MissLizzie

Nu mina vänner, är fröken Björk igång på riktigt!
December är här, och med det kommer som vanligt mycket jobb och det älskar jag!
Imorgon har vi premiär på julshowen i Västerås, tjoho.
Att jag och Jennie måste gå upp klockan typ sex imorgon glömmer jag ikväll.
Dessutom är det annat jag måste öva och tänka på.
I torsdags fick jag ett nytt gig av Camilla, lite brådskande för jag blir inhoppare för en annan tjej som inte kunde.
Ska iallafall sjunga inför bl.a. Marc Jacobs och hans entóurage på restaurang Le Rouge på torsdag.
Helt sjuuuuuukt men så jävla roligt, vilken utmaning!
Fick ett gäng låtar som nu ska övas in, så det finns ingen tid att förlora.
Som tur är kan jag de flesta, mycket "Chicago" och lite Marilyn Monroe.
Vilket är himla bra, för om två veckor ska jag faktiskt förvandlas till just Marilyn på en glamour-fest.
Får även med mig Frank Sinatra (aka Emil), och det ska också bli mycket spännande.
ÄLSKAR det här yrket:)!

Bor nu förresten hemma hos min vackra och underbara kollega Jennie ute i Åkersberga.
Sverige visar sig från sitt absolut bästa vinterhumör, jag har köpt nya, varma vinterstövlar, en röd stickad halsduk, söta tumvantar i samma färg och livet leker.

Mina nya stövlar:)



Jag vet att mitt humör går extremt mycket upp och ner just men i skrivande stund är jag sprudlande glad så det försöker jag verkligen njuta av!

Ett litet smolk i glädjebägaren är att jag fyller 26 om mindre än en månad.
Då får jag inte åka på ungdom längre, DET känns sjukt jobbigt!
Men en dag som denna kan inget få ner mig.
Och ikväll går den bästa svenska filmen ever på TV - "Tomten är far till alla barnen".
Denna film får mig osökt att tänka på några av mina absolut bästa vänner som jag saknar väldigt mycket just nu då de befinner sig ohyggligt långt borta.
Mina skånepågar och Sveriges svar på Flin i "Lejonkungen" - miss u guys:).

Okej, låtarna i "High School Musical"-filmerna kanske inte innehåller de djupaste texterna i världen.
Men just ovanstående textrad är faktiskt något som jag borde anamma i mitt eget liv just nu.
Jag har problem med att fokusera.
Jag har premiär med julshowen på söndag, och min hjärna och mitt hjärta är någon helt annanstans.
Så mycket tankar och känslor för andra saker som tar plats att jag inte känner mig helt närvarande.
Jag fullkomligt HATAR att känna mig ofokuserad.

Och det värsta är att jag grubblar mycket över saker som jag ändå inte kan göra något åt.
Jag kan ju bara leva här och nu, och saker som jag själv inte är med om eller deltar i för tillfället, kan jag inte styra över.
Och sen är det ju den där satans självkänslan som vägrar rycka upp sig och fatta att den ska vara bra.
Dumma, dumma, dumma ...

Och jag är så tacksam för alla fina människor som låter mig husera hos dem nu när jag är hemlös.
Jag är verkligen det.
Men jag tycker det är jobbigt, därför att jag känner att jag tränger mig på, snyltar och bara är i vägen.
Jag vet att det inte är så.
Men ibland kan man helt irrationellt tänka saker som man vet inte stämmer.
Därför att man helt enkelt inte kan läsa andra människors tankar.
Så är det ju.

Vi har ju då repat idag, och det gick trots allt ganska bra.
Jag vet att det kommer bli grymt och när det väl gäller vägrar jag att ge något annat än 120%.
Men jag måste rycka upp mig själv lite nu.
Fokusera. Andas. Lev.
Jag är bra, jag är bäst och jag förtjänar det bästa!



Skepp o Hoj (eller nåt, jag vet inte).


P.S Usch, vad saknad är jobbig. D.S

Nu är jag hemma hos en av mina absolut bästa vänner i hela världen, Anna.
Hon var inte hemma igår, men hon kom hem vid elva i förmiddags och kastade sig över mig i sängen och gav mig världens största bauta megakram.
Sämre sätt att vakna på finns det:).
Sen gjorde vi kaffe och pratade om allt vi inte kunnat prata om de veckor jag befunnit mig på den kanariska ön.
Hon skulle iväg på lunch så vi hann inte ses jättemycket.
Men ikväll ska vi ha myskväll, se på film och dricka vin och prata ännu mer.
Wihow!

Igår gjorde jag absolut inte ett skit, och det var underbart.
Låg hemma under täcket, åt ostbågar och tittade på "Criminal Minds".
Vägrar nämligen vara sjuk mer och nu känner jag mig faktiskt mycket bättre.
Tror det är mycket tack vare att jag låg hemma både i fredags och i lördags.
Bra där fröken Björk!

Nu ska jag snart iväg på paketkurs.
Visst låter det konstigt?
Det är det inte.
Jag ska tillbringa fyra dagar i slutet på december med att slå in specialdesignade julpaket och idag ska vi få lära oss designen på dem så vi gör dem så fina vi bara kan.
Mysigt!
Känner jag Camilla rätt så får vi säkert en pepparkaka eller två också;).
Och jag ska få träffa finaste Martina också, det blir kärlek det!


Älskar julen!


Over and out

Frågan är om jag har det.
Jag har nog inte riktigt hunnit.
Det var skit att lämna Lanzarote i tisdags.
När man jobbar sådär utomlands så blir allting så himla intensivt.
Man går in i en bubbla tillsammans med människorna omkring dig.
Du lever, bor, jobbar och umgås med samma fem personer så otroligt tight att man blir, vare sig man vill eller inte, en liten familj.
Man skrattar, gråter, jobbar, diskuterar, bråkar och har roligt tillsammans.
Man lär känna varandra på ett sätt som andra människor hemma inte riktigt kan förstå.
Även om jag bara var på Lanzarote i tre veckor, så blev även det här teamet viktigt för mig, och vår bubbla var minst lika tydlig och stark som de andra jag levt i.
I vanliga fall när man lämnar bubblan så gör alla de andra det också.
Men så är inte fallet nu.
Bubblan finns kvar.
Det är bara det att jag inte hör till den längre.
Det känns .... smärtsamt faktiskt.
Jag saknar dem.
Japp, det gör jag.
Liksom jag saknar mina fina kollegor från Pascha i somras.
Saknad är en stor sak just nu.


Saknar ...

Jag satt på planet i tisdags och undrade vad sjutton jag var på väg till.
Jag har inget hem.
Inte just nu iallafall.
Kommer behöva spendera hela november och december med att hoppa mellan olika goda vänner.
Det gör mig egentligen inget, men det var hemskt och jobbigt att känna sig så rotlös när man precis haft en jobbigt avsked av goda vänner som kommit att betyda mycket för en.

Sedan satte livet igång direkt dagen efter att jag kommit hem, vilket var skönt.
Kom igång med repetitionerna av julshowen, och det var alldeles fantastiskt roligt.
Att träffa Markus igen och höra hans ljuva stämma.
Att träffa Klas och Stefan och få skratta lite.
Att jobba med Camilla igen.
Att med öppna armar välkomna Jennie in i gruppen.
Jennie är en klippa.
Hon och jag har pratat mycket de senaste dagarna då vi repat ensamma eftersom Markus gigar i Sundsvall och Camilla är sjuk.
Jag visar koreografi och hon suger åt sig som en svamp, vilket är så roooooligt.
Det är bra för mig att inte vara för mycket själv när jag inte riktigt känner mig stabil vare sig i kropp eller själ.


Saknar ...

Sjuk blev jag ju också när jag kom hem.
Host och snörvel.
Sömnproblemen kom tillbaka med buller och bång, hade hoppats på att de försvunnit för gott.
Men icke.

Mitt humör skiftar hela tiden.
Jag känner mig glad ibland.
Frustrerad ibland.
Och just nu ledsen.
Undrar.
Funderar.
Varför jag aldrig lär mig.
Och varför det alltid blir såhär.

Jag vet vad som hjälper.
Att bestämma sig.
Se sanningen och acceptera.
Jag vet att jag kan.
Och jag ska.
Snart.
Jag måste lära mig att uppskatta det lilla.
Suga ut det goda ur varenda sekund av mitt liv.
Jag är nog dålig på det.
Det ska jag förändra.


Saknar ...



Antingen ska jag sova nu, eller så ska jag sitta upp på Facebook och vänta på att någon vill prata med mig.
Kanske väntar ett tag till, och sen sover.
Ja, så blir det nog.
Puss

Sjukdom har drabbat vårt team.
Tror det kommer från guiderna dock, för vår Bamse-ledare Allan var riktigt dålig här för några dagar sen och han verkar ha spridit detta vidare.
Tack liksom:).
Vår fina cirkusartist Julia har legat deckad i flera dagar nu, samt att Marcus gått på medicin i en vecka och nu börjar även jag och Matilda känna oss lite småkrassliga.
Inte okej.
Inte okej alls.
Men det tänker hindra mig från att göra the show of my life ikväll.
Sista Welcome to the Cirkus, och det ska även bli min bästa har jag bestämt.
Att kunna stå på scenen och uppträda utan att konstant behöva oroa sig för om rösten ska hålla eller inte är en lättnad utan dess like.
Jag tror faktiskt inte min röst varit såhär bra på många år.
Himla roligt faktiskt:).
Känner att jag hittat nya sätt att sjunga på och jag vågar ta ut svängarna utan att vara rädd för att det ska bli fel.
Klapp på axeln till mig.

Ikväll anländer också Karin till Lanzarote!
Ska bli så himla roligt att se henne, har verkligen saknat henne och vi har ju inte setts sen jag lämnade Turkiet den 25 juli.
Shit, vad tiden går fort, det känns som om det var igår.
Ska krama ihjäl henne när jag ser henne tror jag:).
Imorgon är det min sista kväll kan man ju säga, måndag räknas inte riktigt, så då blir det Roof Tops, massa öl och karaoke.
Ska välja massa låtar till de andra som de MÅSTE sjunga, det är ju faktiskt min sista kväll.
Mohahaha ....djävulshornen växer!


Idag hade vi förresten Welcome to Blue Village Pool Service.
Såhär såg det ut då:).

Ikväll sjunger jag "Can I have this Dance" för sista gången.
Iallafall för den här gången:).
Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.
Men vad jag menar med detta är att ikväll gör jag min sista "This is High School Musical" här på Lanzarote.
Älskar den showen, kanske mest av alla, så det är lite sorgligt.
Men tänker därför köra lite extra hårt.
Orkar nog inte hitta på något bus med de andra, men man kanske kan bjuda på en troschock eller två, haha.

I måndags på vår lediga dag var vi ute på lite roadtrip.
Tog massa superfina bilder, orkar inte visa alla här men ett litet smakprov kan ni ju alltid få:).






Ikväll kanske det blir utgång, får se hur det blir.
Det känns som om det är delat lite i två läger - de som inte vill vara bakfulla på vår lediga dag och så de som vill det.
Jag är lite kluven känner jag.
Guiderna ska ut och det kan ju vara roligt.
Men som sagt, ledig imorgon och det vore ju roligt att inte känna sig som om någon slagit en i huvudet med ett baseballträ!
Återstår att se.

Snart dags för middag, bäst att sätta uniformen på.
Adios amigos!


Utsikt från vår terass

Det är det enda jag har kvar på denna fantastiska ö och med detta fantastiska team!
Tiden har gått rysligt fort, och det känns lite snopet att dra nu när vi äntligen börjar komma igång och vi har börjat få ett fint spel tillsammans på scenen.
Men men, sånt är livet:).

Vi har äntligen fått lämna våra hotellrum och flytta in i de "riktiga" lägenheterna.
Vi bor i stort komplex som heter H-blocket tillsammans med alla de andra guiderna vilket för det mesta är mycket trevligt.
Dock är det totalt och helt otroligt lyhört och man hör allt som händer i varenda lägenhet, jag lovar.
Mindre roligt, men what to do?
Igår var det fest utanför allas lägenheter, mitt på "gården" eller vad man ska säga.
Jag som satt och kollade på film smålog lite när jag hörde precis allt de pratade om, och man kan gärna inte bli sur om folk vill festa lite på en lördag fram till typ tolv-ett.
Problemet blir när de otroligt osmidigt kommer hem igen vid halv fem-tiden och smäller i dörrar och skriker något om efterfest.
Aaaaaaarrrrrgggghhhhhhhh!
Ville gå ut och be dem hålla flabben men ville inte känna mig som en tant.
Drog helt resolut därför täcket över huvudet och försökte ignorera livet som fördes utanför!

Vad har vi gjort mer?
Alldeles för lite känns det som.
Imorgon är vi lediga och det pratas i gänget om att vi ska hyra bil och köra runt lite.
Eller ja, jag kommer ju mest sitta med i bilen eftersom jag inget körkort har men det vore ändå himla roligt.
Vore skönt att komma härifrån också, vi har mest hållt oss vid hotellet eller inne i Playa Blanca, som är stan närmast oss.
Därinne ligger även en karaokebar, Roof Tops, som vi besökt flitigt.
Nu senast, i torsdags, var det vi sex samt kanske fyra-fem personer på hela stället men vi hade helt sjukt kul.
Sjöng karaoke så det stod härliga till och gjorde även ett litet framträdande från vår barnshow Aladdins Magiska Matta.
VI hade hysteriskt kul, vet dock inte vad övriga gäster tycker.
Somnade inte en sekund före sex på morgonen och dagen efter ringde Matilda klockan elva och sa att hotellet MÅSTE ha mitt hotellrum NU och jag måste flytta ut inom en halvtimme.
Fortfarande berusad och med smink och hår fullkomligt på ända fick jag därför trycka ner alla saker i de flesta väskor jag hade med mig.
Tur var nog att Marcus erbjöd sig att hjälpa mig för annars hade jag glömt hälften av mina saker som jag lagt på smarta ställen som han hittade när jag trodde jag var klar!
Stabilt Lisa.
När slutar man bli bakfull?
Det vill jag veta.


Lisa inför Circus, peruken saknas dock.


Coco och RajRaj som precis haft badlek.


Turn Back Time repetitioner.



Middag om en timme och 20 minuter.
Innan dess ska jag duscha och kolla lite på "Vänner".

Ha de.