Gråten i halsen

Jag vet inte vad jag ska göra nu. Saknar honom så otroligt mycket. Önskar att vi aldrig hade träffats. Det låter så hemskt att säga det, men jag gör det! Det fanns en annan kille därnere i Turkiet ... som aldrig skulle gjort så mot mig. Jag tror faktiskt att han hade varit kapabael att älska mig, på riktigt ... men jag nobbade honom ... för Murat. Och på ett sätt ångrar jag mig ... men jag vet att jag känner så för att just nu är Murat så långt bort, både rent fysiskt och mentalt.
Kanske lika bra att det här händer. Han är inte bra för mig. Jag blir bara mindre och mindre. Snart finns jag inte mer. Kanske är det lika bra ... jag är inte stark nog just nu. Vill bara försvinna, om så bara för ett litet tag.

Tappar greppet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0