Rapporter direkt fran Marmaris!
Nar bomberna smallde i London, nar flygplanen flög rakt in i World Trade Centre, nar bomberna smallde pa Bali, nar tsunamin drog fram genom de asiatiska haven ... alla ganger satt man hemma och förundrades, tyckte synd om, tankte "undrar hur det kanns att vara dar". Nu vet jag hur det kanns!
Igar vid ettiden har i Marmaris smallde tre bomber av annu okanda manniskor (pkk om jag far gissa). Jag och mina vanner befann oss da nere pa en bar pa strandpromenaden endast nagra hundra meter fran stallet dar bomben pa bussen smallde. Var turkiske van Mehmet ringde och berattade att det hade smallt och att vi skulle halla oss borta fran stallen dar det var mycket folk. Men det var sa svart att fatta va han menade, för d?skoteken fortsatte och alla manniskor festade vidare. Jag blev daremot radd och hade dessutom ont i magen sa Susanne följde mig till en taxi. Utan att veta det sjalv tog jag en taxi precis fran det stallet bomben hade smallt, endast tio minuter efter att det hant. Visst fanns det polisavsparrningar, men fortfarande kunde jag inte första att det var p g a det, allvaret ville inte infinna sig.
Nar jag kom hem satt jag och hangde i receptionen i flera timmar och först nar Josefin och Susanne kommer hem tre-fyra timmar senare förstod jag allvaret! De hade knappt fatt ga hem p g a all uppstandelse!!! Nyheterna var fullspackade med ?nformation och vi gick in pa varenda svensk hemsida vi kunde hitta! Har i Turkiet försöker de naturligtvis tona ner det hela sa det ar de svenska tidningarna och tv-kanalerna som galler! Mamma ringde och var helt hysterisk, men sjalva kunde vi inte riktigt fatta allvaret i det hela!
Först idag pa morgonen förstod jag riktigt vad som hant. Jag kunde lika garna varit dar. Hela kvallen hade jag haft ont i magen och hade varit pa vag hem i flera timmar. Hade jag gatt hem en kvart tidigare an jag gjorde sa hade vad som helst kunnat handa. Att jag överhuvudtaget kunde fa aka taxi hem vid den tiden kan jag inte första. Den inhemska befolkningen har verkar dock ta det hela med mer ro. Fast a andra sidan kanske de bara vill halla skenet uppe. Det har ar ju inte direkt bra för Marmaris dar de helt lever pa turismen.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag kanner mig helt saker. Helst skulle jag vilja packa vaskorna och aka hem imorgon. Men flyget gar inte hem förran om tva och en halv vecka och förhoppningsvis har allt lugnat sig tills dess. Troligtvis ar ju faran över nu! Men som sagt, helt saker kanner man ju sig inte .
Marmaris ar sig inte likt langre. Det ar tyst och allt paminner mer och mer om en spökstad och inte som den glada, trevliga och roliga semesterort det var senast igar. Jag hade hemlangtan redan innan, nu skulle jag bara vilja chartra första basta plan och kasta mig hem dar inga bomber smaller och dar manniskor ar trevliga mot varandra! Varför kan folk inte lata varandra vara??? Va?! Var ligger problemet???!!!! Jag fattar inte nanting ....
Aterkommer ...
Igar vid ettiden har i Marmaris smallde tre bomber av annu okanda manniskor (pkk om jag far gissa). Jag och mina vanner befann oss da nere pa en bar pa strandpromenaden endast nagra hundra meter fran stallet dar bomben pa bussen smallde. Var turkiske van Mehmet ringde och berattade att det hade smallt och att vi skulle halla oss borta fran stallen dar det var mycket folk. Men det var sa svart att fatta va han menade, för d?skoteken fortsatte och alla manniskor festade vidare. Jag blev daremot radd och hade dessutom ont i magen sa Susanne följde mig till en taxi. Utan att veta det sjalv tog jag en taxi precis fran det stallet bomben hade smallt, endast tio minuter efter att det hant. Visst fanns det polisavsparrningar, men fortfarande kunde jag inte första att det var p g a det, allvaret ville inte infinna sig.
Nar jag kom hem satt jag och hangde i receptionen i flera timmar och först nar Josefin och Susanne kommer hem tre-fyra timmar senare förstod jag allvaret! De hade knappt fatt ga hem p g a all uppstandelse!!! Nyheterna var fullspackade med ?nformation och vi gick in pa varenda svensk hemsida vi kunde hitta! Har i Turkiet försöker de naturligtvis tona ner det hela sa det ar de svenska tidningarna och tv-kanalerna som galler! Mamma ringde och var helt hysterisk, men sjalva kunde vi inte riktigt fatta allvaret i det hela!
Först idag pa morgonen förstod jag riktigt vad som hant. Jag kunde lika garna varit dar. Hela kvallen hade jag haft ont i magen och hade varit pa vag hem i flera timmar. Hade jag gatt hem en kvart tidigare an jag gjorde sa hade vad som helst kunnat handa. Att jag överhuvudtaget kunde fa aka taxi hem vid den tiden kan jag inte första. Den inhemska befolkningen har verkar dock ta det hela med mer ro. Fast a andra sidan kanske de bara vill halla skenet uppe. Det har ar ju inte direkt bra för Marmaris dar de helt lever pa turismen.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag kanner mig helt saker. Helst skulle jag vilja packa vaskorna och aka hem imorgon. Men flyget gar inte hem förran om tva och en halv vecka och förhoppningsvis har allt lugnat sig tills dess. Troligtvis ar ju faran över nu! Men som sagt, helt saker kanner man ju sig inte .
Marmaris ar sig inte likt langre. Det ar tyst och allt paminner mer och mer om en spökstad och inte som den glada, trevliga och roliga semesterort det var senast igar. Jag hade hemlangtan redan innan, nu skulle jag bara vilja chartra första basta plan och kasta mig hem dar inga bomber smaller och dar manniskor ar trevliga mot varandra! Varför kan folk inte lata varandra vara??? Va?! Var ligger problemet???!!!! Jag fattar inte nanting ....
Aterkommer ...
Kommentarer
Trackback
