MissLizzie

Borde göra vem som helst pigg och glad.
Men inte fröken Björk.
Nejdå, jag vaknade imorse med en jobbig känsla i magen.
Kunde inte sätta fingret på vad det var.
Trodde först jag var bitter, men insåg efter någon timme att det var jag inte.
Lite lätt irriterad för att jag måste gå till jobbet, aboslut, men inte bitter.
För ungefär en halvtimme sen insåg jag vad det var som irrade runt i magen och pickade på mig.
Oro.
Jag vet inte vad jag ska göra med mitt liv.
Jag är 24 år och har inget jobb.
Inget fast iallafall.
Hur länge ska det fortgå så?
Jag hatar att aldrig ha pengar, att aldrig kunna göra något speciellt och spontant.
Plånboken säger liksom nej.
Men det är egentligen inte bara pengarna.
Jag vill ha lite trygghet tror jag.
Det är inte längre så spännande att inte veta vad man gör en månad fram i tiden.
Inte så kul att den branschen man valt helt enkelt kanske inte är något för just mig.
I det fallet är jag kanske lite bitter, det erkänner jag.
Jag hatar att ge upp, det gör jag verkligen, och särskilt då det jag älskar mest av allt i hela världen.
Men om man inte får några jobb så måste man ju börja se på alternativen.
Problemet är väl att det inte direkt finns några alternativ.
Och jag VILL ju INTE ge upp.
Men någonstans måste man ju ha något att leva för också, rent ekonomiskt alltså.
Alltid detta dilemma ... grrr ....

Eller så kanske jag helt enkelt ska ta och försöka rycka upp mig, och visa hela artist-Sverige att jag faktiskt är grym på det jag gör.
Släppa all osäkerhet och tro på mig själv.
Gå in på nästa audition med ett högt självförtroende och lite jävlar anamma i blicken.
Några sista försök liksom.
Och sluta tänka på att jag kanske inte ser ut som alla andra tjejer i branschen.
Se det som en styrka istället för en svaghet.
Ja, kanske man skulle ta och göra det ....

Nu så, iväg till jobbet.