Bakis och svettig!
Herregud sager jag bara! Svetten bara rinner och jag orkar inte ligga i solen. Sov ocksa bara tre-fyra timmar inatt sa far nog ga upp och lagga mig lite nu. Har nyss varit pa marknaden och köpt lite frukt och grönt. Skulle kolla pa vaskor och sant ocksa men ursakta mig men det gick inte att vara darinne! De ar ju uppe i hacken och i ansiktet pa en HELA T?DEN vilket gör att man helt enkelt inte orkar ga runt och tittade. Men Mehmets bror som vi kanner har en affar dar och min lilla "pojkvan" jobbar dar ocksa nu sa vi gick dit och sa hej och sedan gick vi darifran.
Hade daremot en himla rolig kvall igar. Det bor tre norska tjejer har pa hotellet nu och de ar himla roliga faktiskt. Satt pa hotellet och drack jattemycket sen stack vi ner till strandpromenaden och var inte hemma förran vid halv sex. Da satte jag mig och snackade med min lilla gulleponke ett tag och sedan gick jag och lade mig vid halv sju .... och sedan upp och hoppa vid elva. Oh my God sager jag bara!
Marmaris har iallafall börjat bli sig likt efter bombningarna, men fortfarande ar staden tystare an vanligt ... fast mig gör det inget. Jag vill bara ha tva lugna, sköna veckor och sedan aka hem till Sverige! Langtar efter mamma, pappa, brorsan (som jag förmodligen inte far se förran till jul) och jag saknar svensk mat!!! Suck ... vill hem ... har vart har för lange nu!
Hade daremot en himla rolig kvall igar. Det bor tre norska tjejer har pa hotellet nu och de ar himla roliga faktiskt. Satt pa hotellet och drack jattemycket sen stack vi ner till strandpromenaden och var inte hemma förran vid halv sex. Da satte jag mig och snackade med min lilla gulleponke ett tag och sedan gick jag och lade mig vid halv sju .... och sedan upp och hoppa vid elva. Oh my God sager jag bara!
Marmaris har iallafall börjat bli sig likt efter bombningarna, men fortfarande ar staden tystare an vanligt ... fast mig gör det inget. Jag vill bara ha tva lugna, sköna veckor och sedan aka hem till Sverige! Langtar efter mamma, pappa, brorsan (som jag förmodligen inte far se förran till jul) och jag saknar svensk mat!!! Suck ... vill hem ... har vart har för lange nu!
Rapporter direkt fran Marmaris!
Nar bomberna smallde i London, nar flygplanen flög rakt in i World Trade Centre, nar bomberna smallde pa Bali, nar tsunamin drog fram genom de asiatiska haven ... alla ganger satt man hemma och förundrades, tyckte synd om, tankte "undrar hur det kanns att vara dar". Nu vet jag hur det kanns!
Igar vid ettiden har i Marmaris smallde tre bomber av annu okanda manniskor (pkk om jag far gissa). Jag och mina vanner befann oss da nere pa en bar pa strandpromenaden endast nagra hundra meter fran stallet dar bomben pa bussen smallde. Var turkiske van Mehmet ringde och berattade att det hade smallt och att vi skulle halla oss borta fran stallen dar det var mycket folk. Men det var sa svart att fatta va han menade, för d?skoteken fortsatte och alla manniskor festade vidare. Jag blev daremot radd och hade dessutom ont i magen sa Susanne följde mig till en taxi. Utan att veta det sjalv tog jag en taxi precis fran det stallet bomben hade smallt, endast tio minuter efter att det hant. Visst fanns det polisavsparrningar, men fortfarande kunde jag inte första att det var p g a det, allvaret ville inte infinna sig.
Nar jag kom hem satt jag och hangde i receptionen i flera timmar och först nar Josefin och Susanne kommer hem tre-fyra timmar senare förstod jag allvaret! De hade knappt fatt ga hem p g a all uppstandelse!!! Nyheterna var fullspackade med ?nformation och vi gick in pa varenda svensk hemsida vi kunde hitta! Har i Turkiet försöker de naturligtvis tona ner det hela sa det ar de svenska tidningarna och tv-kanalerna som galler! Mamma ringde och var helt hysterisk, men sjalva kunde vi inte riktigt fatta allvaret i det hela!
Först idag pa morgonen förstod jag riktigt vad som hant. Jag kunde lika garna varit dar. Hela kvallen hade jag haft ont i magen och hade varit pa vag hem i flera timmar. Hade jag gatt hem en kvart tidigare an jag gjorde sa hade vad som helst kunnat handa. Att jag överhuvudtaget kunde fa aka taxi hem vid den tiden kan jag inte första. Den inhemska befolkningen har verkar dock ta det hela med mer ro. Fast a andra sidan kanske de bara vill halla skenet uppe. Det har ar ju inte direkt bra för Marmaris dar de helt lever pa turismen.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag kanner mig helt saker. Helst skulle jag vilja packa vaskorna och aka hem imorgon. Men flyget gar inte hem förran om tva och en halv vecka och förhoppningsvis har allt lugnat sig tills dess. Troligtvis ar ju faran över nu! Men som sagt, helt saker kanner man ju sig inte .
Marmaris ar sig inte likt langre. Det ar tyst och allt paminner mer och mer om en spökstad och inte som den glada, trevliga och roliga semesterort det var senast igar. Jag hade hemlangtan redan innan, nu skulle jag bara vilja chartra första basta plan och kasta mig hem dar inga bomber smaller och dar manniskor ar trevliga mot varandra! Varför kan folk inte lata varandra vara??? Va?! Var ligger problemet???!!!! Jag fattar inte nanting ....
Aterkommer ...
Igar vid ettiden har i Marmaris smallde tre bomber av annu okanda manniskor (pkk om jag far gissa). Jag och mina vanner befann oss da nere pa en bar pa strandpromenaden endast nagra hundra meter fran stallet dar bomben pa bussen smallde. Var turkiske van Mehmet ringde och berattade att det hade smallt och att vi skulle halla oss borta fran stallen dar det var mycket folk. Men det var sa svart att fatta va han menade, för d?skoteken fortsatte och alla manniskor festade vidare. Jag blev daremot radd och hade dessutom ont i magen sa Susanne följde mig till en taxi. Utan att veta det sjalv tog jag en taxi precis fran det stallet bomben hade smallt, endast tio minuter efter att det hant. Visst fanns det polisavsparrningar, men fortfarande kunde jag inte första att det var p g a det, allvaret ville inte infinna sig.
Nar jag kom hem satt jag och hangde i receptionen i flera timmar och först nar Josefin och Susanne kommer hem tre-fyra timmar senare förstod jag allvaret! De hade knappt fatt ga hem p g a all uppstandelse!!! Nyheterna var fullspackade med ?nformation och vi gick in pa varenda svensk hemsida vi kunde hitta! Har i Turkiet försöker de naturligtvis tona ner det hela sa det ar de svenska tidningarna och tv-kanalerna som galler! Mamma ringde och var helt hysterisk, men sjalva kunde vi inte riktigt fatta allvaret i det hela!
Först idag pa morgonen förstod jag riktigt vad som hant. Jag kunde lika garna varit dar. Hela kvallen hade jag haft ont i magen och hade varit pa vag hem i flera timmar. Hade jag gatt hem en kvart tidigare an jag gjorde sa hade vad som helst kunnat handa. Att jag överhuvudtaget kunde fa aka taxi hem vid den tiden kan jag inte första. Den inhemska befolkningen har verkar dock ta det hela med mer ro. Fast a andra sidan kanske de bara vill halla skenet uppe. Det har ar ju inte direkt bra för Marmaris dar de helt lever pa turismen.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag kanner mig helt saker. Helst skulle jag vilja packa vaskorna och aka hem imorgon. Men flyget gar inte hem förran om tva och en halv vecka och förhoppningsvis har allt lugnat sig tills dess. Troligtvis ar ju faran över nu! Men som sagt, helt saker kanner man ju sig inte .
Marmaris ar sig inte likt langre. Det ar tyst och allt paminner mer och mer om en spökstad och inte som den glada, trevliga och roliga semesterort det var senast igar. Jag hade hemlangtan redan innan, nu skulle jag bara vilja chartra första basta plan och kasta mig hem dar inga bomber smaller och dar manniskor ar trevliga mot varandra! Varför kan folk inte lata varandra vara??? Va?! Var ligger problemet???!!!! Jag fattar inte nanting ....
Aterkommer ...
Livets överrskningar
Jaaa ..... man vet aldrig vad livet har i beredskap at en. Allting kan förandras sa himla snabbt ...... man tror man kanner sig sjalv och som genom en handelse inser man att man inte gör det. ?nte helt och fullt iallafall. Fast nar det kommer till karlek antar jag att det inte finns nagra granser!
Jag akte till Turkiet för att uppleva en annan kultur, för att se hur de jobbar utomlands, för att se om jag fixar att leva utan tryggheten att ha Sverige. Givetvis tanke jag ha kul ocksa och inte saga nej och nan jag tycker om visar intresse. Men innan jag akte sa jag till alla hemma: "Oroa er inte, jag kommer aldrig fa ihop det med en turk". ?nte för att jag har nat emot dem, de e bara de att jag helt enkelt inte faller för den utlandska typen, rent utseendemassigt. En enda gang i mitt liv har jag varit förtjust i en kille med irakisk harkomst och da var jag tretton ar. Sa det har har ingenting med rasism att göra, det ar bara san jag alltid varit!
Men vad hander? Jo, Josefin och hennes van Mehmet som ager hotellet vi bor pa kommer och hamtar mig vid flyget och kör mig till Marmaris. Vi stannar utanför hotellet och nan hjalper mig att packa ur bilen. Det ar sa mycket restaurang och hotellfolk omkring mig att jag naturligtvis inte minns nat namn efter första dagen. Men sa kommer jag in i recept?ionen .... och dar sitter han ... killen som fullkomligt stulit mitt hjarta! En vackrare man har jag nog aldrig sett. Nej, jag tror faktiskt inte det. Efter bara en vecka hade vi fatt ihop det. Tyvarr har vi aldrig blivit pojk och flickvan vilket troligtvis ar lika bra eftersom jag aker hem om tre veckor nu .... men de tar pa krafterna att vara kar i nan som man inte vet riktigt var man har.
Jag ar inte dum. Jag vet vad han ar för nagan. Han ar en player eller har alltid varit. Han har varit med hur manga tjejer om helst och han kan vara otroligt nonchalant. Men det finns andra sidor av honom ocksa som andra kanske inte ser ... vi har blivit otroligt nara vanner, man blir det nar man bor pa samma hotell en hel sommar och har sex regelbundet. Vi kan prata om sa mycket, och han kan vara sa himla rolig och charmig. Och jag vet att jag betyder nagat för honom. Han e inte kar i mej. Jag vet det. Men om det bara handlade om sex sa skulle han inte bry sig som han gör. Nar jag kommer hem aspackad haller han mitt har och lagger mig i sangen utan att röra mig. Han muntrar alltid upp mig nar jag ar ledsen och pratar med mig nar jag ar ledsen.
Jag vet inget jag ar bara förvirrad. Men tyvarr alskar jag honom.
Murat, seni seviyorum.
Jag akte till Turkiet för att uppleva en annan kultur, för att se hur de jobbar utomlands, för att se om jag fixar att leva utan tryggheten att ha Sverige. Givetvis tanke jag ha kul ocksa och inte saga nej och nan jag tycker om visar intresse. Men innan jag akte sa jag till alla hemma: "Oroa er inte, jag kommer aldrig fa ihop det med en turk". ?nte för att jag har nat emot dem, de e bara de att jag helt enkelt inte faller för den utlandska typen, rent utseendemassigt. En enda gang i mitt liv har jag varit förtjust i en kille med irakisk harkomst och da var jag tretton ar. Sa det har har ingenting med rasism att göra, det ar bara san jag alltid varit!
Men vad hander? Jo, Josefin och hennes van Mehmet som ager hotellet vi bor pa kommer och hamtar mig vid flyget och kör mig till Marmaris. Vi stannar utanför hotellet och nan hjalper mig att packa ur bilen. Det ar sa mycket restaurang och hotellfolk omkring mig att jag naturligtvis inte minns nat namn efter första dagen. Men sa kommer jag in i recept?ionen .... och dar sitter han ... killen som fullkomligt stulit mitt hjarta! En vackrare man har jag nog aldrig sett. Nej, jag tror faktiskt inte det. Efter bara en vecka hade vi fatt ihop det. Tyvarr har vi aldrig blivit pojk och flickvan vilket troligtvis ar lika bra eftersom jag aker hem om tre veckor nu .... men de tar pa krafterna att vara kar i nan som man inte vet riktigt var man har.
Jag ar inte dum. Jag vet vad han ar för nagan. Han ar en player eller har alltid varit. Han har varit med hur manga tjejer om helst och han kan vara otroligt nonchalant. Men det finns andra sidor av honom ocksa som andra kanske inte ser ... vi har blivit otroligt nara vanner, man blir det nar man bor pa samma hotell en hel sommar och har sex regelbundet. Vi kan prata om sa mycket, och han kan vara sa himla rolig och charmig. Och jag vet att jag betyder nagat för honom. Han e inte kar i mej. Jag vet det. Men om det bara handlade om sex sa skulle han inte bry sig som han gör. Nar jag kommer hem aspackad haller han mitt har och lagger mig i sangen utan att röra mig. Han muntrar alltid upp mig nar jag ar ledsen och pratar med mig nar jag ar ledsen.
Jag vet inget jag ar bara förvirrad. Men tyvarr alskar jag honom.
Murat, seni seviyorum.
My life
Ja, alltsa halva mitt liv levs pa scenen. För er som inte kanner mig (typ, allihop) sa kan jag beratta att jag faktiskt ar utbildad musikalartist pa Balettakademien i Göteborg. Jag andas, lever och ater musikal! Just nu saknar jag det otroligt, har har man dansat, sjungit och spelat teater i tre ar och nu har jag inte gjort nat av de pa tva och en halv manad. Gud, vad jag langtar efter att fa komma hem och satta igang igen!
Alltsa, det som i vanliga fall spelas i min CD-spelare ar alltsa olika musikaler! Just nu lyssnar jag dock inte sa mycket eftersom jag delar lagenhet med Josefin harnere i Marran och hon e inte riktigt lika förtjust i muskal som jag:). Milt sagt! MEN sa fort hon lamnar lagenheten och jag far CD:n för mig sjalv sa slanger jag i nan harlig förestallning.
För tillfallet ar det "Fran Himlen Sant" som galler. Det ar en förestallning som gjordes pa Balettakademien ar 2004 av klassen som gick över mig. Dar sattes texter fran Kristina Lugn och musik fran Joakim Thaström ihop till en mycket speciell förestallning som gick rakt in i hjartat. Arrangemangen stod Simon Ljungman för (V?LKEN K?LLE) och regissör var den mycket unika Victoria Brattström. Att klassen som framförde allt var en av de basta som gatt pa Balettakademien gjorde förstas sin del ocksa! Nar jag lyssnar pa "Karenina" med Jacob Andreas som leadsinger börjar jag alltid grata! Det arret ar förmodligen det snyggaste som gjorts. Körstammorna ar enkla men smalter ihop pa ett helt fantastiskt satt ..... och texten .... De snyggaste raderna ar:
"Sa medans jag vantar pa ett svar ska jag kyssa ditt hjarta i kras, har pa mitt golv bland skarvor och glas."
"Mitt pussel blev aldrig klart. Jag ser ditt hjarta brinner klart. Som en cigarett i mitt askfat."
Gud, va jag önskar jag hade ordets gava som Joakim Thaström ...
Alltsa, det som i vanliga fall spelas i min CD-spelare ar alltsa olika musikaler! Just nu lyssnar jag dock inte sa mycket eftersom jag delar lagenhet med Josefin harnere i Marran och hon e inte riktigt lika förtjust i muskal som jag:). Milt sagt! MEN sa fort hon lamnar lagenheten och jag far CD:n för mig sjalv sa slanger jag i nan harlig förestallning.
För tillfallet ar det "Fran Himlen Sant" som galler. Det ar en förestallning som gjordes pa Balettakademien ar 2004 av klassen som gick över mig. Dar sattes texter fran Kristina Lugn och musik fran Joakim Thaström ihop till en mycket speciell förestallning som gick rakt in i hjartat. Arrangemangen stod Simon Ljungman för (V?LKEN K?LLE) och regissör var den mycket unika Victoria Brattström. Att klassen som framförde allt var en av de basta som gatt pa Balettakademien gjorde förstas sin del ocksa! Nar jag lyssnar pa "Karenina" med Jacob Andreas som leadsinger börjar jag alltid grata! Det arret ar förmodligen det snyggaste som gjorts. Körstammorna ar enkla men smalter ihop pa ett helt fantastiskt satt ..... och texten .... De snyggaste raderna ar:
"Sa medans jag vantar pa ett svar ska jag kyssa ditt hjarta i kras, har pa mitt golv bland skarvor och glas."
"Mitt pussel blev aldrig klart. Jag ser ditt hjarta brinner klart. Som en cigarett i mitt askfat."
Gud, va jag önskar jag hade ordets gava som Joakim Thaström ...
Dags att starta
Ja, eftersom jag tycker det ar sa otroligt tröttsamt för handleden att skriva dagbok för hand (haha) sa tankte jag att det har kanske var ett battre alternativ. ?bland maste man ju helt enkelt bara skriva av sig lite, iallafall behöver jag det och varför da inte göra det online sa att saga!
Om ni undrar varför vissa bokstaver ser lite konstiga ut sa beror det pa att jag för tillfallet befinner mig i Marmaris i Turkiet med konstiga tangentbord. Har varit har sedan den sjunde juni och jobbat i poolbaren pa ett hotell. Det har varit en ganska trevlig och larorik tid, men jag tycker det ar dags att aka hem till alskade Sverige snart faktiskt! Planet med Lisa pa gar hemat den 15 september och jag kan knappt barga mig.
Jag ar inte ensam har, Josefin ar med mig och för tillfallet har vi ocksa besök hemifran! Susanne ar har och livar upp tillvaron lite. ?dag har vi dock inte gjort sa mycket, mest legat i solen och snackat lite. Nu ikvall gick vi och at varldens godaste p?zza och sedan gick vi ut och tog nagra drinkar. Men jag fick naturligtvis varldens magont, sa jag var tvungen att ta en taxi hem. Ar dessutom otroligt trött pa alla turkar som skriker efter en vart man an gar har!!! Det ar nagot jag absolut inte kommer sakna hemma, det ar ett som ar sakert! Jag fattar inte att de verkligen tror att man ska stanna upp och le nar de skriker saker som "Sp?ce girls" och "Shakira" efter en. Allvarligt, var ar problemet???!!!!Tro nu inte att jag ar helt oskyldig, jag har minsann hela sommaren sprungit runt med en turk, men inte har jag nagra visioner om att jag ar den enda skandinaviska tjejen i hans liv, hihi. Dessutom kanner jag honom, sa det ar faktiskt lite skillnad ... för mig iallafall ...
Jaha, sa det var mitt första inlagg ... det var ju faktiskt ganska latt. See ya soon!
Om ni undrar varför vissa bokstaver ser lite konstiga ut sa beror det pa att jag för tillfallet befinner mig i Marmaris i Turkiet med konstiga tangentbord. Har varit har sedan den sjunde juni och jobbat i poolbaren pa ett hotell. Det har varit en ganska trevlig och larorik tid, men jag tycker det ar dags att aka hem till alskade Sverige snart faktiskt! Planet med Lisa pa gar hemat den 15 september och jag kan knappt barga mig.
Jag ar inte ensam har, Josefin ar med mig och för tillfallet har vi ocksa besök hemifran! Susanne ar har och livar upp tillvaron lite. ?dag har vi dock inte gjort sa mycket, mest legat i solen och snackat lite. Nu ikvall gick vi och at varldens godaste p?zza och sedan gick vi ut och tog nagra drinkar. Men jag fick naturligtvis varldens magont, sa jag var tvungen att ta en taxi hem. Ar dessutom otroligt trött pa alla turkar som skriker efter en vart man an gar har!!! Det ar nagot jag absolut inte kommer sakna hemma, det ar ett som ar sakert! Jag fattar inte att de verkligen tror att man ska stanna upp och le nar de skriker saker som "Sp?ce girls" och "Shakira" efter en. Allvarligt, var ar problemet???!!!!Tro nu inte att jag ar helt oskyldig, jag har minsann hela sommaren sprungit runt med en turk, men inte har jag nagra visioner om att jag ar den enda skandinaviska tjejen i hans liv, hihi. Dessutom kanner jag honom, sa det ar faktiskt lite skillnad ... för mig iallafall ...
Jaha, sa det var mitt första inlagg ... det var ju faktiskt ganska latt. See ya soon!
