Hur ska man veta?
Kom precis hem från söndagens pubkväll.
Har haft ovanligt trevligt faktiskt.
Mycket snack med folk jag inte brukar snacka med, vilket alltid är roligt.
Men jag kan inte låta bli att bli fundersam.
Man vill inte vara för på.
Men samtidigt inte för av.
Man vill inte vara för rolig (för det är inte bra för en tjej).
Men samtidigt inte för tråkig (vem vill ha en tjej som bara sitter i ett hörn och glor).
Jag är så trött på att alltid känna mig otillräcklig.
All denna tävlan tjejer emellan.
Och jag tror tyvärr att det bara gäller tjejer.
Iallafall till den största delen.
Hur vi jämför oss med varandra.
Bedömer varandra som bra, mindre bra och dåliga.
Killar tar sin plats som självklar och har lite mer jävlar anamma i sig.
Jag tror det är väldigt sällan (om ens någon gång) som en kille tänker: "Han är snyggare än vad jag är".
Jag tror helt enkelt inte att killar resonerar på det sättet, som om det skulle ha så himla stor betydelse egentligen.
Klart det händer, men jag tror konsekvenserna av just den tanken blir värre för tjejer än för killar.
Jag utgår ganska mycket från mig själv naturligtvis, men jag tror ändå att ganska många tjejer skulle hålla med mig.
Hur man rör sig i ett stort sällskap och synar varje tjej som står i ens närhet mer och mer ingående.
Hur man krymper mer och mer, hur man till slut tycker att den där klänningen som man satte på sig hemma och kände sig fin i, helt plötsligt inte kändes så bra längre när man kom ut bland alla små söta blondiner med rådjursögon och klänningar inte störreän en tygtrasa.
Varför ska andra människors val av stil och utseende ändra det man tycker om sig själv?
Vad är det som säger att det ena är bättre än det andra?
Ingenting förstås, förutom en vanlig 24-årig tjejs hjärna ...
Jag är någonstans ganska stolt över den jag är.
Jag försöker alltid se det bra i mig själv och vad som är fint hos mig.
Mer än så kan man faktiskt inte göra.
Jag kämpar med mig själv varje dag, precis som alla människor gör.
Men det jag är mest stolt över, det är att jag varje dag går ut genom dörren och VET att jag är en skön tjej som kan sprida mycket glädje och positiv energi, bara jag vill.
Och det måste jag komma ihåg.
För det kan vara svårt ibland.
Ibland verkar det som om det helt enkelt inte räcker till ...
Godnatt.
Har haft ovanligt trevligt faktiskt.
Mycket snack med folk jag inte brukar snacka med, vilket alltid är roligt.
Men jag kan inte låta bli att bli fundersam.
Man vill inte vara för på.
Men samtidigt inte för av.
Man vill inte vara för rolig (för det är inte bra för en tjej).
Men samtidigt inte för tråkig (vem vill ha en tjej som bara sitter i ett hörn och glor).
Jag är så trött på att alltid känna mig otillräcklig.
All denna tävlan tjejer emellan.
Och jag tror tyvärr att det bara gäller tjejer.
Iallafall till den största delen.
Hur vi jämför oss med varandra.
Bedömer varandra som bra, mindre bra och dåliga.
Killar tar sin plats som självklar och har lite mer jävlar anamma i sig.
Jag tror det är väldigt sällan (om ens någon gång) som en kille tänker: "Han är snyggare än vad jag är".
Jag tror helt enkelt inte att killar resonerar på det sättet, som om det skulle ha så himla stor betydelse egentligen.
Klart det händer, men jag tror konsekvenserna av just den tanken blir värre för tjejer än för killar.
Jag utgår ganska mycket från mig själv naturligtvis, men jag tror ändå att ganska många tjejer skulle hålla med mig.
Hur man rör sig i ett stort sällskap och synar varje tjej som står i ens närhet mer och mer ingående.
Hur man krymper mer och mer, hur man till slut tycker att den där klänningen som man satte på sig hemma och kände sig fin i, helt plötsligt inte kändes så bra längre när man kom ut bland alla små söta blondiner med rådjursögon och klänningar inte störreän en tygtrasa.
Varför ska andra människors val av stil och utseende ändra det man tycker om sig själv?
Vad är det som säger att det ena är bättre än det andra?
Ingenting förstås, förutom en vanlig 24-årig tjejs hjärna ...
Jag är någonstans ganska stolt över den jag är.
Jag försöker alltid se det bra i mig själv och vad som är fint hos mig.
Mer än så kan man faktiskt inte göra.
Jag kämpar med mig själv varje dag, precis som alla människor gör.
Men det jag är mest stolt över, det är att jag varje dag går ut genom dörren och VET att jag är en skön tjej som kan sprida mycket glädje och positiv energi, bara jag vill.
Och det måste jag komma ihåg.
För det kan vara svårt ibland.
Ibland verkar det som om det helt enkelt inte räcker till ...
Godnatt.
Kommentarer
Postat av: FRIDA HJÄRTA KEVIN
sv; Åh, tack så jätte mycket för dom fina orden! :D
Postat av: Malin Persson
Jag tycker du är härlig som du är ! Fortsätt vara dig själv bara :) Kram
Trackback