Tack du sköna, gröna tjej
Man kan bli glad för det lilla!
Idag hade jag lust att kyssa en kollega över hela ansiktet, trots att jag inte känner henne alls.
Såhär var det nämligen:
Idag fick jag total panik ungefär en kvart innan det var dags för jobbet.
Letar överallt i hela j-la lägenheten (som iochförsig inte är sådär görstor direkt), men kunde inte hitta mitt personalkort någonstans.
Utgår ifrån att jag glömt ta av det från tröjan när jag slutade i lördags, så antar att det med andra ord ligger kvar i skåpet (dock känner jag inombords att jag är ganska säker på att jag tog med mig det, men orkar inte oroa mig så mycket).
Kastar mig iväg till jobbet.
Allt är kaos.
Det ringer när jag sitter på tunnelbanan och är så koncentrerad på samtalet att jag glömmer gå av vid Slussen.
Det börjar bli bråttom till Djurgårdsfärjan, men kan ändå gå av i Gamla Stan och hinna dit om jag skyndar mig.
Går av, men lyckas gå ut i fel utgång, så måste springa tillbaka och sen sätta av mot kajen.
Springer som jag aldrig gjort förr och kommer fram en minut innan den flyter ut på Saltsjön.
Phu .... har inte varit så svettig på länge.
Måste skaffa mig kondition.
Kommer fram till Djurgården - nästa problem.
Kommer inte in genom entren eftersom jag inte har mitt kort.
Får ringa Medarbetarservice och gå in via deras ingång.
Nästa problem - kommer inte in i omklädningsrummet.
Får be en tjej som står i spelet intill om hennes kort.
Kommer upp i omklädningsrummet, öppnar mitt skåp - nästa problem.
Mitt kort finns inte där.
Lisa får panik.
Borttappat kort debiteras med 500 kronor.
Lisa dör lite inombords.
Inser att jag måste gå direkt till Medarbetarservice eftersom jag varken kan stämpla in eller ut utan mitt kort.
Lommar dit lite lamt och är arg på mig själv för min klantighet.
Men det är nu min skyddsängel startar sitt skift och inser att jag behöver hjälp.
Eftersom jag i stort sett gråter och sliter mitt hår i panik när jag pratar med tjejen bakom disken så är hon så gullig att hon fixar ett nytt kort till mig.
UTAN att jag behöver betala.
Har aldrig blivit så lättad i hela mitt liv tror jag!!!!
Dagens ros till denna underbara tjej säger jag bara!
Nu är det bara egentligen en sak jag undrar över ....
Vart f-n tog kortet vägen egentligen?
Idag hade jag lust att kyssa en kollega över hela ansiktet, trots att jag inte känner henne alls.
Såhär var det nämligen:
Idag fick jag total panik ungefär en kvart innan det var dags för jobbet.
Letar överallt i hela j-la lägenheten (som iochförsig inte är sådär görstor direkt), men kunde inte hitta mitt personalkort någonstans.
Utgår ifrån att jag glömt ta av det från tröjan när jag slutade i lördags, så antar att det med andra ord ligger kvar i skåpet (dock känner jag inombords att jag är ganska säker på att jag tog med mig det, men orkar inte oroa mig så mycket).
Kastar mig iväg till jobbet.
Allt är kaos.
Det ringer när jag sitter på tunnelbanan och är så koncentrerad på samtalet att jag glömmer gå av vid Slussen.
Det börjar bli bråttom till Djurgårdsfärjan, men kan ändå gå av i Gamla Stan och hinna dit om jag skyndar mig.
Går av, men lyckas gå ut i fel utgång, så måste springa tillbaka och sen sätta av mot kajen.
Springer som jag aldrig gjort förr och kommer fram en minut innan den flyter ut på Saltsjön.
Phu .... har inte varit så svettig på länge.
Måste skaffa mig kondition.
Kommer fram till Djurgården - nästa problem.
Kommer inte in genom entren eftersom jag inte har mitt kort.
Får ringa Medarbetarservice och gå in via deras ingång.
Nästa problem - kommer inte in i omklädningsrummet.
Får be en tjej som står i spelet intill om hennes kort.
Kommer upp i omklädningsrummet, öppnar mitt skåp - nästa problem.
Mitt kort finns inte där.
Lisa får panik.
Borttappat kort debiteras med 500 kronor.
Lisa dör lite inombords.
Inser att jag måste gå direkt till Medarbetarservice eftersom jag varken kan stämpla in eller ut utan mitt kort.
Lommar dit lite lamt och är arg på mig själv för min klantighet.
Men det är nu min skyddsängel startar sitt skift och inser att jag behöver hjälp.
Eftersom jag i stort sett gråter och sliter mitt hår i panik när jag pratar med tjejen bakom disken så är hon så gullig att hon fixar ett nytt kort till mig.
UTAN att jag behöver betala.
Har aldrig blivit så lättad i hela mitt liv tror jag!!!!
Dagens ros till denna underbara tjej säger jag bara!
Nu är det bara egentligen en sak jag undrar över ....
Vart f-n tog kortet vägen egentligen?
Kommentarer
Trackback
