vad är det frågan om?
Har det gått så långt att man inte ens kan kosta på sig ett leende till en främmande människa?
Ska ta och skriva till herr Reinfeldt om förslaget tror jag ...
Ikväll blir det fest, det tror jag bli mycket trevligt.
Varma hälsningar och leenden till er alla i den underbara vårsolen!!!!!
Kvällen är ung, men jag ska ändå snart sova
Väldigt bra, och sköööönt om inte annat.
Men imorgon ska jag sova hur länge jag vill, måste vara pigg för ska till H på kvällen, hennes pojkvän fyller 28.
Ska bli jätteroligt, och tänkte faktiskt starta dagen med en promenad, såvida det är bra väder.
Uuuunnndddddeeeeerrrrbbbbbaaaaarrrrrrrrtttttttt med vår:)!
Tror faktiskt jag har blivit lite solbränd, hör och häpna, för jag är alldeles varm i ansiktet, och inte ens underlagskrämen kunde dölja allt det röda, haha.
Mötte idag vid femtiden upp M vid Bistro Boheme och så satte vi oss på deras uteservering med varsin öl.
Det var helt underbart, fortfarande ganska ljummet, men det var tur att man hade jacka ändå, hihi.
H kom sen samt flickornas pojkvänner.
Skrattade sjukt mycket och hade det mycket trevligt.
Som singel brukar det vara riktigt jobbigt att umgås med två par, men med dessa människor går det alldeles utmärkt, de är helt underbara allihopa:).
Ska snart se "Fight Club" på femman, men vete sjutton om jag orkar se hela, är jättetrött.
Nästa vecka kommer jag till Lidköping - TJOHOOOOO!!!!!!
Skor är allt bra härligt ibland
Huvudvärk och trasig kamera
Tog med mig kameran ut på promenaden imorse för att jag skulle ta kort på våren.
Visar sig att den satans grejen slutat fungera av någon outgrundlig anledning.
GGGRRRRRR!!!!
Får lämna in den, tur att fröken Björk för en gångs skull är smart och har sparat försäkringen.
Har världens huvudvärk också, INTE kul!
Nu är jag hungrig.
Vår i Stockholm
Men aldrig trodde jag att staden kunde vara så härlig och fantastisk som den har varit idag!
Jag vaknade så tidigt som tjugo över nio (JA, för att vara mig är det riktigt tidigt), satte på mig promenadskorna och gav mig ut på en entimmes-promenad i vårsolen.
Tog mig ner till vattnet och började promenera längs kanten som jag brukar.
Eftersom det varit ganska snöigt och isigt under min tid här har jag inte kunnat fortsätta på den lilla skogsstig som jag gått på hela vägen, för den har helt enkelt varit igenfrusen, så jag har fått vända där.
Men nu har allting smält bort, och jag gav mig in på denna söta lilla väg.
Och det var som att gå in i en sagovärld.
Små porlande bäckar, en liten mus som kilade in under en sten, t o m en liten blomma växte vid kanten, fåglarna som kvittrade ... jag fick nästan tårar i ögonen, och insåg verkligen hur mycket jag hade saknat Sveriges vår.
Imorgon ska jag ta med mig kameran ut, såvida solen skiner som den gjorde idag:).
Åkte sedan till Gröna Lund för min första befattningsutbildning, och denna var inom spel (nästa vecka ska jag lära mig attraktion).
Hade egentligen lust att inte ta jackan för det kändes så varmt, men det var nog tur att jag tog den ändå, för så fort solen gick i moln blev det genast kallt.
Har också insett att om jag hade en roddbåt kunde jag ro härifrån Sjöstaden till Djurgården istället för att ta den långa omvägen via Centralen ... men jag har ingen båt tyvärr!
Får ta tunnelbanan till Slussen och sedan båten därifrån tror jag minsann.
Iallafall, har träffat massa nytt folk idag, fått mitt skåp, arbetskläder och sådär.
Ska bli jätteroligt:)!
Är riktigt trött faktiskt och klockan är bara 21.00.
Samma dag förra veckan var jag knappt trött när klockan var 03.00.
Måste hålla fast vid denna nya, goda vana!
