MissLizzie

För snart tre månader sedan lämnade jag en person.
I ett annat land.
En person som jag älskade.
Jag var beredd att ge upp allt för honom.
Min utbildning, min framtid, mitt land, allting.
Jag trodde faktiskt aldrig smärtan skulle försvinna, när jag insåg vem han var och vad han gjort mot mig och mot en av sina vänner.
När han bara försvann ut ur mitt liv, utan att lämna efter sig något mer än ett telefonnummer som inte fungerar.
Jag försvann helt, gick in i mig själv.
Tappade kontakten med omvärlden.
Och med mig själv.
Glömde bort allt annat som var viktigt för mig, levde bara genom tanken på att en gång till få se honom.
Smärtan gnagde så hårt att jag grät varenda kväll.
Men det är slut nu.

Jag vägrar låta mig förstöras mer av honom!
Jag kommer aldrig att glömma honom, och den tid vi hade tillsammans.
Men det är dags att inse vad som är bäst för mig själv, och vad han egentligen ställt till med.

Han är inte värd mig.

En del av mig kommer alltid älska honom.
Men det är dags nu ...

Hejdå Murat!