MissLizzie

... jag tror att jag håller på att förändras.
Jag vet inte om det beror på att jag fyllt 23, och känner att jag behöver bli vuxen (haha).
Kanske beror det på att jag lärt mig att VILJA ta ansvar.
Att jag börjar gilla att vara igång hela tiden, ha en uppgift och ett mål i livet.
Eller kanske det beror på att jag är lite trött på den jag är/var.
Kanske kom avgörandet i somras ... jag tror det.
När allting rasade samman, på riktigt, och jag tvingades välja.
Välja att resa mig och gå vidare, sprida positiv energi omkring mig, eller gräva mig ännu längre ner, sprida negativ energi omkring mig, som jag alltid gjort förr.
Och jag valde.
Jag valde mig själv.
Jag valde att resa mig och fortsätta med livet, på ett positivt sätt.

Jag har insett vem jag vill vara.
Eller jag har länge vetat vem jag vill vara .... fast det kanske är först nu jag vet hur jag ska göra för att bli det.
Jag har ju, med handen på hjärtat, inte försökt innan.
Jag har säkert velat försöka, men en del av mig ville på något sätt att någon annan ska förändra mig åt mig.

Är det någon som förstår vad pratar om? Som förstår vad jag menar?
Jag gör det.
Kanske för första gången.

Ingen annan kan ge mig bekräftelse.
Ingen kille kan få mig att känna mig betydelsefull.
Ingen kan älska mig, på riktigt, förrän jag kan älska mig själv.
Förrän jag sluta jämföra mig med alla andra.
Förrän jag inser att jag också är värd att tyckas om, och att jag faktiskt är unik.
På mitt sätt.

Det är svårt att alltid tro på sig själv.
Särskilt i den branschen jag är, antar jag, där det aldrig duger att vara riktigt bra.
Du måste vara rätt person, vid exakt rätt tillfälle, med rätt utseende, rätt röst och rätt sätt som är rätt för just den situationen.
Det är svårt att vara SÅ oerhört rätt:).
Men man ska ta vara på de bra saker folk har sagt till en.
Det räcker med en enda riktigt stor komplimang från en människa man ser väldigt upp till.

För mig räcker det iallafall.
Jag VET numera att jag är bra.
Jag väntar bara på att tillfället då just jag är helt rätt ska komma.
Under tiden måste jag bara fortsätta tro på mig själv, och lita på folk som säger att jag är bra.

Det är också svårt att alltid välja att vara glad, lycklig och att tycka om sig själv.
Men om man inte försöker, så blir man aldrig riktigt glad och tillfreds.
Så därför väljer jag att försöka.
Ibland går det bra.
Och ibland mindre bra:). Men det gör inget!

Så, nu har jag svamlat färdigt:).
Tack för att du lyssnade.
Mina vänner och familj betyder ALLT - tack för att ni hjälper mig inse att jag är en bra människa.
Jag är den jag är tack vare er, och ni får mig att vilja bli en bättre människa.
Och DET är värt hur mycket som helst.

Älskar er allihop!