MissLizzie

... gå vidare.
Hur gör man det då när vägen verkar vara igengrusad?
När man inte ser åt vilket håll man ska?
När man inser att man än en gång tappat sig själv någonstans på vägen?
När alla andra inte längre kan göra mer än de redan gjort, helt enkelt talat om för en vilken väg som är den rätta och verkligen försökt hjälpa en att gå i den riktningen.
Men det är ju rätt svårt att hjälpa någon som uppenbarligen inte är mottaglig för hjälp utan bara lever i sin egna lilla värld.
Jag har återigen blivit den där Lisa som jag absolut inte vill vara.
Förlåt alla som försökt hjälpa, förlåt för att jag inte lyssnat, förlåt för att jag istället bara pratat.
Hoppas att jag inte förlorat er på samma sätt som jag förlorat mig själv.
Tack för allt stöd.
Nu måste jag försöka själv.
Ni ha gjort allt man någonsin kan begära, och mycket mycket mer.
Jag älskar er så mycket, av hela mitt hjärta.

Har annars haft en härlig dag, och med många trevliga återseenden.
Åkte till Camillas kontor för att öva lite med Markus.
Honom hade jag inte sett på jag vet inte hur länge, så det var ett mycket kärt återseende.
Sen var även Weine, Klas och Stefan där vilket var himla trevligt, sen kom min lilla Martinis dit med lite kläder, och Camillas man Daniel också.
Ja, och så Camilla, Frida och Mimi - såklart:)
Sååååå roligt att träffa alla.
Markus och jag satt och sjöng i ungefär sju timmar och hade sjukt roligt.
Jag hade helt glömt bort hur det var att sjunga utan att försöka prestera så mycket, det är otroligt spännande att se hur mycket bättre det blir då.
Shit vad härligt det är, särskilt när man inte är själv utan kan samspela med någon.
Att sen Markus är bland de bästa sångarna i hela Sverige gör ju inte saken sämre!
Det finns f-n inga gränser för vad den människan kan göra med sin röst, blir ju alldeles mållös ibland och kommer på mig själv med att bara sitta och gapa, haha.
Tänk vad roligt det är med talangfulla människor, bara att suga i sig och bli inspirerad till att själv bli så bra man bara kan!
Tilläggas kan också att jag hade så roligt ett tag att jag var en millimeter från att välta mig själv och stolen jag satt på i en av mina skrattattacker.
Mer skratt åt folket - det är ju hääääääärligt:)!

Ikväll tog jag en öl med fina Ida (träffade fyra av sex kollegor från Kungsholmen idag, inte visste jag att det skulle bli en sådan reunion när jag vaknade imorse:).
Det var som alltid härligt, hon är verkligen som en frisk vårvind och har alltid massa positiv energi till övers.
Tackar för det.
Idag fick vi dessutom äntligen tillfället att prata om någonting som vi båda uppenbarligen gått och tyckt lika om ända sen vi lärde känna varandra, men helt enkelt aldrig pratat om (kanske inte vågat, haha).
Men roligt var det iallafall idag när vi i stort sett sa samma ord om samma sak i samma sekund.
Mohahahaha ..... vi kanske är lite lika ändå!
Fast det är sant Ida, det där du sa om den öde ön i tio år och kokosnötterna kanske säger att vi INTE är så lika på ett ganska stort plan, hehe ...

Behöver sova, men efter dagens fyra koppar kaffe kan det bli svårt just nu.
Sätter på Vänner, stänger av ljudet på telefonen och möter natten som definitivt inte kommer bli lätt.
Men jag överlever.
Det gör jag alltid:).
Men det är verkligen dags att jag gör en ändring.
För såhär kan jag inte ha det.
Det går ju faktiskt inte ...


Dagens Vänner-citat:

Chandler: Condoms?
Joey: We don't know how long we're gonna be stuck here. We might have to repopulate the world.
Chandler: And condoms are the way to do that?