Hur nödvändigt är en strålande lördag ...
... när man ändå måste jobba i 9 timmar?
Den frågan SKULLE jag kunna ställa idag.
Men det gör jag inte.
För just tack vare det fantastiska vädret lyckades jag mota bort den bedövande tröttheten jag kände efter två nätter med sammanlagt typ 8 timmars sömn tillsammans.
Fick ett MYCKET trevligt återseende idag på Gröna Lund, när jag satt i entrén till Pettson & Findus.
En mamma med två barn kommer fram, jag tittar mest på mamman och hon tittar tillbaka och säger, lite trevande: "Är det Lisa?".
Ja, säger jag och tittar lite närmare.
När kvinnan säger att hon var på Cypern förra sommaren ser jag på hennes barn på riktigt, och märker att det är just de två underbara barnen som skickade brev till oss efter att de kommit hem, med en bild på oss fyra artister och de två!
Bilden som sitter uppe på min vägg, som jag ser varenda dag!!!
Så himla fint att se dem igen, men det är sjukt vad barn växer på ett år.
Jag hade aldrig känt igen dem om de inte hade sagt vilka de var.
Att träffa dem frambringade många glada minnen ...
Shit, vad jag längtar bort för att skaffa mig nya ...
Måste sova nu, ska jobba 7 timmar till imorgon.
Money, money, money ...
Boomball
Så heter ett spel vi har på Gröna Lund.
Det var första gången jag stod där idag.
Jag gillar i vanliga fall att stå i spel, man får möta gästerna på ett helt annat sätt än man får som attraktionsvärd.
Men till de andra spelen jag stått i tidigare kommer det mest barn som vill fiska påsar och sånt.
Nu skulle jag ta itu med fulla 5-kampare.
Inte riktigt min melodi.
Eftersom Boomball handlar om att skjuta bollar med små kanoner innebär det att det är ganska högljutt runtomkring en hela tiden.
Står det då 20 lite överförfriskade män i åldrarna 20-65 omkring en kan detta bara innebära att man tvingas skrika för att göra sig hörd.
Inte kul för mina stämband ... inte kul alls ...
Till råga på allt krånglar gärna kanonerna ibland, så man måste ta tag i kanonens munstycke och skaka lite på den.
Ni kan ju tänka er kommentarerna man får när man som ensam tjej bland massa män tar ett stadigt tag i detta utstickande metallstycke och skakar för fulla krafter.
Jag brukar inte ta illa upp för skämt, men det kan vara ganska obehagligt och kännas nedlåtande att bli kallad för "lilla gumman" och tvingas lyssna på deras allt annat än originella kommentarer.
Blir arg.
Men det är okej, emellanåt kommer det helt fantastiska gäster som jag skulle kunnat prata med i flera timmar.
Det bästa idag var att dagens högsta poäng, 590, gick till en kvinna i 50-årsåldern.
Jag brukar inte kalla mig för feminist på något sätt, men DET kändes himla skönt.
Imorgon ska jag luncha med M och J, sen blir det jobb, sen ska jag och M ta ett glas vin.
Myspys.
Helgen kommer bli fullproppad med jobb.
Men det är bara bra.
I need the money.
Måste sova snart, ska upp 9.00 imorgon.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig
Man kan planera, och planera, och planera hur mycket som helst.
Man kan fundera ut hur man tänker sig framtiden.
Man kan måla upp en bild av vart man vill vara om ett halvår, tre år, fem år och tio år.
Det är bra att göra det, iallafall för mig.
Det ger mig lite lugn, och jag håller mig från stress.
Men ibland måste man ändra sina planer.
Särskilt om man är i den branschen jag är i.
När ens öde inte alltid ligger i dina egna händer, utan i någon annans.
Jag tror jag måste tänka om.
Jag kanske ska försöka mig på en reservplan.
Bara för att ha något annat i livet liksom, som inte innebär artisteri.
Med det sagt betyder inte det att jag vill lägga av helt med sången.
Men jag kanske ska ge plats för annat i mitt liv.
Hela natten låg jag och grubblade på om det finns något annat jag kan tänka mig att göra, om jag inte fortsätter som artist.
Det var svårt.
För mig har det aldrig funnits några alternativ, jag har alltid vetat att det är musiken jag vill hålla på med.
Så jag omformulerade frågan till mig själv.
Vad, förutom sång och artisteri, är jag bra på?
Jag fick fram en del svar på det faktiskt.
1. Jag har alltid varit bra på att skriva, har alltid skrivit bra uppsatser, med korrekt grammatik och sammanhängande text.
Även berättelser och sådant gick lätt för mig att knåpa ihop.
2. Jag är bra på språk, och har lätt för att lära mig nya.
3. Jag är bra på att ta människor, och är extremt serviceinriktad.
Så .... jag tror kanske jag ska prova på att plugga något inom turism eller media/journalistik.
Det tror jag att jag skulle tycka om:).
Det är så skönt, för det är som att jag kommit till den punkt i livet jag var så rädd för förut.
Den dagen då jag skulle tvingas erkänna för mig själv att jag kanske måste börja jobba på en reservplan rent karriärsmässigt.
Men det känns varken sorgligt, bittert eller jobbigt.
Det känns ... som en lättnad ... som en stor tyngd har släppts från mina axlar.
Som att jag inte längre kräver så mycket av mig själv.
Jag är så trött på att aldrig veta vad jag ska göra bara några månader fram i tiden.
Så trött på att aldrig veta om man har ett jobb att gå till.
Trött på att alltid vara fattig, att aldrig kunna unna mig saker och ting som kanske kostar lite mer.
Jag vill helt enkelt ha lite mer trygghet.
Det trodde jag aldrig att jag skulle känna ....:).
Jag ska inte lägga av riktigt än, och jag kommer aldrig sluta helt.
Det skulle jag aldrig kunna, jag älskar det alldeles för mycket.
Men man ska aldrig begränsa sig.
Man ska utforska så många sidor av sig själv som man bara kan!
Jag kan inte annat säga än att jag lägger mig i sängen den här dagen och känner mig ... glad ...
Gud, vad längesedan det var!!!
P.S Stockholm är helt underbart:). D.S
Man kan fundera ut hur man tänker sig framtiden.
Man kan måla upp en bild av vart man vill vara om ett halvår, tre år, fem år och tio år.
Det är bra att göra det, iallafall för mig.
Det ger mig lite lugn, och jag håller mig från stress.
Men ibland måste man ändra sina planer.
Särskilt om man är i den branschen jag är i.
När ens öde inte alltid ligger i dina egna händer, utan i någon annans.
Jag tror jag måste tänka om.
Jag kanske ska försöka mig på en reservplan.
Bara för att ha något annat i livet liksom, som inte innebär artisteri.
Med det sagt betyder inte det att jag vill lägga av helt med sången.
Men jag kanske ska ge plats för annat i mitt liv.
Hela natten låg jag och grubblade på om det finns något annat jag kan tänka mig att göra, om jag inte fortsätter som artist.
Det var svårt.
För mig har det aldrig funnits några alternativ, jag har alltid vetat att det är musiken jag vill hålla på med.
Så jag omformulerade frågan till mig själv.
Vad, förutom sång och artisteri, är jag bra på?
Jag fick fram en del svar på det faktiskt.
1. Jag har alltid varit bra på att skriva, har alltid skrivit bra uppsatser, med korrekt grammatik och sammanhängande text.
Även berättelser och sådant gick lätt för mig att knåpa ihop.
2. Jag är bra på språk, och har lätt för att lära mig nya.
3. Jag är bra på att ta människor, och är extremt serviceinriktad.
Så .... jag tror kanske jag ska prova på att plugga något inom turism eller media/journalistik.
Det tror jag att jag skulle tycka om:).
Det är så skönt, för det är som att jag kommit till den punkt i livet jag var så rädd för förut.
Den dagen då jag skulle tvingas erkänna för mig själv att jag kanske måste börja jobba på en reservplan rent karriärsmässigt.
Men det känns varken sorgligt, bittert eller jobbigt.
Det känns ... som en lättnad ... som en stor tyngd har släppts från mina axlar.
Som att jag inte längre kräver så mycket av mig själv.
Jag är så trött på att aldrig veta vad jag ska göra bara några månader fram i tiden.
Så trött på att aldrig veta om man har ett jobb att gå till.
Trött på att alltid vara fattig, att aldrig kunna unna mig saker och ting som kanske kostar lite mer.
Jag vill helt enkelt ha lite mer trygghet.
Det trodde jag aldrig att jag skulle känna ....:).
Jag ska inte lägga av riktigt än, och jag kommer aldrig sluta helt.
Det skulle jag aldrig kunna, jag älskar det alldeles för mycket.
Men man ska aldrig begränsa sig.
Man ska utforska så många sidor av sig själv som man bara kan!
Jag kan inte annat säga än att jag lägger mig i sängen den här dagen och känner mig ... glad ...
Gud, vad längesedan det var!!!
P.S Stockholm är helt underbart:). D.S
Tack du sköna, gröna tjej
Man kan bli glad för det lilla!
Idag hade jag lust att kyssa en kollega över hela ansiktet, trots att jag inte känner henne alls.
Såhär var det nämligen:
Idag fick jag total panik ungefär en kvart innan det var dags för jobbet.
Letar överallt i hela j-la lägenheten (som iochförsig inte är sådär görstor direkt), men kunde inte hitta mitt personalkort någonstans.
Utgår ifrån att jag glömt ta av det från tröjan när jag slutade i lördags, så antar att det med andra ord ligger kvar i skåpet (dock känner jag inombords att jag är ganska säker på att jag tog med mig det, men orkar inte oroa mig så mycket).
Kastar mig iväg till jobbet.
Allt är kaos.
Det ringer när jag sitter på tunnelbanan och är så koncentrerad på samtalet att jag glömmer gå av vid Slussen.
Det börjar bli bråttom till Djurgårdsfärjan, men kan ändå gå av i Gamla Stan och hinna dit om jag skyndar mig.
Går av, men lyckas gå ut i fel utgång, så måste springa tillbaka och sen sätta av mot kajen.
Springer som jag aldrig gjort förr och kommer fram en minut innan den flyter ut på Saltsjön.
Phu .... har inte varit så svettig på länge.
Måste skaffa mig kondition.
Kommer fram till Djurgården - nästa problem.
Kommer inte in genom entren eftersom jag inte har mitt kort.
Får ringa Medarbetarservice och gå in via deras ingång.
Nästa problem - kommer inte in i omklädningsrummet.
Får be en tjej som står i spelet intill om hennes kort.
Kommer upp i omklädningsrummet, öppnar mitt skåp - nästa problem.
Mitt kort finns inte där.
Lisa får panik.
Borttappat kort debiteras med 500 kronor.
Lisa dör lite inombords.
Inser att jag måste gå direkt till Medarbetarservice eftersom jag varken kan stämpla in eller ut utan mitt kort.
Lommar dit lite lamt och är arg på mig själv för min klantighet.
Men det är nu min skyddsängel startar sitt skift och inser att jag behöver hjälp.
Eftersom jag i stort sett gråter och sliter mitt hår i panik när jag pratar med tjejen bakom disken så är hon så gullig att hon fixar ett nytt kort till mig.
UTAN att jag behöver betala.
Har aldrig blivit så lättad i hela mitt liv tror jag!!!!
Dagens ros till denna underbara tjej säger jag bara!
Nu är det bara egentligen en sak jag undrar över ....
Vart f-n tog kortet vägen egentligen?
Idag hade jag lust att kyssa en kollega över hela ansiktet, trots att jag inte känner henne alls.
Såhär var det nämligen:
Idag fick jag total panik ungefär en kvart innan det var dags för jobbet.
Letar överallt i hela j-la lägenheten (som iochförsig inte är sådär görstor direkt), men kunde inte hitta mitt personalkort någonstans.
Utgår ifrån att jag glömt ta av det från tröjan när jag slutade i lördags, så antar att det med andra ord ligger kvar i skåpet (dock känner jag inombords att jag är ganska säker på att jag tog med mig det, men orkar inte oroa mig så mycket).
Kastar mig iväg till jobbet.
Allt är kaos.
Det ringer när jag sitter på tunnelbanan och är så koncentrerad på samtalet att jag glömmer gå av vid Slussen.
Det börjar bli bråttom till Djurgårdsfärjan, men kan ändå gå av i Gamla Stan och hinna dit om jag skyndar mig.
Går av, men lyckas gå ut i fel utgång, så måste springa tillbaka och sen sätta av mot kajen.
Springer som jag aldrig gjort förr och kommer fram en minut innan den flyter ut på Saltsjön.
Phu .... har inte varit så svettig på länge.
Måste skaffa mig kondition.
Kommer fram till Djurgården - nästa problem.
Kommer inte in genom entren eftersom jag inte har mitt kort.
Får ringa Medarbetarservice och gå in via deras ingång.
Nästa problem - kommer inte in i omklädningsrummet.
Får be en tjej som står i spelet intill om hennes kort.
Kommer upp i omklädningsrummet, öppnar mitt skåp - nästa problem.
Mitt kort finns inte där.
Lisa får panik.
Borttappat kort debiteras med 500 kronor.
Lisa dör lite inombords.
Inser att jag måste gå direkt till Medarbetarservice eftersom jag varken kan stämpla in eller ut utan mitt kort.
Lommar dit lite lamt och är arg på mig själv för min klantighet.
Men det är nu min skyddsängel startar sitt skift och inser att jag behöver hjälp.
Eftersom jag i stort sett gråter och sliter mitt hår i panik när jag pratar med tjejen bakom disken så är hon så gullig att hon fixar ett nytt kort till mig.
UTAN att jag behöver betala.
Har aldrig blivit så lättad i hela mitt liv tror jag!!!!
Dagens ros till denna underbara tjej säger jag bara!
Nu är det bara egentligen en sak jag undrar över ....
Vart f-n tog kortet vägen egentligen?
Solsidan
Så är namnet på en tv-serie som kommer gå på TV4 i tio delar.
Och tittar man noga kan man nog kanske se fröken Björk springa förbi framför kameran någon gång.
Hela dagen har jag nämligen varit på Golden Hits tillsammans med min fina vän T och spelat i några scener som statist.
Det var roligt, men det innebar rätt mycket väntan som gjorde en ganska trött.
Men vi fick se skådisarna Felix Herngren, Henrik Dorsin och Sanna Ekman "in action", vilket var mycket trevligt.
Shit, vad jag tycker Felix Herngren är bra!
Han är ganska mycket samma karaktär i det mesta han gör, men han är ju så sjukt rolig att jag förstår varför:)!
Det var riktigt svårt för alla oss statister att hålla oss för skratt ibland under vissa dialoger, hihi.
Är riktigt trött nu, kommer nog slockna ganska omgående efter att jag lagt huvudet på kudden.
Imorgon ska jag upp tidigt.
Ska iväg och prata lite.
Ska bli skönt.
Sen ska jag väl jobba lite också är det tänkt.
Hoppas tiden går fort.
Men det brukar den göra, eller den har gjort det de senaste gångerna iallafall.
Idag åkte J till Teneriffe.
Kommer sakna dig, fina gubben.
Grönan blir inte detsamma utan dig ...
Och tittar man noga kan man nog kanske se fröken Björk springa förbi framför kameran någon gång.
Hela dagen har jag nämligen varit på Golden Hits tillsammans med min fina vän T och spelat i några scener som statist.
Det var roligt, men det innebar rätt mycket väntan som gjorde en ganska trött.
Men vi fick se skådisarna Felix Herngren, Henrik Dorsin och Sanna Ekman "in action", vilket var mycket trevligt.
Shit, vad jag tycker Felix Herngren är bra!
Han är ganska mycket samma karaktär i det mesta han gör, men han är ju så sjukt rolig att jag förstår varför:)!
Det var riktigt svårt för alla oss statister att hålla oss för skratt ibland under vissa dialoger, hihi.
Är riktigt trött nu, kommer nog slockna ganska omgående efter att jag lagt huvudet på kudden.
Imorgon ska jag upp tidigt.
Ska iväg och prata lite.
Ska bli skönt.
Sen ska jag väl jobba lite också är det tänkt.
Hoppas tiden går fort.
Men det brukar den göra, eller den har gjort det de senaste gångerna iallafall.
Idag åkte J till Teneriffe.
Kommer sakna dig, fina gubben.
Grönan blir inte detsamma utan dig ...
Jag tycker om ...
... doften av nyfallet regn en ljummen vårkväll.
Människor som ler mot en när man möter dem på stan, vare sig man känner dem eller inte.
Att höra en duktig sångare sjunga en riktigt bra ballad.
Att minnas alla lyckliga stunder man haft i livet.
Mjukglass med chokladströssel.
Att komma till jobbet och mötas av en stor, varm famn från en kär kollega.
Att bli utfodrad och omhändertagen av goda vänner som bryr sig om hur jag mår.
Att se en riktigt bra film.
Tanken på en lång, härlig, svensk sommar i Stockholm med gamla och nya vänner.
Att känna mig bra och uppskattad.
Att sitta i en park i goda vänners lag med lite öl och en engångsgrill framför sig.
Musik.
Att gå ut och dansa loss totalt, tills man glömmer alla eventuella bekymmer.
Killar med glimten i ögat, självdistans och ett stort leende.
Att sova.
Men mest tycker jag om de människor i den här världen som älskar mig ...:).
Människor som ler mot en när man möter dem på stan, vare sig man känner dem eller inte.
Att höra en duktig sångare sjunga en riktigt bra ballad.
Att minnas alla lyckliga stunder man haft i livet.
Mjukglass med chokladströssel.
Att komma till jobbet och mötas av en stor, varm famn från en kär kollega.
Att bli utfodrad och omhändertagen av goda vänner som bryr sig om hur jag mår.
Att se en riktigt bra film.
Tanken på en lång, härlig, svensk sommar i Stockholm med gamla och nya vänner.
Att känna mig bra och uppskattad.
Att sitta i en park i goda vänners lag med lite öl och en engångsgrill framför sig.
Musik.
Att gå ut och dansa loss totalt, tills man glömmer alla eventuella bekymmer.
Killar med glimten i ögat, självdistans och ett stort leende.
Att sova.
Men mest tycker jag om de människor i den här världen som älskar mig ...:).
Bröllopssånger
Äntligen händer det!
För första gången ska jag gå på en god väns bröllop.
Jag har nog bara varit på typ två bröllop i hela mitt liv, och det har aldrig varit någon nära vän.
Bara syskon till folk man växt upp med.
Men nu ska det ske!
Fina sånger ska sjungas på denna tillställning.
Bl.a. en av världens absolut vackraste sånger ... come what may ....
Undrar vilka som ska få äran att sjunga dessa vackra sånger ....:).
Jag känner att jag inte varit en så god vän den senaste tiden.
Eller god medmänniska.
Har varit nere och behövt tid för mig själv.
Ska verkligen skärpa mig.
Ta hand om människorna i mitt liv som jag bryr mig om.
Är lite förvirrad.
Och orolig.
Nervös.
Vet inte riktigt för vad.
Kanske framtiden.
Kanske mig själv.
Det ordnar sig nog.
Men vore skönt att bli av med knuten i magen ...
Kick-Off och audition
24 händelserika timmar.
Gjorde en audition som gick helt okej enligt mig själv:).
Kastade mig iväg och mötte upp 4 trevliga tjejer från jobbet.
Tillbringade sedan hela kvällen på Gröna Lund och deras grannar mittemot.
Två saker jag minns speciellt:
1. Drack lite för mkt öl.
2. Åkte Insane - gratts till mig. Och till alla andra: Åk den - det är grymt:).
Gjorde en audition som gick helt okej enligt mig själv:).
Kastade mig iväg och mötte upp 4 trevliga tjejer från jobbet.
Tillbringade sedan hela kvällen på Gröna Lund och deras grannar mittemot.
Två saker jag minns speciellt:
1. Drack lite för mkt öl.
2. Åkte Insane - gratts till mig. Och till alla andra: Åk den - det är grymt:).
Solbränna
Japp, helt utan att egentligen jobbat för det så har man fått årets första solbränna.
Iochförsig BARA i pannan, på näsan och kinderna - men ändå!
Det blir så när man jobbar utomhus i åtta timmar.
Fick en ny kollega idag, jättetrevligt.
Var otroooooligt mycket folk idag också, vilket gjorde att tiden gick fort:).
Hade inte sovit så mycket på natten heller, för mina grannar hade Årets Party vägg i vägg med mig.
Så min frukost imorse var en RedBull, en Snickers och en banan.
DET NI - snacka om näringsrikt, haha.
Ska verkligen försöka somna tidigt idag.
Imorgon är det en viktig dag.
Får inte sumpa chansen nu när det är inom räckhåll.
Hålla alla tummar och tår för mig imorgon kl. 14:).
Kick-Off imorgon också, kan bli riktigt roligt.
Nu ska jag sova.
P.S Grattis till vinsten igår Norge.
En riktigt söt liten låt, men Island var bäst.
Det tycker iallafall jag:)!
Sverige kom 21:a.
Är inte direkt förvånad, men tror inte direkt att mina favoriter E.M.D hade stått sig bättre.
Tyvärr.
De enda svenska bidragen jag tror hade haft en chans är Sarah Dawn Finer och Caroline af Ugglas.
Det tror jag, tralala. D.S
Iochförsig BARA i pannan, på näsan och kinderna - men ändå!
Det blir så när man jobbar utomhus i åtta timmar.
Fick en ny kollega idag, jättetrevligt.
Var otroooooligt mycket folk idag också, vilket gjorde att tiden gick fort:).
Hade inte sovit så mycket på natten heller, för mina grannar hade Årets Party vägg i vägg med mig.
Så min frukost imorse var en RedBull, en Snickers och en banan.
DET NI - snacka om näringsrikt, haha.
Ska verkligen försöka somna tidigt idag.
Imorgon är det en viktig dag.
Får inte sumpa chansen nu när det är inom räckhåll.
Hålla alla tummar och tår för mig imorgon kl. 14:).
Kick-Off imorgon också, kan bli riktigt roligt.
Nu ska jag sova.
P.S Grattis till vinsten igår Norge.
En riktigt söt liten låt, men Island var bäst.
Det tycker iallafall jag:)!
Sverige kom 21:a.
Är inte direkt förvånad, men tror inte direkt att mina favoriter E.M.D hade stått sig bättre.
Tyvärr.
De enda svenska bidragen jag tror hade haft en chans är Sarah Dawn Finer och Caroline af Ugglas.
Det tror jag, tralala. D.S
Varför ...?
Varför bryr jag mig?
Jag vet ju att jag mår dåligt av det.
Jag orkar inte.
Vet inte vad jag ska göra.
Hatar att gå runt och känna såhär varje gång något liknande händer.
Alla tankar jag har om mig själv blir verkliga.
Vare sig jag vill det eller inte.
Hatar också det skydd jag sätter upp.
Låtsas som om jag inte bryr mig.
Blir "den skojiga tjejen".
Hon som man blir kompis med.
Hon som alla tycker är skön och rolig.
Men aldrig mer än så.
Önskar jag vore någon annan.
Om så bara för ett litet tag ...
Känna hur det känns .... att vara något mer ...
Träffat H idag .... tack älskling ...
Jag vet ju att jag mår dåligt av det.
Jag orkar inte.
Vet inte vad jag ska göra.
Hatar att gå runt och känna såhär varje gång något liknande händer.
Alla tankar jag har om mig själv blir verkliga.
Vare sig jag vill det eller inte.
Hatar också det skydd jag sätter upp.
Låtsas som om jag inte bryr mig.
Blir "den skojiga tjejen".
Hon som man blir kompis med.
Hon som alla tycker är skön och rolig.
Men aldrig mer än så.
Önskar jag vore någon annan.
Om så bara för ett litet tag ...
Känna hur det känns .... att vara något mer ...
Träffat H idag .... tack älskling ...
Kallt som bara den
Förmodligen kallaste dagen på länge här i Stockholm.
Jag märker det extra tydligt på jobbet eftersom jag står utomhus hela tiden.
Idag var både t-shirten, överdragströjan, fleecetröjan OCH jackan på - och ändå frös jag.
Förmodligen något fel på mig, jag vet ...
På måndag blir det roligt, då har vi Kick-Off på jobbet.
Vi samlas klockan 17 på Gröna Lund, sen får alla vi säsongare provåka en del attraktioner och äta mjukglass och sockervadd tills vi spyr.
Vi på område 1 har också snackat om att ses vid 14-tiden och grilla på Skeppsholmen, men får se om jag hinner det, har ju min audition på måndag!
Ska bli himla roligt alltihop iallafall, kanske får man träffa lite av de människorna som inte jobbar på mitt område.
Inte för att jag inte gillar de jag jobbar med, de är underbara, men alltid roligt med nytt folk:).
Behöver öva som sjutton imorgon.
Egentligen behöver jag nog inte oroa mig så mycket inför måndagen, för jag kan låtarna bra och så.
Det är bara lite texter och rollkaraktär jag måste jobba på lite mer.
Fast jag känner att karaktären kommer nog ganska naturligt med dessa låtar.
men vill iallafall öva, öva, öva.
Måste göra mitt bästa.
Det försöker jag ju alltid göra, men nu vill jag vara ännu bättre:).
Måste f-n sova nu alltså ...
Jag märker det extra tydligt på jobbet eftersom jag står utomhus hela tiden.
Idag var både t-shirten, överdragströjan, fleecetröjan OCH jackan på - och ändå frös jag.
Förmodligen något fel på mig, jag vet ...
På måndag blir det roligt, då har vi Kick-Off på jobbet.
Vi samlas klockan 17 på Gröna Lund, sen får alla vi säsongare provåka en del attraktioner och äta mjukglass och sockervadd tills vi spyr.
Vi på område 1 har också snackat om att ses vid 14-tiden och grilla på Skeppsholmen, men får se om jag hinner det, har ju min audition på måndag!
Ska bli himla roligt alltihop iallafall, kanske får man träffa lite av de människorna som inte jobbar på mitt område.
Inte för att jag inte gillar de jag jobbar med, de är underbara, men alltid roligt med nytt folk:).
Behöver öva som sjutton imorgon.
Egentligen behöver jag nog inte oroa mig så mycket inför måndagen, för jag kan låtarna bra och så.
Det är bara lite texter och rollkaraktär jag måste jobba på lite mer.
Fast jag känner att karaktären kommer nog ganska naturligt med dessa låtar.
men vill iallafall öva, öva, öva.
Måste göra mitt bästa.
Det försöker jag ju alltid göra, men nu vill jag vara ännu bättre:).
Måste f-n sova nu alltså ...
Möte med två fina flickor
Träffade C och C idag och myste lite.
Var så trevligt att höra vad de gör med sina liv.
Nästa vecka kommer C:s E hit och då blir det nog en sväng till Golden Hits på tisdag, tillsammans med en annan god vän.
Tycker jag vore himla roligt.
Annars har jag repat mest hela dagen.
Je ne fous duuuuu passsseeeeeeeeeee.
Ja, det där var franska.
Inte helt lätt att damma av sina gamla kunskaper i det språket efter 6 års uppehåll.
Men vad gör man inte för konsten?
Eller ja, underhållningen iallafall, hihi.
Börjar faktiskt bli lite trött, inte helt vanligt att jag blir det redan klockan tolv
Kanske man skulle sova då?
Nejnej, först måste jag ge min åsikt om kvinnan som fejkade att hon var psykiskt sjuk och nu riskerar åtal.
Jag kan inte förstå hur man kan tycka det är okej att göra så.
Jag tycker det är ett hån mot människor som är psykiskt sjuka på riktigt.
Hon tar tid och pengar från människor som behöver hjälp på riktigt.
Min bror jobbar som sjuksköterska just på en psykavdelning, och när man hör det han berättar om vad som händer där ibland så tycker jag det är sorgligt att man låtsas vara sjuk på det sättet, när det finns människor som verkligen lider av detta.
Jag struntar i vad hennes syfte var eller om det var "konst"!!!!
Vad blir nästa steg?
Den här kvinnan spelade psyksjuk och fejkade ett självmordsförsök.
Nästa gång spelar någon psyksjuk och mördar en annan människa.
Att tillåta att man utnyttjar vård och resurser på det här viset är inte okej.
Jag tycker faktiskt att hon nästan driver med psykiskt sjuka människor.
Typ, "Ni är inte sjuka på riktigt, kolla på mig - jag kan fejka er sjukdom hur lätt som helst".
Man måste sätta gränser någonstans, det är inte okej att göra såhär!
Det tycker iallafall inte jag!
Var så trevligt att höra vad de gör med sina liv.
Nästa vecka kommer C:s E hit och då blir det nog en sväng till Golden Hits på tisdag, tillsammans med en annan god vän.
Tycker jag vore himla roligt.
Annars har jag repat mest hela dagen.
Je ne fous duuuuu passsseeeeeeeeeee.
Ja, det där var franska.
Inte helt lätt att damma av sina gamla kunskaper i det språket efter 6 års uppehåll.
Men vad gör man inte för konsten?
Eller ja, underhållningen iallafall, hihi.
Börjar faktiskt bli lite trött, inte helt vanligt att jag blir det redan klockan tolv
Kanske man skulle sova då?
Nejnej, först måste jag ge min åsikt om kvinnan som fejkade att hon var psykiskt sjuk och nu riskerar åtal.
Jag kan inte förstå hur man kan tycka det är okej att göra så.
Jag tycker det är ett hån mot människor som är psykiskt sjuka på riktigt.
Hon tar tid och pengar från människor som behöver hjälp på riktigt.
Min bror jobbar som sjuksköterska just på en psykavdelning, och när man hör det han berättar om vad som händer där ibland så tycker jag det är sorgligt att man låtsas vara sjuk på det sättet, när det finns människor som verkligen lider av detta.
Jag struntar i vad hennes syfte var eller om det var "konst"!!!!
Vad blir nästa steg?
Den här kvinnan spelade psyksjuk och fejkade ett självmordsförsök.
Nästa gång spelar någon psyksjuk och mördar en annan människa.
Att tillåta att man utnyttjar vård och resurser på det här viset är inte okej.
Jag tycker faktiskt att hon nästan driver med psykiskt sjuka människor.
Typ, "Ni är inte sjuka på riktigt, kolla på mig - jag kan fejka er sjukdom hur lätt som helst".
Man måste sätta gränser någonstans, det är inte okej att göra såhär!
Det tycker iallafall inte jag!
La Voix ... jag vet inte ...
Med risk för att få en väldigt arg vän på halsen nu skriver jag detta (hans sambo har skrivit Sveriges bidrag till Eurovision Song Contest 2009)!
Jag tycker Malena Ernman är supercool, och hon sjunger ju som en gudinna.
Men jag vete f-n om låten är något som faller mig i smaken alltså ...
Opera möter disco.
Bättre på papperet än i praktiken.
Det tycker iallafall jag!
Nej, jag tycker fortfarande att E.M.D. och "Baby Goodbye" skulle vunnit.
Sorry C, men jag håller tummarna för Malena iallafall:).
En fråga nu när jag sitter här och ser första semifinalen i årets Eurovision Song Contest.
What's up med ljudet SVT?!
Under all kritik!!!
Dåligt mixat, musiken hörs knappt, körerna är inte med alls, och det finns inga effekter what so ever på leadsången.
Okej, det sista är väl kanske inte SVT:s fel, men ändå.
Bäst att gnälla på dem som är närmast liksom ...
Jag har dålig självdisciplin.
Jag är självkritisk.
Ingen självbehärskning.
Dessutom oroar jag mig alltid för saker jag inte kan råda över, jag är konflikträdd och livrädd för att folk ska tycka illa om mig.
Jag ältar saker till leda och kan vara ganska enerverande på det sättet.
Jag tycker synd om mig själv alltför ofta.
Men vet ni....?!
Jag är mer saker.
Jag är duktig på språk och väldigt kreativ.
Jag är en god lyssnare och en känslomänniska.
Jag har lätt för att sätta mig in i människors situationer.
Jag är rolig och härlig och positiv.
Jag sjunger bra och är bra på scen.
Jag har självdistans och är inte rädd för att göra bort mig.
Och jag älskar mina vänner och min familj förutsättningslöst.
Det är alltid bra att ha koll på både sina bra och dåliga sidor.
Och om man fokuserar på de bra så mår man mycket bättre:).
Jag tycker Malena Ernman är supercool, och hon sjunger ju som en gudinna.
Men jag vete f-n om låten är något som faller mig i smaken alltså ...
Opera möter disco.
Bättre på papperet än i praktiken.
Det tycker iallafall jag!
Nej, jag tycker fortfarande att E.M.D. och "Baby Goodbye" skulle vunnit.
Sorry C, men jag håller tummarna för Malena iallafall:).
En fråga nu när jag sitter här och ser första semifinalen i årets Eurovision Song Contest.
What's up med ljudet SVT?!
Under all kritik!!!
Dåligt mixat, musiken hörs knappt, körerna är inte med alls, och det finns inga effekter what so ever på leadsången.
Okej, det sista är väl kanske inte SVT:s fel, men ändå.
Bäst att gnälla på dem som är närmast liksom ...
Jag har dålig självdisciplin.
Jag är självkritisk.
Ingen självbehärskning.
Dessutom oroar jag mig alltid för saker jag inte kan råda över, jag är konflikträdd och livrädd för att folk ska tycka illa om mig.
Jag ältar saker till leda och kan vara ganska enerverande på det sättet.
Jag tycker synd om mig själv alltför ofta.
Men vet ni....?!
Jag är mer saker.
Jag är duktig på språk och väldigt kreativ.
Jag är en god lyssnare och en känslomänniska.
Jag har lätt för att sätta mig in i människors situationer.
Jag är rolig och härlig och positiv.
Jag sjunger bra och är bra på scen.
Jag har självdistans och är inte rädd för att göra bort mig.
Och jag älskar mina vänner och min familj förutsättningslöst.
Det är alltid bra att ha koll på både sina bra och dåliga sidor.
Och om man fokuserar på de bra så mår man mycket bättre:).
Stoppa tiden en minut eller två
Jag hinner inte.
Inte med mig själv.
Jag slits i stycken från alla håll.
Och jag har försökt.
Försökt att vara en bra människa och ställa upp för alla.
På olika sätt, både känslomässigt och proffesionellt.
Någonstans känns det som om jag tappade mig själv.
Och nu sitter jag här och försöker varva ner.
Jag försöker känna.
Försöker tänka.
Det enda jag känner är det där våta som rinner längs med mina kinder.
Jag vet inte varför.
Men det finns något inom mig som skaver och gör så fruktansvärt ont.
Jag vill bara att det ska bort.
Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv.
Jag kanske måste ge upp min dröm om artisteri.
Det fungerar helt enkelt inte.
Jag vill inte sitta här om fem år och fortfarande känna mig som en fattig student som aldrig har pengar eller ett vettigt jobb.
Men hur ska jag kunna ge upp det jag älskar mest av allt i hela världen?
Hur ska jag kunna svika mig själv så mycket genom ett ge upp min dröm?
Jag tycker egentligen att jag är en ganska bra artist.
Men det är ju helt klart något jag saknar som gör att jag inte får jobb.
Jag är inte blind, jag ser ju att jag kanske inte är lika iögonfallande snygg som andra tjejer i branschen, och inte lika smal.
Men jag trodde väl någonstans i min dumhet att talang skulle ta en längre än vad det gör.
Att det var det som var viktigast.
Jag börjar verkligen tro på allvar att jag hade riktigt, riktigt fel.
Jag vet inte hur länge till jag kommer orka.
Jag är inte den som ger upp, jag VILL INTE vara den som ger upp.
Men hur länge ska man orka?
Jag är rädd också.
Att det inte finns någon för mig.
Att jag kommer förbli den eviga singeln.
Det är alltid något som är fel, som inte stämmer.
Förut tyckte jag bara att det var så jobbigt att känna mig ful och tråkig.
Nu är jag helt likgiltig, det är som att jag accepterat att jag känner mig så.
Och om någon visar intresse så reagerar jag knappt, förutom att jag kanske tycker det verkar konstigt att han pratar med mig och inte den där ursöta, 20-åriga blondinen i hörnet med sitt ljuva leende och fladdrande ögonfransar.
Jag önskar jag visste vad jag kunde göra med mina egna känslor och tankar.
Men jag vet inte det.
Så jag får nog ta hjälp av någon som vet.
Förlåt mitt otroligt deppiga inlägg.
MEN jag har varit med om två riktigt, riktigt bra grejor i helgen på jobbet.
Först kom MARTIN STENMARCK med sin otroligt gulliga dotter till mig på Gröna Lund och åkte mina flygande elefanter.
Han var sådär sjukt trevligt och nästan töntigt fräsch även i verkligheten.
Jag dog nästan ...:).
Sen har jag funnit en riktigt god vän på jobbet också (eller egentligen flera, men en är lite mer speciell).
Det tycker jag om.
Blev lite gladare i den personens närhet.
Nu ska jag öva ännu mer.
J-la franska ...
Inte med mig själv.
Jag slits i stycken från alla håll.
Och jag har försökt.
Försökt att vara en bra människa och ställa upp för alla.
På olika sätt, både känslomässigt och proffesionellt.
Någonstans känns det som om jag tappade mig själv.
Och nu sitter jag här och försöker varva ner.
Jag försöker känna.
Försöker tänka.
Det enda jag känner är det där våta som rinner längs med mina kinder.
Jag vet inte varför.
Men det finns något inom mig som skaver och gör så fruktansvärt ont.
Jag vill bara att det ska bort.
Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv.
Jag kanske måste ge upp min dröm om artisteri.
Det fungerar helt enkelt inte.
Jag vill inte sitta här om fem år och fortfarande känna mig som en fattig student som aldrig har pengar eller ett vettigt jobb.
Men hur ska jag kunna ge upp det jag älskar mest av allt i hela världen?
Hur ska jag kunna svika mig själv så mycket genom ett ge upp min dröm?
Jag tycker egentligen att jag är en ganska bra artist.
Men det är ju helt klart något jag saknar som gör att jag inte får jobb.
Jag är inte blind, jag ser ju att jag kanske inte är lika iögonfallande snygg som andra tjejer i branschen, och inte lika smal.
Men jag trodde väl någonstans i min dumhet att talang skulle ta en längre än vad det gör.
Att det var det som var viktigast.
Jag börjar verkligen tro på allvar att jag hade riktigt, riktigt fel.
Jag vet inte hur länge till jag kommer orka.
Jag är inte den som ger upp, jag VILL INTE vara den som ger upp.
Men hur länge ska man orka?
Jag är rädd också.
Att det inte finns någon för mig.
Att jag kommer förbli den eviga singeln.
Det är alltid något som är fel, som inte stämmer.
Förut tyckte jag bara att det var så jobbigt att känna mig ful och tråkig.
Nu är jag helt likgiltig, det är som att jag accepterat att jag känner mig så.
Och om någon visar intresse så reagerar jag knappt, förutom att jag kanske tycker det verkar konstigt att han pratar med mig och inte den där ursöta, 20-åriga blondinen i hörnet med sitt ljuva leende och fladdrande ögonfransar.
Jag önskar jag visste vad jag kunde göra med mina egna känslor och tankar.
Men jag vet inte det.
Så jag får nog ta hjälp av någon som vet.
Förlåt mitt otroligt deppiga inlägg.
MEN jag har varit med om två riktigt, riktigt bra grejor i helgen på jobbet.
Först kom MARTIN STENMARCK med sin otroligt gulliga dotter till mig på Gröna Lund och åkte mina flygande elefanter.
Han var sådär sjukt trevligt och nästan töntigt fräsch även i verkligheten.
Jag dog nästan ...:).
Sen har jag funnit en riktigt god vän på jobbet också (eller egentligen flera, men en är lite mer speciell).
Det tycker jag om.
Blev lite gladare i den personens närhet.
Nu ska jag öva ännu mer.
J-la franska ...
Hjärnan ...
.... fungerar inte riktigt.
Men det är okej.
Jag har ett hjärta och ett glatt leende på läpparna som fungerar som det ska.
Men jag är trött nu.
Så trött ...
Men det är okej.
Jag har ett hjärta och ett glatt leende på läpparna som fungerar som det ska.
Men jag är trött nu.
Så trött ...
Jag har valt min brölloppsång
Till dig, du som är fjärd och spegel
Bidande segel, stiltje och vind
Du som är ebb och flod
Eldströmmen i mitt blod
Jag är din!
Till dig, du som är spår i sanden
Eldsken på stranden, molndrakar sju
Du som är lust och lek
Hägrande kust och svek
Det är du!
Till dig, måsarnas vita flykt
Ja, till dig
Sommarljus starkt och tryggt
Ja, till dig, till dig, till dig
Till dig, du är långt bort och nära
Vågor ska bära dig till min strand
Du som är böljesång
Dyningens mjuka gång intill land
Till dig
Så vackert ...
Bidande segel, stiltje och vind
Du som är ebb och flod
Eldströmmen i mitt blod
Jag är din!
Till dig, du som är spår i sanden
Eldsken på stranden, molndrakar sju
Du som är lust och lek
Hägrande kust och svek
Det är du!
Till dig, måsarnas vita flykt
Ja, till dig
Sommarljus starkt och tryggt
Ja, till dig, till dig, till dig
Till dig, du är långt bort och nära
Vågor ska bära dig till min strand
Du som är böljesång
Dyningens mjuka gång intill land
Till dig
Så vackert ...
Stackars mig
Ojojoj, mitt stackars huvud.
Förstår inte hur Handels-folk överlever att festa på det här viset och samtidigt plugga så mycket som de gör.
Det är inte varje dag man går hem när solen går upp, haha.
Men har iallafall haft det underbart roligt, det har varit en ära att få jobba med så mycket sjukt bra människor.
En riktigt bra föreställning med så mycket talangfulla skådespelare.
Kommer sakna flera av dem:).
Känner mig lite tom idag.
Lite ledsen.
Jag vet varför, men kan inte göra något åt det.
Ska sätta mig nu och vänta på att det ska gå över.
För det gör det alltid.
Min bästa vän har fått Garbo's.
Jag kunde inte vara gladare för hennes skull, det förtjänar hon verkligen.
Men jag kommer sakna henne.
Rock on, baby:)!
Förstår inte hur Handels-folk överlever att festa på det här viset och samtidigt plugga så mycket som de gör.
Det är inte varje dag man går hem när solen går upp, haha.
Men har iallafall haft det underbart roligt, det har varit en ära att få jobba med så mycket sjukt bra människor.
En riktigt bra föreställning med så mycket talangfulla skådespelare.
Kommer sakna flera av dem:).
Känner mig lite tom idag.
Lite ledsen.
Jag vet varför, men kan inte göra något åt det.
Ska sätta mig nu och vänta på att det ska gå över.
För det gör det alltid.
Min bästa vän har fått Garbo's.
Jag kunde inte vara gladare för hennes skull, det förtjänar hon verkligen.
Men jag kommer sakna henne.
Rock on, baby:)!
What a day ...
Så trött att jag knappt kan stå upp.
Men det har varit en mycket rolig och intressant dag och kväll.
Massa nya människor - I like.
Fått stå på en stor scen och sjunga, bara det var en stor grej.
Man har aldrig riktigt levt förrän man fått uppleva adrenalinkicken man får av att sjunga snygga stämmor med en mastig orkester som backar upp en.
Det tycker iallafall jag!
Förkylningen vägrar ge sig.
Efter dagens bravader så är inte direkt rösten tiptop heller.
Men ska sända goda tankar till den hela natten.
Och sova förstås.
Har sagt det förr, och jag säger det igen; Jag skulle utan problem kunna sova och äta mig igenom livet:).
Och kanske sjunga då ...
Tant? Jag?
Stod igår på Veteranbilarna på Gröna Lund och var mitt vanliga, trevliga jag.
Log, sa välkommen, hjälpte de riktigt små barnen i och ur bilarna, tog emot biljetter mm.
I köfållan stod ett ovanligt ivrigt barn som helt enkelt SKULLE åka bil om det så var det sista han gjorde.
När han var längst fram i kön var ivern så stor att han förtvivlat stod och slet i spärren och försökte få upp den (vad de flesta inte förstår är att jag måste öppna spärren innan de går in, om den stod öppen jämt skulle jag begravas i folk).
Hans mamma tog tag i hans hand, och sa lite strängt:
"Sluta nu Jesper, du får inte gå in förrän tanten där i rött säger att du får."
Jag stannade upp ett kort ögonblick och försökte hämta mig efter denna chock.
Tant? JAG?
Går till spegeln nu och tittar ... inga rynkor så långt ögat kan nå.
Hmmm .... tåls att tänka på ...
Vet ni förresten vad som är RIKTIGT irriterande?
Människor som inte låter folk gå av tunnelbanan innan de själva går på.
Jag är alltid mycket noga med att ställa mig ur vägen för de som ska gå av, så att det inte blir onödigt trångt.
Därför stör det mig extra mycket när man själv gått åt sidan, att se folk som ställer sig antingen mitt framför utgången, eller bara travar på in i vagnen.
Hallå!
Tåget går inte utan att alla som står i kö utanför kommit på, så lugna ner er för bövelen!
Det borde ritas upp en linje på perrongen som man inte får passera förrän alla i vagnen gått av.
Det tycker iallafall jag!
Log, sa välkommen, hjälpte de riktigt små barnen i och ur bilarna, tog emot biljetter mm.
I köfållan stod ett ovanligt ivrigt barn som helt enkelt SKULLE åka bil om det så var det sista han gjorde.
När han var längst fram i kön var ivern så stor att han förtvivlat stod och slet i spärren och försökte få upp den (vad de flesta inte förstår är att jag måste öppna spärren innan de går in, om den stod öppen jämt skulle jag begravas i folk).
Hans mamma tog tag i hans hand, och sa lite strängt:
"Sluta nu Jesper, du får inte gå in förrän tanten där i rött säger att du får."
Jag stannade upp ett kort ögonblick och försökte hämta mig efter denna chock.
Tant? JAG?
Går till spegeln nu och tittar ... inga rynkor så långt ögat kan nå.
Hmmm .... tåls att tänka på ...
Vet ni förresten vad som är RIKTIGT irriterande?
Människor som inte låter folk gå av tunnelbanan innan de själva går på.
Jag är alltid mycket noga med att ställa mig ur vägen för de som ska gå av, så att det inte blir onödigt trångt.
Därför stör det mig extra mycket när man själv gått åt sidan, att se folk som ställer sig antingen mitt framför utgången, eller bara travar på in i vagnen.
Hallå!
Tåget går inte utan att alla som står i kö utanför kommit på, så lugna ner er för bövelen!
Det borde ritas upp en linje på perrongen som man inte får passera förrän alla i vagnen gått av.
Det tycker iallafall jag!
