Svensk sommar ...
Det är varmt och härligt, men fortfarande grönt ute.
Inte som i sydligare länder där det bara är torrt och gult äverallt.
Mycket roligare och jobba också, eftersom alla våra gäster blir så mycket gladare.
Intressant vad sol kan göra med människan.
Eller iallafall svenskar:).
Igår var det pubkväll efter jobbet, gick dit med S och C.
Hade egentligen mest tänkt att ta en öl och snacka lite.
Men vi samt J hamnade uppe på dansgolvet.
Och SOM jag dansade!!!
Påminde mig om de roligaste kvällarna på Cypern förra året, då vi dansade så vi var alldelels sjöblöta av svett.
Hade så fantastiskt roligt, känns som om jag totalt hade glömt hur kul det var att strunta i allt runtomkring och bara shaka ass!!!
Ska jag minsann göra oftare.
Om två veckor har jag, H och M planerat in en tjejkväll med middag, förfest och rejäl utgång!
Då, mina vänner, får Stockholm se upp:)!
Är sjukt trött, borde sova.
Ska jobba tolv timmar imorgon, himla skönt.
Igår jobbade jag tio, skulle jag gjort idag med, men fick ledigt halva dagen.
Kändes bra, det behövde jag verkligen efter denna helgen.
Så efter att jag lämnat Djurgården idag åkte jag hem, sov en timme, och sen kom M hit och vi gick till ett sjukt mysigt ställe här i Sjöstaden som heter Göteborg.
Låg alldeles vid Sickla Kanal, och man kunde liksom sitta ute på bryggan med en öl och bara njuta av solen.
Underbart!
Nej, nu SKA jag sova...
Gottar mig i den svenska sommaren!Michael Jackson död
Hans musik har påverkat mig mer än jag kanske själv inser.
Så mycket bra texter och snyggt uppbyggda melodier och arrangemang är det få som klarar av.
Han är ett geni, säga vad man vill om honom som person, men det han skapat är något som jag, och många andra, alltid kommer minnas.
Många bra låtar har han gjort, men den här är min absoluta favorit:
For Once In My Life
It's Gonna Feel Real Good,
Gonna Make A Difference
Gonna Make It Right . . .
As I, Turn Up The Collar On My
Favourite Winter Coat
This Wind Is Blowin' My Mind
I See The Kids In The Street,
With Not Enough To Eat
Who Am I, To Be Blind?
Pretending Not To See
Their Needs
A Summer's Disregard,
A Broken Bottle Top
And A One Man's Soul
They Follow Each Other On
The Wind Ya' Know
'Cause They Got Nowhere
To Go
That's Why I Want You To
Know
I'm Starting With The Man In
The Mirror
I'm Asking Him To Change
His Ways
And No Message Could Have
Been Any Clearer
If You Wanna Make The World
A Better Place
(If You Wanna Make The
World A Better Place)
Take A Look At Yourself, And
Then Make A Change
(Take A Look At Yourself, And
Then Make A Change)
(Na Na Na, Na Na Na, Na Na,
Na Nah)
I've Been A Victim Of A Selfish
Kind Of Love
It's Time That I Realize
That There Are Some With No
Home, Not A Nickel To Loan
Could It Be Really Me,
Pretending That They're Not
Alone?
A Willow Deeply Scarred,
Somebody's Broken Heart
And A Washed-Out Dream
(Washed-Out Dream)
They Follow The Pattern Of
The Wind, Ya' See
Cause They Got No Place
To Be
That's Why I'm Starting With
Me
(Starting With Me!)
R.I.P
Jag gav mig själv styrka
Jag försökte.
Hur det gick?
Verkar inte som det gick så bra.
Är lite tung i hjärtat och i sinnet, känner mig som vanligt i dessa situationer ganska ... värdelös.
Men jag vet att jag inte är det, och imorgon eller senast i övermorgon kommer allting kännas bättre.
Men det gör alltid lika ont.
Får bara inte låta det knäcka mig.
FÅR INTE!
Är faktiskt förvånad.
Jag trodde faktiskt inte att jag skulle bli ignorerad.
För det är ju faktiskt elakt.
Man kan säkert beskylla personen för att vara många saker, men jag trodde faktiskt inte elak var en av dem.
Men vad fel man kan ha om människor ibland.
Tråkigt.
Vad är det för människa som inte kan ta sig en minut att knåpa ihop ett svar?
När ska min eviga otur få ett slut?
Jag bara undrar ...
Giv mig styrka någon
Idealisk på många sätt.
Jag vill påstå att jag är någorlunda intelligent.
Varken korkad eller någon Einstein.
Jag vill påstå att jag är en glad och trevlig för det mesta.
Kan skratta ganska mycket och länge.
Dessutom är jag en tänkare.
Oftast är det bra.
Men ibland kan det var riktigt, riktigt, RIKTIGT dåligt.
Man grubblar och tänker och dagdrömmer om samma sak om och om igen.
Det stör en vart man än är, om det så är på jobbet (det leder till att man inte ens märker att ens rastavlösare har kommit för att lösa av en och har stått där bredvid en i tre minuter) på färjan till jobbet (förstår inte vart de fyra kaffefläckarna jag fick på mina nya kläder kom från), eller i duschen (försök använda balsam som schampo - kan funka, men resultatet blir inte riktigt det man ville kan jag säga).
Och det är bara en själv som är lösningen på problemet.
Så varför är jag så himla feg då?
Vad har jag att förlora?
Massor, enligt mig själv.
Men varför ska det alltid ligga hos mig?
VARFÖR?
Kan det inte komma lite gratis till mig för en gångs skull?
Men okej, då får jag väl inse då - det kommer inte göra det.
Så, vad väljer jag då att göra åt det?
Sticka huvudet i sanden och glömma för all framtid?
Eller vänta och vänta på något som aldrig kommer komma, tills jag får en ny chans om någon/några månader?
Eller ska jag ta mod till mig och göra något åt saken själv?
Kasta mig ut, liksom.
"If you want something - you should go for it."
Okej då.
Jag gör väl det då.
Nu.
Eller om någon vecka, hihi ...
Kära bloggläsare
Det blev en alldeles galen midsommarhelg som jag nu ska försöka redogöra för er.
Midsommaraftonen startade med att jag, trött som en säl, släpade mig upp ur sängen klocken 09.00.
Jag duschade, packade väskan, fixade håret och smink i hopp om att det skulle hänga kvar någorlunda snyggt hela dagen på Gröna Lund, så jag bara skulle behöva finjustera lite på tunnelbanan ut till M och F sedan.
Springer til Pressbyrån och köper en kopp kaffe (som smakade
Allt går som planerat tills jag kommer till Slussen.
När jag står i kön till färjan ringer mobilen.
Jag plockar upp den, ser att det är från jobbet - hjärtat slår lite fortare.
Kunde det vara så att ........ JA, det kunde det!
Jag fick, 58 minuter innan mitt arbetspass ska börja, veta att jag får hela underbara midsommaraftonen ledigt!
Glädjen var otrolig, tårarna började nästan rinna och tjejen i luren blev med 99% säkerhet lomhörd av mitt jubelskrik.
Men nu var det dags att rappa på lite!
Efter några samtal till berörda personer bestämdes det snabbt att jag skulle hem till H och H innan de gav sig iväg för att möta den enes bror i Liljeholmen, och innan dess var jag tvungen att försöka ordna något att förtära till lunch, då jag inte äter sill (den hade utan tvekan räckt till mig annars, personen ifråga som var ansvarig för just sillen hade köpt 18 burkar - till 12 personer).
Lite skinka ner korgen, sen var det fixat.
Hem till vännerna i Årsta, full av iver och glädje, sedan bar det äntligen av mot midsommarfesten med stort ... ehhhh ..... M?!
Denna dag blev galet lyckad, det var längesedan jag hade så roligt.
De flesta kom vid 13-tiden, och cidern och ölen korkades upp direkt.
Pga vissa förseningar kom inte lunchen igång förrän 15, men ack vad den var efterlängtad.
Med lite nubbe sköljde vi ner allt (det var då sjuttsingen vad äckligt det är), och efter lunchen var det snart dags för dagens omgång av kubb.
Jag deltog i cirka tio minuter innan jag insåg att jag inte är särskilt bra på det och gick in igen.
Lite jordgubbar och glass ledde sedermera till en mycket speciell ballonglek som urartade till det abslut bästa:).
På kvällen vankades grillning.
Tre-fyra stycken av männen tog på sig att starta igång detta, och de gick in i det med gott självförtroende.
De kämpade länge och väl innan M kom och upplyste dem att pappret ska ligga underst.
Det gjorde det inte.
Så var det med den myten om att bara män kan saker om grilling:).
Maten blev iallafall god och intogs med stor iver.
Det är efter denna middag som alla minnen börjar bli liiiiiite suddiga, men det finns både bildbevis och en känsla av att vi hade riktigt roligt:).
Headbanging och inlidning av personer i serpentiner är bara lite av det som stod på menyn.
Halv två var det dock dags för oss sista personer kvar att dra, och det finns mycket roliga minnen från denna tunnelbanafärd tillbaka in till stan.
Bl.a. fick jag äntligen ikläda mig rollen som levande midsommarstång där på perrongen i Bredäng med två tappra själar dansandes kring mig - tack M och J för att ni ställde upp:)!
Hur det sedan gick till vet jag inte riktigt, men snart befann sig tre av oss på en efterfest i Hagsätra, där vi satt till klockan var halv sex på morgonen.
Hemma och i säng klockan halv åtta är det längsta jag varit uppe på riktigt länge .... hade även problem med att sova, sista gången jag tittade på klockan stod hon på 09.15.
Vaknade på midsommardagen klockan halv tre, och det fanns inte mycket mer att göra än att försöka fräscha till sig och åka till jobbet.
Minns denna kväll på Gröna Lund lite som i trans, för jag tror faktiskt jag lyckades sova med öppna ögon de fyra timmarna jag tillbringade där, haha.
Ja, det var en galen midsommar, men helt underbar.
Tack M och F för denna fest - ni är ju underbara.
Samt tack till alla andra som var där, ni gjorde min första svenska midsommar på fyra år till något mycket speciellt.
Idag har jag fått en ny inneboende, hon verkar superskön.
Ska nog försöka sova nu.
Midsommar imorgon
Vad kuuuul det känns att jag ska jobba hela dagen imorgon.
Verkligen.
Kommer njuta varenda minut av att stå på ett (förmodar jag) folktomt Gröna Lund och tänka på saker och fantisera tills hjärnan fullkomligt kokar över av all aktivitet.
Som ni kanske förstår ser jag inte direkt jättemycket fram emot att jobba just imorgon.
Men man kan inte få allt här i världen, och jag ser fram emot att få sjunka ner i M och F:s hem ca 22.00 imorgon kväll med en öl i näven och fulla människor omkring mig.
Kommer bli grymt:).
Shoppade lite idag.
Fick nämligen lite oväntat tillskott i kassan igår (tack för det världens bästa föräldrar), plus att jag idag skaffat mig en ny inneboende som flyttar in på måndag, vilket gör att jag genast kan lätta liiiiiiiite mer på plånboken.
Dessutom har jag inte köpt ett enda klädesplagg sedan i februari, sådärför tyckte jag faktiskt att jag förtjänade det!
Men iallafall så hittade jag några superfina saker.
Gick loss inne på GinaTricot (det får man, för det är så billigt där), där jag hittade en kjol, en cardigan och en suuuuperfin blommig midsommarklänning.
På detta fann jag ett par svarta pumps på Din Sko, och en bikiniöverdel på Lindex.
Jag räknar kallt med att det inte blir något badande i sommar, så därför räcker det med en överdel som man kan sola i, om solen någon gång får för sig att kika fram.
Billigt och bra allting!
Har också fått ögonen på en jeanskjol på Zara .... kanske slår till, kanske inte .... fortsättning följer.
Glad midsommar i förskott på er alla - ha det underbart, ät sill, drick nubbe och bara njut av den underbara svenska sommaren (nej, inte ironiskt alls faktiskt).
Baksmälla ...
... är något jag förmodar att de flesta haft.
En del riktigt hemska, ni vet när man vaknar och tänker: "Vem f-n har placerat en tiokilos betongklump på mitt huvud"!
De verkar bara bli värre med åren också.
Förr var det inga problem att festa två dagar i rad, men nuförtiden orkar jag oftast inte röra mig dagen efter om jag inte absolut måste.
Hursmhelst, INGEN av de baksmällor jag haft kan mäta sig med den jag idag såg en film om!!
Såg den omtalade filmen "Baksmällan" tillsammans med min bror ikväll.
Med risk att få hela Sveriges feministkår på mig tänker jag hylla den filmen.
Jag var trött, helt utmattad, jag ville göra något roligt på min lediga tisdagkväll.
Jag tog med en person som står mig nära på bio.
Jag ville inte så något känslosamt, inget där jag måste tänka, eller något svårt diskbänksdrama (har just lärt mig vad det är).
Jag ville bli underhållen, bara sitta i en skön stol och skratta lite.
Och SOM jag garvade!
Man kan tycka att filmen är full av klyschiga grabbskämt, och ger en skev bild av vad som egentligen händer på svensexor.
MEN den var ändå sjukt rolig!
Trots temat och ämnet så kändes den ganska ny.
Det var en ny sorts humor, fast ändå inte.
Och ja, killarna beter sig som drägg på fyllan, och det har ju uppenbarligen fått all världens kvinnor att reagera.
Jag säger bara: KOM IGEN för Guds skull, ha lite humor och inse att filmen driver med alla grabbar!!!!!
Om ni inte fattar det så tycker jag faktiskt lite synd om er.
Man måste absolut inte gilla den här filmen, det är inte det jag säger.
Men jag tycker faktiskt inte att man måste ta allting så himla allvarligt jämt, utan att man kan ta en lite halväcklig, sjuk grabbkomedi för vad den är - en rolig film!
Film är inte bara till för att få oss att tänka till en gång extra, eller för att tala om en viktig historia.
Ibland kan film faktiskt också finnas till för att helt enkelt få oss att garva häcken av oss.
Och det gjorde iallafall jag ikväll:).
Och jag verkade inte vara den enda, för när eftertexterna började rulla spred sig en applåd i biosalongen.
Det har jag inte varit med om sen jag var 13 år och såg "Titanic" tillsammans med 48 andra snyftande tonårstjejer.
Var ledig idag.
Det var riktigt skönt.
Är redo att möta helgens jobbmaraton.
Men som jag redan sagt så ska jag klämma in lite midsommarfirande däremellan också:).
Så många viljor
"Ja, det är väl bra", säger många.
Nej, det är det inte, säger jag.
Jag får liksom inte ihop det.
Jag vill åka till London på obestämd tid.
Jag vill fortsätta försöka lyckas inom showbiz i Stockholm.
Jag vill showa utomlands igen, gärna redan i vinter på Gran Canaria där min fina A är.
Jag vill utbilda mig inom turism - och resebranschen.
Jag vill skaffa mig en fast punkt i tillvaron.
Jag vill fortsätta flytta runt och INTE ha en fast punkt någonstans.
Det blir jobbigt när alla ens viljor går emot varandra.
Idag var det ganska lite folk på Gröna Lund.
Jag stod i Nyckelpigan hela dagen, och emellanåt var det ganska lite att göra.
Då roade jag mig med att skriva en liten sångtext om den fina attraktionen Nyckelpigan.
Två personer som stått där innan mig många gånger hade reda skrivit varsin vers, så jag knåpade ihop en tredje.
Såhär går den (melodi: Lill-Babs "Älskade Ängel"):
Vår Nyckelpiga, ja den är grann.
Vår Nyckelpiga, åh vad den kan;
Den lockar oss till skratt,
den kan blåsa bort din hatt!
Ja, den kan -
vår Nyckelpiga.
Röd och grann -
vår Nyckelpiga.
Den är sann!
YEAH!
Fin va:)?!
Vatten, hela stan är full av vatten
Jag har verkligen längtat efter en svensk sommar.
Blommorna, lukten, känslan, lite kyliga/ljumma nätter, regn som snabbt övergår i sol igen så man känner lukten av vått gräs.
Ni ser det jag skrev där va?!
"Regn som snabbt övergår i sol igen".
INTE "regn som står som spön i backen tills man är alldeles dyngsur på ställen man inte borde bli dyngsur på om man har undertröja, piketröja, collegetröja, fleecetröja OCH regnjacka på sig".
Jag hade totalt glömt bort att svensk sommar också innebär att ganska ofta måste man leva som man gör i oktober.
Menmen, jag ska inte gnälla för mycket.
Även om helgen på jobbet kanske inte varit den roligaste i världshistorien så är jag iallafall glad för att jag bor i ett land med årstider.
Och det är bra mycket vackrare med gröna träd, buskar och gräs.
Inte gult och uttorkat sådant.
På fredag är det sommarens nationaldag.
Midsommarafton.
Då ska man ta sina vänner, ölen, nubben, sillen, jordgubbarna och båten till närmsta skärgårdsö och ha det sådär mysigt som i Pripps Blå reklamen.
Alla är solbrända och snygga, tjejerna har ljusa klänningar och blomsterkransar i håret och killarna jeansshorts (urk) eller linnebyxor (ännu mera urk).
Solen skiner och havet är varmt så alla hoppar glatt i vattnet med kläderna på.
Ingen blir för full, utan bara alldeles lagom salongsberusade.
Alla är lediga hela dagen och inga bekymmer finns.
Eller?!
Blir nog inte så mycket till båt.
Blir nog inte så mycket skärgård.
Blir nog inte så mycket solbränna eller blomsterkransar.
Eller jeansshorts (tack gode Gud).
Förmodligen ingen sol och definitivt ingen värme i havet.
Alla blir för fulla (det hoppas jag verkligen, annars är ju allt helt bortkastat, haha).
Jag slutar inte jobba förrän 21, och då får jag kämpa för att hinna ikapp de andra när jag väl anländer till festen.
Bekymmer finns det alltid ...
Men vet ni ....
Det kommer bli en helt underbar kväll i goda vänners lag med mycket skratt och glädje.
För där det finns kärlek och värme, där finns det också en redig fest:)!
Nöjd och glad
För första gången på riktigt länge kan jag med gott samvete säga att det är så jag känner mig.
Det är en skön känsla.
Att vara tillfreds med tillvaron, allting rullar på och man är nöjd med det.
Jag funderar såklart mycket på framtiden ... men det är inga jobbiga funderingar.
Det handlar bara om att göra val.
Det är som om ett vägskäl väntar en bit framför mig, och jag måste välja vilken väg jag ska ta.
Som tur är ligger vägskälet ganska långt bort.
Och sen vet man ju aldrig ... vilken väg jag än väljer, så kanske den ändå leder in på någon av de andra i slutändan.
Kanske kröker vägen lite längre bort, längre bort än jag kan se där jag är nu.
Who knows:)?!
Men jag vet att det kommer ordna sig.
Panik i natten
Jag kunde inte riktigt somna inatt, låg och kollade på TV fram tills klockan var typ tre.
Då bestämde jag mig för att ställa väckarklockan och somna.
Sträcker ut handen mot nattduksbordet för att ta telefonen ... hittar den inte ....
Känner på hela bordet och i hela sängen ... ingenting ...
Minns MYCKET tydligt att jag klockan 23.30 hade den till att skicka ett sms och efter det har jag inte rört mig från min plats, så det är knappast troligt att den gjort det.
Börjar få panik.
Letar i HELA lägenheten, under madrassen, på golvet, under sängen, i kylskåpet (man vet aldrig), i badrumsskåpet (kan ju trott att den var en hårklämma), i soporna (vore inte helt otroligt när det gäller mig) .... den var ingenstans.
Vid det här laget har det gått 40 minuter och jag börjar svettas rejält.
Inser att klockan är halv fyra och jag kan inte ens få tag i någon som kan ringa den.
INGEN online vare sig på msn eller Facebook.
Börjar här också bli rädd att någon finns i lägenheten och jävlas med mig som ett förspel till det bestialiska mord hon/han planerar på mig.
Mitt i alltihop, medans jag håller på och letar runt bordet, så slås TV:n på från ingenstans.
Fjärrkontrollen ligger en meter ifrån mig, jag rörde den INTE, men ändå går den igång.
Nu är jag sådär rädd som jag var den där gången när jag bott här i Stockholm i bara någon vecka och någon höll på att hota mina grannar genom ytterdörren.
Väntar på att bli attackerad bakifrån med en yxa ....
Då kommer jag på det.
Jag sover i en bäddsoffa.
Mobilen KAN ha trillar ner i ett av hörnen och därmed ner under själva sitsen.
Mycket riktigt, det har den.
Vet inte riktigt hur, för jag måste typ tryckt ner den hårt för att få ner den igenom springan.
Men där låg den iallafall.
Äntligen kunde jag andas ut.
Fick också ett mycket trevligt samtal idag.
En kvinna från ett castingbolag som castar och filmar en av Sveriges mest gillade TV-reklamserier.
Nu ville de ha mig till en provfilmning för en liten roll i en av dessa reklamfilmer.
De behövde en söt och glad tjej med stora bröst, haha.
Tyckte liksom dem att det stämde in väl på mig.
Så på torsdag morgon gäller det, då ska jag kicka ass.
Visste väl att jag skulle få använding av mina bröst någon gång:).
Ikväll ska jag försöka somna tidigt.
Kommer nog gå sådär har jag en känsla av.
En sak till
Någonsin.
Det tycker iallafall jag ...
Bröllopshelg
Så har jag avklarat min första bröllopsfest då:)!
Det var underbart, härligt, gudomligt, roligt och jävligt kallt, haha.
Gick upp tjugo över åtta i lördags, och önskade at jag kvällen innan gått och lagt mig lite tidigare.
Men fanns ingen tid att förlora, så jag åkte över till H som lockade mitt hår och sminkade mig, så att jag kände mig som en riktigt vacker varelse.
Åkte och mötte C vid Brommaplan, sen tog vi bussen ut till Sånga Säby, där vigseln skulle hållas.
Kom lite sent eftersom trafiken var oändlig (eller det hade nog egentligen mest med traktorn framför oss att göra), men det gjorde inget eftersom vi var ute i mycket god tid.
Checkade in, åt lite lunch, gick sen bort till herrgården där vigseln skulle hållas för att hjälpa R och J med att rigga lite.
Solen sken en del, så det kändes lovande.
Körde igenom låtarna några gånger, sen fick jag tag i klänningen som C hade med sig till mig så jag gick och bytte om.
Kände mig därefter ännu vackrare:)!
Ceremonin blev otroligt vacker med många tårfyllda ögon.
Dock var det riktigt, riktigt kallt.
Jag och J (som också skulle sjunga en sång) var lite oroliga att vi inte skulle klara av det då våra kroppar fullkomligt skakade av köld.
Men en blick på brudparet och man blev alldeles varm igen:).
C var så otroligt vacker, och när vigselförättaren talade om deras förlovningsdag blev jag alldeles tårögd vid minnet, eftersom jag faktiskt fick vara en del av just den dagen.
Kvällen fortsatte med en god middag med massa roliga, och känslofyllda framträdanden.
Alla trotsade kylan och höll mycket god min.
Sedan var det äntligen dags för en redig fest med mycket dans och skratt.
Improviserad limbo blev det också, jag slutade innan sista höjden då jag var rädd för min rygg, haha.
Blev också en efterfest på det hela också, som man kanske skulle skippat såhär i efterhand, hihi.
Brunchen dagen efter var himmelsk, och tackar också toastmasterns föräldrar som var vänliga nog och skjutsa mig och C tillbaka in till stan.
Kom hem, stängde av mobilen, drog ner rullgardinen och slocknade totalt i tre timmar:).
Perfekt slut på en underbar helg.
Tar med mig massa fina minnen, skratt samt några nya bekantskaper!
Vem vet vad dessa kan leda till:).
Brudparet:).
Jag hade fått hjälp av min fina H att bli vacker. Tack raring:).
Fattar inte riktigt
Förstår inte riktigt detta fenomen .... men roligt var det:).
Fick ju träffa A igen, som jag inte sett sen vi var i Sälen för ett halvår sen.
Helt sjukt vad fort den här våren gått.
Hoppas inte sommaren går lika fort.
Men sen kan vi gärna hoppa över vintern och gå rakt på våren.
Ska ta och skriva till herr Reinfelt om det förslaget ...
Idag ska det sjungas som bara den i C:s lägenhet.
Måste låta riktigt bra till på lördag!
Och sen ska jag till jobbet, men innan jag börjar jobba så ska jag minsann ta och åka lite karuseller med J.
Jajamensan, här ska det bjudas på JetLine, Kvasten och Insane för hela slanten.
Kommer nog förresten sova gott inatt.
Känner det redan nu.
Är de inte för söta:)?Tankar och känslor
Det får mig att känna mig som en bra vän.
Men ibland undrar jag när jag ska kunna anförtro mig, alltså verkligen på riktigt, åt någon.
Jag gör det ibland, tror jag.
Men jag har nog insett att jag inte riktigt gör det.
De där tankarna som poppar upp i huvudet på mig allt som oftast .... de som jag kanske "borde" dela med mig av.
Jag vågar inte tala om dem.
De är så hemska.
Jag vill inte att folk ska se mig riktigt SÅ svag.
De flesta som känner mig väl vet att jag är allt annat än stark.
Men de värsta tankarna är så hemska att jag helt enkelt inte kan med att tala om dem.
Vill inte att folk ska tro att jag bara söker uppmärksamhet eller att jag vill att de ska tycka synd ommig.
För det är inte synd om mig.
Inte mer än om någon annan.
Jag söker inte medkänsla, komplimanger eller sympati.
Jag vill ha en lösning.
Jag vill sluta känna den där smärtan som alltid ligger och gror i mitt mellangärde.
Hur fan ska jag kunna bota den? Alldeles ensam ...
Idag åkte A till Gran Canaria.
Jag kommer sakna henne så himla mycket.
Hon är världens bästa.
Jobba 8 timmar imorgon, sen ÄNTLIGEN ledig ... fy fan va skönt ...
