MissLizzie

Jajamensan, ön stod minsann kvar där jag lämnade den senast:).
Att träffa Anna igen var femton gånger underbarare än jag någonsin kunde föreställt mig, plus att det finns minst tio andra galningar här som jag blev sjukt glad åt att träffa igen.
Att sedan allas vår egen lilla virrpanna Johanna är med också gör det hela bara ännu bättre.
Lite si och så med solningen är det, solen verkar ha bestämt sig för att inte skina på våra bleka kroppar, men jag tänkte att den förhoppningsvis kikar fram lite imorgon.
Ikväll ska vi gå och se Garbo's, har höga förväntningar och vet att det kommer vara alldeles fantastiskt.
Om någon i publiken så mycket som skrapar lite med stolen när Anna ska sjunga "Alone" så kommer jag personligen dränka den personen i tomatsoppan som man får till förrätt.
Så passa er ...:).

Allt vore toppen ... om det inte vore för att det hugger lite i hjärtat ibland.
Det här med Facebook är en himla bra idé i vanliga fall.
Man kan ha kontakt med gamla och nya vänner och se vad som pågår i varandras liv.
Men det är inte riktigt lika kul när man en dag upptäcker att en person som man trodde stod nära har tagit bort en som vän, och dessutom inte andas så mycket som en stavelse om att den inte längre vill ha mig i sitt liv.
Kan inte beskriva med ord hur sårad jag är och hur otroligt lurad och liten jag känner mig.
Har två alternativ till vad jag kan göra åt det:
1. Konfrontera personen och vägra släppa taget.
2. Inse att personen ifråga helt enkelt inte förtjänar min sorg och gå vidare med mitt liv.

Hjärnan säger alternativ 2 ... hjärtat säger alternativ 1 ....
Sen när är det okej att göra slut med en kompis via Facebook liksom???

Nej, slut på sorgen, dags att gå och piffa till sig lite inför kvällens bravader.
Ska snart möta Johanna för en drink på ballen.
Underbart!