MissLizzie

Stod igår på Veteranbilarna på Gröna Lund och var mitt vanliga, trevliga jag.
Log, sa välkommen, hjälpte de riktigt små barnen i och ur bilarna, tog emot biljetter mm.
I köfållan stod ett ovanligt ivrigt barn som helt enkelt SKULLE åka bil om det så var det sista han gjorde.
När han var längst fram i kön var ivern så stor att han förtvivlat stod och slet i spärren och försökte få upp den (vad de flesta inte förstår är att jag måste öppna spärren innan de går in, om den stod öppen jämt skulle jag begravas i folk).
Hans mamma tog tag i hans hand, och sa lite strängt:
"Sluta nu Jesper, du får inte gå in förrän tanten där i rött säger att du får."
Jag stannade upp ett kort ögonblick och försökte hämta mig efter denna chock.
Tant? JAG?
Går till spegeln nu och tittar ... inga rynkor så långt ögat kan nå.
Hmmm .... tåls att tänka på ...

Vet ni förresten vad som är RIKTIGT irriterande?
Människor som inte låter folk gå av tunnelbanan innan de själva går på.
Jag är alltid mycket noga med att ställa mig ur vägen för de som ska gå av, så att det inte blir onödigt trångt.
Därför stör det mig extra mycket när man själv gått åt sidan, att se folk som ställer sig antingen mitt framför utgången, eller bara travar på in i vagnen.
Hallå!
Tåget går inte utan att alla som står i kö utanför kommit på, så lugna ner er för bövelen!
Det borde ritas upp en linje på perrongen som man inte får passera förrän alla i vagnen gått av.
Det tycker iallafall jag!