MissLizzie

Seriöst så måste jag skärpa mig och sluta oroa mig för precis allting!
Okej, jag åker till Turkiet om mer än en vecka, och jag har GOTT OM TID att ringa alla samtal och fixa allting jag måste göra innan dess.
Men ändå går jag runt och kan inte slappna av för jag är rädd att jag ska glömma bort det.
Så Anders kom med den briljanta idén att jag skulle skriva listor på allting.
Problemet är att det gör jag redan.
Och då oroar jag mig för att jag ska slarva bort alla listor (inte helt otroligt när det gäller mig).
Suck ... kan jag få byta kropp bara ett liiiiitet tag, så jag får vara någon som inte går runt och har detta konstanta kontrollbehov?
Shit, måste lugna ner mig.

DESSUTOM så går inte förkylningen riktigt över.
Så självklart kan jag inte sjunga med full röst (det kan inte ens Carola när hon är, eller har varit i förkyld i två veckor).
Men Lisa tror att detta är slutet på hennes sångkarriär och att hon AAAALLLLDDDRRRIIIIGGGG mer kommer kunna sjunga fullt ut igen.
Varför jag oroar mig för det är ju kanske inte å svårt att räkna ut, eftersom jag faktiskt var på väg att paja rösten helt i somras.
Men då hade jag slitit på den med för mycket sång, sena nätter, cigaretter och alkohol i flera månader.
Så att vara förkyld i två veckor är nog inte så farligt, bara jag tar det lungt.
Imorgon är det spelning på Bittes 50-årsfest, sjunger inga speciellt jobbiga sånger, alla ligger i bra tonarter, så efter den dagen så kan jag vila.
Ska inte ta en ton förrän på onsdag, men då måste jag börja kika lite på showerna igen.
Och hur ska jag då överleva denna säsongen, tänker ni?
Enkelt ... inte dricka så mycket, absolut inte röka (vilket jag inte gjort sedan juli), inte välja alla låtar med Mariah Carey-tonarter, spara på rösten när jag kan och dricka mycket vatten.
Och, naturligtvis, - TÄNKA POSITIVT:)!!!!

Men dessa shower och stämmor alltså ...
Varför var vår sångcoach tvungen att ändra stämmor hit och dit?
Jag kunde ju de gamla, nu måste ju både hjärnan och musklerna ställa om!
Detta, mina vänner, är vad som kallas för i-landsproblem:).

Idag jobbade jag min sista eftermiddag på Posten i Lidköping.
har bara måndag förmiddag kvar.
Känner inget vemod alls faktiskt, haha ....
Förmodligen kommer jag nog inte komma tillbaka till Lidköping igen.
Eller jo, jag kommer ju hälsa på, men jag kommer inte bo där mer.
Efter tre månader här klättrar jag på väggarna mer än någonsin.
Måste härifrån ... för gott känner jag.

Ikväll blir det lugnt, för imorgon är det relativt tidigt rep som gäller.
Middag och "På spåret" med familjen, bror kommer med tåget klockan halv nio till Skövde.

Puss på er!!!