MissLizzie

Ser någon mig? Syns jag överhuvudtaget? Finns det någon som älskar mig? Jag menar som älskar mig mest av alla i hela världen? Det kanske egentligen inte är viktigt ... men tänk vilken skön känsla det vore ändå?
Finns det någon som tänker på mig just i denna sekund? Jag menar, som tänker på mig med ett småleende på läpparna.
Kommer det här onda någonsin gå bort? Kommer jag någonsin kunna se mig själv i spegeln och tycka att jag är fin? Kommer jag någonsin våga börja prata med en kille igen? Kommer jag någonsin lita på någon kille igen?
Kommer jag någonsin stå på scenen igen? Kommer jag någonsin få känna den där euforiska känslan av ett strålkastarljus i ögonen och musik som fullkomligt uppfyller mig?

Kommer han fortfarande ihåg mig? Minns han fortfarande de underbart fina stunderne vi hade tillsammans? Minns han t.ex. den gången när han kysste mig första gången? Vi låg där i hans säng och skrattade åt något, och helt plötsligt kände jag bara hans läppar mot mina. Rysning genom hela kroppen. Minns han första gången vi hade sex? Hur nervös jag var, och hur jag log när isen bröts när han sa något gulligt? Hur han efteråt böjde sig fram och sa "I'm just gonna kiss you again"? Minns han veckan innan jag skulle åka? Då han bad sin familj att inte komma och hälsa på honom, därför att han ville spendera tid med någon speciell för honom? Minns han vilket glädjefnatt jag fick då och började hoppa runt som en dåre? Eller minns han den gången jag druckit lite för många Red Bull & Vodka, och kom inragglandes i receptionen fullkomligt aspackad och han mottog mig med öppna armar? Vet han att det enda jag minns är hur han håller mitt hår när jag spyr, och nästa sekund ligger jag på sängen med hans hand i min och hör honom säga "You see, it's just not about sex"? Kommer jag någonsin se honom igen?

Vet han att hans ansikte är det första jag tänker på när jag går upp, och det sista jag tänker på innan jag somnar ...

Så ensam i världen nu ...