MissLizzie

Man kan planera, och planera, och planera hur mycket som helst.
Man kan fundera ut hur man tänker sig framtiden.
Man kan måla upp en bild av vart man vill vara om ett halvår, tre år, fem år och tio år.
Det är bra att göra det, iallafall för mig.
Det ger mig lite lugn, och jag håller mig från stress.
Men ibland måste man ändra sina planer.
Särskilt om man är i den branschen jag är i.
När ens öde inte alltid ligger i dina egna händer, utan i någon annans.

Jag tror jag måste tänka om.
Jag kanske ska försöka mig på en reservplan.
Bara för att ha något annat i livet liksom, som inte innebär artisteri.
Med det sagt betyder inte det att jag vill lägga av helt med sången.
Men jag kanske ska ge plats för annat i mitt liv.

Hela natten låg jag och grubblade på om det finns något annat jag kan tänka mig att göra, om jag inte fortsätter som artist.
Det var svårt.
För mig har det aldrig funnits några alternativ, jag har alltid vetat att det är musiken jag vill hålla på med.
Så jag omformulerade frågan till mig själv.
Vad, förutom sång och artisteri, är jag bra på?
Jag fick fram en del svar på det faktiskt.

1. Jag har alltid varit bra på att skriva, har alltid skrivit bra uppsatser, med korrekt grammatik och sammanhängande text.
Även berättelser och sådant gick lätt för mig att knåpa ihop.
2. Jag är bra på språk, och har lätt för att lära mig nya.
3. Jag är bra på att ta människor, och är extremt serviceinriktad.

Så .... jag tror kanske jag ska prova på att plugga något inom turism eller media/journalistik.
Det tror jag att jag skulle tycka om:).

Det är så skönt, för det är som att jag kommit till den punkt i livet jag var så rädd för förut.
Den dagen då jag skulle tvingas erkänna för mig själv att jag kanske måste börja jobba på en reservplan rent karriärsmässigt.
Men det känns varken sorgligt, bittert eller jobbigt.
Det känns ... som en lättnad ... som en stor tyngd har släppts från mina axlar.
Som att jag inte längre kräver så mycket av mig själv.

Jag är så trött på att aldrig veta vad jag ska göra bara några månader fram i tiden.
Så trött på att aldrig veta om man har ett jobb att gå till.
Trött på att alltid vara fattig, att aldrig kunna unna mig saker och ting som kanske kostar lite mer.
Jag vill helt enkelt ha lite mer trygghet.
Det trodde jag aldrig att jag skulle känna ....:).
 
Jag ska inte lägga av riktigt än, och jag kommer aldrig sluta helt.
Det skulle jag aldrig kunna, jag älskar det alldeles för mycket.
Men man ska aldrig begränsa sig.
Man ska utforska så många sidor av sig själv som man bara kan!

Jag kan inte annat säga än att jag lägger mig i sängen den här dagen och känner mig ... glad ...
Gud, vad längesedan det var!!!

P.S Stockholm är helt underbart:). D.S