MissLizzie

Jaha, så var det avgjort då .... inte för att jag blev förvånad över att Markus vann, men det sved verkligen ordentligt i hjärtat när jag såg Eriks besvikna min. Usch, han var ju så himla bra ikväll, och enligt mig sjöng han vinnarlåten mycket bättre än Markus. Jag grät t o m. Och för två sådana rockklassiker som "Bed of Roses" och "The show must go on" kävs en röst som inte är av denna världen .... och det är precis vad Erik har. Vilken härlig höjd människan har, och vilken sårbarhet i blicken. Jag blir alldeles knäsvag av att bara se honom entra scenen ... vilken närvaro! Och vilken resa killen har gjort! Även om jag höll på honom från början, och verkligen såg hans potential, så förstår jag varför folk dissade honom i början. Men han har bara blivit bättre och bättre, och ikväll visade han verkligen vilken grym artist han är. I love Erik Segerstedt! Något som är så fantastiskt med honom är att när han står på scenen och sjunger sina rocklåtar så utstrålar han så mycket manlighet och säkerhet att det är äckligt ... men så fort han blir privata Erik så är pojken tillbaka, och han står det och ler brett och blygt som om han just inte gjort rockwailingar som få klarar av uppe på B-C.
Inte för att Markus är en ovärdig vinnare, absolut inte, han är jättebra och jag fick riktigt goa känslor när han sjöng "Pride (In the name of love)". Men de låtarna som skrivits till Idol-vinnaren kommer vara poplåtar som inte alls passar honom, hans fans gjorde honom en björntjänst genom att rösta fram honom som vinnare, för han kommer inte göra materialet rättvisa. Men all heder till Markus, det finns lframträdanden han gjort under de här Idol-veckorna som verkligen finns kvar i mitt hjärta!
Jaja, jag är iallafall helt säker på att Erik också går en lysande framtid till mötes. JAG kommer iallafall alltid vara ett stort fan av honom.

Mina favoritframträdanden av Erik:

"Something Beautiful" - Robbie Williams: Det här var det första han gjorde i finalomgångarna, och jag har förstått att jag var den enda som hörde och såg hans talang redan då. Han sjöng hela låten klockrent, och även fast han såg osäker ut, så fastnade jag för något hos honom .... man kunde se att det fanns så mycket mer där, och jag ville bara locka det ur honom.
"I don't want to be" - Gavin McGraw: Ja, vad ska man säga, det var ju Eriks "genombrott". Jag höll tummarna så hårt, för han hade hängt löst två gånger innan .... och så går han ut och bara äger. Sjunger med en säkerhet som förslår, rör sig helt naturligt och när han slängde undan mickstativet så jublade jag högt. Hedervärt bra!
"Against all Odds" - Phil Collins: Här fick Erik verkligen visa båda sidorna av sin fantastiska röst, både den sköra mjukheten i de lägre partierna, och även den raspiga rockklangen när han kör slutrefrängen. Gav mig gåshud, och för första gången såg han ut som den man han verkligen är!
"Knockin' on Heavens door" - Bob Dylan: Man brukar ju snacka om hur sexigt det är med killar som kan sjunga och spela gitarr ... men det går inte upp mot killar som kan sjunga och spela piano. Vilket arr., vilken röst och vilket pianospel. Egentligen en ganska tråkig låt, men som fångade mig totalt när han gjorde den. Ett av hans mest musikaliska framträdanden. Efter detta framträdande, fanns det för mig ingen annan vinnare än Erik.
"Bed of Roses" - Bon Jovi: Jag är stum. Det finns inga ord. Alldeles fantastiskt.
"Everything Changes": Enligt mig var detta en av de låtar han gjorde absolut bäst! Jag grät faktiskt, och jag är så otroligt ledsen över att jag aldrig kommer få höra honom sjunga den igen ... suck ...

Detta inlägg är en hyllning till Erik, för det tycker jag han är värd!