Det underbaraste i varlden!
Tank er sjalva. Att fa ga ut pa en scen, stalla dig i mitten med allas ögon pa dig .... och bara vara nagon annan an dig sjalv. Du behöver inte ta ansvar för nagot du sager eller gör, för det ar inte du som gör det. ?nte oroa sig för att göra bort sig eller nagot sant. Du anvander bara dig sjalv och dina kanslor som ett redskap för att gestalta vad nagon helt annan tycker och tanker.
Sahar tanker atminstone jag ... kanske andra som haller pa med samma sak som jag förfarar sig nu och menar att jag har jattefel. Men det ar det som ar sa bra med den har branschen. ?ngenting ar ratt eller fel för allt kan du tolka som du sjalv vill. Jag tror att anledningen till att jag alskar musikal och teater sa mycket ar för att jag ar otroligt fascinerad av manniskor och av manniskors tankar och kanslor. Jag ar en drömmare och en tankare (aven om jag oftast inte haller mina tankar för mig sjalv speciellt lange) och nar jag gar ut pa scen som nagon annan an mig sjalv far jag leva ut de drömmar och tankar jag har.
Jag tror inte manniskor förstar hur mycket arbete som ligger bakom nar man gör en roll i en pjas eller en musikal. För att du sjalv, dina motspelare och inte minst publiken ska tro pa det du gör maste du göra personen du ska gestalta sa verklig som möjligt för dig sjalv. Du maste veta hela personens bakgrund, historia, relationer till alla pa scen (aven en "obetydlig" statist som du gar förbi en gang) och alla repliker som skrivs till dig maste alltid ha en anledning. Alltsa, du maste alltid kunna motivera varför din karaktar sager och gör som den sager och gör. För dig maste det vara sjalvklart, och om din karaktar gör nagot hemskt eller superkonstigt maste det anda alltid för dig finnas en mycket god anledning. T.ex. sa spelade min klass "West Side Story" i varas som slutproduktion och da vi gjorde den i modern tappning förekom mycket gangbrak, vapen, valdtakt och mord. Jag ar inte en person som nansin skulle kunna göra sadana saker som min rollkaraktar gjorde (aven om jag spelade den yngsta, osakraste, raddaste kanske mest manskliga personen i mitt gang) men snart fanns hon sa klart för mig att jag bara blev henne sa fort jag fick pa mig scenkladerna och kom ut pa scenen. Tank da min underbara snalla klasskomp?s Daniel som skulle valdta Emma pa scen. Naturligtvis gjorde han det inte pa riktigt, men anda. han var tvungen att för sig sjalv motivera en sadan handling! Och vi andra som bara stod och sag pa och inte gjorde nagot var inte mycket battre ....
Nu kanner jag att jag svavar ivag men jag ar sa otroligt glad över att jag valt den bransch jag gjort, hur tuff och stenhard den an ar. Aldrig förr har jag lart mig sa mycket om mig sjalv och varlden och manniskor omkring som jag gjorde under mina tre ar pa Balettakademien. Tack alla manniskor som gav mig chansen! Speciellt till min stora idol, larare och van Gunilla Ohlsson, utan vars kunskap om dans och musikal jag inte skulle sitta har som den artist jag ar. TACK!
Sahar tanker atminstone jag ... kanske andra som haller pa med samma sak som jag förfarar sig nu och menar att jag har jattefel. Men det ar det som ar sa bra med den har branschen. ?ngenting ar ratt eller fel för allt kan du tolka som du sjalv vill. Jag tror att anledningen till att jag alskar musikal och teater sa mycket ar för att jag ar otroligt fascinerad av manniskor och av manniskors tankar och kanslor. Jag ar en drömmare och en tankare (aven om jag oftast inte haller mina tankar för mig sjalv speciellt lange) och nar jag gar ut pa scen som nagon annan an mig sjalv far jag leva ut de drömmar och tankar jag har.
Jag tror inte manniskor förstar hur mycket arbete som ligger bakom nar man gör en roll i en pjas eller en musikal. För att du sjalv, dina motspelare och inte minst publiken ska tro pa det du gör maste du göra personen du ska gestalta sa verklig som möjligt för dig sjalv. Du maste veta hela personens bakgrund, historia, relationer till alla pa scen (aven en "obetydlig" statist som du gar förbi en gang) och alla repliker som skrivs till dig maste alltid ha en anledning. Alltsa, du maste alltid kunna motivera varför din karaktar sager och gör som den sager och gör. För dig maste det vara sjalvklart, och om din karaktar gör nagot hemskt eller superkonstigt maste det anda alltid för dig finnas en mycket god anledning. T.ex. sa spelade min klass "West Side Story" i varas som slutproduktion och da vi gjorde den i modern tappning förekom mycket gangbrak, vapen, valdtakt och mord. Jag ar inte en person som nansin skulle kunna göra sadana saker som min rollkaraktar gjorde (aven om jag spelade den yngsta, osakraste, raddaste kanske mest manskliga personen i mitt gang) men snart fanns hon sa klart för mig att jag bara blev henne sa fort jag fick pa mig scenkladerna och kom ut pa scenen. Tank da min underbara snalla klasskomp?s Daniel som skulle valdta Emma pa scen. Naturligtvis gjorde han det inte pa riktigt, men anda. han var tvungen att för sig sjalv motivera en sadan handling! Och vi andra som bara stod och sag pa och inte gjorde nagot var inte mycket battre ....
Nu kanner jag att jag svavar ivag men jag ar sa otroligt glad över att jag valt den bransch jag gjort, hur tuff och stenhard den an ar. Aldrig förr har jag lart mig sa mycket om mig sjalv och varlden och manniskor omkring som jag gjorde under mina tre ar pa Balettakademien. Tack alla manniskor som gav mig chansen! Speciellt till min stora idol, larare och van Gunilla Ohlsson, utan vars kunskap om dans och musikal jag inte skulle sitta har som den artist jag ar. TACK!
Kommentarer
Trackback
