MissLizzie

Men inte för mig.
Jag snackar alltså om jobbet.
För flera av mina kollegor var idag sista dagen.
Inte förrän nu när jag sitter här hemma i min ensamhet och varken orkar eller vill göra något, så inser jag att det var ganska sorgligt.
Jag är väl av den tron att om man verkligen är vänner, så kan man ju ses utanför den bubbla man kanske träffats i.
Men jag om någon borde ju veta att det är lättare sagt än gjort.
Hur många från min klass på Balettakademien har jag fortfarande kontakt med?
Inte många, typ tre, varav jag bara träffar två av dem.
Det är ju tyvärr så livet är, och jag tror vissa människor man möter inte är meningen ska stanna i ens liv för alltid.
Det betyder inte att de inte betyder något för en.
Men jag tror det finns en mening med allt, även med att man förlorar kontakt med människor som stått en nära under en kort period.
De kanske lärde en de man skulle lära av dem, och sen går vidare ...
Jag vet inte ...
Men jag vet att det finns många av mina kollegor som jag kommer hålla kontakten med.

Nu visas "American History X" på TV4.
Två av världens bästa Edward spelar i den.
Furlong och Norton alltså.
Ska nog se den.
Om jag orkar ...