Ensam ...
Jag förstår inte varför den här känslan alltid infinner sig hos mig titt som tätt.
Alltså, jag vet ju att jag har vänner och familj som bryr sig om mig.
Men jag kan liksom inte låta bli att undra varför jag isåfall sitter här kväll ut och kväll in.
Själv.
Ensam.
Känner mig alltid bortvald på något sätt.
Som om jag inte duger till att vara med.
Att det finns andra, mer intressanta människor hela tidenö-
Himla bra start på det nya året, va?!
Haha, jag som hade som löfte att börja TÄNKA POSITIVT!!!
Men det gick sådär ... iallafall just idag.
Men man måste väl få vara ledsen ibland?!
Eller?!
Det tycker iallafall jag, för om man aldrig är ledsen kan man aldrig känna hur det känns att vara glad heller:)
Men det vore så skönt att veta att någon därute tänker på mig.
Iallafall litegrann sådär ibland:).
