Slappna aldrig av ...
... för då kommer verkligheten tillbaka och biter dig i arslet igen. jag trodde att jag hade börjat må så himla mycket bättre, att jag var redo att säga adjö till honom för alltid. Jag trodde nog att jag höll på att glömma honom. Vem försökte jag lura? Jag kommer aldrig komma över honom, lika bra att jag förlikar mig med detta faktum. Allting har rörts upp igen ... korten som jag såg, de nya som Susanne och Josie framkallade, där han satt på en av bilderna och gullade med supersöta vovven Daisy ... på en sekund kom all förtvivlan tillbaka. Mitt inre skrek igen, skrek efter att få höra hans röst. Sedan kom mina underbara vänner Ingvild och Merete hit från Norge, och vi hade det så himla roligt. Men självklart pratade vi mycket om Turkiet, och speciellt om killarna där nere. Jag vet inte vad jag ska göra ... blev ganska onykter igår, och tårara började naturligtvis falla. Kunde inte stoppa det. Jag vill bara ställa mig här och skrika ut min smärta ... men det hjälper inte, jag vet ju det. Jag har gett upp hoppet .... jag älskar honom så mycket att det värker i mig ... Hur ska jag klara av att gå vidare? När ska jag vakna upp med en fullkomlig likgiltighet för honom? När ska jag kunna tänka tillbaka på den här sommaren utan att vilja kräkas av sorg? När ska jag kunna tänka på hans närhet utan att förgås av ensamhetskänslor? Hur ska jag kunna förlåta honom? Förlåta mig själv för att jag inte gick? Men jag vet .... jag kunde ju inte, hur mycket jag än försökte. Jag borde förstått ... det var ju kört från den dagen jag första gången sov i hans rum ... trots att ingenting hände just den gången, så var det kört då, jag var redan hans. Jag har gett så mycket av mig själv till honom, att det inte finns något kvar. Jag gav honom mitt hjärta, och han tog det och sedan bara stack. Jag ställde upp för honom, trodde på honom, struntade i vad alla sa .... och hur tackar han mig? Genom att trampa på mitt sköraste ...
Vet inte vad jag ska göra för att gå vidare? Jag känner mig så ensam .... så otroligt ensam ... och jag har själv sårat så många runt omkring mig, betett mig som en egocentrisk jävla skithög så länge, Jag får leva med det nu, jag kan inte räkna med att någon annan ska fixa det här åt mig. Jag måste fixa det själv ... hur det nu ska gå till ...
Vet inte vad jag ska göra för att gå vidare? Jag känner mig så ensam .... så otroligt ensam ... och jag har själv sårat så många runt omkring mig, betett mig som en egocentrisk jävla skithög så länge, Jag får leva med det nu, jag kan inte räkna med att någon annan ska fixa det här åt mig. Jag måste fixa det själv ... hur det nu ska gå till ...
Kommentarer
Postat av: Getto Mia
Hj gumman, laser att du inte mar sa jatte bra:( gud jag vill bara krama om dig o aldrig slappa!
O det ar det forsta jag ska gora nar jag kommer tillbaka den 18 dec. ta hand om dig o bara sa du vet sa finns du i mina tankar. O 6 veckor gar snabbt sa snart star jag dar. KRam
Trackback