MissLizzie

... att komma "hem" igen alltså.
Lilla Lidköping, det trygga, den lilla landsort jag växte upp i.
Där jag blev kär första gången.
Där jag blev rejält dumpad första gången.
Där jag kan gå direkt hem till en kompis och fika med alla härliga, gamla vänner utan att det känns konstigt.
Man flyger rätt in i gemenskapen och hittar genast sin plats.
Det är en härlig känsla.

Men jag måste ändå säga att den korta tid jag bott i Stockholm har varit helt fantastisk.
I början, när K & Co åkte till Turkiet på repperiod, så längtade jag så fruktansvärt mycket dit!
Men sen fick jag ett jobb, våren kom till huvudstaden, och jag började umgås med nya, härliga människor.
Människor som presenterade mig för ett liv utanför artistvärlden.
Som visade att den världen också är underbart rolig.
Då försvann den där längtan.
Längtan till att få komma ut och "göra" något (tänk att den där längtan fanns där, trots att jag vet att när vardagen kommer utomlands blir man nästan mer trött på den än på vardagen hemma).
Väldigt skönt faktiskt.
Jag har nog faktiskt aldrig trivts så bra i en stad som jag gör i Stockholm.
Tror det är staden för mig, helt klart.

Men det ska bli skönt att sova i mitt gamla rum inatt.
Min säng här hemma är helt sjuuuuukt skön måste jag säga.
Ska ringa min fina vän S imorgon och höra hur det är med henne.
Kanske en lunch eller liknande i veckan ... det kan vi behöva ...


P.S Man vet att man bor i Stockholm när man automatiskt trycker sig så långt till höger det bara går när man åker rulltrappa, så att folk ska kunna gå om en på vänster sida.
Bara det att i Skövdes rulltrappor KAN man inte stå/gå två stycken i bredd i rulltrapporna.
De är helt enkelt för smala. D.S