Den poetiska ådran
När jag var yngre (eller ja, senast för bara några år sedan), skrev jag mycket dikter.
Det var mitt sätt att bearbeta saker, när jag fick ner det på pränt så kändes allt mycket lättare.
Ju äldre jag blev, desto bättre blev faktiskt också mina texter.
Tyvärr blev de också bara mörkare och deppigare med åren men vad gör det:)?!
I vilket fall som helst så hittar jag en när jag letade igenom mina gamla papper idag.
Jag tror jag måste skrivit den när jag var kanske i 14-15 årsåldern.
Kan väl inte säga att den hör till en av de bästa (då tyckte jag säkert att den var fantastisk vacker), men tänkte jag skulle ge er ett gott skratt såhär på fredagsnatten så här är den:
Oj, så dramatisk jag var på den tiden, haha.
För det är jag ju inte längre ... eeehhh .......
Trevligt, ska upp om ungefär 3 timmar och 45 minuter.
Teoriutbildning på Gröna Lund.
Fast den ska hållas någonstans ute i Solna, så det blir en lång resväg för fröken Björk.
Gissar att jag kommer vara ganska trött.
Har försökt sova, men när man legat och vridit sig i tre timmar orkar man liksom inte längre.
Får se om jag kanske orkar försöka igen.
Det var mitt sätt att bearbeta saker, när jag fick ner det på pränt så kändes allt mycket lättare.
Ju äldre jag blev, desto bättre blev faktiskt också mina texter.
Tyvärr blev de också bara mörkare och deppigare med åren men vad gör det:)?!
I vilket fall som helst så hittar jag en när jag letade igenom mina gamla papper idag.
Jag tror jag måste skrivit den när jag var kanske i 14-15 årsåldern.
Kan väl inte säga att den hör till en av de bästa (då tyckte jag säkert att den var fantastisk vacker), men tänkte jag skulle ge er ett gott skratt såhär på fredagsnatten så här är den:
Likt den vitaste snö ...
Mitt hjärta är som en ingrodd sjö,
fyllt av känslor, djupa likt den vitaste snö.
Just där snön är tätast,
just där snön är djupast;
där lever Du.
Du som gjort mitt liv värt att leva.
Du som får mig att vilja vakna till var ny dag.
Just där lever Du.
Just där känslorna är så djupa,
likt den vitaste snö.
Där sjön flyter lugnt och stilla,
där den är som mest ingrodd.
En dag kanske Du inte finns längre.
Den dagen dör sjön,
den dagen blir snön till tö.
Men kanske är det jag som försvinner.
Kanske är det jag.
Då sinar sjön,
så smälter snön.
Men just där sjön var som mest ingrodd,
där snön var som allra djupast.
Där lever min själ kvar, i Dig.
För ingen Död kan styra.
Ingen Död kan förändra
att jag älskar dig ...
Mitt hjärta är som en ingrodd sjö,
fyllt av känslor, djupa likt den vitaste snö.
Just där snön är tätast,
just där snön är djupast;
där lever Du.
Du som gjort mitt liv värt att leva.
Du som får mig att vilja vakna till var ny dag.
Just där lever Du.
Just där känslorna är så djupa,
likt den vitaste snö.
Där sjön flyter lugnt och stilla,
där den är som mest ingrodd.
En dag kanske Du inte finns längre.
Den dagen dör sjön,
den dagen blir snön till tö.
Men kanske är det jag som försvinner.
Kanske är det jag.
Då sinar sjön,
så smälter snön.
Men just där sjön var som mest ingrodd,
där snön var som allra djupast.
Där lever min själ kvar, i Dig.
För ingen Död kan styra.
Ingen Död kan förändra
att jag älskar dig ...
Oj, så dramatisk jag var på den tiden, haha.
För det är jag ju inte längre ... eeehhh .......
Trevligt, ska upp om ungefär 3 timmar och 45 minuter.
Teoriutbildning på Gröna Lund.
Fast den ska hållas någonstans ute i Solna, så det blir en lång resväg för fröken Björk.
Gissar att jag kommer vara ganska trött.
Har försökt sova, men när man legat och vridit sig i tre timmar orkar man liksom inte längre.
Får se om jag kanske orkar försöka igen.
Kommentarer
Trackback
