Huvudvärk
Känns som om en stor betongklump har tagit mitt huvud i besittning.
För er som undrar så är det en väldigt oangenäm känsla.
Ska försöka lindra det lite med en alvedon eller två.
Idag på jobbet fick jag jobba som värd igen.
Och inte varsomhelst, utan nämligen i Scenporten, eftersom det var konsert på Stora Scenen idag.
Och inte vilken konsert som helst utan med Sveriges egna Johan Palm.
Jippie, liksom.
Som ni som känner mig vet, så är han inte direkt min favorit, har otroligt svårt att se hans "storhet".
Uppenbarligen höll inte de 100 14-åriga tjejerna framför scenen med mig.
HUR kan man tycka att den där killen har någon form av charm och utstrålning överhuvudtaget?
Att han inte kan sjunga är väl en sak, det finns det många artister som inte kan, men han saknar ju även all form av närvaro och scenspråk.
Dessutom ser han ut som en 12-årig tjej, vilket inte känns som något som merparten av Sveriges tonårsflickor borde vilja springa efter.
Men jag har uppenbarligen väldigt fel insåg jag idag när jag stod och såg de minst sagt hysteriska flickebarnen som tjöt stämbanden av sig, som om det hade varit självaste Justin Timberlake på scenen.
Men det var det INTE.
Det var faktiskt bara Johan Palm ...
Is this the eys of a star ....?
Hemma väntade världens sötaste roomie - Natasa.
Hon är allt bra söt hon.
Och nu ska vi skiljas åt.
Snyft ...
Slutligen, mina vänner, så har jag en stor nyhet att delge er.
Jag kommer att, den 1 september, sätta mig på ett plan som kommer ta mig till Alanya, Turkiet där jag kommer stanna i två månader och jobba som showartist för 2entertain igen.
Det blev hastigt och lustigt bestämt idag när min chef ringde mig i panik och sa att en av tjejerna som är där nu har förstört sina stämband och behöver åka hem.
En snabb titt på mitt bankkonto fick mig att inse att jag var tvungen att tacka ja, och det kändes riktigt, riktigt roligt att göra det också:).
Jag vet att det var massa annat som var planerat för mitt liv, men som vanligt kan man aldrig riktigt veta säkert vart livet för en längre.
Nu blev det såhär, och jag är väldigt glad för det.
Vad som händer i framtiden får tiden utvisa.
Nu är det dags att börja damma av det gamla showsmilet igen och ställa in mig på det jag älskar mest av allt i hela världen.
Värre kunde man ha det ....
För er som undrar så är det en väldigt oangenäm känsla.
Ska försöka lindra det lite med en alvedon eller två.
Idag på jobbet fick jag jobba som värd igen.
Och inte varsomhelst, utan nämligen i Scenporten, eftersom det var konsert på Stora Scenen idag.
Och inte vilken konsert som helst utan med Sveriges egna Johan Palm.
Jippie, liksom.
Som ni som känner mig vet, så är han inte direkt min favorit, har otroligt svårt att se hans "storhet".
Uppenbarligen höll inte de 100 14-åriga tjejerna framför scenen med mig.
HUR kan man tycka att den där killen har någon form av charm och utstrålning överhuvudtaget?
Att han inte kan sjunga är väl en sak, det finns det många artister som inte kan, men han saknar ju även all form av närvaro och scenspråk.
Dessutom ser han ut som en 12-årig tjej, vilket inte känns som något som merparten av Sveriges tonårsflickor borde vilja springa efter.
Men jag har uppenbarligen väldigt fel insåg jag idag när jag stod och såg de minst sagt hysteriska flickebarnen som tjöt stämbanden av sig, som om det hade varit självaste Justin Timberlake på scenen.
Men det var det INTE.
Det var faktiskt bara Johan Palm ...
Is this the eys of a star ....?Hemma väntade världens sötaste roomie - Natasa.
Hon är allt bra söt hon.
Och nu ska vi skiljas åt.
Snyft ...
Slutligen, mina vänner, så har jag en stor nyhet att delge er.
Jag kommer att, den 1 september, sätta mig på ett plan som kommer ta mig till Alanya, Turkiet där jag kommer stanna i två månader och jobba som showartist för 2entertain igen.
Det blev hastigt och lustigt bestämt idag när min chef ringde mig i panik och sa att en av tjejerna som är där nu har förstört sina stämband och behöver åka hem.
En snabb titt på mitt bankkonto fick mig att inse att jag var tvungen att tacka ja, och det kändes riktigt, riktigt roligt att göra det också:).
Jag vet att det var massa annat som var planerat för mitt liv, men som vanligt kan man aldrig riktigt veta säkert vart livet för en längre.
Nu blev det såhär, och jag är väldigt glad för det.
Vad som händer i framtiden får tiden utvisa.
Nu är det dags att börja damma av det gamla showsmilet igen och ställa in mig på det jag älskar mest av allt i hela världen.
Värre kunde man ha det ....
Kommentarer
Trackback
