Gilbert Grape
Satt häromdagen och tittade på Gilbert Grape! Såg den mycket när jag var yngre, då vi hade den inspelad, men det var några år sedan jag såg den nu. Som med många andra filmer så ser man den med helt andra ögon än man gjorde när man var ung och filmen blev så otroligt mycket bättre denna gången!
Filmen handlar om Gilbert, en ung man som känner att hans liv spelar honom ett spratt. han bor med sin familj i ett slitet, stort hus i Endora, en liten by där absolut ingenting händer. Fadern i familjen hängde sig för många år sedan, och sedan dess har ingenting varit sig likt. Hans mamma väger cirka 250 kg och kan inget annat göra än att sitta i soffan, titta på TV och äta, medans hennes fyra barn får klara sig själv. Gilbert undrar om han någonsin kommer kunna göra annat än att ta hand om sin lillebror Arnie som är utvecklingsstörd. Hans lillasyster Ellen är 15 år och en typisk tonåring; omogen, rebellisk och en riktig retsticka, storasyster Amy har försökt axla moderns roll, men klarar inte riktigt av det. Gilbert känner att hela hans tillvaro är på väg att glida honom ur händerna, när plötsligt den unga kvinnan Becky kommer med sin mormor till staden och förändrar hans liv för alltid ...
Filmens stora behållning är skådespelarna och på det sätt deras karaktärer utvecklas genom filmens gång. Mest imponerad blir jag (naturligtvis) av Leonardo DiCaprio som spelar den 18-årige, utvecklingsstörde lillebroderna Arnie. Han gör det med en sådan övertygelse att det gör mig alldeles stum! Jag vet att efter den här filmen hade biopremiär, hörde massa människor av sig till filmbolaget och undrade om de kune få adoptera den söte, utvecklingsstörde lille pojken. Det är ganska ironiskt att det här är den första stora rollen Leo DiCaprio gjorde, och enligt mig också den, utan konkurrens, bästa!
Johnny Depp är helt fantastisk som den svårmodige Gilbert och i scenen när han helt tappar kontrollen och i ren frustration slår sin lillebror flera gånger och sedan lämnar hemmer i förtvivlan, faller tårarna i floder! När han sedan, nästa dag, kommer tillbaka hem för att be om förlåtelse, så blir det ännu värre ...
Det absolut vackraste i den här filmen är att se relationen mellan Gilbert och Arnie. Hur två bröder kan älska varandra så mycket, trots den svåra sjukdomen som står emellan dem, är för mig bland det finaste jag sett på film.
Filmen handlar om Gilbert, en ung man som känner att hans liv spelar honom ett spratt. han bor med sin familj i ett slitet, stort hus i Endora, en liten by där absolut ingenting händer. Fadern i familjen hängde sig för många år sedan, och sedan dess har ingenting varit sig likt. Hans mamma väger cirka 250 kg och kan inget annat göra än att sitta i soffan, titta på TV och äta, medans hennes fyra barn får klara sig själv. Gilbert undrar om han någonsin kommer kunna göra annat än att ta hand om sin lillebror Arnie som är utvecklingsstörd. Hans lillasyster Ellen är 15 år och en typisk tonåring; omogen, rebellisk och en riktig retsticka, storasyster Amy har försökt axla moderns roll, men klarar inte riktigt av det. Gilbert känner att hela hans tillvaro är på väg att glida honom ur händerna, när plötsligt den unga kvinnan Becky kommer med sin mormor till staden och förändrar hans liv för alltid ...
Filmens stora behållning är skådespelarna och på det sätt deras karaktärer utvecklas genom filmens gång. Mest imponerad blir jag (naturligtvis) av Leonardo DiCaprio som spelar den 18-årige, utvecklingsstörde lillebroderna Arnie. Han gör det med en sådan övertygelse att det gör mig alldeles stum! Jag vet att efter den här filmen hade biopremiär, hörde massa människor av sig till filmbolaget och undrade om de kune få adoptera den söte, utvecklingsstörde lille pojken. Det är ganska ironiskt att det här är den första stora rollen Leo DiCaprio gjorde, och enligt mig också den, utan konkurrens, bästa!
Johnny Depp är helt fantastisk som den svårmodige Gilbert och i scenen när han helt tappar kontrollen och i ren frustration slår sin lillebror flera gånger och sedan lämnar hemmer i förtvivlan, faller tårarna i floder! När han sedan, nästa dag, kommer tillbaka hem för att be om förlåtelse, så blir det ännu värre ...
Det absolut vackraste i den här filmen är att se relationen mellan Gilbert och Arnie. Hur två bröder kan älska varandra så mycket, trots den svåra sjukdomen som står emellan dem, är för mig bland det finaste jag sett på film.
Kommentarer
Trackback
