MissLizzie

Så ... här har jag i två veckors tid inte gett upp. Jag har ringt till honom två gånger per dag, MINST, och varenda gång kommit till en turkisk tant som säger att "personen du ringt kan inte nås för tillfället blabla ..". Till slut har jag ringt bara för ringandets skull, trots att jag hela tiden visste att tanten skulle vara den enda som svarade. Samma sak gjordeag igårnatt klockan kvart iett, ringde och väntade på att hon skulle örja prata ... men till min stora förvåning går en signal fram! Och jag blir så chockad att jag lägger på luren och stänger av telefonen! Den var alltså på ... för första gången påöver två veckor ... och jag vågar inte ringa nu för jag vet inte vad jag ska säga. Vet ju inte ens om han vill att jag ska ringa ... om vi inte snackat på så länge och han plötsligt sätter på telefonen så borde han ju hört av sig om han verkligen ville prata med mig! Vet inte om jag vågar ringa ... vad ska jag säga? Borde jag ringa? Ja, jag saknar honom så jag kan dö, men han är inte bra för mig! Vad ska jag göra?

De senaste åren har jag förknippat att älska någon med smärta och sorg ... när ska jag förknippa det med ren och skär lycka?