Getcha head in the game
Okej, låtarna i "High School Musical"-filmerna kanske inte innehåller de djupaste texterna i världen.
Men just ovanstående textrad är faktiskt något som jag borde anamma i mitt eget liv just nu.
Jag har problem med att fokusera.
Jag har premiär med julshowen på söndag, och min hjärna och mitt hjärta är någon helt annanstans.
Så mycket tankar och känslor för andra saker som tar plats att jag inte känner mig helt närvarande.
Jag fullkomligt HATAR att känna mig ofokuserad.
Och det värsta är att jag grubblar mycket över saker som jag ändå inte kan göra något åt.
Jag kan ju bara leva här och nu, och saker som jag själv inte är med om eller deltar i för tillfället, kan jag inte styra över.
Och sen är det ju den där satans självkänslan som vägrar rycka upp sig och fatta att den ska vara bra.
Dumma, dumma, dumma ...
Och jag är så tacksam för alla fina människor som låter mig husera hos dem nu när jag är hemlös.
Jag är verkligen det.
Men jag tycker det är jobbigt, därför att jag känner att jag tränger mig på, snyltar och bara är i vägen.
Jag vet att det inte är så.
Men ibland kan man helt irrationellt tänka saker som man vet inte stämmer.
Därför att man helt enkelt inte kan läsa andra människors tankar.
Så är det ju.
Vi har ju då repat idag, och det gick trots allt ganska bra.
Jag vet att det kommer bli grymt och när det väl gäller vägrar jag att ge något annat än 120%.
Men jag måste rycka upp mig själv lite nu.
Fokusera. Andas. Lev.
Jag är bra, jag är bäst och jag förtjänar det bästa!
Skepp o Hoj (eller nåt, jag vet inte).
P.S Usch, vad saknad är jobbig. D.S
Men just ovanstående textrad är faktiskt något som jag borde anamma i mitt eget liv just nu.
Jag har problem med att fokusera.
Jag har premiär med julshowen på söndag, och min hjärna och mitt hjärta är någon helt annanstans.
Så mycket tankar och känslor för andra saker som tar plats att jag inte känner mig helt närvarande.
Jag fullkomligt HATAR att känna mig ofokuserad.
Och det värsta är att jag grubblar mycket över saker som jag ändå inte kan göra något åt.
Jag kan ju bara leva här och nu, och saker som jag själv inte är med om eller deltar i för tillfället, kan jag inte styra över.
Och sen är det ju den där satans självkänslan som vägrar rycka upp sig och fatta att den ska vara bra.
Dumma, dumma, dumma ...
Och jag är så tacksam för alla fina människor som låter mig husera hos dem nu när jag är hemlös.
Jag är verkligen det.
Men jag tycker det är jobbigt, därför att jag känner att jag tränger mig på, snyltar och bara är i vägen.
Jag vet att det inte är så.
Men ibland kan man helt irrationellt tänka saker som man vet inte stämmer.
Därför att man helt enkelt inte kan läsa andra människors tankar.
Så är det ju.
Vi har ju då repat idag, och det gick trots allt ganska bra.
Jag vet att det kommer bli grymt och när det väl gäller vägrar jag att ge något annat än 120%.
Men jag måste rycka upp mig själv lite nu.
Fokusera. Andas. Lev.
Jag är bra, jag är bäst och jag förtjänar det bästa!
Skepp o Hoj (eller nåt, jag vet inte).
P.S Usch, vad saknad är jobbig. D.S
Kommentarer
Trackback