MissLizzie

Var på bio med Bitterfittan igår (och jag kallar henne det med kärlek:).
Vi såg, som ni kanske förstår, den sjätte filmen om äventyren på Hogwarts.
Jag älskar de här filmerna, och är alltid lika spänd inför fortsättningen.
Jag är nog mindre kritisk än alla de som läst böckerna är, men det struntar jag i.
Har förstått att många inte gillar den här sjätte filmen därför att den tar bort många viktiga aspekter från boken.
MEN jag har sagt det förr, och jag säger det igen; Du kan aldrig få filmen precis som boken, och det finns många orsaker till det.
Vissa saker passar helt enkelt inte i en film, det kan handla om att det är för svårt att filma, eller att det blir svårt att förmedla på ett naturligt sätt.
Sedan är dessa böcker riktigt, riktigt långa, och du kan inte göra en film som håller på i all oändlighet.
En bok kan du lägga ifrån dig när du känner att du läst färdigt för dagen, och sedan låta allt det du precis läst sjunka in, smälta all information och de eventuella känslor som rörts upp inom dig.
Med en biofilm kan du inte göra så, och en biopublik hade aldrig klarat av att varken rent känslomässigt eller av risk för för mycket specialeffekter mm, ta in särskilt mycket mer.
   Hursomhelst, den här sjätte filmen var ganska annorlunda mot de andra, kan inte riktigt beskriva hur, men den var det.
Den var roligare än de förra och skådespelarna gör riktigt bra insatser, en del har verkligen klivit fram med riktigt stora steg.
Inte minst Daniel Radcliffe som Harry Potter, som faktiskt är riktigt rolig i vissa delar av den här filmen, och som inte längre spelar lika stolpigt som han gjorde iallafall i de två första filmerna.
Rupert Grint som Ronald Weasley har alltid varit en stor favorit hos mig, och även i den här filmen visar han upp stor talang och lever verkligen ut i sin karaktär.
En annan favoritkaraktär är Luna Lovegood, spelad av Evanna Lynch.
Hon porträtterar henne med en perfekt balans mellan galenskap och bara lite "uppe bland molnen".
Men den som verkligen tar ett kliv framåt i den här, tycker jag är Tom Felton som Draco Malfoy.
Han säger inte mycket i filmen, men hela hans kroppspråk talar för sig självt.
Hans ögon speglar precis den känslan av utsatthet, stolthet och även kluvenhet som han utav tvekan tampas med hela filmen igenom.
Tycker även att slutet på filmen är otroligt bra, skrämmande och faktiskt vackert.
De har verkligen fångat känslan av hur alla inser att nu har allting ställts på sin spets, och att ingenting längre är säkert.
Japp, jag tror nog att jag gillade filmen riktigt mycket:).
Längtar verkligen tills nästa kommer ...

Kommer bli en lång jobbhelg.
Det ska inte bli jättekul.
Men jag försöker att inte klaga för mycket.
Inget blir bättre av det har jag insett:).