MissLizzie

Nu har jag en av dessa dagar igen.
Vet inte varför de dyker upp, ibland gör de bara det.
Jag känner mig rotlös, tom, ledsen, förvirrad.
Som om jag inte vet min plats på jorden.
Vad jag ska göra med mitt liv.
Jag vet vad jag VILL och jag vet vad jag BORDE göra för att nå dit jag vill.
Men tron på mig själv vacklar.
Klarar jag av att göra det jag borde?

Är sjuk också.
Helt fel tidpunkt att bli sjuk på.
Fr o m imorgon och en vecka framåt kommer alting gå i ett.
Kanske kan jag då kunna mota bort alla dumma tankar.
Fast jag vet hur jag funkar.
Om jag inte tar itu med mina tankar och känslor så slår det tillbaka på mig senare.
Oftast i helt fel läge också.

En mycket nära vän till mig går igenom något riktigt jobbigt för tillfället, och jag gör mitt bästa för att finnas där som ett bra stöd.
På något sätt hjälper det mig litegrann, att försöka fokusera på någon annan.
Det gör oftast att man får perspektiv på livet och man inser saker som lika mycker gäller en själv.
Det är ju som sagt väldigt lätt at ge råd till andra, men mindre lätt att ge råd till sig själv.
I vilket fall som helst så gör det riktigt ont i mig när jag tänker på vad hon går igenom.
Jag kan inte förstå hur människor kan vara så egoistiska och utnyttjande.
Varför ska det vara så svårt att ta ansvar för sina egna handlingar och stå för vad man gjort?
Är man inte skyldig sina medmänniskor att inte utnyttja deras känslor?
Det tycker iallafall jag.

Ska försöka lägga mig ner nu och vila mitt stackars huvud.
Har ont i det, samt i resten av kroppen.
Febern har nog gått ner lite, men den är fortfarande där.
Hoppas verkligen det blir bättre över natten.