MissLizzie

Det är inte roligt med hjärnskakning.
Inte för att jag trodde det skulle vara det, men man har ju så många restriktioner.
Inte för mycket TV, inte för mycket dator, inte för mycket blablablablaBLABLA!!!!!!!!
Vad ska man göra då om man tvingas sitta hemma hela tiden om man inte får göra något av detta?
Jag studsar snart sönder planeten av rastlöshet.
Börjar dock må bättre nu, fram till igår kunde jag inte ens skratta utan att det kändes som om huvudet skulle sprängas, men idag känns allting mycket bättre.
Men nu får gärna livet sätta igång känner jag ...

Har ju också haft väldigt mycket tid på mig att tänka.
På hur nära det var att det gick helt åt h-vete, på den kommande säsongen, på min familj och mina vänner ...
Och på mycket annat.
Det hände mycket inom mig och i mitt liv förra veckan.
Saker som gjorde mig lite förvirrad och undrande.
Jag kan ju inte påstå att början på året varit den bästa perioden i mitt liv.
Bestämde mig i början på förra veckan för att resa mig upp och verkligen försöka gå vidare.
Sen, på bara någon dag rördes allting upp igen, och nu känns det som om jag står och stampar på samma ställe igen.
Jag vill säga något, men vet inte om det är någon idé eller vad exakt jag skulle säga.
Jag borde förmodligen bara låta saken bero, låta det vara.
Men det är svårt ...
Jag fattar ingenting.
Har något förändrats? Eller är det bara dåligt samvete som spelar in?
Varför kan inte allt bara vara enkelt?
Varför kan man inte bara få leva ut någonting när det känns så otroligt rätt?

Åker förmodligen hem i helgen och hälsar på, för det kommer jag inte kunna göra något mer innan jag åker på säsong.
Det ska bli mysigt.
Sen börjar repandet på måndag.
Hoppas det kan få mig på andra tankar!


Dagens Vänner-citat:

Ross: Rachel, what do you think?
Rachel: I think if it was a little bit colder in here, I could se your nipples through that shirt.